Familj Läst 1298 ggr

Nu har jag fått nog

  Olästa | Bevaka | Bokmärk

Jag är så arg att jag exploderar snart.

Jag är 21 år, och när jag var 15 år fick jag en kusin, D. När han var ett par dagar gammal så skrev hans mormor, kan kalla henne S, såhär till mig på msn; "Den här gossen ska du inte få ta ifrån mig som du har gjorde med A." A är Ds storasyster, som var 6 år gammal då.

A och jag har alltid haft en nära relation. Trots en åldersskillnad på 9 år så är hon min bästa vän och jag älskar henne över allting annat. Jag mådde väldigt dåligt under flera år och det var hon som fick mig att kämpa och finnas kvar. När D föddes så räddade han mig, han också. Jag har gjort allt för båda två hela tiden, jag har ställt upp för min morbror och hans fru, jag har gjort allt för att hjälpa dom med ungarna. Inte för att jag har haft någonting emot det, då jag älskar dom så mycket att det känns som att jag ska spricka ibland, men när man får skit tillbaka är det inge kul.

Deras mormor, S, vägrar släppa detta att jag står mina kusiner så nära. Hon är så svartsjuk att hela hon är svart. Hon står inte ut med tanken på att hennes barnbarn har andra människor runt omkring dom som älskar dom och bryr sig om dom.

D föddes i augusti 2007, och i mars 2008 åkte hela familjen på semester och jag var i deras hus för att ta hand om deras hund och så. Då fick mormorn för sig att jag hade fest, så hon drog upp sin då 9åriga dotter klockan 3 på natten och rusade hit och kastade ut mig. Hon ljög för mina kusiners mamma att jag hade haft massa folk här och haft värsta festen. Fast jag å mina systrar satt och spelade yatzy i köket när hon kom dit, bara vi tre. Sen när jag var där och hämtade mina grejer så hittade hennes dotter en teckning på ett manligt könsorgan och frågade S vad det var för något och då sa hon "nej men usch, det är något fult som den där stygga L har ritat" (L = jag) Sen skrämde hon upp ungen för mig så hon var livrädd för mig i 3 år, när hon såg mig vände hon om och sprang iväg, kom jag till min morbror och hon var här låste hon in sig på toaletten osv.

Efter det så blev det krig, vi kunde inte vistas i samma rum och dom fick ha separata kalas för barnen när dom fyllde år. Det var inte kul att inte få vara med A och fira hennes födelsedag, men samtidigt fick vi vara med D på hans 1årsdag.

Sen var det ganska lugnt ett tag. Vi kunde fira barnen ihop året därpå. Men sen blev min mormor sjuk, barnens farmor. Hon fick cancer. Och då skrev S en massa saker till mig om att mormor är viktigare än farmor, precis som om det var tur för barnen att det var deras farmor som var sjuk istället för henne. Det blev en del bråk, men det var hon som stod för dom elaka kommentarerna. Den enda gången jag varit otrevlig mot henne var då när jag var 15 år och hon pratade om att jag inte skulle få sno D ifrån henne.

Sen dog min mormor. S och hennes dotter var på begravningen. Efteråt när kistan burits ut så kom båda fram till mig och grät så tårarna sprutade och sa att dom saknade mormor så mycket och att dom beklagade det som hänt. Mm, visst.

Lite drygt en månad senare började hon hålla på igen. Hon skrev massa dumma saker på facebook och härjade. Min moster och min morbror bad henne sluta, sa att vi hade väldigt jobbigt då osv, men hon fortsatte och höll på.

Efter det så blev det lugnt dock, enda tills i måndags.

Min morbror och hans fru är på semester på Mallorca i en vecka. Dom åkte i lördags och kommer hem natten till på söndag. I måndags fick min kusins katt kattungar och S kan absolut ingenting om katter medan min moster t.ex har haft katt hela livet. Så hon försökte hjälpa till, ge henne tips osv som hon hade bett om några dagar tidigare men hon fick värsta rycket, kallade min moster idiot och sa att hon är den dummaste människan hon träffat. Jag blandade inte i mig detta, sa inte ett ord. Allt skedde på facebook.

