Har inte riktigt koll, men om ni gifter er så kan ni samtididgt ordna papprena på att han ska adoptera henne, så jag tror inte det är några problem. 
Jag skulle nog ha vänt mig tilll rådgivningen på kommunen där ni bor, de brukar kunna hjälpa till i sånna frågor :)

Det är ju inte helt omöjligt då min morbror har gjort detta med sin dotter.
Men som sagt fråga och ta hjälp av kommunen. Kanske socialförvaltningen? Kolla på lagen.nu (eller om de var.se) och om de kan vara till hjälp?

Måste man inte höra med biologiska pappan först? Om du kan få tag i honom. För jag tänkte bara att om 10 år kanske han har mognat och söker upp dig och vill ha umgängesrätt med sin dotter.

Jag vet inte alls hur det funkar, jag funderar bara om det finns en risk för det

Står det" fader okänd" i hennes papper så tror jag att det går alldeles utmärkt.

En adoption kan ske annars också men måste då godkännas av båda parter.

#3 - Visst kan han komma om 10år, men tycker du verkligen att han förtjänar att ha umgänge med min dotter då? Han säger fortfarande att hon är hans livs största misstag. Jag tycker faktiskt att om det inte passar nu så passar det inte sen heller. Allting för att skydda min dotter ifrån honom.

Till er andra, ska kolla runt lite. Ska ringa till soc senare idag och höra med dom.

#5 Ett barn har ju alltid rätt att veta sitt ursprung även om det är adopterat.

Så valet är hennes en vacker dag. Vill hon träffa honom?

Han finns ju inte på några papper alls. Vore han riktigt intresserad så borde steg 1 vara att se till att han stod som biologisk pappa.

Jag tror inte ens ni behöver kontakta honom angående adoption eftersom han "inte finns"

Du skriver att ni inte har någon som helst kontakt men ändå skriver du att han fortfarande säger att hon är hans största misstag?

Eftersom det står fader okänd så borde det inte vara några problem för din kille att adoptera din dotter. Hoopas det går bra! :)

#7 - Vi har gemensamma "kompisar" .. Eller rättare sagt en tjejkompis till honom kontaktade mig för att få veta vad det var som hade hänt osv. För att få veta vad som hände ur mitt perspektiv. Hon berättar att han ibland slänger ur sig sånna saker. Tja, han tänker på henne iallafall.

Och självklart kommer hon att få ta kontakt med honom OM hon vill det när hon blir större. Men jag kommer att berätta för henne att hon inte ska förvänta sig för mycket utav honom. Att han gjorde mig gravid gör honom inte till en pappa. Hon har en pappa nu och jag hoppas att det kommer att vara tillräckligt för henne. Det är det nu iallafall. Hon tror att han är hennes pappa, hon är ju inte ens 3 år än.

Sen kommer ju en annan stor fråga, när berättar man sanningen?

#8 Så tidigt som möjligt. Sedan ska ju barnet givetvis veta hur barn blir till osv. men man känner oftast sitt barn bäst själv.

Får man veta det tidigt i livet så behöver det inte bli så mycket grubbel över varför ingen har sagt det tidigare utan det är bara naturligt.

Den riktiga pappan är ju ändå den som älskat och uppfostrat barnet.

Jag tror man ska försöka att inte göra så stor affär av det utan ta det naturligt.

Barn funkar ju ofta så att när de får reda på någonting så tar det en stund att smälta. Det kan gå flera veckor och sedan kan det komma en fråga.

Jag tror man ska berätta ganska enkelt. Sedan får tösen själv komma med sina frågor i sin takt.

#9 - Hur berättar man då?

Jag frågade min pappa om det här. För hans pappa dog när han var barn och min farmor träffa en gubbe som blev som våran farfar. När vi var små. Men samtidigt har jag vetat så länge jag kan minnas att min riktiga farfar är död och att han inte är min riktiga. Men han var ju farfar, liksom, ändå. För jag hade ju ingen annan.

Och pappa sa iallafall att han bara förklarade precis som det var. Att farfar inte var hans pappa, men att han var våran farfar, typ.

Men jag vet absolut inte vad jag ska säga till min dotter. Och ska jag ta det med henne nu? Hon fyller 3 år i februari.

#10 Du vet ju själv hur mogen din tös är.

Säg bara som det är. Precis som din pappa gjorde. Hon kanske bara lyssnar med "ett halvt öra" som barn kan göra men säg det igen om ett tag. Till slut vet hon det och kommer förmodligen som vuxen inte komma ihåg exakt när hon fick veta det utan det blir ungefär som du beskriver "Något hon alltid har vetat"

#11 - Kanske ska börja ta upp det med henne nu då.. Behöver väl inte ta allt på en gång utan kan ju förklara lite i taget. Så svårt sånt där :P Men vill ju absolut att hon ska veta det, att det inte kommer som en chock för henne om 10 år. Kanske ska berätta lite om hennes riktiga pappa ändå.. Nu fick jag nått att verkligen grubbla över :P

Jag tror du har rätt. Man behöver inte ta allt på en gång. Barn tar oftast till sig saker i sin egen takt.

