Min första tanke är att ni kanske är alltför olika eftersom ni vill så olika saker och mår bra av så olika aktiviteter? Hittills verkar det som om du har anpassat dig nästan helt till honom, skulle han göra samma sak för dig nästa fem år om ni vände på det?

#1 han anpassar ju sig efter mig med! han är ju ofta med på saker men det är inte med någon glädje direkt och det är inte alltid den aktivitet som jag verkligen vill göra som vi gör, visst jag älskar att pyssla med hundarna, men jag vet inte, jag behöver uppleva nå annat

Måste du ha med honom då? Det är helt ok att vara olika sociala eller har han nåt emot att du gör saker utan honom?

#2 Nja, att han följer med men håller på med annat och inte engagerar sig i det du gör är inte detsamma som att han anpassar sig efter dig. Hade han verkligen anpassat sig så hade han deltagit med intresse i dina aktiviteter, precis som du gör i hans hemmakvällar.

#4 men jag sitter ju inte och spelar med honom heller. #3 vi litar på varandra, igår hängde han med granntjejen och spelade medan jag var på krogen. Vi gör faktiskt oftast separata saker

Det bästa är nog om du frågar honom själv vad han skulle kunna tänka sig att göra tillsammans med dig.

Jag skulle acceptera at tni gilla rolika saker och inte behöva kompromissa där ni inte delar intressen- istället lägga ner lite mer energi på att försöka hitta en gemensam sak där ni kan mötas med lika glädje och passion. För mig och min pojkvän var det spel som sammanförde oss- men det har förändrat sunder våra 6 år tillsammans. Idag vill jag lägga mer tid på "irl" och han har gått in i spelandet mer än någonsin- så då ha rjag och han istället börjat mötas i ett annat gemensamt intresse: Nyfikenhet! Utforskande och natur. så vi går ut i naturen, cyklar, campar osv. Vi båda älskar god mat och en bra film. Det får räcka så.

Det är ju jättebra att du var "ensam" på hundträingen, det öppnar upp lättare för att du lär känna dina klubbkamrater- mycket mer än om din kille hade varit där uppe och engagerat sig tillsammans med dig- jag lovar. 

Så försök hitta det ni har gemensamt genom att prata allvar om er situation, att om ni inte har det, så kanske ni måste försöka hitta det. Det viktigaste är nog att få honom att förstå vad du vill att ni ska ha tillsammans- men även för dig att förstå att… det finns ingenting bra i att släpa med varandra på saker som ni inte vill göra egentligen. då bör ni istälelt ta med vänner eller gå själva.

Har lite samma, jag är sån person som gillar att vara ute och flänga, åka iväg och träffa folk, vara hemma hos mina föräldrar (dom bor i hus och vi i en liten etta) eller bara åka iväg med honom och göra något. Har väldigt svårt för att vara hemma, speciellt när det är bra väder. Min sambo däremot gillar att sitta hemma, vid datorn, vid teven eller bara vara hemma överhuvudtaget.  Jag kan en dag fråga t.ex vad vi ska göra, då säger han oftast att han vill vara hemma. Eller om jag säger att vi blir bjudna på kaffe hos en kompis om en timme, då får jag ofta höra "aha, men jag blir hemma ja". Mina kompisar tycker det är lite tråkigt, i alla fall dom vi/jag umgås mest med för då blir min kompis kille ensam liksom, han är iförsig van men ändå. Det slutar oftast med att jag säger nåt liknande som "aa men va hemma då, jag åker nu i alla fall." och då får jag som ingen respons också går jag bara ut. 

Det jag stör mig mest på i en sån situation är att om han sagt till mig att han bara vill vara hemma, också kommer jag hem senare på dan, så är han borta. Då ringer eller smsar jag också frågar var han är, då är han antingen hos sin mamma eller hos sin bror (som bor i samma område).. DET kan störa mig.

#8 knepigt, kan inte han fråga dig om du vill med innan han går till sin bror ex, går att skicka sms åtminstonne. min sambo får ju dåligt samvete och följer ju oftast med ändå till slut och han brukar erkänna sen när vi är påväg hem att han haft det trevligt ocj roligt, men det skulle va trevligt om han hade lite mer entusiasm

#9 jo när min kille väl följer med så brukar han också erkänna att de va en bra dag eller att de va skönt att komma ut osv, men aa, det händer inte lika ofta som jag vill :)

TS, jag vet precis vad du menar. Jag har haft ett sånt där förhållande också. Min (fd) fru var som dig. Jag var/är mer som din karl. Dessutom var (bruks)hundar inblandade. Det som måste göras är att ni hittar nån aktivitet som intresserar er båda. Båda måste tycka det är kul. Man behöver inte älska det men det ska vara hyggligt roligt. Om inte det går måste du acceptera att läget är som det är och utgå från det.  Jag är inne på #7:s linje.

Men utveckla dig själv. Utveckla din sociala lust och lev det liv du vill leva. Låt inte han hindra dig.