Annons:
Etikettsvartsjuka
Läst 2647 ggr
jela96
10/26/14, 12:09 AM

Snart bryter jag ihop...

Hej. Min sambo är så extremt svartsjuk. Jag har fått säga upp all kontakt med nära killkompisar och så har de vart i ett år nu. Fick precis sms av en arbets kollega som undrar när jag jobbar imorgon. Min sambo blev helt rasande och anklagade mig för att ha legat med honom och att jag är otrogen sen blockade han kollegans nummer och sprang härifrån. vad ska jag göra?! Jag älskar honom och vet att han har det jävligt svårt..

Missa inte Månadens dvärgkanin  - Sajtvärdinna på dvärgkaniner
Bunnysta@instagram

Annons:
Inkanyezi
10/26/14, 12:14 AM
#1

Du ska lämna honom så fort du kan - utan förklaringar, och utan att tala om vart. Det du berättar är inte bra, inte bra alls. 

Och det har inte förutsättningar att bli bra.

jela96
10/26/14, 12:16 AM
#2

Jag försökte kräva nyckeln av honom när han gick men han pekade bara finger åt mig..

Missa inte Månadens dvärgkanin  - Sajtvärdinna på dvärgkaniner
Bunnysta@instagram

Inkanyezi
10/26/14, 12:42 AM
#3

Dina föräldrar kanske kan hjälpa dig reda ut det? Det är allvarligt, och det kommer att bli värre om du inte gör något åt det. Du måste ta det på allvar. Man kan inte godta det där. 

Om du hade varit mitt barn, eller barnbarn, skulle jag ha åkt till dig direkt.

Sarah
10/26/14, 1:06 AM
#4

Efter din förra tråd hoppades jag verkligen att du hade fått upp modet att lämna honom. Det finns ingen annan väg. Du måste lämna honom.

ChristineL
10/26/14, 10:45 AM
#5

Du måste lämna honom!

Skogsraah
10/26/14, 11:42 AM
#6

Kan bara hålla med övriga. Jag var i ett destruktivt förhållande likt ditt för länge. De männen som manipulerar på det här sättet är duktiga på vad de gör, har gjort det förr och kommer fortsätta göra det. Därför får han dig att tro att du behöver honom, älskar honom massor och att han har rätt i det han gör. Det är till stor del psykisk misshandel och det finns inga ursäkter. Han utnyttjar dig och han förstör ditt liv. Tro mig, jag går fortfarande i terapi 2 år efter uppbrott för bl.a allt han förstörde inom mig. Jag fick problem att lita på folk och jag fick jättestora problem med synen på ett sunt förhållande OCH mig själv. Jag har aldrig känt avsky mot mig själv, varit en stark tjej med god självkänsla och gott självförtroende, men det raserade han totalt på tre år. Det han fick mig att känna känner jag tyvärr fortfarande 2 år efter uppbrott, med jämna mellanrum.

Det är inte värt det. Ta hand om ditt liv och lämna honom. I värsta fall finns det kvinnojourer, polis om han hotar och blir obehaglig, det finns mängder av alternativ. För varje gång du stannar kvar och sviker din inre känsla bygger du på ett sämre mående hos dig själv som kan ta år att reda ut. Det är inte värt det!!!

Sång & growl i Unvoid samt skapare och ensam musiker i Skogsraah - Feministisk black metal. | Bloggar om sund kroppsbild, psykisk ohälsa och feminism på skogsraah.se

Annons:
Skogsraah
10/26/14, 11:48 AM
#7

Och det med att han har det svårt, jag vet inte exakt på vilket sätt han har det svårt. Mitt ex skar sig själv när jag funderade på att lämna honom, hotade att hoppa från en bro (ringde från bron och sa "nu hoppar jag om du inte tar mig tillbaka"), hotade att sprida massa lögner om sjukdomar till hela min stad, att banka på mina föräldrars dörr tills jag tog honom tillbaka (bodde då hemma, han gjorde detta ex antal gånger med) och skyllde KONSTANT på sin dåliga uppväxt.

Bry dig inte ett skit om det han säger. Det spelar ingen som helst roll om att han skulle ha det jobbigt, det är inte ditt ansvar och priset du får betala för att stanna med honom är ditt liv, din hälsa och din framtid.

Sång & growl i Unvoid samt skapare och ensam musiker i Skogsraah - Feministisk black metal. | Bloggar om sund kroppsbild, psykisk ohälsa och feminism på skogsraah.se

[VampireGirlElvira]1
10/26/14, 10:48 PM
#8

(Jag skrev det här på Tonåringar iFokus, så nu skriver jag här också.) Jag stannade kvar i nästa sju år, så gör inte det misstaget som jag gjorde också. Jag har velat att gå ur det förhållandet flera gånger, men han sa alltid till mig att han skulle förbättra sig ifall jag tog tillbaka honom. Konstig som jag var så tog jag tillbaka honom alla dom gångerna. (Jag var ung och dum då.) Jag blev psykiskt misshandlad eftersom att alltid när jag gick ut så ville han kolla var jag skulle ta vägen, och hur länge jag skulle vara borta. Jag fick inte ens gå till mina föräldrar och hälsa på utan att han ringde och sms:ade mig hela tiden. Vi bråkade jämt, och han trodde hela tiden att jag var otrogen mot honom bara för att jag ville gå ut med mina tjejkompisar på tjejkvällar. Han misshandlade mig verbalt, dvs att han skrek och gormade hela tiden på mig. Plus att han var så sex beroende. Och varje gång jag sa NEJ till honom, så blev han arg. Mina föräldrar och mina syskon sa till mig hela tiden att jag MÅSTE ur det förhållandet, men jag trodde hela tiden att jag kunde "fixa" till honom. Jag vet att detta som jag tar upp nu var riktigt fel av mig att göra det, men det var det enda sättet jag kunde ta mig ur det psykiska våldet. (Snälla, kommentera inget ont om det som jag skriver nu! Ni förstår inte hur jag hade det då!) Jag var otrogen mot honom. Jag lämnade äntligen det skitet bakom mig. Jag var fri från hans psykologiska bojor. En tyngd har lyfts från mina axlar. Nästan sju jävla helvetes år ligger bakom mig nu. Nu har jag en helt underbar make med en gullig katt och två gerbilhonor här hemma, och har det jävligt bra. Fy fan, bara när jag tänker tillbaka på hur jag hade det, så börjar jag att gråta…

Upp till toppen
Annons: