Jag hade en kille som gjorde likadant när jag var i 20-årsåldern. Jag hade haft tre seriösa pojkvänner innan och verkligen inte strulat runt, men han kunde verkligen inte släppa det eller hantera det. Det var långa korsförhör där det inte fanns något rätt svar - sa jag att jag hade tyckt om killen i fråga blev han svartsjukegalen på det, och sa jag att jag inte hade tyckt om den killen lika mycket som honom undrade han varför i helvete jag hade legat med killen i så fall.

Jag gjorde misstaget att tro att jag till slut skulle ha förklarat tillräckligt bra så att han skulle förstå att jag verkligen älskade honom mer än jag nånsin älskat någon innan (vilket var sant, eller om det nu var en osund besatthet snarare än kärlek, men whatever…). Nu är jag äldre och klokare och fattar att det projektet var dödsdömt från början. Det förhållandet spårade ur mer och mer och ställde till en hel del skada i mitt liv (och i mitt psyke), och jag önskar att jag hade förstått varningstecknen när han började korsförhöra mig om mitt förflutna, och besparat oss båda en destruktiv helvetesresa.

Du kommer aldrig att kunna ge honom ett svar som gör att han blir nöjd och släpper det. Det är inte ditt förflutna som är problemet i ert förhållande, det är hans beteende. Det går aldrig att ändra något som hänt förut, det man kan påverka är vad man gör här och nu, och där gör han inte något särskilt bra jobb. Om han inte skärper sig omgående och börjar bete sig som någon som tycker om sin flickvän måste du fråga dig vad det är som gör att du stannar kvar och låter honom behandla dig så. 

Om du verkligen vill ge homom en chans att visa att han kan förtjäna dig (tveksamt om det går, är jag rädd) måste du sätta ner foten och kräva att han behandlar dig med respekt. Förhören slutar NU. Han slutar insinuera att du är en slampa NU. Han slutar snoka i din telefon NU. Och han bör visa att han förstår att det inte är ok att snoka i någon annans privata saker också. Klarar han av en sådan förändring kanske han är värd en andra chans. Kanske.

Hej,

Jag känner verkligen igen mig i detdär med rätt svar, vad jag än säger blir han inte nöjd. Ena sekunden irriterar han sig på att jag inte hade några känslor för vissa av dom utan bara hade "känslolöst sex", men om jag säger att jag tyckte om dom blir han inte heller glad.

Dessa korsförhör har gjort att jag ljugit om detaljer ett antal gånger, varav han har kommit på detta efter ytterligare utpressning, vilket såklart gjort honom ännu mer sårad och arg och misstänksam. Jag håller med om att jag inte borde ljugit, men det blev liksom min försvarsmekanism, och han är nu tvärförbannad över detta och helt plötdligt är det jag som är "bråkstaken" i förhållandet enligt honom.

Jag orkar verkligen inte säga mer fina saker till honom, uppmuntra honom, och ge honom bekräftelse heeela tiden, vilket jag har gjort för att försöka lösa detta.

Jag vill även hjälpa honom med sitt drogproblem, för jag anar att mycket sitter där, han känner sig mindre manlig & snygg utan anabolan. Men hur? :(

#2 Han är förmodligen lika svartsjuk utan sitt missbruk.

Den värsta fälla en kvinna kan gå i är att tro att man kan "hjälpa" en kille som har uppenbara problem. Inte bara att han behandlar dig illa utan han har missbruksproblem också.

Stick fort som attan är mitt råd.

#3 Håller med till hundra. Hans beteende kan utvecklas till fysiskt våld speciellt med påverkan av sitt missbruk.

Har haft det nästan identiskt som #1 beskriver. Och om han upptäckte att jag hade kvar ett ex eller någon jag bara legat med på facebook eller i telefonen? Ojojoj, kravet blev att ta bort personen annars skulle det inte funka mellan oss. Han antog väl att vi fortfarande planerade att ha sex eller nånting. Sedan kom det fram att han legat med för det första många många fler än jag (han antydde att jag varit slampig, billig fastän det då kom fram att han hade säkert trippelt på sin lista), och massa andra saker han straffat mig för i förhållandet kom tillslut fram att det var just han som hade gjort. 

