Vet inte vad jag ska säga, din situation låter…hemsk :( Speciellt då hon stöter bort dig sådär och du inte verkar förstå vad du gjort fel. Hon vill inte säga vad det är- men int eheller blanda in någon annan. Hon vägrar alltså att kommunicera med dig och att kommunicera med en tredje part för då tar det slut mellan er…

Det har ju redan tagit slut mellan er. Ni bor tillsammans? Kanske mindre fokus på det fysiska och testa det istället- att bli hennes vän.

Du räknas upp jämlikhet och det är jättebra men jämlikhet i sig gör inte Kvinnor "våta i trosan". Att en man är jämlik gör honom inte "mer åtråvärd" sexuellt- det är snarare en sälvklar sak- att man är likvärdiga. Nu sker allt på hennes vilkor och du verkar vara beredd att ta det efterosm du inte vill att er relation tar slut.

Så försök nå henne som en vän, prata. Ha roligt tillsammans, utan det fysiska. I övrigt kna jag bara säga… varför rädd att förlora henne? Verkar som att hon inte vill vara med dig känner jag från det du berättar. Vad är du rädd att förlora? Menar…vad HAR du just nu?

Blir verkligen ledsen när jag läser ditt inlägg. Måste vara fruktansvärt att inte ens få hålla sin fru/man i handen. Det är ju mer än bara sex och i mina ögon det som är viktigast

nej jag menade inte att jämlikhet inte är självklar, men jag skrev det så att ni ska förstå att det är inte där skon klämmer. Att hon inte behöver sköta allt själv och därför inte orkar eller vill vara nära. Det är självklart för mig att ta på mig 50% och att det inte är kvinnans göra med hushållet osv.

Jag vill ha tillbaka det vi hade innan barnen. Jag längtar efter den person jag då älskade högt. Och jag vägrar tro att hon blivit en helt annan för att hon blivit mamma. Därför vill jag inte att vi separerar.

Vi gör mycket trevligt, åker på semestrar och campar och det går bra så länge jag inte lägger armen om henne eller försöker krama. Då tror hon att jag är "ute efter" sex säger hon. Det är jag inte, men visst jag saknar också vanlig sex då det var 4 år sen sist.

Du kanske ska prova att nonchalera henne att tag och se hur hon reagerar. Bara vara vanlig men inte göra några närmanden eller vara kärleksfull. Om balansen ändras så kanske hon kommer tillbaka till dig.

Är itne okej att  inte få ha_någon_ fysisk kontakt alls på 4 år..och sen bli helt bortspolad när man vill lösa det. Kan hon ge mer svar än "nej då gör jag slut" när du undrar VARFÖr hon stöter bort dig? Du måste nog stå på dig där och lägga rädslan om att bli lämnad åt sidan.

Kan det ha att göra med något som förändrat hennes kropp eller självbild rent fysiskt? I samband med att hon födde ert sista barn? Som gör att hon är rädd att ha sex (som i sin tur gör att hon stöter bort all fysisk kontakt - just för rädslan att det ska leda till sex.

Just nu har du ju inget, och jag tror ingen här inne eller duhar en magisk formel för att få henne att mjukna upp, eftersom du är rädd att bli lämnad och hon är den som ställt ultimatumet.

Uppgift1 är att reda ut vad som är fel. VARFÖR vill hon inte ha sex med dig? :) Smärta? dåigt självförtroende? Ingen sexlust? Du kräver inte sex men du borde absolut kräva ett svar/en orsak till varför- om hon inte vill förändra eller underlätta för er- kan man ens kalla det ni har för en relation längre? Ni bor under samma tak och har barn tillsammans. Du får inte ens hålla hennes hand.

Att hon känner så är okej men det är inte okej hur hon får dig att känna- utan att förklara varför hon gör så mot dig/er.

hon har några kilo extra efter graviditet men inte många kanske 5 kg och det gör ju ingenting alls. Hon har alltid varit finast för mig sedan första dag på våran träff. Men om hon vill ha bort dessa kilon det är självklart okej också för mig. Hon ska vara som hon vill själv men jag vet inte om det spelar in jag är tveksam till det.

Ibland jag har tänkt att hon har någon annan men då borde hon ju lämnat mig redan. Hon har många kompisar hon är ute med både Kvinnor och män  men jag litar ju på att det är just kompisar. Jag vill tro gott om henne. Hon är bara 32 år och jag 40 år så borde inte vara slut på närhet eller sex redan då.