Tror du man kan säga att alla personer inte vill ha barn, och att hennes pappa är en av dom, men att jag ville ha henne mer än nått annat. Och att mamma sen kan träffa någon som vill ha barn, och han blir hennes pappa istället för hennes riktiga. Att han älskar henne och vill ha henne lika mycket som jag vill. Men att hon får fråga saker om hennes riktiga pappa om hon vill, att jag alltid kommer ge henne svar på hennes frågor.

Eller nått.. Så svårt!

#14 Jag tror inte att du ska prata så djupt i början om att alla inte vill ha barn osv. Det tror jag hon är för liten för att ta in.

Det räcker gott med att det är en annan person som är pappa men att henner "riktiga" pappa finns här och nu i hennes liv.

Sedan ska man ju givetvis svara på hennes frågor. Om det kommer några. Hon kanske frågar själv varför han inte ville ha henne och då får man ju svara.

#5

Jag menade faktiskt inget illa med min fråga. Ber om ursäkt om det tolkades så.

Jag bara funderade ifall han kunde kräva senare att få träffa henne och att du inte hade rätt att hindra honom från det.

Är ett barn adopterat så finns det ingen laglig möjlighet för den "biologiske" föräldern att kräva att få träffa "sitt" barn.

Barnet är bortadopterat och har då jurididkt sett en pappa.

#15 - Ah okej :) Usch va nervös jag blev nu.. Men det ska nog gå bra :) Hon är pappas lilla tjej, det kommer ju inte att förändras. Som sagt, att göra en tjej gravid gör honom inte till en pappa.

#16 - Jag tror att han kan kräva det, om han vill. Men då måste faderskapstest tas först osv. Och jag kommer inte att släppa iväg henne så lätt. Bara att berätta för socialen vad han har sagt och gjort i sådana fall, förhoppningsvis skulle de förstå mig och inte ge honom allt för mycket frihet. Och när hon är 12 år så har hon rätten att bestämma själv om hon vill ha umgänge eller något. Eventuellt kan dom lyssna på henne innan, också. Det gjorde dom med mitt kusinbarn när han var 8år. Han sa att han aldrig mer ville träffa sin pappa och dom gav hans pappa besöksförbud.

Jag vill inte att min dotter ska bli sårad på något sätt. Därför jag vill att min pojkvän ska adoptera henne. Borde inte vara så svårt efter vi har gift oss och hon är 3 år och fortfarande inte har någon pappa på papper.

#17 - 16 menade nog att om hon inte var adopterad. Om min pojkvän adopterar min dotter så har inte hennes biopappa nått att säga till om eller kräva. Men min dotter har väl rättigheten att söka upp honom om hon vill, antar jag. Men han förlorar alla sina rättigheter till mitt barn.

1. Barnet har alltid rätten att veta sin biologiska föräldrar enligt lag. Så DU verkar vevta exakt vem pappan är men du har (vet inte om detär olagligt) undanhållit detta? fråns taten och pappan har därmed sluppit betala sitt udnehåll - som vi skattebetalare fått stå för istället? Fint :>

2. Man msåte vara ggift för att få adoptera- Sen ska pappan (den biologiska) ge sitt godkännande att säga upp faderskapet- så jag tycker du ska fixa med det.Efterosm killen inte funnits i flickans liv tills nu så borde det väl knappast vara ett problem att ordna.

#20 Men det finns inget faderskap eftersom det står att fadern är okänd. Eller?

Och som jag fattar det så vet visst den biologiska pappan om att han är pappa.

Att inte uppge att man vet vem som är pappa är straffbart vad jag vet. Och killen ifråga vet om att han är pappa till ungen, vilket teoretiskt kan innebära att han kommer efteråt och ogiltigförklarar adoptionen eftersom han inte blivit tillfrågad. Å andra sidan innebär det att han blir betalningsskyldig för alla år oxå.

Jag har inte undanhållit vem det är som är pappan till mitt barn. Det är han som vägrar göra faderskapstest och skriva på papprena! Jag har försökt, men han vägrar för han vill inte ha nått med "missfostret" att göra. Vad fan ska jag göra? Han bor 50 mil bort och jag har haft fullt upp med att ta hand om mig själv och mina barn.

Det här blir bara mer och mer komplicerat..