Så akta dig. Det kan vara så att han beskyller dig för sådant han själv har gjort, betett sig osv. Min partner styrde mig psykiskt på det sättet, och i slutet hade han i princip överfört allt han själv gjort på mig. För att hitta en syndabock kanske?

Har han beskyllt dig för att vara otrogen någon gång? Vara benägen till att vara otrogen, kanske påstått att du varit förr? Akta dig där med. Jag blev misstrodd och "förutspådd att vara otrogen" sååå många gånger av mitt ex, slutade med att jag fick veta av hans bekanta att han bedragit nästan alla sina flickvänner samt att han flörtade och skrev, planerade träffar med massor av tjejer bakom min rygg. Så passa dig/er i situationen för sådana sjuka beteenden.

#5 Upplever också¨att han legat med dubbelt så många som mig, och dessutom inte gillat någon av dom som han beskriver, utan bara haft så kallat "billigt sex" som han kallar det.

Vet inte varför det är så, det är väl nån slags skruvad kvinnosyn? Han får ligga med vem han vill för att han är man, men vi tjejer ska vara orörda och oskyldiga?

Jag vet att ni alla tycker att jag ska lämna honom, och förmodligen slutar det så om detta fortsätter, men har ni några andra tips på hur jag skulle kunna hjälpa honom att må bättre? Jag har funderat på att kontakta hans familj, för jag kan uppenbarligen inte hjälpa honom  iaf..

#6 Kontakta hans familj ang en sex-fråga (om det inte brister i tilliten/dömandet på andra plan också?) tror jag inte att familjen har så mycket att säga i… Hade du tänkt berätta hur kontrollerande han är angående dina tidigare sexpartners eller? Kanske missförstod, men där tror jag inte de har något att säga om.

Ifall han enbart är tjurig/dömande och krävande på punkten angående de sexpartners du haft tidigare tror jag att han kan jobba bort det med din hjälp, eller hjälp utifrån. Har det sett ut såhär ända från början? Har det bubblat upp ju längre ni har varit tillsammans? Har det inträffat från kanske första månaden och att du försökt försökt, suttit och pratat med honom, förklarat och förklarat, kanske till och med skrivit texter åt honom så att han ska förstå, och liksom att du känner att du gjort allt i din makt och lite till för att han ska lugna ner och släppa det - finns det tyvärr inget mer du kan göra. Jag gjorde allt ovan och ännu, ännu MASSA mer därtill. För att jag älskade honom, i alla fall trodde mig älska honom så otroligt mycket. HAn var manipulativ på många andra vis och gjorde mig i princip beroende av honom, så därför blev det antagligen psykiskt svårare. 

Men har du förklarat, rytit till, förklarat lugnt, tagit avstånd eller allt som kan tänkas för att han ska fatta att det är vad HAN gör som är fel, får du helt enkelt vänja dig vid tanken att ska du vara i ett förhållande med honom kommer det fortsätta. Det kan ju släppa, men det känns som att han istället då kommer hitta på andra anledningar till att du är/var billig. Kanske någon bild, kläder du har. Någon killkompis du har, om du får ha sådana? (Fick inte jag, det är ett tydligt tecken om du inte får vara omkring andra killar okomplicerat). Talar bara från egen erfarenhet, mycket jag skriver kanske inte alls stämmer in på honom.

Men vet du med dig att han är manipulativ/kontrollerande/krävande på många andra plan så har du en rejäl varningsklocka. Det behöver inte betyda att han är psykopat eller känslomässigt störd, men det kanske förutsätter att han inte fungerar i ett förhållande tills dess att han rett ut allt det här. Och han kan inte fortsätta beskylla dig och kalla dig för saker under den processen. Bränn inte ut dig själv pga någon.

