Svårt att hitta vänner
Hej!
Jag har varit placerad i fosterhem sen jag var bara 10 dagar gammal och bodde sedan hela min barndom på samma ställe. Det har varit en bra uppväxt och det är lite som att vara adopterad. Mina föräldrar är mamma och pappa för mig och de är väldigt snälla.
Dock har jag alltid haft svårt att passa in känner jag. Det är nog mest jag själv som tänker så, för jag har egentligen inga stora problem att ta kontakt med folk och vara social.
I skolan hade jag inga stora problem men kände mig alltid utanför. Jag var dock aldrig mobbad. Det som hände var att killgänget i klassen gick iväg på lunchen och lämnade mig kvar själv vid bordet med mat kvar på tallriken. De var egentligen inget illa menat från deras sida utan i detta gäng var normen att man hängde med om man kunde. Alltså inget jättefarligt, men jag kände aldrig att det var någon som förstod mig och ville göra på mitt sätt.
Jag är ganska intelligent och djup, gillar att prata livsfrågor och meningen med livet. Detta har nog också gjort att jag haft svårt att passa in bland unga människor där jag känner att det mesta handlar om att konkurrera och ha sin speciella stil för att sticka ut och ha sin egna identitet. Jag har egentligen alltid gillat att prata med äldre människor för de har inte samma osäkerhet. Jag är nog själv inte så säker på mig själv, men jag känner mig tryggare med äldre människor för de har ofta något intressant att berätta samtidigt som de inte har ett lika stort behov av att visa upp sig. Den här ytligheten försvinner liksom.
Nu är jag snart 25 och pluggar en bit hemifrån. Detta är 6:e stället jag bor på efter att jag flyttat hemifrån och har provat på att läsa vid en massa olika universitet och varit utomlands och läst språk o s v. Inget har liksom känts riktigt bra och jag har inte vetat vart jag ska ta vägen i detta samhälle. Det handlar kanske om att bara bosätta sig vid ett ställe en längre tid och våga fortsätta prova.
Hur ska man komma till rätta med detta problem att det är svårt att hitta vänner och sig själv? Jag sjunger i kör, men där är det mest äldre. Jag vill liksom kunna hitta folk i min egen ålder med lite samma sätt att tänka, men jag känner att det är svårt. Känner mig sällan förstådd. Jag vill prata mycket känslor och har ett stort behov av att lufta mig men det känns som andra inte har det, eller känner att de behöver en extra vän.
Vet inte om det är dumt att fortsätta söka nya intressen eller bara köra på med det man gör för att hitta folk?
Är det någon där ute som förstår vad jag menar? Som känner samma sak?
Jag känner verkligen igen mig!
Jag ser också mig själv som ganska intelligent och djup. Älskar filosofiska diskussioner och kan prata flera timmar i sträck med någon när jag får chansen. Diskussioner är nog det mest intressanta man kan sysselsätta sig med tycker jag. Det är så otroligt intressant att höra andras perspektiv på saker och ting, både stora och små, viktiga och oviktiga saker. Man lär sig så väldans mycket!
Har heller aldrig känt att jag passar in. Inte i någon grupp, varken i skolan, på arbetet eller i umgängeskretsen (bekanta genom sambon). Förr kändes det jobbigt men nu har jag liksom accepterat det. Som tur är har jag min pojkvän (ej sambon) som är på samma våglängd på det lite mer filosofiska planet. Det blir dock ganska enformigt att bara ha två personer att umgås med så om du bor i närheten (Lund) träffas jag mer än gärna!
Hur man gör för att hitta sig själv har jag ingen aning. Jag har nog alltid vetat vem "jag" är. Hur man hittar vänner är också för mig ett stort mysterium. Jag vet inte hur jag ska göra för att "inleda en vänskap" med någon när jag har träffat någon jag finner intressant. Jag känner mig så otroligt korkad när det gäller sånt.
Men som sagt, bor du i närheten eller om du bara har lust att snacka på nätet kan du skicka ett pm. :)
Meh, vem vill vara djup och diskutera livsfrågor i din ålder(min ålder).
Jag känner igen mig rätt mycket, och jag brukar känna mig rätt utanför jag med.
Och precis som du säger har jag inte heller haft ett intresse av att konkurera eller sticka ut med en egen stil.
Svårt är det att hitta människor som kommer passa ihop med dig, jag har fortfarande det problemet, men det finns människor som gör det. Man får bara leta helt enkelt…
“I don't think the human race will survive the next thousand years, unless we spread into space.”
-Stephen Hawking
![[trewq]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
Man kan ta sig ut till olika aktiviteter, vara på stan en sväng en lördagskväll, hitta ett discotech, eller bara vara sig själv med sig själv. Man bör alltid hävda sig med andra, annars är det ingen som fastnar och märker själv att om man bara skaffar en liten yta så kan man sedan vara bakom den tills att man finner läge att gå utanflr.
Chilla, tat lugnt…ingen vill ha någon som försöker vara någon, och lyckas halvdant.
Kan man inte passa in i världen, så får man vänta tills världen passar in i en själv.. ha ha.
Lycka till, det finns någon för alla!
Skönt att höra att det finns fler som känner likadant!
Tror att det viktigaste som finns är att ha bra nära vänner. Jag läste en undersökning som sa att 20% av alla män i Sverige inte har en nära vän. Det är ju helt sjukt egentligen. Var femte man går omkring och känner sig ensam. Dock kanske alla inte vill ha en nära vän, men de flesta tror jag. Siffran för Kvinnor var 10% vilket också är ganska högt.
