Jag litar på honom till 100%. Han skulle inte vara otrogen, han är inte sådan som person. 
Vita lögner däremot tror jag många drar till med ibland 😉 Men inte samma sak för mig 😛

100% . Säger inte "tror jag inte" utan jag vet :)

Jag tror inte man kan lita på en människa till 100%, saker kan hända, situationer kan uppstå… Men till 99% litar jag absolut på min partner! Jag tror inte han skulle ljuga för mig eller undanhålla sanningen.

99 % - jag vet att allt är möjligt, både för hen och för mig och skulle aldrig säga aldrig. Men 99 % räcker.

Jag litar inte på någon annan än mig själv till 100%. Däremot precis under litar jag på min sambo. Tror inte han skulle ljuga eller gå bakom ryggen på mig.

Litar på min man till hundra procent. Och vet att han litar lika mycket på mig!

Jag litar inte ens på mig själv till 100%. Den mänskliga faktorn finns alltid och känslor kan ställa till det ibland. Jag skulle (förhoppningsvis) aldrig vara otrogen och tror inte att han skulle vara det heller, men däremot finns det nog INGEN som är helt och hållet 100% ärligt JÄMT! Må den som aldrig ljugit kasta den första stenen.

Nä jag tror att han ljuger för mig ibland. Ibland är det för min skull, för att inte göra mig upprörd, och andra gånger är det för att han inte vill råka illa ut. Gäller ju småsaker men det kan vara en sån simpel grej som att jag frågar "har du ringt det där samtalet" och han svarar ja fast han egentligen glömt bort det och kanske gör det dagen efter istället. Så gör jag också ibland. De flesta har ju ändå någonstans en stolthet och självbevarelsedrift.
Sen tror jag också att alla har åtminstone en hemlighet för sin partner, stor eller liten. Man behöver inte veta allt. Det man inte vet mår man inte dåligt av.

Sen ska man ju givetvis försöka vara ärlig i den utsträckning det går. Men det finns tillfällen man inte ska säga vad man tänker och känner.
Ni killar har säkert någon gång fått en fråga liknande "ser jag tjock ut i den här?" och ni svarat "nej du är jättevacker". Och det sker dels av omtanke om partnern och för att man inte vill få nå skit.

Naturligt.

7 jag ljuger inte om småsaker heller för min partner. Ser ingen mening med det. Har ingen medveten hemlighet heller.

Ja jag litar på honom till 100% sålänge han inte visat minsta lilla tecken på att jag inte skulle kunna lita på honom

Nej, jag litar inte alls på den kille som jag för tillfället träffar. Det är för att jag vet att han har ljugit för mig tidigare och om stora saker. Men jag tar inte illa upp faktiskt. Jag tycker om att umgås med honom då jag kan och jag har inga stora förväntningar på honom. Då vi träffas så njuter vi av varandras sällskap och det är det enda jag behöver just nu.

Vi har dock nyligen kommit överens om att vi inte ska dejta andra människor, det var hans förslag. Jag vet dock inte hur jag ska tolka det hela. Jag vet inte om jag vill ha det så för då kanske jag kan vaggas in i en falsk tro om att han faktiskt kommer att vara mig trogen, vilket känns lite långsökt för han är inte den typen.

Nä, lättare att hålla sig borta från pojkvän-flickvän tramset så slipper man gå omkring och vara orolig. Lättare att hålla en viss distans på så vis.

Fast sen igen är inte han och jag pojkvän och flickvän, vi har bara någon sorts överenskommelse. Vi vet inte riktigt vad vi är. Vi har åtminstone kommit fram till att vi inte är "friends with benefits", men ändå inte pojkvän och flickvän utan något där mitt i kanske. Får också ibland en känsla av att han vill ha mig för att han tycker att jag är fin att se på (med tanke på alla hans kommentarer om mitt utseende - vilka är ord som klingar tomt i mitt huvud). Han verkar inte tycka om mig för det som finns innuti, vilket känns väldigt dystert. Därför kanske jag inte kan ta vårt "förhållande" så seriöst.

 Så kanske det inte passar att skriva något här egentligen. ^^

OM man nu inte litar på sin partner så är det väl bara två saker att göra varav det ena är att diskutera fram så tilliten börjar existera.