#23 Jag tycker du ska prata med någon juridisk kunnig och tala om hela historien och att din blivande man vill adoptera. Kan inte tänka mig att detta ska bli några större problem.

#23 Jo men om han inte avskriver sig faderskapet så kan han ändå ställa till problem senare. Känns rörigt faktiskt, bästa är nog att gå till kommunen och prata med någons som är insatt. Bättre att göra det i förtid än att något ska komma tillbaka och strula senare.

Men vad jag försåt så finns han inte som fader eftersom det står "fader okänd" i tösens födelseattest.

Då borde man rimligtvis kunna adoptera utan att kontakta honom. Han finns ju inte.

Men som sagt någon kunnig på området bör nog tillfrågas.

"Man eller kvinna, som fyllt tjugufem år, må med rättens tillstånd antaga adoptivbarn. Rätt att antaga adoptivbarn tillkommer även den som fyllt aderton men ej tjugufem år, om adoptionen avser eget barn, makes barn eller makes adoptivbarn eller om synnerliga skäl eljest föreligga. Lag (1974:236)."

"Samtycke enligt första stycket behövs inte av den som lider av en allvarlig psykisk störning, är utan del i vårdnaden eller befinner sig på okänd ort. Är detta fallet i fråga om var och en av dem som enligt första stycket skall samtycka till adoptionen, skall i stället samtycke inhämtas från särskilt förordnad vårdnadshavare för barnet. Lag (1994:1433)."

"Rätten skall pröva om det är lämpligt att adoptionen äger rum. Tillstånd får ges endast om adoptionen är till fördel för barnet samt sökanden har uppfostrat barnet eller vill uppfostra det eller det annars med hänsyn till det personliga förhållandet mellan sökanden och barnet finns särskild anledning till adoptionen. Vid bedömningen av om det är lämpligt att adoptionen äger rum skall rätten, även när barnets samtycke inte behövs, ta hänsyn till barnets vilja med beaktande av barnets ålder och mognad."

#27 Berätta gärna var du kopierar från.

#27 "är utan del i vårdnaden" dvs att du itne uppgett fadern- fast du vet vem fadern är. Det viktiga är altås barnets rätt till att veta vem henens biologiska far är. En vän till mgi har barn med en man som aldrig varit "far" till barnet, men däremot fått ta faderskapstest (som en man inte kan vägra om kvinnan kräver det ?- eftersom han ska betala sin del i "kakan" som ni bakat tillsammans!) och hennes kille ska adoptera barnet och de behöver biologiska faderns erkännande.

Eftersom du undanhållit detta så är det kanske annorlunda men det går alltid att lösa :) Det som skulle gå galet är ju om pappan får för sig att han vill ha barnet/ha kontakt på senare dagar så du borde ta det med honom. "nu slipepr du barnet för vi kan adoptera bort det?". Låter märkligt att de inte tvingat din kille att göra faderksapstest då du dessutom var så ung och visste vem fadern var. Men det fungerar kanske olika beroende på var i landet man bor…

#29 Samma regler gäller för alla.
Och ja om han blir kallad till familjerätten och vägrar skriva på där så går det upp i domstolen. Man kan alltså inte neka till faderskapet eller skita i en unge hur gärna man än vill om mamman nu tar det vidare. Samma åt andra hållet, som pappa kan du kräva faderskapstest och kvinnan har inget att säga till om när det går upp till domstol.

#30 Tänkte mer om de är "hårdare" och mer rabiata i vissa kommuner, vet ju bara hur andra saker skiljer sig kommuner emmellan som ska "vara lika". :D

Kräver du det verkligen så nekas det inte i någon kommun ;) Men det kräver att mamman tar det vidare, om pappan inte är intresserad. Annars händer inte något.

Precis, det kräver att jag tar det vidare men det har jag inte gjort. För jag orkar inte. Men kanske måste ta tag i det nu iallafall. Ska skriva ett mejl till hennes pappa nu och förklara situationen.
Ni ska iallafall veta att det inte är jag som är boven i det här med min dotters pappa. Jag är bara människa och man orkar inte hur mycket som helst.. Jag valde väl den lätta vägen men får skit för det nu.

Alla gillar vi minsta motståndets lag, vi är bara människor. Men om du ska göra det ordentligt och minska alla eventuella problem i framtiden så bör du kolla upp saken. 
För att skydda dig, ditt barn och din blivande make.

#33  Jag vet att det är svårt och jag hoppas att det blir enkelt för dig att  få igneom adoptionen utan strul eller besvär. Pappan har ju avrit tydlig med var han vill stå i förhållande med barnet- men det bör göras rätt så det inte kommer obehagliga överraksningar i efterhand. Har en vän som är i liknande situation så jag dömer dig inte, det är ju pappan som är boven anser jag absolut.

Önskar er bara lycka till!