Jag har ett dilemma. Jag har en rumskompis som jag har alltid ställt upp för. Hon flyttade in hit och har sedan dess fått använda alla mina köksgrejer, städgrejer osv. Hon har inte behövt köpa något sådant själv och hon har dessutom jämt använt mina kryddor och aldrig fyllt på dem samt alltid druckit upp all min o'boy utan att jag ens har haft chansen att använda det själv. Hon har dessutom aldrig betalat för i-net, fast jag tog upp det en gång eftersom det kändes lite orättvist att hon inte betalade alls för det. Hon sa att hon skulle betala men det glömdes väl bort. Jag tänkte att det är väl inte så farligt egentligen eftersom hon är min vän. Det här är ändå småsaker.

I somrast fick jag veta att hon skulle eventuellt flytta till Åland, vilket betydde att jag skulle i den värsta månaden behöva leta efter lägenhet (slutet av juli). Hon skulle lämna mig i sticket och det värsta av allt var att jag inte fick flytta ut förrän hon visste om hon skulle flytta eller ej. för då skulle hon hamna i "pisset"(hon väntade på svar från en skola). Jag kände mig orättvist behandlad eftersom om hon stack så skulle det ju vara jag som hamnade "i pisset". Nåja, jag lät henne henne komma först och letade inte efter lägenhet fast det kunde komma att betyda att jag skulle bli hemlös om jag inte hittade en lägenhet i tid eftersom jag skulle inte haft råd att betala hyran själv för den lägenhet som vi hade.

Nu blev det så att hon inte flyttade men vi hade det i tankarna att det kanske inte är en så dålig idé att flytta isär ändå. I september dök det upp en möjlighet för mig att flytta till min drömlägenhet, den hade precis allt jag ville ha och jag skulle fått flytta in i den i oktober men det passade inte henne så jag fick tacka nej. Vi kom dock överens om att vi båda borde flytta ut i januari. Så jag har nu letat i flera veckor och jag har inte fått någon lägenhet. Jag frågade henne om det var möjligt att ännu hyra lägenheten i januari  då jag inte visste om jag skulle hitta en lägenhet i tid och då fick jag svaret: "Det skulle inte passa mig så bra egentligen. Jag vet inte vad jag ska säga…" Hon har nu planer på att flytta ihop med sin pojkvän i januari, som hon har bott hos nu sedan sommaren (vilket är orsaken till att jag ville flytta ut redan i oktober då hon i princip bodde någon annanstans), men hon har inte velat flytta ut officiellt för att hon ville känna sig säker med att ha en egen lägenhet ifall det inte skulle fungera mellan henne och kille.

Nu känner jag mig riktigt påtrampad och använd. Alla har sagt att jag är för snäll och nu börjar jag fundera om det inte är sant, att hon faktiskt bara har utnyttjat mig. Hon verkar inte kunna ställa upp för mig då jag behöver henne och då hon har behövt mig har jag aldrig tvekat. Jag har alltid satt henne först.

Är jag orättvis som tycker att hennes svar var sårande? För det var ju ett nej jag fick. Jag kan också hamna att bli hemlös i slutet av december för att det inte passade henne att hyra lägenheten i januari av någon orsak. Hon har inte haft några problem på att betala hyran för lägenheten de andra månaderna då hon absolut inte ville säga upp lägenheten…

Just nu känner jag mig väldigt oviktig i hennes ögon eftersom det känns som om hon inte bryr sig om mig lika mycket som jag bryr mig om henne.

Det blev ett gräl mellan mig och henne där hon kallade mig materialistisk och självisk vilket fick mig att bli otroligt förolämpad då jag har gjort allt för henne.  Har jag faktiskt varit självisk som har satt hennes behov före mina? Jag förstår inte hur hon kunde kalla mig de där hemska sakerna. Hon började kalla mig det ena och det andra då jag sa åt henne att det är tydligt att vi inte värderar vår vänskap lika mycket.

Jag behövde verkligen få det här ut ur mig eftersom jag är totalt krossad nu och vet inte vart jag ska ta vägen längre. Tiden börjar rinna ur och snart har jag inget hem längre för det är tydligen otroligt svårt att hitta lägenhet här…