En kurator kanske vore en bra idé? 

Jag har alltid varit mullig, och har växlat mellan att skämmas något otroligt eller strunta fullständigt i vad folk tycker. För ett år sedan så började jag fundera över hur mina mat och träningsvanor egentligen är, och började äta bättre samt började simma. Har nu gått ner tio kilo, och kan nu se mig i spegeln och känna mig stolt och nöjd (: Sen märker jag att jag mår mycket bättre på andra sätt också, och det känns mycket viktigare än mitt utseende. 

Men tankesättet är viktigast. Så jag rekommenderar kurator. Jag har inte gått hos kurator för detta, men för andra grejer. Jag har även gått hos dietist, som höll med om att det inte skadade att jag gick ner, så jag har haft folk som hållt "koll" på mig. För om man bara går ner utan att ändra tankesättet, så är det lätt att fastna och utveckla en ätstörning. En kurator kan hjälpa dig förstå varför du tänker som du gör, och hur du ska göra för att acceptera dig själv och ändra på dina tankar.

Det brukar finnas kurator på ungdomsmottagningen, skolan och sjukhus, och det är väldigt viktigt att hitta en kurator man känner sig helt trygg och nöjd med. Man ska kunna säga precis vad man tycker och tänker, utan att kuratorn på något vis är dömande, hon/han ska enbart stötta och hjälpa.

#1 Började gå till kuratorn för ett par månader sen i skolan,dock pågrund av andra problem.Vet inte om jag känner mig bekväm att ta upp just detta för jag har lärt känna henne lite nu på de mötena vi haft de senaste och jag gillar inte riktigt hennes förslag och lösningar på mina tidigare problem då jag tycker att de inte hjälper mig alls.

Jag har också funderat väldigt mycket på att börja träna och verkligen ta tag i detta och försöka gå ner i vikt men jag vet inte hur jag ska börja och det känns så meningslöst då jag bara vill rasa i vikt omedelbart även om jag vet att det inte funkar så.Jag vet bara inte vart jag ska träna,på det närmaste gymmet finns många jag känner och jag känner mig inte bekväm för tanken att stå och träna bland dom,speciellt när min kondition är så dålig som den bara kan bli.Sen kommer jag säkert ha stora svårigheter med att verkligen hålla mig borta från onyttigheter och verkligen försöka mig på en ny livsstil…Dock är det ju de det som är meningen med det hela.

#2 Du behöver inte gå på ett gym för att gå ner i vikt (fettmassa), du kan gå promenader på fastande mage (att du inte ätit innan, så exempelvis innan frukost om du äter det). Sen när du har gått ner några kilon så du börjar känna dig mer bekväm så kan du börja gå på gym om du känner för det då. Kosten är alltid nummer ett dock, träning och återhämtning kommer i andra hand. 
Försök att verkligen ta tag i kosten, undvik allt för fet mat, mycket socker, halv och hel-fabrikat så ska du se att det blir stor skillnad 👍

Då tycker jag helt klart att du ska byta kurator, eller träffa en till. (: Jag har gått hos flera, och det funkar liksom inte om man känner sig trygg.

Jag valde just simning för att det känner jag mig trygg i. I vattnet ser ingen hur jag ser ut, dessutom har jag alltid trivts i vattnet. Dessutom är det roligt, vilket är väldigt viktigt. Att försöka träna något man tycker är tråkigt är hopplöst redan från början. Sen tog det inte så lång tid innan jag blev snabbare = bättre självkänsla
Försök lista ut vad du tycker är kul (: Mycket går ju att göra hemma. Bara att ta en joggingtur eller en promenad gör faktiskt skillnad. Eller dans kanske? Sen när du har börjat träna hemma, så ökar självkänslan och då kanske du "vågar" prova på gymmet också?

Att tappa vikt snabbt är dumt. Ofta går man upp igen då lika snabbt. Jojo-bantning. Och då måste ju inte sluta med allt godis direkt, om det känns jobbigt. Om du äter godis varje dag, så börja med att ha en godisfri dag i veckan. När det känns okej, så ökar du till två. 
Detta funkade dock inte för mig, eftersom jag är en allt eller inget person. Jag antingen vräker i mig godis dygnet runt, eller äter jättebra (; Men det går att ändra på, om man bara vill. Senaste månaderna har jag minskat godis till varannan helg, som max. (Senaste veckorna har jag däremot inte varit duktig). För mig har det även varit ett problem att min mamma äter mycket onyttigt, och att vi därför alltid har det hemma. Tillslut fick jag be henne att gömma det, och försöka undvika att äta sötsaker inför mig alltför ofta.

Du är blott 15 år.

Hormonerna rusar och ingen är nog egentligen bekväm i sitt egna skinn.

Tro mig.

Bra att du börjat gå till en kurator, det är en början.

När jag var ungefär i din ålder så ändrades min kropp, från att ha varit mullig till att bli smalare.
Med det menar jag: Din kropp är inte färdigutvecklad alls, mycket kommer hända.

Och hormonerna kommer att stabilisera sig.

Mitt råd är att fortsätt gå till kuratorn, och sedan är mitt andra råd att du börjar se dig i en spegel, helst helkropp. Med kläder om du känner dig bekvämare i det. Och säg: Vad jag är snygg i dag.

Det låter kanske idiotiskt men du måste börja se dig.
Och du får bara säga det, undvik att tänka negativt. Utan stå först en kort stund och granska dig, sedan säger du: Jag är snygg. Granskar en stund till och sedan går du.

Kommer kännas konstlat till en början, men efter ett tag ger det sig. 🙂

Det #5 skriver funkar faktiskt, även om det låter lite knasigt!

Jag brukar säga till "God morgon, vad snygg du är idag!" till min spegelbild på morgonen. Ler alltid åt mig själv och, jo, nog känns det bättre .

Vill varna för #3 förslag om att undvika all fet mat och att motionera fastande. Sånt ger ökat aptit och är en vanlig början på en ätstörning! Fet mat gör en mätt länge och minskar suget efter godis och andra snabba kolhydrater. Promenader är nyttiga på många sätt och man bränner precis lika mycket kalorier om man har ätit som om man är fastande. Är man 15 och inte färdigväxt ska man definitivt inte ge sig på bantning på egen hand! Små förbättringar i vardagsvanor är däremot bra.

Promenader, fasta eller ej, är alltid bra- då snackar vi om 45-60 minuter med rask, bekväm takt, en gång om dagen. Det kna göra stor skillnad i början, om man inte är van att röra sig till vadags.

Styrketräning, börja med din egen kroppsvikt hemma i rummet med övningar som det finns massor av på Yooutube t.ex.

Fyll två PET flaskor med vatten och använd t.ex

Sen måste man avra lite modig och VÅGA gå på gym. Det finns oftast flera olika gym att välja på och då väljer man dne som verkar kännas mest bekväm. Det finns gym där man skulle titta snett på en otränad tjej, men det finns även gym där "alla går" gamla, unga, feta och vältränade och alla känner sig välkomna och ingen tittar ut en. alla är där för samma sak- att träna.

Gym brukar ha perosnliga tränare, som kan hjälpa dig med både kostupplägg och träningsupplägg- men det kostar! Men det kna vara värt det om du känner att du inte själv klarar av att ta tag i det. Men nu pratar vi om flera tusen. Ett träningskort på ett gym kan kosta allt mellan 2000-ch uppåt, beroende på vilken stad och vilken gymkedja man är hos. En PT kan kosta 2-3k och upåt och då får du ett visst antal tillfällen med den personen. Eller att man köper ett tillfälle- mendet brukar vara det dyraste alternativet- och jag har inte sett någon som är billigare än 4-500kr _per pass_.

Att svälta sig, fasta, eller undvika fet mat tycker jag inte är en bra idé, då du är ung och fortfarande utvecklas. Fet mat är intepå något sätt onyttigt, det är väl mer socker och pasta/potatis och bröd jag skulle säga åt dig att undvika i så fall. Fett behöver kroppen, lite av alla delar. kolhydrater är också bra att ha i sig om man ska orka träna en massa. Du kan kanske hållalite koll på hur mångakcal du får i dig? Men att räkna kcal är tidskrävande och kräver nästan mer "fixering" än vad du kanske bör ge detta.