Men berätta inget du inte vill. Säg helt enkelt "jag vill inte prata om detta mer". Vad händer om du tvär vägrar att berätta/prata om det mer?

Det låter precis som ett ex till mig. Du har två alternativ. Antingen så går ni i terapi tillsammans, eller så gör du slut med honom. Jag tycker du bör lämna honom, speciellt eftersom det blev så illa så tidigt. / fredrikalidman.blogg.se

Jag hade stuckit direkt. Aldrig att jag utsätter mig för en person som har problem med svartsjuka igen… det tar otroligt mycket på psyket.

Spring fort fort fort åt andra hållet. Han manipulerar "bara" nu men kan lika gärna bli farlig fysiskt senare.

Hur du kan hjälpa honom att må bättre…?

Ja, inte genom att förklara och urskulda varje detalj som hänt i ditt förflutna i alla fall. Han tror förmodligen att han skulle bli lugn om han bara fick veta exakt hur det var och vad du gjorde och inte gjorde, men det kommer aldrig att komma en punkt där han har tillräckligt mycket information och plötsligt känner sig nöjd och lugn med det.

För att han ska kunna må bättre och bli kvitt sitt svartsjukeproblem (vilket iofs inte är din uppgift egentligen) måste han först och främst förstå att det är han som har problemet. Han upplever förmodligen att allt skulle vara bra om du bara inte var en sån slampa (vilket du förstås inte är). Att problemet hela tiden ligger utanför honom själv, i tjejers beteende som stör honom. Så vad som skulle hjälpa honom är först och främst att få syn på sig själv och att det är hans beteende som är problemet.

Man snokar inte i andras telefoner. Man kallar inte sin partner för slampa (direkt eller indirekt). Man håller inte korsförhör om sin partners förflutna.

Om man verkligen tycker att ens partner är billig och äcklar en, att sexlivet är dåligt osv, och att allt detta är oacceptabelt - ja, då gör man slut. Antingen tycker man om sin partner och vill vara med den, eller så gör man inte det och då ska man inte vara tillsammans heller. Vill man fortsätta vara ihop med någon är det rimligt att anta att man tycker att hen är bra och fin som hen är, att man hyser respekt för hen, och vill anstränga sig för att göra hen lycklig. 

Om du bara går kommer han att dra slutsatsen att du var fel, och sen göra likadant mot nästa. Men om du talar om för honom klart och tydligt vad han gör för fel och att du kommer att gå om han inte ändrar sig, och sen är konsekvent och lämnar honom om han inte gör en väldigt seriös förändring i sitt sätt att vara - ja, då har du åtminstone gett honom en möjlighet att ta till sig informationen om varför hans relationer inte funkar (för det kommer de aldrig att göra så länge han har de här problemen). Sen är det upp till honom att ta till sig det och försöka göra något åt sig själv, eller att fortsätta tycka att alla tjejer är slampor som bara gör fel hela tiden.

Been there, done that, got the T-shirt. Det var fyra år sedan det tog slut och jag kan fortfarande bli arg när jag tänker på hur han behandlade mig. Jag blir arg (och ledsen) när jag tänker på hur din pojkvän behandlar dig. Mycket av det du beskriver (och andra i tråden) skulle lika gärna kunnat vara mina ord.

Jag vet att det är svårt eftersom du älskar honom, men du kan inte "fixa" honom utan det kan bara han göra. Du kan vara där och stötta men det fungerar bara om han själv är villig att söka hjälp och själv arbete för att lösa sina problem. Har han själv ingen "sjukdomsinsikt" är det hopplöst.

Du kommer aldrig kunna anpassa dig, aldrig kunna lugna honom, det kommer bara komma nya krav, nya misstankar och det kommer döda er relation och göra er båda olyckliga. Som sagt, det är svårt när det finns känslor med i bilden (och bra stunder, det finns såklart alltid bra stunder) men det bästa du kan göra är faktiskt att lämna honom. 