Det är en ensam värld vi lever i hörni, vad kan man göra för att avhjälpa detta? alla sitter ensamna framför datorn i sina ettor :/
Nja, jag har många vänner som är nära över datorn. Men det är ju inte riktigt samma sak.
“I don't think the human race will survive the next thousand years, unless we spread into space.”
-Stephen Hawking
Jo visst kan det vara så också. Precis det är ju roligare att träffas på riktigt
Har haft flera vänner över datorn, och en del var nära, men jag har inget behov av så många vänner faktiskt, inte i nu. Har också några ställen att gå till här, men det faller lätt bort att man går dit så ofta som man kan. Mår inte dåligt över det, snarare så att man känner att man har nog att göra hemma i lugnet (alla är ju på en där ute, och vissa blir halvgalna bara man kommer i närheten..och nej, jag gör inget för att göra de halvgalna).
Tycker faktiskt lite tvärt om, att det är sak samma om man har många nära vänner, partner, eller dylikt.
Kommer, ovh vill ej försvara mig och säga hur många vänner jag har som vissa gör. Nu pratar jag med den, har så många BF-vänner, har det och det, och bla…så som sedan inte ens vågar träffa någon de har haft kontakt med i några år. Slöhet? Rädsla? Felprio? Vad vet jag..
Annars kan man ju gå på diskotech, vara ute en lördagskväll, osv… :) Haha!
Gå på olika akiviteter, vandra runt och se om man får napp, sitta på forum och ragga folk, ligga och söva drömma och ha sig. Gå utb. ha jobb…m.m. m.m. Ha ett större hus m.m. m.m.
Minska huvudvärken, genom att välja rätt människor att "umgås med".. m.m. m.m.
Jo det är väl så att man måste ut och söka för att hitta. Jobb är nog ingen dum idé, känner att vad jag än har testat plugga så känns det bara fel. Jag tror att jag måste lära mig att vara nöjd med att leva och inte bry mig om lön, jobb, framtid etc.. Bara ha ett vanligt kneg där man kan träffa lite folk. Orkar inte medd plugget längre känner jag, men å andra sidan kanske jag ångrar mig och tycker att det blir tråkigt bara. Vet inte alls vad jag ska göra, men någonting blir det väl till slut. Vi får se vilken väg jag väljer.
Måste livet vara så här svårt? Fattar att det blir vad man gör det till osv, men det är svårt att veta vilken nivå man ska lägga sig på, var man ska sikta liksom.
vad betyder BF-vänner?
Har nämt nån stans att jag vet vad som ska ske för mig framöver, så det är skönt, bara att bestämma något år gör att man kan vila i det. Om det nu är plugg, jobb, eller vad.
Förstår dock att det känns skönt med att bara ha ett jobb så där, och få in lite mer pengar, och ja, kanske inte behöva tänka så mycket själv utan göra vad man blir tillsagd. Kan vara en vila det också…!
Så klart ska det ändå kännas rätt det man gör, annars faller man nog bara av igen
Vill du höra mitt sikte, så är det just nu inställt på ettårig musikutbildning i närheten. I alla fall söka till, och få se efter sommaren hur det verkar då med sjukskrivning, osv. Brukar dock kännas när det är grundat och bra, och då kan man liksom vila från andras åsikter på något vis.
Blev ett stavfel, ska stå FB-vänner. Kom sedan på att det såg lite knasigt ut ja. (BF är förkortning till Battlefield…ett "pang pang"-spel jag roade mig med i yngre ålder. http://www.battlefield.com/)
Som är lite intresserad av "tidigare liv", har på senare tid tänkt att oj, kanske har man återupplevt lite från världskrigen genom datan. Men det var mer en lustig tanke jag fick.
Datoranimerare, någon? 
A tänkte att de skulle vara tvärtom (FB) :D
Håller helt med. Att bara göra kan vara skönt då vi ställs inför så många beslut idag. Vilken mjölk ska jag välja(och alla andra livsmedel)? Vilken utbildning? Vilka kläder?….. Ja listan kan göras hur lång som helst.
Ja känner till detta shoot 'em up-spel men har inte spelat det så mycket. Jag har alltid varit svag för Age of Empires och liknande historiska strategispel. Är ganska historieintresserad också.
Ja, det kan nog vara bra att få ut sina aggresioner på spel. Vissa menar ju att de uppmuntrar till våld men det kan nog vara tvärt om tror jag.
Får man fråga vad du spelar för instrument? Är själv lite musikintresserad :D
#10 Just detta spel är strategiskt, och man spelar som synes med andra, och med det finns olika trupper inklusive ledare, och så vidare. Därför är det faktiskt inte bara ett skjuta-döda spel, men ja målet är ju att vinna över det andra laget på poäng med hjälp av flaggor, eller mest dödade andra spelare.
Om det uppmuntrar till våld lämnar jag till mer analytiska människor, allt är balans, och spel finns av en mening.
Hehe, jag gillade Age of Mythology bättre i yngre ålder… :) Där fanns magi, och annat roligt att överraska med :)
Spelar gitarr, fast lyssnar nog mer på musik än spelar. Sedan kan man ju lägga till tunga trummor, och sånt på datorn men jag är nybörjare i inspelning av musik ännu.
Ha det så bra!
Ok! Spelar gitarr jag med.
Nån speciell musik du gillar?
Kan inte säga att jag gillar någon speciell musik. Allt som är bra, men blir väl sådan med bra text, eller en djupare mening och kanske där artisten har något att säga som ger en något.