Sen i onsdags så gick jag dit för att träffa A och titta på kattungarna, jag menade ingenting illa. Jag kom dit och så visa A mig kattungarna och jag frågade henne om dom hade vägt dom. "Nej, vi har ingen våg" sa hon, men det har vi då vi har haft valpar, så vi hämtade den och vägde kattungarna. Sen sa jag, snällt och vänligt, till S att det vore bra om katten fick kattungefoder, så mjölken till kattungarna blir fetare och hon behöver mer energi och fett hon också osv. Då slängde hon sig på luren och ringde till min morbrors fru och gallskrek att jag var där för att slänga ut henne. Att det var min plan. Jag ville att hon och hennes dotter skulle därifrån så jag fick ha huset för mig själv som jag är van vid. Min kusin är med och hör allt, och då börjar hon snacka skit om min kusins pappa och hela hans/våran släkt. Hon skriker också att morbror och hans fru ska gå isär och att om morbror ska stanna i huset så ska hon minsann inte städa utan då tänker hon stöka ner ännu mer. Hon sa en massa saker och jag spelade in allt.

A blev ledsen och fick nog, skrek på S att om hon bara ska klaga så kan hon lika gärna dra för hon inte orkar med henne längre. Jag går hem och säger att jag inte ska komma tillbaka, och S tar sitt pick å pack å drar. Lämnar min 6åriga kusin (D) där utan någon. Nu bor vi alla grannar men hon sa ingenting till nån, utan hon ringde sin systerdotter som bor ett kvarter bort och bad henne komma dit, men åkte innan och systerdottern kom aldrig. Sen ringde hon till morbror när hon satt på bussen hem, så morbror ringde ju runt till alla och hade panik och bad oss ta hand om D. Min moster hittade D ute på gatan, gråtandes och tog med honom hem där vi alla var. Sen fick jag sova hos ungarna, vilket gick riktigt bra och var väldigt mysigt. A var glad att S var borta och D brydde sig inte vem som hade honom, men han somna i min famn och jag sov bredvid honom hela natten i hans föräldrars dubbelsäng.

På morgonen så skrev jag på facebook att D hade sparkat mig en del i sömnen under natten. Han rör sig sådär mycket i sömnen som barn brukar göra. S såg detta och skrev på sin fb "vad synd D har sovit dåligt inatt". Han sov som en stock ju! Jag fick ju t.o.m väcka honom för att jag skulle hinna till skolan, och när han vakna kröp han upp i min famn och vi kramades och pratade lite innan jag fixade frukost.

Min mamma hade honom när jag var i skolan och under tiden jag var där kom S tillbaka för att städa huset och sen ta med sig D hem.

S: Har du saknat mormor?
D: Nej
S: Jo det har du, du har saknat mormor
D: Nej det har jag inte
S: Jo
D: Nej
S: Har du ätit något?
D: Ja
S: Vadå?
D: Flingor och macka
S: Är det säkert?
D: Ja
S: Så den där L gav dig frukost?

Hur f*n kan hon med?!

A blev arg när hon kom hem från skolan och S var där. Träffade henne ute sen och hon vägrade gå hem när sålänge S var kvar. Pga det hotade S med att hon skulle sova kvar, och jag lovade A att hon skulle få sova hos mig. Då blev hon glad igen, hon sa att hon hatar sin mormor och hon kallar henne inte ens mormor längre.

S åkte hem iallafall och tog med sig D, A sover hos en annan kusin och jag är här med deras hund och katter.

Jag ställer upp för min morbror, hans fru och barnen som fan. Det har jag alltid gjort. Dom är min familj och jag älskar dom. Men nu har jag fått nog. Efter det här bråket skrev min morbror till mig och sa att jag hade förstört allt, att allt var mitt fel. Min mamma blev förbannad och skällde ut honom och frågade varför ingen säger till S. Under alla dessa år som vi bråkat så är det BARA hon som sagt dumma saker och kommit undan med det. Ingen säger nått för att hon är barnens mormor och så. Men mig kan dom skälla ut. Min morbror sa att eftersom jag är hans släkting så är det hans uppgift att säga till mig och hans frus uppgift att säga till sin mamma.. Men hon säger ju aldrig till henne. Hon håller med henne i allt. Istället för att säga till henne så drar hon på marknad och köper massa presenter till henne. TROTS att hon lämnade hennes barn ensamma! När hon i förtroende hade fått ta hand om dom.