Själv gick jag på moln efter vårt uppbrott, det var en fantastisk frihet att inte behöva förklara sig, inte behöva försvara sig. Det är inte så kärlek ska vara, tro mig.

Man måste vara väldigt stark och trygg i sig själv för att kunna få en sådan här relation att fortsätta på bästa sätt. Du måste ha så mycket självrespekt och förmågan att använda dig utav konskevenspedagogik och STÅ FAST vid det, att du kan sätta ner foten varje gång han håller på och ska förhöra dig. Att kunna säga "Det angår inte dig" och kunna lämna eller be honom lämna om han inte respekterar det faktumet och stå kvar vid det och vara trygg i att du är den som gör rätt och han fel. Antingen ändrar han sitt beteende för att du är värd det eller också kommer han att trampa över fler gränser. Men att jobba på sin svartsjuka är någonting han själv måste göra och arbeta med. Du kan bara hjälpa honom genom att inte trygga honom hela tiden. Svara inte på frågor som inte angår honom, visa honom inte kks och ligg bara för att han ber om det så att han kan skälla på dig sen. Då häller du bara vatten på kvarnen. 

Angående missbruket. Det finns ingenting som du kan göra. Ingenting. Det enda du från din position kan göra i det du väljer att gå in i en relation med en missbrukare är att ta ett enda långt samtal med honom. Efter det där enda samtalet så är valet hans om det är så att du ber honom om att sluta. 

Min kärlek är missbrukare, så jag vet vad jag pratar om. Jag gick in i relationen med en öppen syn på det hela och kände att jag inte hade någon rätt att kräva att han skulle sluta sålänge vi inte var officielt ett par. Han skötte dessutom sitt liv även om han rökte så jag la inte ner så mycket vikt i det. Men sen så blir det ju det där som jag visste skulle komma. Vi blev ett officielt par och jag märkte tidigt att drogerna var en hög prioritet för honom även om han sa det motsatta. Han kunde röka flera gånger om dagen fastän jag sa att han kanske borde ta det lite lugnt, han började röka andra grejer som gjorde honom helt väck. Han slutade höra av sig, svarade mig väldigt sällan och kunde inte hålla fokus på våra samtal utan bytte samtalsämnen hej vilt. En kväll fick jag nog. Tyckte att det var respektlöst av honom att sitta och röka sig bäng när jag hade viktiga saker att prata med honom om. 

Jag tog ett samtal med honom. "Antingen trappar du ner eller också tar jag mitt pick och pack." Han slutade tvärt, helt och hållet men det har j*vlar i mig krävt mycket viljestyrka från hans sida. Men det var ju också för att han visste att jag menade att jag faktiskt skulle gå om han inte skärpte sig. Och det är det jag menar med konsekvenspedagogik. Man får en varning, sen fullföljer man. 

 Det finns ingen anledning för dig att lägga ner energi på att tjata och tigga och be en man om att sluta missbruka. Särskilt om han vet att du ändå står där med benen särade oavsett om han missbrukar eller ej. Betyder du mycket för honom så kommer han att lägga ner missbruket i det du verkligen ber honom. Svartsjukan kan jobbas med med hans egna vilja samt att du inte tryggar honom, utan han får finna sig i att inte veta allt hela tiden. Men det är mycket arbete och du bör ställa dig frågan om du verkligen orkar. Jag visste att jag inte skulle orka ta hand om en självdestruktiv missbrukare när jag själv var i en tuff period i livet, så jag kan ju säga att jag verkligen är lyckligt lottad som hittade just den här killen som hade modet och viljan att förändras. 

 Jag hoppas att din kille också har den viljan i sig, men det är upp till honom att visa det, framförallt för sig själv.

Tack för alla svar och kommentrarer!

