Att våga vara sig själv !
Hej!
Har ni någon gång ställt frågan till varför man inte lyckas med allt i livet? Eller de kanske känns så eftersom man har en vis ålder. Allt känns bara världelös… ingen finns där … en som kan sätta dig på fötter igen om inte du klarar av det själv. Här ska ni få höra hur jag upplevet visa grejer dagligen ibland för mycke ibland för lite men ibland inget alls… vem är ag egentligen ,vem har straffat mig på det sättet…
Jag ska börja gymnasiet nu i höst… första ring blir spännande och därför har jag valt att plugga Barn och fritid för jag klarar av mig i såna situationer kan ta hand om ett barn och kan hantera grejerna på ett bra sätt. Jag bor i Skåne vid Helsinborg.
Jag har en underbar familj som sagt men önskat vi kunde varit närmare varandra… en dotter behöver sin mamma mest som ni vet. Livet är inte alltid rättvist men hur ska man gör så allt är bra ?
Jag hade det jätte bra i grundskolan brukade umgås med många och varierde åldern… Jag var med i ett gäng vi hade det så kul men var är det som saknas just nu ? … ber man dem komma ut så hittar dem på ursäkter eller så kan dem men pallar bara inte… jag är den personen som bryr mej om alla och allt och vill att de ska vara bra men de sårar mej när mina vännen vänder ryggen mot en,… jag kanske inte är den röcker , driker eller festar som fan men de betyder väll inte att man inte kan eller får vara hur man vill. Jag har gått igenom mycke och jag har fått dessutom ta mej ur det själv,´det gick men kanske svårt nu vill man ha en vän man ska umgås med kanske inte alla dagar men man ska känna själv den känsln att man är omtyckt av rätt folk i alla fall och inte bara för stunden. Jag önskar jag befinner den person nån gång vem vet de kanske blir bättre när man väll börjar gymnasiet.
Varför jag skrev ner allt det hära är för man är en bra peron men blir behandlade på fel sätt… och jag råkar ut för de med… så jag behöver vänner där jag kan skriva till en som finns där än jag kan vara med. Känner du igen dig du som nyss läst detta så skriv gärna en kommentar de skulle göra mig glad då…vem vet vi kanske blir vänner jag tackar i förhand för alla läsare..
Deny…
![[Yllhilda]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
Just vid övergången högstadie-gymnasiet tänker många att det är en helt ny start på allt och vill klippa banden till sitt "gamla jag". Om dina kompisar har valt att göra det med dig så var dem kanske inte några bra vänner till att börja med. Jag upplevde samma när jag flyttade till ny ort. Bara en av alla höll kontakten efter grundskolan, och hon är fortfarande min vän. Resten har jag ingen aning om och bryr mig inte heller om. Det var jobbigt just då eftersom jag ville ha kvar det goa gänget, men efter en tid fick jag ju nya vänner och utvecklades på egen hand. 🙂
Tack för tipset… aa alla säger nu att det är ett nytt start när man börjar gymnasiet. Men varför ska man då låssas? som att man är en bra vän då i så fal… har alltid nästan varit med om falska människor och det är ju klart att man vill sätta stopp på…Blir ofta frågad av mina föräldrar ska inte du ut idag?… då säger jag för mig själv jadu ingen jag kan gå ut med. Tack igen för du tog dig tiden och skrev :)
Jag har haft perioder då ingen funnits som jag kan umgås med, upp till ett par månader faktiskt. Men då har jag använt tiden till att antingen skaffa nya vänner eller jobba på mina intressen.
Falska människor vet jag inte om man kan säga att dem är. Ibland hänger man som grupp av gammal vana, för att man inte vill vara ensam, eller för att man gillar en eller två personer i gruppen och för att kunna umgås med dem måste man umgås med de andra också.
Det är väldigt få av alla man träffar och umgås med som är verkliga vänner, och det beror ju på att vi är så olika med olika intressen och mål i livet.