Jag och min sambo flyttade ihop efter 1 vecka, det är nu 3 1/2 år sedan. Bästa beslutet någonsin :) Det är nog bara du själv som kan svara på om det är rätt eller ej. Du kan ju behålla ditt eget boende undertiden tills du vet att det fungerar. Lycka till!

Det det där är så olika och alla gör så olika. Ifall du känner dig trygg med honom och är villig att offra ditt eget hem för att satsa på ert förhållande så ska du ju göra det. Jag personligen har svårt att se att man hinner lära känna någon så väl under en månad, men det finns varianter av allt. Vissa flyttar ihop direkt och det fungerar jättebra, vissa väntar flera år och går isär när de väl flyttar ihop. Men tänk igenom det några gånger till. Det är tufft att inte ha kvar sin bostad och sitt eget ifall det inte funkar eller ifall du behöver eget space.

Jo men precis, bostaden är jag inte sådsåååå orolig över då att jag vet att jag får bo hos pappa om det inte alls skulle funka mellan oss, skulle kunna få bo hos syrran,en kompis,mamma, osv oxå så bostad kommer jag alltid att ha tills man fixat en lägenhet isf :) Jo det är nog bara vi som kan bestämma, Men jag blir så osäker på mig själv, Då dessa dåliga tankar som jag har om mig själv kommer "tänk om…" "tänk om.." O sen är de den där oron.. Att flytta från en lägenhet där du ringer ett nmr om.nått är fel så fixas det.. Till ett hus Där det liksom blir helt annat.

Jag skulle ha pratat med killen och fråga hur han känner och tänker. En månad är ju inte länge. Och jag vill inte skrämmas nu. Men en jag kö ner flyttade ihop med sitt ex. En månad senare tog det slut mellan dem. Tänk efter noga och prata ihop er! :)

Om han fick bestämma helt o hållet hade jag bott hos han redan så det är ingen fara där ;) Jo, vet en som flyttade ihop efter två månader dom ha vare tsm i 1 år snart Så jadu Det är så svårt o veta,, Fast som sagt man får inte veta om man inte testar

Jag har börjat vantrivas hemma (eller ja, det har blivit hundra gånger bättre nu), sönder jag gjorde var att jag skaffade dubletter av det viktigaste, typ smink-remover, tandborste, tandkräm osv och resten har jag nästan alltid nerpackat, och så spenderar jag Tors-sön/mån hos pojkvännen! Nu bor vi i olika län, och jag har ödlorna hemma hos föräldrarna, så jag vill inte ge dem allt ansvar, det är ju trots allt mina djur (dock har de aldrig verkat ha något emot att ta hand om dem, det handlar om att spraya 2 gånger och att byta mat en gång om dagen). Du kanske skulle testa något sådant? Officiellt bor du hemma, men du spenderar tiden hos honom? Man behöver inte göra det "på riktigt" på en gång liksom! Blir mindre krav då! Jag försökte flytta in hos pojkvännen, men jag kunde inte. Han bor väldigt långt ut i ingenstans, utan några vettiga bussförbindelser, jag hade precis börjat på en ny medicin som inte alls fungerade för mig, och jag saknade vårt hus extremt mycket! Allt det kombinerat med pressen att jag inte kände att jag kunde flytta hem igen gjorde att det inte gick helt enkelt! Så nu spenderar jag halva veckorna hemma och halva hos honom (ungefär, han kommer till mig också) En varning inför att börja bo på två ställen är dock att kläderna cirkulerad väldigt. Jag vet inte ens i vilken tvätt hälften av mina saker är längre, haha!

Jag får ingen klarhet i om du bor hemma eller om du har egen lägenhet. Jag skulle dock göra som så att jag skulle prova bo med killen och fixa att ha lägenheten uthyrd till någon i andra hand. :)

Det är någonting helt annat att bo ihop på heltid jämfört med att bo ihop nån helg då och då. Så det är bra ha en backup plan ifall det inte går som man tänkt. Och har du en lägenhet hyr inte ut den direkt isåfall utan testa först några månader ifall ni klarar av att dela vardagen med med alla saker som vem ska diska, laga mat, handla, tvätta, hur ekonomin ska skötas etc. såna saker kan få många förhållanden att spricka ifal man har olika saker på hur det ska skötas

Jag tycker nog att du ska behålla din lägenhet ett tag till iallafall. Ni har ju trots allt bara bott ihop på helgerna ännu vad jag förstår.