Jag funderar på att prata ensam med någon professionell. Är det fel av mig att göra så utan hennes vetskap? Varför jag inte vill berätta det till henne är för att jag frågat förut och hon säger att jag aldrig får prata med någon utomstående om våran relation.

Jag tänker mer att en graviditet förändrar kroppen på fler sätt än viktuppgång. T.ex anal och vagniala sprickor, stygn, hormonella förändringar, stretchmärken…sånt som allmänt gör en osäker på sin kropp och känenr sig osexig :/

Om hon har någon annan borde hon lämnat sig kna man tycka men ibland är man helt enkelt för instyrd i att "man är en familj" och en fmailj är på ett visst sätt. Mamma, pappa och barn. Även om kärleken är slut kan man tyka det är värt att "uthärda" tills barnen blivit stora, för att kunna bo i ett stort hus, eller vad det nu är som gör att hon inte vill lämna dig. För henne är allt kanske helt bra? Hon kanske inte känner behovet av närhet och sex. De tär just det där att hon så sbrupt avstyr dig..och sen inte vill att du rpatar om det med andra- hon vet nog att det hon gör är fle mot dig, hon vill kanske inte riktigt se problemet i vitögat.

Jag vet att många här skulle säga att du inte ska gå bakom hennes rygg och prata med en psykolog, tex. Men jag tycker att det faktiskt är DIN ensak om du behöver det stödet. Om ens partner inte vill prata så måste du frå prata med någon. Hon verkar hemsk (men det har säkert sina orsaker), det verkar vara ett h-vete. Hon mår nog inte egentligen så bra. Prata med någon, kanske det ger dig mod att gå vidare eller ger inspiration till att försöka andra vägar att nå ut till henne? Int eminst tror jag att du mår bättre av det.

4 år utan sex skulle jag kunna ta men 4 år utan någon typ av närhet och den här "väggen" du målar upp. Jag får ont i magen när jag tänker på hur din tillvaro är. Så stå på dig, man lever bara en gång. Bra att du tar tag i det!

Lider med dig… 

Nu har jag iofs en annan anledning till behov av närhet.

Försöka prata med henne antar jag att du har gjort, jag skulle nog försöka berätta mina känslor och hur jag mår. Sen fråga hur hon känner över det hela.

Kan rekommendera familjerådgivning (har själv bara vart där 1 gång dock)

Mitt bästa råd är att du skriver och beskriver som du har gjort här och ger henne det, när hon verkar vara lugn. Det är viktigt att du får sagt ditt och att du visar att et är av kärlek!

Försök ta ett snack med henne. Säg typ ''Nu måste jag prata med dig, det här går inte längre!'' och sen säger du EXAKT hur du känner och vad du tycker. Man är 2 i ett förhållande och inte bara 1. Båda två har behov och visst ska man ta hänsyn till varandra och respektera varandra men 4 år (nu snackar jag inte bara sex, utan kramar och pussar och hålla hand)? Jösses.. att du stått ut! Förlåt men jag hade gett upp för länge sedan.. så eloge till dig!

Och om hon vägrar prata med dig när du ''tar i med hårdhandskarna'' (dvs står på dig och säger att ett snack är ett MÅSTE) så får du stå på dig och säga din åsikt om det hela. Inte vara en s.k toffel som det så fint heter (jag menar inget illa så ta det inte så, fann inget bättre ord.. du måste stå på dig i detta läge bara) och sätta ned foten och kräva svar från henne. Inte ofta man ska kräva ens partner på nåt anser jag men detta är ruggigt och förstår att du mår uselt.