Nu tänker jag inte tiga mer. Nu tänker inte jag vara den vuxna, nu ska jag sjunka ner på sandlådenivån och bete mig illa jag med. Jag är så trött på att hon får göra hur hon vill, säga vad hon vill men inte få något för det medan jag får stå som en slagpåse och ta emot skit utan att ens få försvara mig. Försvarar jag mig lite, så vänligt som möjligt, så får jag skit ändå.

Jag orkar inte mer. Jag står inte ut. Här ligger jag i deras säng, å tar hand om deras hund, katt och kattungar och dom ger mig skit. Morbror bad iofs om ursäkt men ändå.

Det här blev väldigt långt, undra om någon ens orka läsa igenom allt.. Förlåt om det är lite rörigt också..

Hata är ett starkt ord, men jag hatar henne. Bryr mig egentligen inte om vad hon gör mot mig, men det hon utsatt barnen för.. Nu har hon gått för långt.

Ska man försvara sin mamma i allt? Om min mamma hade gjort såhär hade hon fått ett antal käftsmällar. Jag hade aldrig accepterat det här beteendet.

Finner inga ord för det jag läste nyss, tråkigt att barnen skall komma i kläm, man skall ju trots allt inte behöva välja mellan sina nära och kära. Borde inte S istället vara glad för att du/andra ställer upp för barnbarnen.. Man kan vara oerhört älskad av någon utan att behöva ha deras uppmärksamhet hela tiden som S verkar vilja ha, detta låter helt enkelt som typisk svensk avundsjukan, dock inom släkten/familjen. Provat att samla alla runt ett bord och försöka prata igenom allt, ett försök att få upp alla korten på bordet och hitta en lösning till var skon klämmer? Kan man inte sätta sig ner som vuxna människor och prata igenom saker som inte står rätt till, ja då är det verkligen illa. Hoppas verkligen det löser sig för dig! :)

Jo, det kan nog vara svårt för din morbrors fru att säga till sin mamma. Du får tänka på att hon är uppväxt med henne, och hennes mamma troligen är psykiskt sjuk. Hon är helt enkelt medberoende.


Efterosm S verkar sådär lagomt sinnessjuk, så ser jag itne hur bråka tillbaka skulle lösa något- däremot borde din morbror skaffa lite ryggrad och ifrågasätta vad tusnan hans hustru gör- och hur barnen blir påverkade av den här mormorn.Sen ...varför reser föräldranra bort utan sina barn, lämnar dem hos en sådan människa? Fattar ingenting.

Lider med dig.

Har haft liknande i min släkt, men där är det en moster som fått härja precis hur hon vill, och jag kände mig som det svarta lilla fret för jag hade inte vett nog att "spela med" i hennes "lek".

Men Idag har alla vnt ryggen mot henne och jag känner att jag har fått upprättelse- inte för att folk vänder ryggen mot henne, men för att andra slutat se snett på mig som en upprorsmakare, istället märkte de att "oj såhär ska det ju inte gå till". "Dysfunktonellt".

Man är mitt i det och kämpar för att hålla sig över ytan så man går med på helt sjuka saker av bara farten och det lbir till slut "normalt". Din morbror accepterar mormorn pga att slippa bråk med sin fru...bråk emd frun skulle kunna innebära skilsmässa, stå där med två barn och allt vad det innebär- bråk om barnen etc. Så jag förstår att din morbror försöker vara incognito...samtidigt borde han säga ifrån. Men han vågar nog inte ta den risken...

Låter som en riktig ragata, mormodern och då kna man ju tänka sig vad morbroderns hustru är om hon leker med i den här sjuka leken. Så håll dig undan, låt deras kattungar svälta, låt deras barn springa bort...

Nån gång måste de ju vakna upp.