När jag träffade min sambo så hade jag kvar min lägenhet i fyra månader medan jag bodde hos honom på heltid.  Det var flera som tyckte det var på tok för tidigt att säga upp lägenheten redan efter fyra månader men det kändes rätt för oss och det funkade ju, så.

Min man behöll sin lägenhet till ca 1mån innan vi gifte oss han åkte i stort sett bara och hämtade posten där i 6mån innan den sades upp annars bodde vi ju ihop och han hade alla sina saker hos mig, och det var en dyr lägenhet men det kändes bäst för honom och det var OK för mig de kan vara bra ta det lugnt med vissa saker fall det känns bra man måste inte ha bråttom.

Jo men.precis, det är mkt som kan ändras av att flytta ihop, jag var hos han dock över jul o nyår, firade julafton med han då jag inte gillar julafton osv (av personliga själ) o då vart det från den 19 december till den 4 januari, o då hade jag även med mig mina två katter hit, bara för att se hur dom gick ihop med hans djur, o det var inge problem :) Anledningen vet jag inte trivs hemma är mina grannar… Det är så jävla lyhört så jag blir galen.. Man hör ständigt grannarna, från prat till musik, störande,bråk,bankade,ringsignaler på mobilen, Och sen bor jag i en liten etta, o jag AVSKYR när det är litet o trångt, o det blir ofta mkt saker framme då jag pysslar mest om dagarna, har ångest o depression och att bo där jag bor gör allt värre då jag inte trivs o det blir mindre och mindre.. Så mina dagar går mest ut på att jag ligger haft deprimerad för att jag kan inte slappna av hemma.. ( nej jag vill inte äta medicin fdå inte jag tror på att det kan hjälpa mig) Visst vi båda älskar varandra och allt, han gör allt för mig och även skaffat en byrå som jag har här som jag tagit med en massa kläder o satt i, så här har jag kläder, parfym o ja allt liksom, han ha även skaffat ett pyssel skåp till mig så jag även kan pyssla o sånt här hemma, Så jag säger ju haft att detta är mitt hem, han har börjat sagt att jag är nya matte åt hunden sin oxå, så när han säger " vart är matte " så kommer vovven till mig haha :) Men då är de ju de där med allt med hus o göra o billigt är det då inte ;p Men han vill att jag ska söka jobb här o så , fick även veta av hans mamma att han har inte varit såhär glad o mått så bra på länge som han gjort sen jag börja träffa han, Jag vet att man bli nykär o galen osv.. Elr jag har hört det. Har haft fyra andra ex o har ALDRIG känt som jag gör gör för han, Vill så gärna bara flytta hit o så men ja :( är så feg på de där att det ska bli fel o jag förlorar han :/ Jag kan även berätta att han bor 10 mil från mig, så det är.10 mil från.familjen o vänner, mMEN ca en kvart ifrån han har jag en syster som.bor som jag är välkommen till hur mkt som helst om jag behöver hjälp, o hon fick barn den 29nde december så det känns helt fantastiskt :) O henne har jag tyvärr inte haft så mkt kontakt med som jag har nu o det känns så bra o få tbx kontakten med henne, då hon är en sån som jag kan prata med allt med och mår verkligen bra hos Okej förlåt för lång och jobbig text ;o På.bilden är min syster dotter Nova :) (Nova Angelina)

Jag förstår inte varför många ska ha så bråttom. Visst kan det ju fungera alldeles perfekt mellan er om du flyttar in nu men det kan också bli katastrofalt.

