Jag och min kille brukar fira julen ihop, för att båda verkligen har velat ha det så. Har alltid älskat julen, men inte nu längre, mest jobbigt. Jag börjar tro att jag är en "slow-learner", för samma saker upprepar sig.

Julafton 2012 var vi med min familj, men hela dagen före och efter var vi hos hans familj. 

Julafton 2013 var med min familj. Och långt i förväg och flera ggr hade jag talat om att det vore skönt med en lite mer "hel jul" med min familj, eftersom vi haft riktiga långjular med hans familj tidigare. 2013 var vi hos hans familj hela dagen före julafton och sedan åkte han själv iväg till sin familj så tidigt som möjligt på juldagen, jag stannade.

Julafton 2014 ska vi vara med hans familj och jag har då tänkt och pratat om att vi kanske kan vara lite mer med min familj före eller efter.
Men nu fick jag precis inse att han hade tänkt att vi ska vara med hans familj imorgon och naturligtvis då under julafton. Men även juldagen ifall hans familj planerar något roligt.
Annandagen hörde jag för ett tag sedan att han tackade ja till för oss båda hos sin familj, utan att vi pratade det minsta lilla om det.

Det verkar alltså bli en långjul igen med hans familj, oavsett vad vi har pratat om, kanske att jag kan få juldagen med min familj, men morgondagen får jag ordna utan honom, för just nu är jag längre ner på priolistan. Han vet hur illa jag tog upp förra julen när vi hade pratat om det och det blev precis likadant igen och nu i efterhand har han sagt att han tyckte att hans familj hade planerat in mer roliga saker förra året.
Inför denna julen har jag sagt att om det blir på liknande sätt i år igen, så är det kanske bättre att vi firar på olika håll, men nej, så skulle det inte bli i år. Klart vi ska vara tillsammans på  jul. 

Att vi ska se till att hinna träffa hans släkt innan jul och byta julklappar är självklart, men att jag inte hinner träffa min verkar spela lite mindre roll.

Är jag tokig? Förstår att många kommer tycka att det bara är att fira på varsitt håll, men det känns så trist. Tycker bara att jag har grejat så mkt för att hinna med och träffa hans släkt varje år, men sen när jag ber om att ändra lite grann händer samma saker igen i flera år. Det är han själv som har sagt att så fort jag verkligen vill något så är det inga problem, då ordnar vi det.

Nu är även en ursäkt att man ska se till att göra julen bra för barnen i hans släkt, men barnen på min sida av släkten då? vi har aldrig gjort särskilt något för dom.