För första gången har jag en partner som jag litar fullständigt på, tilliten är så stor att min enorma svartsjuka bleknat och bara gör sig påmind ibland. Det är något jag aldrig trodde att jag skulle få uppleva, jag hade siktet inställt på terapi resten av livet för den men i samband med att jag träffade min sambo så kunde jag avsluta terapin. 

Däremot är jag inte naiv, jag vet att jag kan bli sviken lika mycket som jag kan svika honom. Men som det känns nu så litar jag på honom till 100%.

Alltså jag är aldrig misstänksam eller påverkas någonting av det här. För mig är det väl ungefär som för de par som valt att det är okej att dejta andra. Det handlar inte nödvändigtvis om ett svek.
Jag älskar honom och tror egentligen inte att han skulle svika mig, men jag litar inte till 100% på honom för det.
Jämför det med att ni hänger utför ett stup och er partner håller er i handen och säger "lita på mig".
Jag litar på att han kommer göra sitt bästa, men vad finns det egentligen för säkerhet för det att han verkligen får upp en därifrån?
Att lita på någon handlar inte enbart om en känsla för mig. Jag tror inte att han avsiktligt skulle göra något för att skada mig, men jag litar inte på att han är perfekt och kommer göra allting rätt.

Definiera ordet "Tillit"!?

Som flera andra skrivit tror jag aldrig man kan vara 100% säker på vad någon kan komma att göra i framtiden, livet har en tendens att ta svängar som överraskar en. Men jag litar oerhört mycket på min man, han är en av de mest pålitliga människor jag träffat och inte någon som är ute och söker bekräftelse här och där. Så 99%, ja.

Man kan lita på en person till 100% på olika sätt. Jag litar på att min kille finns för mig och anstränger sig för att göra mig lycklig. Jag litar på att han inte kommer lämna mig bara sådär en dag och jag litar på att han inte skulle vara otrogen.

Sen vet ju både han och jag att han inte kommer hålla sitt löfte om att sluta röka, inte än iaf. Det vet vi när han öppnar munnen och säger det. Vi vet båda att han inte kommer använda gymkortet speciellt mycket trots att han säger att han ska… Vi vet båda att han inte kommer att stressa med att söka nytt jobb så att vi kan flytta ihop, trots att han sagt att han ska. Allt detta vet vi båda och det är bara en del av den person han är. Det tar inte bort det faktum att i de stora sakerna kan jag lita på honom totalt.

99%. Med ett avstånd på 130 mil och även om vi bott ihop så har man aldrig en 100% garanti hos sin partner. Jag vill säga att jag litar på honom fullt ut, för han har varit brutalt ärlig mot mig sedan dag ett, även om saker där vem som helst nog skulle ha ljugit eller iallafall förskönat en hel del. Dessutom läser jag av direkt när han döljer något (han är en jävel på att ljuga egentligen), vilket han vet om. Resultatet av det blir att när jag väl frågar om något så faller hans stoneface helt och han inser att han lika gärna kan säga som det är eftersom jag redan genomskådat honom x) 

Jag vet att han har öga för Kvinnor, men jag vet också att han aldrig skulle vilja göra mig ledsen. Det är väl egentligen där min osäkerhet kommer in…

Jag litar på honom till 100% men är också medveten om att saker kan förändras och att alla kan göra misstag. Men litar är att han aldrig skulle gå in för att göra mig illa eller såra mig.

100%! Vi är väldigt ärliga mot varandra även om det kan såra eller göra en upprörd. Han skulle aldrig vara otrogen och ljuger gör han inte som sagt..

Skulle nog vilja påstå att den som till 100% litar på sin partner är väldigt naiv.

Finns fortfarande många Kvinnor som är helt övertygade om att deras partner aldrig kollar på porr. Visst, det finns några som aldrig kollar porr - men dom är nog ganska få.

Jag tycker det är helt rimligt att alla har sina små hemligheter. Det är mänskligt.

#19 Nej man är inte naiv för att man litar på sin partner till 100%

Jag litar till 100% på honom tills annat bevisas.

Jag tycker att det är svårt att dela in tillit i procent. Men ja, jag litar på mina partners.

#15, du tog verkligen oden ur munnen på mig, precis så tänker jag när jag kryssar i att jag litar på min sambo till 100%. jag vet att han bara är en människa, och ingen människa är 100% felfri. däremot litar jag till 100% på att han kommer att göra allt han kan för mig, att han aldrig skulle ljuga för mig om saker som gör skillnad (vem bryr sig om att han ljuger om att han gjorde rent avloppet på dagen han sa att han skulle göra det. jag river inte upp himmel och jord för det). jag ljuger också om småsaker, eller undanhåller sånt so jag inte tycker att han behöver veta, som hur mycket pengar mina skor egentligen kostade, eller att jag tog 3 öl på krogen istället för 5. det påverkar oss inte, det gör ingen skillnad för mig och det är inom det spann som jag väljer att räkna som "mänskligt".

jag litar blint på att min sambo inte bara kommer dra en dag. att han kommer lämna mig i sticket eller att han skulle lämna mig för någon annan. går han ut med sina klasskompisar är jag fullkomligt trygg i vetskapen om att han aldrig skulle vara med någon annan. jag vet att han pratar med mig om alla stora saker i livet, alla beslut som påverkar oss. som parner litar jag på honom till 100%, helt klart.

ja 100% på att han inte är otrogen el ljuger men inte 100 på att han inte glömmer saker för han är glömsk

Jag svarade 99% eftersom människor är kända för att vara impulsiva och oberäknerliga pch alla gör misstag..så jag håller fast vid det.
Men det betyder inte att jag älskar honom av hela mitt hjärta ;)

Ja även om jag vet att saker KAN hända så litar jag på honom till 100% Han är ju min allra bästa vän och den enda som jag delar allt med och som vet allt om mig

99% för jag litar inte på någon till 100% :)

Det påverkar dock inte vår relation, menar, jagvar en misstänksam jävel långt innan jag mötte honom så han vet vad han har att göra med. Om vi säger såhär- om det skulle uppdagas att han var otrogen eller hade en affär med någon annan så skulle jag bli DJUPT schockad… Men jag är alltid öppen för att han kan svika mig på andra sätt, som andra redan nämnt- vita små lögner eller saker han "glömmer" att berätta för mig osv :P

Jag är ju en såndär som tror att alla har svek innom sig, krävs bara rätt förutsättning/retning. Däremot när det gäller pengar så litar jag på honom till 100%, när det gäller bland tjejer så litar jag på honom till 100%, när det kommer till att göra en sak som jag ber om så ligger det på 50/50 asså, jag förbereder mig alltid för att "få göra det själv ändå" eller att det inte lbir något av det ändå :P Fast han sagt "ja jag fixar det /ja jag ska fundera på det/ja jag ska prata med dem/ja jag ska köpa en sån/ja jag har planerat detta…..

så ja, det blir 99%.

Jo, jag litar på vår relation till 100%, alltså, han är inte en sådan som går runt och snackar skit om mig, som man kan göra lite med sina vänner (Skvaller osv). Det han inte pratar om med mig, pratar han inte heller om med andra, där litar jag på honom till 100%.

Jag litar på min man helt och fullt. Om man inte litar på varandra, vad har man då?

Jag litar helt på att han är ärlig mot mig.  Men när det gäller att lita på allt han gör..nä, där är vi nog nere i 95%.  Han har kört i diket flera gångar, fått allvarliga skador i fallolycka för att han inte var nog försiktig (gjorde nåt dumt/ogenomtänkt), en gång fick han för sig det skulle vara kul att fylla ballonger med svetsgas och tända på… då sa det bang så högt att han fick ont i örat ett bra tag och inte hörde så bra.

Otrogen skulle han nog också kunna vara under "rätta" omständigheter, men han skulle berätta det för mig.

Ja, jag litar på honom fullt ut. Såklart han kan göra misstag men jag är helt säker på att han kommer erkänna dem för mig. Han har aldrig gett mig en anledning att misstro honom.

Alltså jag tror folk svara olika beroende på om de ser på det som en känsla eller som en tanke. Att lita på någon som en känsla, och att lita på någon som en tanke. För jag litar på min fästman till 100% känslomässigt, men intellektuellt vet jag att han kommer fela.

#31 precis :) dusa det med färre ord ^^

Som det är just nu, nej. Han har betett sig förjävligt flera gånger så försöker läka de såren. Dock ingen otrohet, det är jag 100% säker på att han inte skulle göra. Men svek på andra sätt, där är jag inte 100%, knappt över 50% som det är nu.