Det är inte kul att flytta från ett ställe till ett annat. Det är otroligt jobbigt fast du skulle ha en back up plan. Efter att det tog slut mellan mig och mitt ex så fick jag temporärt flytta in till min bästis och sen leta efter en egen lägenhet och flytta dit. Usch säger jag bara. Det var så extremt jobbigt och inte bara psykiskt utan också fysiskt.

Det är redan riskfullt att flytta ihop med någon obereonde hur länge man har varit tillsammans så att flytta ihop efter bara en månad gör det ännu mer riskfullt. Ibland kan det vara smart att låta hjärnan styra litegrann också. Men om det här är vad ni vill så ska väl ingen annan sätta sig emellan. Ni bestämmer ju själva hur ni vill göra. Det är bara ni som kan avgöra om det är för tidigt eller ej, men med tanke på att du frågar så skulle jag avvakta lite om jag vore dig.

Känns det bra och ni båda vill så strunta i hur länge ni varit tillsammans. :) Du har funderat ut hur du ska göra om det inte skulle fungera och verkar vara nöjd med de alternativen. Jag och maken bodde ihop från dag ett då jag inte hade någonstans att bo. För oss var det riktigt lyckat.

Jag måste hålla med #12.

En månad är faktiskt inget. Ni känner inte varandra oavsett hur du känner nu. Låt tiden gå lite. Lär känna varandra.

För mig är en månad alldeles för tidigt. Jag vill lära känna personen så mycket som möjligt innan jag flyttar ihop. Det är mycket som ska funka innan tycker jag och allt kommer ju heller inte vara perfekt. Jag och min pojkvän har varit tillsammans (med ett litet uppbrott) i ca 1 år och det är först nu vi har börjat prata lite smått om att flytta ihop. Inte för att det kommer ske snart iofs ändå men prata om det kan man alltid göra. 

Han började dock prata om att flytta ihop efter två månader men då sa jag bara hur jag kände inför det och efter lite övervägande så höll han med mig.

Jag flyttade in hos min sambo innan vi blev tillsammans för jag hade struligt hemma och här är jag nu 6 år och 3 månader senare kvar hos honom :) ^^
Strax efter att jag flyttade in hos honom blev vi ett par bara för att påpeka det också :)

#16 Alla förhållande är olika. Det går inte riktigt att jämföra. 

Det bästa brukar ändå vara att vänta och lära känna människan innan man flyttar ihop. 

Sen låter det som om du flyttade in hos din kille av andra orsaker.

#17 Men det är ju just eftersom alla förhållanden är olika alla scenarion bör lyftas fram? I vissa fall flyttas det in på en gång, av olika anledningar, och det kan också funka bra. Man måste ju ändå tillslut prova att flytta ihop, för att se om det fungerar. Det handlar inte alltid om hur bra man känner personen, för fastän man varit tillsammans i 10 år så kan mycket förändras då man väl delar bostad.

Här delar vi ju med oss av våra erfarenheter, och ifall TS med pojkvän är rätt bestämda på att flytta ihop och att det finns alternativ för henne ifall hon skulle behöva flytta därifrån, så tycker jag det är super att medlemmar skriver sina positiva erfarenheter av en snabb flytt!

#18 Javisst men varför riskera något i onödan? Det är vad jag funderar på. Varför ta en så stor risk efter bara en ynka månad? Det har jag svårt att förstå personligen. Det är så lätt att göra misstag då man är nykär.

Jag och min sambo flyttade ihop efter 2 månader och det har gått bra är inne på 2:dra året nu. Jag är ingen som vill kasta mig in i saker så därför fick han inte skriva sig hos mig fören 7 månader senare då jag visste att allt funkade. Fram till dess var han bara på "besök".  

Han flyttade iof från sina föräldrar till mig så boendet skulle han alltid kunna ha kvar. Mitt råd är att ha kvar ditt boende men far på långtidsbesök hos din kille. Behöver nån av er lite andrum så var öppna i kommunikationen och kanske far till lägenheten en sväng. Funkar det inte alls är det bara att flytta hem. Ta med dig allt du behöver för en långsemester och eventuella djur som ska följa med.  