Efter att ha bråkat nonstop sen i fredags har vi bestämt att jag ska flytta tillbaks till min gamla lägenhet som jag hittils hyrt ut. Vi har dock inte gjort slut helt utan ser dethär mer som en paus, Jag hoppas att han som #14 pojkvän också kämpar för att det ska hålla och att han slutar med dethär beteendet, för det är rent ut sagt skrämmande.

Vi får väl se..!

#15 Låter som ett sunt beslut! Bara var stark och värdesätt dig själv, så blir det inte fel :)

Ooooch där sket det sig redan! #15

Denna gång handlar det om vilka jag har använt kondom med och inte, och vilka som har kommit i mig och inte. Hur mycket jag än sätter ner foten och säger att det räcker och att jag inte tänker svara så säger han att han måste veta! Att han vill veta om vårat sex är speciellt eller inte, om han är speciell eller inte.

Jag vet verkligen inte vad jag ska göra längre.. han ber om ursäkt men en minut senare är det samma historia igen :(

#17 Dumpa honom, jag är ledsen :(. Jag har blivit dumpad två gånger under mina tonår när dom fråga om jag haft sex innan och jag svarade ja ärligt. Båda gångerna bråka vi och personen ville veta vad alla hette, var dom bodde, hur dom såg ut och om vi skydda oss. Glad jag lämnat det bakom mig och hittat en mogen partner. Hon vet om min historia och jag hennes. Bäst att lägga sånt bakom sig om man vill vara lyckliga. Kan man inte det förtjänar man inte den andra.

17# Åh :( jag är ledsen…Men då får du nog gå. Jag kan ju säga att jag var som han innan. Kanske inte riktigt så illa, men ställdeobekväma frågor som jag egentligen visste med mig att jag inte skulle tåla att få svar på men ändå hade man ett hopplöst begär av att få veta. Det som har hjälpt mig är faktiskt att det exet jag var sån med inte vill ha med mig alls att göra idag. Senaste exet hjälpte mig på så vis att han ständigt var ärlig om allt mellan himmel och jord plus att jag inte fick ut någon större effekt av att gå och sura för att han sagt något "fel"…försökte jag straffa honom genom att inte höra av mig så hörde ju inte han av sig heller, så jag kom ingenvart med det och på bara 1-2 månader var det beteendet som bortblåst.

 Min nuvarande pojkvän kör på samma visa. Han svarar alltid ärligt och han har räknat ut vilka frågor jag ställer som det inte finns något bra svar på och då får jag bara "Det där tänker jag inte ens svara på". Lovar att det tagit hus i helvete varje gång och jag drar det till att jag tror att han tänker lämna mig och att han inte vill ha mig längre, men när man fått lugnat ner sig så ser man att det inte alls är det det handlar om. Och jag kan säga såhär att skulle jag förlora min pojkvän på grund utav att mitt forna beteende fått blossa upp och ta över förhållandet, så skulle jag sparka mig själv i arlset tills tårna kunde kittla halsmandlarna och jag hade definitivt aldrig låtit det hända igen. 

 Du får försöka se det som så att genom att lämna honom så lär du honom någonting väldigt nyttigt som förhoppningsvis gör att han klarar sig bättre i framtida förhållanden och blir den man han själv nog vill vara. 

Man är inte nöjd med sig själv när man håller på såhär. Jag var faktiskt rädd att jag höll på att bli galen. Det enda jag inte gjort är att kolla mina partners telefon och facebook. Har kollat lite över axeln ibland för att se vem som skriver, men har även slutat med det nu och det är en enorm befrielse! Men det hade jag aldrig kommit på om det inte vore för att dessa två fantastiska killar faktiskt satte ner foten och visade mig att det minsann inte går att köra med dom, att jag inte kan kontrollera dom. Men man kommer på det till slut att man faktiskt inte behöver kontrollera sin partner för att få den att göra som man vill. Det handlar bara om att be dom och hoppas att dom är villiga att mötas, vilket dom så gott som alltid är sålänge man inte är orimlig, för det gör man när man älskar någon. 