Kanske är det så att hon inte trivs med sig själv och känner sig äcklad. Brukar ni ha en bra kommunikation annars? Kan hon säga vad hon anser om sig själv till dig, sina svaga sidor? Jag vet att många har svårt att öppet säga att man är missnöjd med sig själv så man sluter sig som en mussla och avvisar lätt.
Det kanske funkar om du berömmer hennes skavanker? Dvs om du inte får fram nåt utav henne (om det nu är så att hon är missnöjd med sin kropp, det vet vi ju inte) så kanske du kan berömma hennes skavanker lite? Typ ''Jag är tacksam för att du gett mig två fina barn, du har varit så stark som burit på dom två och jag tycker varje bristning på din hud är väldigt vacker för det är ett tecken på din starkhet och jag avgudar dig för det!'' …? Jag hade uppskattat det i alla fall. :) Och ge henne komplimanger och påminn henne om hur vacker hon är för just dig och att hon alltid varit och kommer alltid vara. Vi Kvinnor kan förlita oss rejält på komplimanger faktiskt. Vissa behöver dom mer än andra. :) När en människa går igenom en tuff tid i sitt liv, fysiskt som psykiskt, kan en komplimang eller fem göra stor nytta. Att få le och känna sig älskad kan göra stor nytta för en människa under svåra tider!
Jag är medveten om att du behövt ge mycket i detta förhållande och att det borde vara hennes tur.. men du kan alltid ge ett sista försök att nå henne. Och säg det till henne när du väl tröttnar ''Nu har jag försökt i så många år, jag når dig inte och jag orkar inte mer!'' För jag tror inte du kommer orka så värst länge till med detta.. det tär på en att känna sig avvisad av den man älskar mest och högt.

Stå på dig, visa att du kräver svar från hennes sida nu! Och om det är så att hon inte gillar sig själv så beröm hennes skavanker, det kommer nog få henne att skina upp lite! Men det är svårt att veta utan kommunikation dock..

Hur går det? Lider med dig

Hur verkar hon må i allmänhet? Är hon irriterad, ledsen, arg, kanske deprimerad? Hur är hon med barnen? Har hon tålamod med dem eller är hon hetsig?

Det kan ju finnas kroppsliga/själsliga anledningar till att hon mår dåligt och har tappat sexlusten. Hon kanske behöver ta hand om sin hälsa.

Hej! Jag lider verkligen mig dig. Du ska absolut inte finna dig i en sådan situation. Utan det råd jag kan ge dig är att först tala med henne. Funkar det inte ska ni beställa tid hos en familjerådgivare.

#13 Läste du #0 ordentligt? Frun vägrar ju båda de sakerna.

TS, jag antar att du helt enkelt måste förhålla dig till det faktum att vad hon erbjuder dig är en relation utan närhet och kommunikation, men med andra fördelar såsom trygghet, tid med barnen osv. (Vid en ev. skilsmässa skulle du ju t.ex. sannolikt bara få träffa barnen halva tiden eller i värsta fall ännu mindre.) Och så måste du väga de sakerna mot varandra och komma fram till vilket alternativ som känns minst dåligt - stanna i det här som det är, eller skiljas.

Vad du VILL är såklart att hon ska ändra sig och ge dig närhet igen. Men som det ser ut just nu finns inte det alternativet med på förhandlingsbordet. Och det finns inget sätt att tvinga, lura, eller jobba fram en sån förändring hos henne om hon verkligen inte vill jobba på det eller ens prata om det.

Så de alternativ du har i nuläget är att låta det vara så som det är nu, eller lämna relationen. Jag förstår att det är ett pest-eller-kolera-val för dig. Och det är fullt förståeligt om du väljer att stanna kvar trots att det inte är bra, men då ska du också vara medveten om att du gör det valet. Du kan bestämma dig för att stå ut med avvisandet och ömhetslösheten för att ert gemensamma liv i övrigt är värt det.

Du kan såklart också göra ett till riktigt ordentligt försök att nå fram till henne och kommunicera tydligt att du inte står ut med att ha det så här. Men om hon fortfarande prioriterar sin egen känsla att inte vilja vara nära dig och inte förklara varför framför ditt välmående måste du se klart att det är det hon gör, och fatta ett medvetet beslut om hur du ska förhålla dig till det.

#14

Ni verkar hugga väldigt mycket. Ibland bör man sätta ner foten. Kan man inte kommunicera bör man anlita experter.

Jag tycker hemskt synd om dig. Och jag har egentligen inga bra råd heller att ge, men jag vill ge dig en styrkekram över internet iallafall. Jag hoppas det reder sig för dig!

#15 Du får gärna dua mig, när det är mig specifikt du vänder dig till.

Jag håller absolut med om att man bör ta hjälp av proffs om man inte kan kommunicera med varann i ett förhållande. Problemet var att TS redan föreslagit det och att frun hotat med att lämna honom om han "blandar in utomstående".