Kolla gärna förbi mina bloggar.
dvärghamsterblogg: http://sleepyforestdwarf.blogspot.se
Akvarieblogg: http://sallskapsakvarium.blogspot.com

#3 Tror absolut inte det hjälper att låta katterna svälta eller låta barnen springa bort? hallå.. för att S gör fel skall man väl inte låta djuren svälta  eller låta barnen springa bort och kanske råka ut för en olycka eller diverse som kan hända i denna sjuka värld. Att låta omgivningen drabbas för en enskild persons sjuka till tag är bara fel.  Med tanke på som du skrev verkade du seriös, annars my bad.


#3 Men du, morbroderns fru är troligen uppväxt och uppfostrad av sin mor. Du kan inte tänka dig att hon är totalt hjärntvättad?

#4 Jag menade det jag sa. Man kan inte ta ansvar för hela världen...så är det bara. Om katterna svälter så får hon väl anmäla dem och såklart ska hon ta vara på sin kusin om den tultar ut på gatan- men hon måste inte ställa upp som barnvakt. TS verkar otroligt snäll och omtänksam och har tagit emot mycke skit och om släkten inte kan stå upp för henne så måste hon göra det själv och angående mormodern kan jag bara säga såhär: Can´t reason with crazy. Så låter de katterna svälta så anmäl dem, gå inte dit och fixa deras skit... Visa att man faktiskt tillför något, är värd något och även har en gräns för hur mycke skit man tar innan man inte längre är där.

#5 precis. Dottern är ju hjärntvättad. Vad ville du ha sagt med det? Att TS ska antihjärntvätta modern? Menar... morbrodern har ju säkert inte försökt resonera med henne :P(ironi).

Kolla gärna förbi mina bloggar.
dvärghamsterblogg: http://sleepyforestdwarf.blogspot.se
Akvarieblogg: http://sallskapsakvarium.blogspot.com

Håller delvis med Gur4m1 här... Folk brukar trycka ned personen som oftast inte gör fel för att det är lättare än att ta upp problemen med personen som är problemet. Och det där med att inte våga säga till sin flickvän om något och ursäkta ett beteende hela tiden känner jag mycket väl igen.

Dock borde du inte hålla dig undan från barnen då dom älskar dig och egentligen inte vill vara med S. Men det känns som att föräldrarna till barna är ute och gör annat hela tiden än att just ta hand om dem?

Erbjud att låta barnen sova hos dig kanske istället för i själva huset så du slipper ta hand om djuren deras och gör det endast för att ha en "myskväll" och inte barnvakt för att dom ska ut och göra annat.

Jag skulle nog snarare rekommendera något i stil med det #1 rekommenderade, men jag skulle nog säga att det bästa skulle vara om du satte dig med familjen fast utan S första gången, ge A möjligheten också att säga hur hon känner då hon och D blir starkast drabbad av den här situationen, men D är nog lite för liten för ett sådant samtal.

men prata med din morbror hans fru och A först se om alla kan förstå varandra, och du kan även eventuellt få kritik och var öppen för det, försök ta till dig det dom säger på ett konstruktivt vis, det är ändå samma sak du kommer att kräva av dom.

Det här kommer låta asflummigt, men det finns en kommunikationsmetod som visat sig otroligt effektiv i att diskutera just konflikter på ett så konstruktivt sätt som möjligt som heter "non violent communication",  aggressioner och missförstånd uppstår lätt om man när man säger "du gjorde det här och det här och sedan hände det här" det upplevs lätt som ett personangrepp.
NVC går ut på att andvända dig själv och dina upplevelser som utgångspunkt istället i "Jag upplevde" eller "jag känner" blir nyckelord i att kommunicera din point of view, det blir mildare då ingen annan än du faktiskt kan säga hur du upplevt saker, går inte att svara "nej så var det inte alls" till någon annans kännslor.

Jag tycker att du skall testa det, och även när andra inte gör på samma sätt, utgå ifrån att dom gör det så känns det inte lika provocerande eller irriterande, och svara efter det också "Jag förstår om du upplevt händelsen som så, men jag hade inte för avsikt att det skulle bli så utan jag upplevde att händelsen var annorlunda"


Om du lyckas ha ett konstuktivt samtal med mellanparten, dvs familjen, så kan ni även bjuda in S till ett samtal, dock bör nog inte barnen närvara i samtalet när hon är där.