Börja med att minska på godis och chips, pizza och "snabbmat" om du äter sådant. Bullar och kakor osv.- bort med sådant. Men börja inte frossai frukter, för de innehåller också socker. Men en apelsin är nyttigare än ett glas Jaffa på andra sätt.

Försök vara aktiv. För du behöver kanske inte gå ner massori fett, utan kanske "strama upp" kroppen, få en bättre hållning och  öka muskelmassan så du orkar hålla upp kroppenoch röra dig bra. Ju mer man rör sig, desto mer orkar man, lustigt nog.

Så få in mer aktivitet i vardagen, börja träna emdvetet med saker du finner som sköna och bekväma och tänk på vad du äter. Ät det du äter med gott samvete dock. Att svältasig är inte en bra idé ens som vuxen, anser jag själv.

Tack för alla tips.Visst,kroppen förändras mycket i min ålder men just nu känns det faktiskt som att jag struntar i det för mår jag inte bra av detta så vill jag ta tag i det och försöka gå ner några kilon tills jag blir bekväm i det hela. Har ni några tips på vad man kan äta istället för något onyttigt när man är sötsugen?Är nästan alltid sötsugen-.-

Om du ska ha råd om kost kanske du borde vända dig till viktminskning  här på iFokus.

Morotsstavar, köpa 75%igeller högre mängd om du är sugen på choklad. Man får ätasparsamt av frukt. Det innehåller socker, men det är ju fortf bättre än godis- men grejen var mer att en del verkar tro att då kan man äta flera kg frukt istället för 200 gram godis och fortfarande gå ner i vikt :P

Men ta en apelsin om sötsuget blir för stort. Oftast sjunker sötsuget för många om de drar ner på sockret. För mig känns det bra att äta något sött direkt efter en middag t.ex.

Eller en kopp te. utan socker.

Då föredrar jag teer med ingefära i.

Sötsaker och mycket kolhydrater ökar aptiten och ökar sötsuget. Även frukt och juice funkar så tyvärr. Börja dagen med t. ex två ägg och nån liten skiva grovt bröd med mycket smör. Eller fil med nötter o frön i (inga torkat frukt, russin eller sötade flingor i). Då står du dig länge. Till lunch ät kött/fisk/vegetarisk protein och mycket grönsaker. Ta bara lite av bröd/pasta/ris/potatis. Ät rejält så du inte snart blir sugen igen. Bästa sätt att hantera sötsug är att undvika det uppstår. Om du är van att äta mycket sötsaker och mackor så kommer det kännas jobbigt npgra dagar att ändra vanorna, men efter inte alls många dagar är sötsuget nästan borta. Om du på riktigt är överviktig och ska banta, inte bara förbättra dina vanor så tag hjälp av dietist.

Sen ska man komma ihåg att självförtroende är vackert. En jättestor person kan komma in i ett rum och äga, just därför att personen har självförtroende. Skönhet sitter verkligen inte i utsidan, utan hur man bär sig och för sig.

Att stå naken framför spegel gör att jag ser brister o tappar självförtroendet ändå har jag en man som dagligen talar om hur mycket han älskar att se på mig. Men tar jag på mig kläder som jag tycker sitter fint så mår jag bättre att välja kläder som framhäver det bra får än att bli glad. Sen ska man veta att i din ålder händer det massor med kroppen. Du ska veta en sak andra anser du säkert har snyggare ben än vad dom har medans du tycker dom är smalare osv. Sen finns det fina kjolar man kan ha isf shorts 😃 Jag tycker ofta att dom med mer former är fint, varför ska men eftersträva smal om man inte är byggd för vara smal?

#1 En kurator? Då hade väl 95% av alla Sveriges Kvinnor behövt en kurator…
Det är inte konstigt att känna sådan press på sitt utseende när det är sådant hysteri i hur en kvinna ska se ut.