Jag litar på min man till 100%.

Tycker jag känner honom ganska bra efter 33 år😉

#31, jag tror också att det handlar om vad man lägger för värderingar i ordet "tillit". för en person kan tillit innefatta allt, oavsett om det handlar om huruvida hen ljög om dammsugningen eller vad som egentligen hände med den där tjejen på finlandsfärjan i helgen. för vissa kan en lögn om dammsugningen vara en törn i tilliten, eller att disken som hen skulle ha gjort fortfarande är odiskad när du kommer hem.

jag själv känner ingen relation mellan tillit och vardagliga sysslor. säger min sambo att han ska diska och inte har gjort det, ja, då handlar det för mig inte ett dugg om tillit. jag litar fortfarande lika mycket på honom. för mig måste en handling skapa en törn på tilliten, alternativt förstärka tilliten för att ha med tillit att göra. i vår relation vet jag att även om vi kanske ibland har olika uppfattningar om när "nu" är, så gör min sambo alltid det han lovar och inte efter två veckor :P det är möjligt att om man varit i en relation där den ena sagt att hen ska göra något så många gånger, och det ändå blir min uppgift att ta tag i det, så blir det tillslut en törn på tilliten. man kan liksom inte ens lita på att småsaker blir gjort.

jag som litar på min sambo till 100%. jag litar på att han gör det vi kommit överens om till 100% även om han har några timmars fördröjning mot vad jag skulle önska, vilket inte påverkat min tillit :P jag vet att han inte skulle vara otrogen eller lämna mig i sticket.

#35 är för min egen del- om min sambo om och om igen ignorerar att han lovat saker- och brutit löften/överrenskommelser så skapar det en törn i längden. Det get relationen en obalans som kan göra att man kan börja tvivla på andra aspekter också. Så känner jag det iallafall. At en pojkvän en gång här och där glömmer bort att diska trots att han lovat påverkar inte min känsla av tillit. Däremot om det är återkommande- han kommer inte i tid, han gör inte saker som han säger- det ger ju en käsnla av bristande karaktär hos den personen, på ett sätt som bara uppdagas efter en längre tid, inget man känner från första dagen.

När det kommer till vissa saker, integritet och sex så litar jag på min pojkvän, nästan 100%, när det kommer till att han ska "backa upp mig" inför vänner, familj och sådant- både känslomössigt och med uppgifter så litar jag inte alls på honom :>>

Jag svarade 100% för jag litar så mycket på honom i avseenden som betyder något. Han småljuger ibland (och det gör jag med) tex om att han har dammsugit eller vad det nu kan vara. Jag vet också att det kan förändras, men jag svarade hur jag känner just nu. Som #31 sa så bra, känslomässigt litar jag på honom.

Helt och fullt 100%, Jag tror att man behöver byta partner eller börja gå i terapi om man inte litar på sin partner.

Jag litar på honom till 100%, han bor långt ifrån mig men är oftast här för att kunna umgås med mig :) jag ser en lång framtid med denna kille och tror inte att han skulle göra något som att vara otrogen.

100% litar jag på min sambo och han på mej annars skulle jag inte förlova mig :)

fullt ut :)

Beror på hur man menar Jag litar 100% fullt ut på att han aldrig kommer att såra med med lögner eller otrohet då han själv blivit utsatt för det och aldrig skulle kunna göra det mot mig Men självklar kan kärleken försvinna och han kanske faller för någon annan, det är alltid något som finns. Däremot skulle jag inte räkna det, då det inte är något medvetet val att såra mig

Valde 99% för man kan ju aldrig vara 100% säker. Har idagsläget (efter 23 år tillsammans ) aldrig blivit sviken av h#n.

Ni som skriver att ni litar till 100%.

Hur kan ni det när det är så fruktansvärt vanligt med exempelvis snedsteg?

#44 Jag skriver ju också 100% men det är för att jag tycker det är en förutsättning när man lever ihop att man ska lita på varandra fullt ut.

Sedan kan vad som helst hända. Otrohet, svek, lögner och vad som helst men tills dess måste jag för mig egen skull lita fullt ut.

Den dagen det visar sig att det inte har stämt så får jag ta det då.

Det är snarare ett sätt att förhålla sig till sin partner.

#45 Jag litar som sagt inte på någon till 100. Men det går ju inte ut över förhållandet. Kanske är ett sätt jag "skyddar" mig på.

#44 Jag skulle nog inte sagt riktigt 100% i början av förhållandet. Då hade jag nog svarat drygt 99%. Men i takt med att åren gått och det varit glada, ledsna, roliga, tråkiga, jobbiga perioder och att han ändå alltid stått vid min sida och inte svikit mig så har det med tiden blivit 100 %

Så är det för mig iallafall.

#46 Jag tror det handlar lite om personlighet.

 Jag gör det för att må så bra som möjligt. Jag skulle aldrig klara av att leva med minsta tvivel.

Litar inte på någon till 100%, jag litar däremot att han ställer upp för mig om det absolut behövs, t.ex. så vet jag inte hur många gånger han har kommit och hämtat mig då jag mått dåligt, skjutsat mig till läkare o.s.v. trots att han t.ex. sovit lite. 
Däremot har jag stora problem att lita på folk överhuvudtaget fullt ut, inte bara min partner.  

Något jag däremot inte kan lita på är att han aldrig kommer lämna mig, eller hitta någon annan som han lämnar mig för, just nu vill jag leva med han, förhoppningsvis vill jag det imorgon, om en månad och om 10 år, men man vet aldrig vad som händer i livet eller vilka personer man möter, kanske träffar man någon när man är 62 och känner att det är den personen och ingen annan jag vill vara med just nu.

Men, jag lever i nuet, planerar gärna framtid med min partner, för just nu är han min framtid, vad som sen händer i livet är det ingen av oss som vet.

Jag litade på min f d man till 100%. Han gjorde typ exakt det som vi lovat varandra att inte göra. Och då hade vi EN överenskommelse. Så det misstaget gör jag inte igen. Min pojkvän och bliviande sambo har jag enormt stort förtroende för, på många punkter 100%. Men nej, skriver 100 det gör jag inte!

100% på att han inte är otrogen och sådana större svek. Varför jag kan säga 100% tror jag är dels för att jag aldrig blivit sviken. Hade mina ex vari otrogna så hade jag säkert varit mer misstänksam och haft svårare lita på folk. Sen beror det också på att han sagt till mig eller vi har sagt till varann att vi måste lova varann att blir vi nånsin sugen på att vara med andra så måste vi göra slut först innan vi gör nåt sånt.

#51 Kan nog vara så för mig med att då jag aldrig blivit sviken så kanske jag har större tillit till människor.

Sen en annan sak att  både min partner och jag är nykterister och inte gillar att festa utan har annat för oss på helger gör ju att saker inte "råkar" hända på fyllan iallafall. Inte för att jag tycker att alkohol någonsin ska kunna vara ett giltigt skäl att vara otrogen.

#52 De som  inte skulle kunna vara otrogna är inte otrogna då de är fulla heller. Så ser åtminstone jag på saken. :)

Jag har varit otroligt full så att jag knappt kunde stå på benen och jag visste minsann vad som var rätt och fel även då. Därför anser jag att alkohol aldrig är en ursäkt. Man vet helt klart vad man pysslar med även då.

#53 Nu är det tyvärr så att man kan bli så full att man inte ens vet vad som är upp och vad som är ner. Så jag motsätter mig att "man vet helt klart vad man pysslar med även då".

Inte för att det gör något bättre. Men en del super ordentligt.

Ja jag litar på honom. Jag är av den fullaste övertygelsen att inte "vem som helst" kan vara otrogen utan att det är vissa som är benägna att vara det medan andra till 100% under inga omständigheter är det.

Tyvärr fungerar det inte så. Precis vem som helst kan faktiskt vara otrogen. Alla är inte otrogna för det, men alla kan vara det under rätt omständigheter eller fel omständigheter snarare.

#56 Jag håller inte alls med om det

#56 Inte jag heller. Det handlar om en inneboende moral som man kan ha eller sakna!

#56 Håller inte med.

Fast jag kan tycka att det är lite trist att säga att det är en moral som man antingen har eller saknar. Jag var otrogen mot en pojkvän jag hade när jag var 15-16. Skitduktig, fast jag då gjorde det helt nykter och utan eftertanke. Idag skulle det aldrig falla mig in att såra någon på det viset. Enligt vissa här skulle jag då alltså sakna något väsentligt i min moral, även om det är helt främmande för mig, allt för att jag var korkad tonåring.

&60 Tonåringar kan säkert vara otrogna pga att de är omogna eller helt enkelt inte fattar bättre hur pass illa det kan göra en annan men vuxna människor som är otrogna saknar moral.

Alltså när man är onykter så bryr man sig mindre om konsekvenserna av vad man gör, blir man dessutom JÄTTEfull så struntar man ju blankt i konsekvenser av ens handlande. Men det betyder inte att man inte vet vad man gör, man vet visst vad man gör, men bryr sig bara inte om vad som händer om man gör det. 

Enda avvikelsen från detta är väl om man däckar, men det är inte lätt att vara otrogen och sova samtidigt xD Haha. 

Sen dagen efter kanske man inte kommer ihåg allt man gjort men det betyder absolut inte att man inte vet vad man gjorde NÄR man gjorde det.

#54 Jag kan inte riktigt hålla med för jag har nog varit otroligt full själv men visst hade jag en aning om vad som pågick även om jag inte kunde stå upp.

Om man är så pass full att man inte ens kan gå eller prata så är man knappast förmögen att göra så mycket, inte ens vara otrogen. =P Jag tror isåfall att man knappt klarar av att kyssa om man är så pass borta att man inte vet vad man gör.

#63  jag känner folk som kan gå och stå med över 3 promille i kroppen. Jag garanterar dig att dessa inte har en susning om vad som händer. Men dom skulle utan problen kunna kyssa någon om någon började kyssa dom, utan att förstå det.

Jag vet promilke halten eftersom  en av dom hamnade på sjukhus efter ett bråk och den andra kollade vi med ett hemtest.

Så vi är väldigt oense.

Jag har själv hamnat på sjukhuset när jag var tonåring. Försökte springa från ambulansen med 3,2 promille i kroppen. Jag kunde definitivt INTE skilja på rätt eller fel eller förstå vad som hände.

#64 Ok, då tänker jag åtminstone inte säga emot om du har upplevt annat. Sen igen förstår jag inte vem som skulle vilja kyssa en så pass full människa men det är väl en annan sak.

Jag har dock svårt att förstå att man kan dricka så pass mycket att man inte förstår vad som händer. =/

#65 Tyvärr saknar vissa förmågan till att känna när gränsen är nådd. Och ja, man kan undra vem som vill kyssa en så full människa.

http://nyheter24.se/nyheter/forskning/774970-forskare-du-vet-visst-vad-du-gor-pa-fyllan

#67 Det är ju skillnad på berusning och att vara "aspackad"

Jag har varit med om minnesluckor när jag varit berusad (knallfull snarare) Det är absolut inget att rekommendera. Det enda man kan trösta sig med är att man är en erfarenhet rikare.

#67 Det stämmer inte.

Helt ärligt talat skulle jag inte vara ihop med någon som blir så full att denne någon inte har någon som helst koll på omgivningen. Tycker att det hör till vanligt folkvett att kunna ta ansvar för sina handlingar.

69# Kan du bevisa att det inte stämmer? 

Jag tror helt klart att det stämmer, men däremot använder folk som dålig ursäkt hela tiden att de inte minns. Och de kan ju hålla en sådan sak hemlig i en hel livstid, många av mina vänner kan säga att de inte visste vad det gjorde men jag tror att de är skitsnack för att de ångrar vad de gjorde.

#71 Eftersom jag varit med om det själv har jag Insider information. Jag var inte otrogen men var så full att jag inte hade förstått om det hade hänt. 

Du tror det är skitsnack. Jag vet att det kan bli så illa att man faktiskt inte vet vad man gör.

#71

Nu har jag ingen vetenskaplig fakta bakom mig men av egen erfarenhet och vad jag snappat upp genom åren så är det till stor del reptilhjärnan som kickar in när man blir full och därmed går logiken ur… Man kan vara full till den delen att du faktiskt någorlunda kan påverka vad du gör, men du kan också vara så full att du inte vet vad som är bak och fram.  Och då kan myyycket hända. Men med detta rättfärdigar jag inte otrohet; jag är inte helt ense om vad jag tycker/tror ännu!