Förbered gärna lite punkter du gärna vill ta upp så att du vet att du har dom sammanställda på ett icke aggressivt och konstruktivt vis.
Understryk att ni ändå båda bryr er om A och D och vill ju båda gott och båda vet ju antagligen att det inte är en positiv upplevelse för barnen, och föräldrarna vill ju antagligen kunna känna sig trygga med sin familj och lita på att dom kan få stöd av både dig och S och att det skall vara viktigare än eran personliga konflik.
låt diskossionen handla om det positiva och inte det negativa, gemensam kärlek och inte besvarat hat.




Medarbetare på Datorspel I Fokus

Usch vilken hemsk situation du sitter i, kan inte ens tänka mig hur det känns! Ni kanske skulle behöva sitta ner och prata allihopa och reda ut det? Om ni nu kan få S att lyssna och hålla sig lugn vill säga. Alla ska få säga vad dom tycker och hur dom känner sig. Men jag kan tänka mig att det inte är så lätt. 

Jag har tyvärr inga bra tips att ge dig. Ingen ska få bete sig sådär, det är inte okej. Hoppas det ordnar sig iaf och någon säger till S att hon ska skärpa sig.. 

Lycka till!!Blomma

Mvh Linn

#8 förespråkar en riktigt bra grej där, som är värd att försöka. Själv är jag från en mycket...heh...dysfunktionell släkt och där skulle sånt där 2samtal" inte gå vägen, kort och gott. Jag tycker att det låter som att S är..."bat shit crazy". Men det är alltid värt ett försök att lösa problemet. TS du är ju inget barn längre så du får stå upp för dig och se till att kräva att andra håller dig om ryggen här. Du ska inte behöva bli behandlad sådär! Lycka till! Jag hoppas att ni löser det och blir en hel familj.

Kolla gärna förbi mina bloggar.
dvärghamsterblogg: http://sleepyforestdwarf.blogspot.se
Akvarieblogg: http://sallskapsakvarium.blogspot.com

Tusan så jobbigt. Byt kön på S så har du en av mina farbröder. 

Usch, så jobbigt. Kan också tycka att det är morbrors fru som ska säga ifrån ordentligt till S, men om hon inte klarar av det tycker jag morbror ska göra det. Inte ska barnen och alla andra runt omkring fara illa, för att ingen vill säga emot S.

Har det inte bra i min släkt heller och jag har ett par släktingar som jag ärligt kan säga att jag hatar. Och ja, jag har funderat över ordets betydelse många gånger och kommit fram till att det bara ska användas när det absolut är så.

Nu har jag läst igenom allt ni skrivit, har inte hunnit det innan då jag har haft fullt upp med barnen. Jag hade ju barnen i onsdags, sen kom S hit och städade lägenheten och tog med sig D i torsdags, som sagt. Och A sov hos våran kusin och jag sov här med hunden och katterna. I fredags förmiddag skrev S till mig att D ville hem och frågade om vi kunde hämta honom så det gjorde vi. Sen har jag haft båda ungarna fredag-lördag. Och nu kommer morbror och hans fru hem om några timmar, puh!

Men S fortsätter hålla på på facebook. "Är det någon som sett hur det ser ut i lägenheten?" skrev hon för några timmar sen precis som om jag skulle stöka ner och inte städa efter mig. Och sen skrev hon igen till en släkting att hon blev utslängd av mig och mina systrar för att vi ville vara här. Men det var A som kastade ut henne.

Min morbrors fru skrev till sin mamma i torsdags "nu har du fått massa presenter, mer än barnen"

S lämnar barnen ensamma och får presenter. Jag ställer upp och får skit. JAG BLIR SÅ ARG!!

Nu prata A i sömnen å sa "Pappa, stanna" ... Stackars min älskling!