Hur går det? Ja tycker nog att du kan gå och prata med en psykolog för att få råd och att få ventilera sina tankar. Du verkar ju vara en så fin kille. Du måste vara egoist nu och tänka på ditt bästa. Hon vill ju inte medla. Försök kom ifrån lite och träffa dina vänner och sitt inte bara hemma där jämt. Tror det är viktigt att du visar att du e självständig och har ditt liv. Då kan du också bli mer intressant. Och testa att inte "försöka" så kanske hon kommer till dig.Som det är nu så har hon överhanden och ser dig som en toffel kanske. Hon tror att hon kan behandla dig hur som helst. Och att hon hotar med att göra slut e inte oki. Ja har levt i ett kärlekslöst förhållande där min sambo var otrogen. Men när jag nu slutat bry mig. Älskar han inte längre och vill inte ha sex. Så har ja blivit mer intressant. Ser han bara som en vän då han förstörde kärleken. Tror du måste visa "att du inte tolererar detta längre. Om du vill ha en chans att rädda relationen så måste du bli "Hårdare" nu. Annars e jag född att hon tappar all respekt för dig och att det ändå tar slut. Ja menar du verkar vara en drömkille. Men tyvärr inte i hennes ögon kanske . Då hon inte respekterar dig. Kan du i smyg kolla mobilen el annat för att se om hon dejtar nån? Kanske anlita nån son kollar upp henne? Du måste få Vera cad som pågår så du kan ta ställning. De var hårda ord. Ja e lessen men vill hjälpa dig. Tycker synd om barnen me. Ja vet att det finns diakoner inom kyrkan som man kan gå och prata ned. Och de brukar vara jättesnälla. Kan du inte kolla det? Hör av dig så får ja höra hur de går. Kram

#18 Finns ingen som helst ursäkt för att snoka i sin partners mobil etc.

Om du vill rådgöra med någon professionell utan att hon får veta det kan du ju också ringa till Nationella Hjälplinjen , det är anonymt, kostar inget och syns inte på telefonräkningen. Eller så kan du gå till kommunens familjerådgivning utan henne, där kan man också vara anonym om man vill.

Jag tycker nog man kan snoka lite under såna här förhållanden. De har ju barn ihop och hon behandlar ju honom som skit. Han måste ju få veta hur saker ligger till. Det är ju en värre handling om hon skulle va otrogen… Då måste han ju få veta..

#21 Det är aldrig OK att snoka i sin partners privata svär. Du verkar projicera dina egna dåliga relationserfarenheter på TS.

Vill man veta så frågar man o tar ställning till de svar man får o vad relationen är värd.

Blir man trampad på så går man med hedern i behåll, att hålla på med intriger leder inte till en jämlik, respektfull relation.

Jag undrar om du har fått någon förklaring på vad som som sker. Du har väl fått besked hur ni ska ha det i framtiden? Hoppas att allt löser sig till bästa!

Har inte läst alla kommentaren jag är en ung kvinna och hört så mycket av mina närstående hur de vill att deras männ är precis som dig . Jag är är mogen och har mest 30+ om kring mig få unga och alla säger männ är svin. Jisses du fick Mig tårögd vad du är fin . Förlåt du kanske tar illa vid men vilket svin hon är jag skulle döda för att få en sådan som dig du är värd så mycket mer. De må va hormoner och andra faktorer som spelar in men att inte ens ge en förklaring säger mig en hel del om människan man förtjänar iallafall att redogöra varför allt detta sker . Och att säga annars är de slut ush förlåt jag blir illatillmods

Hur går det för dej, har ni kommit vidare lycka till!

Ja hur går de?

TS har inte varit inloggad sedan slutet på augusti.

Vet att tråden är gammal, men vill gärna att TS berättar hur det går för dom.

Han har inte varit inloggad sen 2013-08-29 så tror inte det kommer nått svar.

Lite tråkigt att trådar bara dör ut…

TS.

Om du vill prata med stöd utifrån är det helt ditt fria val. Speciellt om hon själv är ovillig att lösa situationen. Att hon inte har behov av det är inte anledningen nog. En bra partner är lyhörd för den andres behov och kan hon inte förstå det är det inte märkligare än att du ser efter dig själv. Hade jag varit du hade jag ställt krav och sagt att om hon inte lever upp och tar sitt förnuft till fånga och åtminstone är villig att diskutera och försonas så får du ta tjuren vid hornen. Du ska vara ärligare än vad hon någonsin har varit och det är där du kommer vinna din självrespekt igen. Var inte en toffel som lever på nåder, det är raka vägen till olycka. Var så säker.

Mvh

Har nu gått ett år snart sedan TS skrev sist, undrar hur det har gått för dom?