Sen är inte 10 mil nått mastodonavstånd utan hyfsat nära så det är bara att åka hem eller till släkt och vänner om det behövs. Vi har idag 20 mil till mina släkt och vänner och 30 till sambons. Det är lite långt men funkar.

+1 på 12. 

Varför stressa?

#11 visst är det kul att ha något som gör ens dag roligare när man är deprimerad. Men är flytta allt lösningen? Du känner knappt mannen. Jag skulle som jag skrev innan behålla lägenheten och hyra ut den lagligt till någon annan. Och bara prova bo med killen i typ 6 månader. Och sen kanske förlänga det i ytterligare 6 månader om jag fortfarande kände mig osäker. Jag testade själv att flytta när jag var deprimerad. Ingen hit. Det var snarare som att fly än att lösa problemet.

Jag och min pojkvän jobbar på samma jobb.

Började i början av månaden så pratade man lite halvt.

Sen prata vi mer seriöst med runt den 23-24e den månaden och skrev med varandra hela tiden, från 9-03 varje dag typ.

Sen träffades vi på en fest typ den 27e. Umgicks och var nära varandra. Den 31 var det kalas igen och då följde jag med honom hem och fick nyckeln samma dag eftersom han var tvungen att sticka till jobbet vid 7 och här har jag stannat de senaste 7 månaderna och jag har ingen tanke på att lämna tillbaka dom där nycklarna😃- ska tillägga att jag bodde hemma innan.

Det går om man vill och inte känner att man ruschar något. Skit i vad andra tycker för det kan få en att vackla till lite och tveka. Go all in om det känns rätt :)

Bo hos honom någon månad, helst flera, det är vardagen som du skall testa hur den fungerar, helg och fest är rätt uppsluppna dagar, vardagar är gråa.

Hyr ut din lägenhet i andrahand så du har den kvar om det skiter sig. Så kan du flytta in. Funkar det inte att bo tillsammans nu så kommer det inte funka sedan heller. Förr hade jag definitivt sagt att det är alldeles för tidigt. Men jag frågade angående det där förut på en annan sida. Alltså när folk tycker det är lagom att flytta ihop och frågade när de andra hade flyttat ihop. Känns som att de flesta hade flyttat ihop efter ca 3 månaders förhållande. Vissa tidigare och vissa senare. Men av runt 30 svar som jag fick så var det typ INGEN som flyttat ihop efter mer än ett halvår… Jag som innan tänkte att det nog var vanligast att vara tillsammans i ett år innan… Jag och min första kille var tillsammans i ett och ett halvt år innan vi flyttade ihop. Vi var tillsammans i 3 år och 4 månader. Jag och min andra kille var tillsammans i 5 år och 4 månader men flyttade aldrig ihop. Dels för att han blev allergisk mot min katt, men mycket för att jag kände att jag aldrig skulle flytta ihop med någon igen. Nu har jag varit officiellt tillsammans med min nya pojkvän i snart 3 månader men vi har umgåtts i stort sätt dagligen i 7 månader (plus att vi varit kollegor i 2 och ett halvt år) och han kommer flytta in här till sommaren när hans hund och min katt vant sig vid varandra. :) Men så känns han verkligen 100% rätt för mig på alla sätt och vi har samma framtidsplaner och drömmar osv. Han är inte bara min partner utan verkligen min bästa vän också. :) Men som sagt. Jag råder dig att hyra ut din lägenhet i andrahand så du inte står bostadslös om det skiter sig. <3

Jag hälsade på min blivande make 40 mil bort, och åkte aldrig hem igen. Flyttade mer eller mindre in dag två kanske, då insåg vi att vi ville vara med varandra. Nu är vi gifta och har barn nummer två på väg :) Eftersom du inte står utan boende om det nu inte skulle fungera så säger jag kör på. Då slipper ni gå och önska på var sitt håll, det gör ju ingen lycklig liksom.

Jag skulle vänta tills man kommit över det nykära stadiet. Det är ofta först då ens riktiga vardag och humör kommer in, och mycket kan förändras. Men det är ju också olika från par till par.