Hoppas jag har sagt någonting som kan vara till hjälp. Lycka till!

Hej

Med all sannolikhet har din kille väldigt dålig självkänsla nästan alla som är svartsjuka har det. Om han ska kunna sluta vara svartsjuk måste han gå i terapi och jobba med både svartsjukan och självkänslan.  Det spelar ingen roll vad du gör el säger, det är han som måste ändra på sig och ta tag i sina problem. Om han inte vill ja då får du välja gå eller vara kvar i en relation där han inte litar på dig och risken för hans svartsjuka blir värre är ganska stor.  Om du tänker flytta tillbaka då skall du göra det först när han har bevisat i handling att han gör något åt problemet. Tex kontaktat och går regelbundet i terapi mm. Det är lätt i ord att lova men svårare om man måste utföra det man lovat i handling speciellt en längre tid. 

Gör detta relationstest lovetestnow så kommer du få ut ca 80 sidor om hur din relation är och vilka delar som bla inte fungerar. Själv levde jag i en relatione med oerhörda kränkningar som blivit vardag men efter gjort testet insåg jag verkligen hur mycket förakt mm som förekom i relationen och fick äntligen tummen ur och gjorde slut

Hej!

Sent svar, jag vet. Men vem vet, någon kanske tittar in här och letar svar. 

Jag har varit den killen du är/var(?) tillsammans med. 

Problemet är självkänslan. En människa med dålig självkänsla blir svartsjuk för att man känner innerst inne att man aldrig duger till, alla andra är bättre. 
Det spelar ingen roll om du legat med snygga eller fula, självkänslan drar allt åt det negativa hållet - allt för att göra det så dåligt för en själv som möjligt. 

Jag har dock tagit mig genom detta och kommit vinnande ur situationen och har nu ett superbra förhållande. 
Hur gjorde jag? För det första hänger det mycket på tjejen och att man har en kärlek värd att kämpa för. Utan min tjejs hjälp hade det inte gått, att handskas ensam är det svåra här!

Jo, jag var ärlig med min svartsjuka och min dåliga självkänsla. Erkände för mig själv att jag hade ett problem och mådde väldigt dåligt av det. Jag berättade hur dumt jag tänkte för min tjej som gjorde allt för att jag skulle veta hur bra jag är och var generös med komplimanger(viktigt att det är ärliga komplimanger och inte saker man säger bara för att göra en glad). Vi bestämde att aldrig prata om ex eller tidigare sex-partners, vilket jag iofs ändå tycker är irrelevant/ointressant i ett nytt förhållande. 
Varje gång det dök upp dumma tankar, talade jag om det för henne. Till slut blev det en lite komisk grej av det hela. "Älskling, nu tänker jag sådär dumt igen".  Hon förstod mig, och brukade försöka förminska det hela. Typ "alltså, vet du hur mycket jag tycker om dig?" eller "Varför slösar du tid på att tänka på honom, det gör inte jag. :)". 

Tillsammans har vi höjt min självkänsla och idag fattar jag inte varför jag hade dålig till att börja med. Jag misstänker barndomen och lite tråkiga grejer jag varit med om som ung. Sen har jag faktiskt inte levt så jävla oskuldsfullt själv och ibland stämmer det att man läser in dåliga beteenden hos andra enbart för att man gjort sakerna själv. Visst kan jag få korta små återfall men tack vara stödet av tjejen och mitt nya sätt att tänka går det oftast över innan jag hinner säga något till henne ens. 

Det verkar som att enligt min erfarenhet har män det svårare med det sexuella i tidigare relationer medan Kvinnor har det värre med det emotionella. 
Jag tycker t ex det är mkt värre att någon haft sin penis i min tjej medan hon tycker det är värre att jag delat fina romantiska minnen och kärlek med någon. 
Bara en hypotes. :)

Lycka till med kärleken alla!