Allt jag vill för mina kusiner är det bästa av det bästa. Jag önskar att jag kunde skydda dom från allt ont, jag vet att det inte går och antagligen inte skulle vara så bra om dom inte mötte motgångar på vägen, men jag kommer alltid att finnas här för dom och hjälpa dom. Jag kommer aldrig att vända dom ryggen. Jag hade själv världens bästa mormor och jag vill att dom ska ha samma sak! Men om jag inte hade haft min övriga släkt så hade jag aldrig klarat mig igenom min mormors bortgång. Jag vill bara att mina kusiner ska må bra och vara lyckliga. Jag vill att dom ska ha massa människor omkring dom som älskar dom (helst lika mycket som jag gör) för kärlek kan man aldrig få för mycket av!

Jag går genom eld och vatten för dessa ungar och ingenting i hela världen kan nånsin få mig lämna dom. Hon kan ju försöka bäst f*n hon vill. Hon kommer aldrig att lyckas.

Kanske läsa mindre på Facebook om vad som krivs mellan folk, en del ska inte ha facebook anser jag för de skriver sånt som man borde ta "privat". Mycket av det du beskrivit kommer just från hur S verkar "missbruka" sociala medier.

Kolla gärna förbi mina bloggar.
dvärghamsterblogg: http://sleepyforestdwarf.blogspot.se
Akvarieblogg: http://sallskapsakvarium.blogspot.com

#15 Jo hon borde ju inte ha facebook. Jag svarar henne dock inte, jag är mognare än så. Hon skriver ju massa skit och sen tar hon bort det och står inte för vad hon skrivit sen. Hon är väldigt förtjust i öl och man märker direkt när hon druckit..

Nu är dom hemma, och jag likaså. Så himla skönt! D vaknade runt 3 och kom ner till mig och satt i fåtöljen och försökte somna om men han bara vände och vred på sig tills han gav upp och insåg att han inte kunde sova förrän dom var hemma. Dom sa inte så mycket när dom kom hem, dom kramade mest om D och sen vakna A, så tog dom fram deras presenter och sa ett kort tack till mig när jag var påväg ut.

Jag ska prata med dom om S men det väntar jag med..

Ärligt talat rensa upp din Facebook. Se till att du inte är vän med människor som inte skriver skit där. Bättre att leva ovetandes om soppan om det är så de beter sig. Sedan kan du absolut att du kan ha ett lugnt samtal med barnens föräldrar, men de är ändå de som bestämmer kring sina barn. Sedan undrar jag över att ni alla tycks bo intill varandra. Kanske behöver iaf du avstånd. Det är bra att du finns där för barnen, men just nu tycks du mest utnyttjas. Se till att du har annat i ditt liv, så att du inte blir fullt lika sårbar för alla deras intriger.

#18 Jag är inte vän med henne, men hon taggar mina kusiner hela tiden och jag är vän med dom där, så då ser jag automatiskt vad hon skriver.

Jag har pratat med min morbror och hans fru idag. Min morbror skrev jag med på facebook just för att jag ville skälla lite, och det vill jag inte göra framför barnen. Sen gick jag dit och pratade med hans fru och hon sa inte så mycket mer än att hon inte var glad på S för att hon lämnat ungarna men verkade ändå vara ganska okej med det. Sen sa hon att hon tyckte det var roligt när vi bråka osv. Vet inte riktigt vad hon menade med det. Sen sa hon att jag å S tävlar om barnen, och att jag är likadan. Men det sa jag till henne att det är jag inte.

Jag orkar inte med det här mer. Men min mamma säger att om hon skriver en sak till så ska hon berätta allting för allihop. Att hon blev vräkt från sin gamla lägenhet, att hon är alkoholist och massa andra saker. Då blir det sandlådenivå tillbaks.

"Jag vill också gå på dagis" sa jag till min morbrors fru och så kom min kusin in och bara "Vadå dagis? Ska Lina börja på dagis? Det vill inte jag" .. Så då kunde vi inte prata mer.

Får la se vad som händer..

#19 Om du blockerar henne så ser du ingenting hon gör. Varken taggar eller kommentarer på dina kusiners inlägg och bilder.

Relationer.ifokus *  * Kvinna.ifokus * Fiske.ifokus *
Har du frågor som rör ifokus och dess funktioner? -> Support.

 

... men den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus. Det är gratis och tar bara en minut. Klicka här för att skapa ett iFokus-konto!

Mer på iFokus