När det gäller sötsuget så kan jag säga att det är som jobbigast första veckan utan socker, sen ger det med sig. Dom perioderna jag har vart duktig och avstått socker (allra bäst har det funkat när jag har tagit bort ketchup, sylt och liknande i matväg också) så smakar det inte ens särskilt gott när man väl äter det, och man blir inte alls sugen på samma sätt. 

Så det gäller bara att stålsätta sig den där första perioden! :)

Ät vanlig mat som serveras, undvik ren socker i te eller kaffe samt läsk och godis (unna dig får du såklart, det är viktigt att få unna sig lite gosaker om man älskar det.. men i lagom mängd såklart). Sen börjar du träna! Promenader, jogga, yoga, simma med mera med mera.

Sen struntar du i vad andra tycker om dig 🙂 Vill du minnas din tonårstid som jobbig och eländig eller vill du minnas den med glädje? Du väljer! Det är faktiskt ett val vi har: välja det liv vi vill leva. Vill du fortsätta leva med att dölja dig så gör du det, vill du leva ett friare liv så struntar du blanka fan i vad andra tycker om dig! Det är inte så enkelt jag vet, men någonstans måste man börja 😉

Så om du vill bli mer vältränad så är det bra och sund mat med motion som gäller.
Vill du lära dig acceptera dig själv så upprepar du för dig själv hur vacker du är och hur urläcker du faktiskt är. Sen struntar du i vad andra säger. I med musik i öronen och på med shorts i sommar så hör du inte om nån viskar om dig 😎Och om du märker att nån nedvärderar dig så tänker du ''Nå väl, jag är åtminstone fin nog att INTE bete mig som du'' så går du bara!
Vill du hellre svettas hela sommaren för att du inte vågar visa dina ben? Vill du ha en rolig sommar eller en överdrivet svettig och eländig sommar?

Jag har alltid haft extra fett på kroppen, alltid! Har inte ens vågat visa mig i linne för jag ansåg mina armar var för stora. Förra året gick jag knappt i shorts för jag såg ju faktiskt inte perfekt ut ansåg jag. Så förra året gick jag runt i jeans och leggins med svettigt arsle och var bitter för jag begränsade mig själv. Men när jag skulle till skogen, då var det shorts som gällde för där gick någon knappt. Sjukt tänkande va? 😐 Har även inte vågat visa mina ben, fötter, mina bröst var ju för små för min kropp eller ha tajta kläder för jag har ju lite goa kärlekshandtag folk kan äcklas av… och jag är 23 år!!! Det är sinnessjukt, med handen på hjärtat, hur jag begränsat mig för att jag varit osäker och allt.

Jag har extra fett på kroppen, och? Folk får gärna byta sida av vägen om dom anser jag har för köttiga ben 😃 Får jag mer plats att gå på, haha. Och om jag har celluiter? Som om jag inte kan leva ett glatt liv för det? Man behöver inte stirra på mina ben om man stör sig på dom, och jag orkar inte böja mig som en banan för att granska dom i spegeln. Och om jag har kärlekshandtag? Dom är lite mysiga att klämma på trots allt. Och om hela min kropp!! Den är fin och vacker, oavsett form och skick.
Jag tror att det var i början av detta år som jag slutade bry mig.. jag började gå med mina promenaddojor på stan och använde dom på arbetsintervjuer, jag sminkar mig inte längre, (senast var för profilbilden jag har här, det var för en månad sedan.. efter nyår slutade jag med sminket, så en gång på snart 4 månader). Jag bara slutade använde kläder för dom var dom man skulle ha och började använda kläder OCH skor som JAG var bekväm i. Och i och med den förändringen så började jag acceptera min kropp så mycket mer. Den är himla vacker och jag ser fram emot i sommar när jag kan använda alla mina shorts med stolthet, för dom har legat längst ned i min trådback för jag har ansett att jag inte har varit snygg nog för att kunna gå i dom.

Jag började ändra på det ytliga, började tänka ''Skärp dig Ellen… på med det DU trivs i och skit i andra'' och så släppte ALLT. Det är en kamp men när man är ute och märker att folk faktiskt inte glor så känner man sig säkrare också 🙂

15 Många skulle må bra av att besöka en kurator.