72# Äsch, bara för att du inte minns det dagen efter så betyder inte det att du inte vet vad du gör när du gör det. 

Och du kan inte säga att du minsann vet hur det ligger till. Du kan bara säga hur du tror hur det är, eller hur du vet att det är för just DIG, men jag kan garantera att fler människor skyller på det än vad det är som faktiskt råkar ut för det. 

men nu menade jag också när man är otrogen så pass att man ligger med någon annan, och sen menar på att man inte vet vad man gjorde, DET är skitsnack.

#74 Jo, jag är säker. Jag är inte ensam.

Ganska ignorant att tro att man i en monsterfylla har koll på läget. Det har man inte.

75# Jag har varit i ganska många monsterfyllor, så jag vet också . 

Det är väl individuellt, men jag tror ändå att man bara skyller på att man var så full att man inte visste vad man gjorde, vet man hur man har sex så vet man vad man gör.

#76 Kroppsfunktionerna kan fungera trots att hjärnan sover/ är bortdomnad.

Jag hade inte förlåtit en sådan otrohet heller. Man har ju sitt ansvar i vilket fall som

77# Nej men hjärnan måste ju på något sätt veta att det är in och ut som gäller och det vet man inte om praktiskt taget är däckad. 
Sen är det skillnad om man bara ligger still. 

Men du kan väl inte på fullaste allvar mena att du vet om att man kan bli så full att man inte har någon som helst aning om vad man gör och ändå hållas ansvarig för det man gör? Hur går det ihop? 

Menar du att man har ansvaret ifrån början att inte dricka så att man inte vet vad man gör eller vad menar du?

#78 Ja, jag menar att man inte ska sätta sig i een situationen så klart.

Ärligt talat så litar jag på min partner till 100. Han skulle aldrig vara otrogen mot mig. Hans ex va otrogen mot han o han lämna henne direkt och mådde riktigt dåligt, så han har alltid sagt att den smärtan skulle han aldrig vilja göra mot nån.

#80 Det där är väldigt intressant. Mitt ex sa likadant till mig då jag gjorde slut med honom . Han skulle aldrig kunna göra något sådant mot någon han älskade.

Sen vad gjorde han? Han hade en ny flickvän men var villig att vara otrogen med mig om jag hade fallit för hans tricks vilket jag inte gjorde.  Jag tyckte så synd om hans flickvän.

Jag tror inte ett dugg på människor som säger sådant där med andra ord. Jag vet också inte hur många ggr jag har hört liknande saker från killar/tjejer och sen på något konstigt höger så går de ändå och är otrogna.

Fint att lita på människor men man ska inte vara naiv. Visst, man kan lita 100% på en människa men det är väldigt naivt isåfall tycker jag.

Jag vet också av dem som säger att de litar på sin partner till 100% men lite vet de att deras partner har berättat till mig att de har varit otrogna otaliga gånger… Känner tyvärr av 3 par som har det på det här viset….

Därför skulle jag aldrig kunna lita på någon til 100 %.

Jag vet att han är en människa med fel och brister, inte en robot. Därför säger jag att jag litar till 100 % att min sambo alltid gör så gott han kan utifrån de resurser han har och den grund han har att stå på. Men jag har inga vanföreställningar om att han alltid kommer lyckas välja rätt. Sen hur allvarliga hans missar blir är ju ingenting jag kan sia om. Att lita på någon handlar om såååå mycket mer än bara otrohet och rena svek. Tycker det är konstigt att säga att man borde söka terapi eller byta partner om man inte litar på varandra till 100 %. Vi är ju bara människor allihopa. Det är precis lika mänskligt och okej att ibland tveka på tilliten som det är att göra fel och svika tilliten. Jag har själv svikit min partner i bitar jag inte visste att jag gjorde fel i. Vilket påverkat honom och hans tillit, precis som att han svikit mig utan att veta om det, men det är sånt man går igenom i alla förhållanden. Förlåta och fortsätta bygga, lära sig av det som varit. Man lär sig hela tiden saker om varandra. När vi är typ 80 år gamla och fortfarande håller hand på ålderdomshemmet, då kan jag säga att jag till 100% litar på honom. Men livet har fortfarande många överraskningar att bjuda för oss båda.