Näe, det skiljer nog mer på individen, oavsett om den är en han, hon, hen eller något annat!

En man!
Tror ja i alla fall….

bra början.

För att bli revirtänkande så bör man först skaffa ett revir att tänka på.

Jag tror inte på att sådant beror på ens kön eller könsidentitet, så nej. Precis som #1 säger. Individer.

*kissar i tråden*

Bland katter så tror jag att honorna är mer revistänkande och "stationära", det är väl mer hanarna som kan vandra mil för att uppvakta en löpande hona?

Bland människor finns int fenomenet "revir". Vi krigar för att kunna leva i samhällen coh grupperingar men vi kissar/bajsar inte in revir som vi sedan beskyddar. Vi beksyddar vårt eget. Människan har pendlat mellan att vara bofast och att vara nomader, beroende på vad som passat. vi är ganska duktiga på att anpassa oss.

En gravid kvinna kan genomgå en fas där hon vill "boa", men jag tror inte det är så mycket om revir som över att bara förbereda inför barnets nedkomst.

*går någon annanstans och kissar*

Som kvinna svarar jag nej, det är inte en könsfråga.

Jag är mer revirtänkande än min karl. Släpper inte in vem som helst hemma. Men jag tror inte att det har ett dugg med att göra att jag är kvinna.

Hos oss är det tvärt om min sambo som värnar om att skydda hemmet, önskar egen mark att äga där han slipper andra.

Individuellt och inte bundet till kön på något vis enligt mig.

Är inte revirtänkande, men tycker inte om människor och därför vill jag bo långt från folk.

Är själv revirtänkande samt kvinna, men tror inte det är könsbundet.

Ts har tagit bort sitt konto…

Jag läste eller hörde något för 10 år sen att kvinnors status handlar om revir och mäns status handlar om hierarki. 

Jag tycker det stämmer på mig och min man i alla fall.

#13 Hmm, nyfiken, tycker du det är bra?

Själv är jag som sagt ganska revirtänkande, men jag är nog ännu mer hierarki-tänkande. Jag vill ha en "rangordning" gällande vem som bestämmer, och jag vill att den ska vara tydlig. Jag är dock uppvuxen i en klass med mestadels killar (från ettan till åttan var vi 13-26 personer. Som mest fyra tjejer), så jag kanske har påverkats av dom helt enkelt. 

Ganska intressant ändå.

#14 Nja, jag lägger ingen värdering i det. På många sätt är det negativt, men ser det mer som något som bara är.

Sen är frågan vad man anser är revirtänkande.  Att en kvinna vill ta hand om hemmet- därmed även finner viss stolthet och värde i att visa upp det- och därmed där den som avgör vad som sker där, och när, är inte revirtänkande i mina ögon. Det revirtänk som finns i många djurriken existerar inte, enligt min mening, hos människan. När vi tala rom revis bland människor tlaar vi omnågotannat än när man talar om revir hos djur, och revirtänknet hos människan är nog inte könsbundet, utan mer till individens behov och upplevelse. t.ex "vill ha mer mark/skydda mark eller "vill bara visa uppp ett städat hem" osv.

Vill oxå ha ett välstädat hem.. så jag söker en revirtänkande kvinna!😃

#18 haha…:P Jag uttalade mig ytterst generellt! När jag ser på mig själv och mina väninnor så är det inte speciellt mycket mer välstädat hemma än hos någon singelboende karl jag känt- MEN vi ÄR mer måna om at inte ta hem folk om vi inte är njda med hur hemmet ser ut (jag och mina kvinnliga bekanta- generellt) men generationerna före mig, min mor och mormor har det ju jätterent och städat hemma, och har samma regler- inga besök om man inte har det fint och är representabel. 

För jag tror fortfarande att för många är hemmet, och även barnens välmående, starkt knutet till kvinnan. Som en struktur alltså, jag tycker det inte är speciellt bra alls att saker där "intresset" för städning eller ett barns välmående- eller t.ex att hellre spela tvspel, inte naturligt är större, hos det ena eller de andra könet. Men om ett välstädat hem är en del av männniskans revirtänk (jag upplever ju att ett hem inte är ett revir, utan mer en trygg plats att sova på och det kan ju vara allt från ett tält på främmande mark till ett sovrum i en enorm villa?) så tror jag att åda knen är ganska likartat revirtänkande, men samhället har satt olika krav (eller har olika förväntningar) på könen. Eller i mitt fall skyller jag ju på min mor ;)

#19 Det jag tänker på när det gäller revirtänkande som en statusmarkör så handlar det om allt man omger sig med - familj, pojkvän, kläder, smink, hår, vänner, mat, hus, möbler och finish. 

I djurvärlden tänker jag att det är så också att man vill ha det bästa reviret (bäst skydd, bäst mattillgångar, ytor där familjen kan leka och vila). 

Vi vill ju också ha det bäst. För de allra flesta av oss är trygghet självklart, men vi vill fortfarande ha det bäst, långt utöver bara de grundläggande behoven.

Skillnaden mot det "manliga" hierarkiska tänket är att de istället vill _vara_ bäst - snabbast, starkast, mest duglig på alla sätt och vis, någon som inger respekt. 

Så när en mans status bedöms så tittar man på den personen.

När en kvinnas status bedöms så tittar man på hur hon har det, hennes omgivning.

Säger inte att det ska vara så här eller är så, men har läst eller hört om de här teorierna för hur vi tänker för länge sen.

#20 ja bsolut,det är så strkturen ser ut men det är alltås inte något "genetiskt" knutet revirtänkande till könet. Utan mer en praktisk uppdelning. Förr var detkvinnan som var hemma, skötte barn och djur, och maken for ut och högg ner träd, sådde potatis, jaga björn osv..

#21 Ja, fast varför skulle det inte vara genetiskt? Om det är så vi formats av evolutionen så har det ju satt sig i våra gener.

i#22 Det kan det absolut vara. Katarina Gospic  har skrivit böcker om hur vår hjärna fungerar, varför vi gör som vi gör. Väldigt intressant! Rekommenderas varmt.

http://sv.wikipedia.org/wiki/Katarina_Gospic

#22 fr att det skiljer sig mellan folkgrupper. Samerna t.ex, där stannade inte kvinnan hemma och sydde kläden :P Långt tillbaka, finns det dokumenterat att kvinnan, även en småbarnsförälder, följde med ut på jakt. Som ett exempel att samhället/kulturen styrde, inte generna.Därför tror jag inte på att det är genetiskt.

#24 De allra flesta av oss har skapligt lika bakgrund om man ser lång tid tillbaka. Visst finns det variationer, men hur som helst är jag övertygad om att mycket av vårt beteende och tänkesätt finns i våra gener. Sen ser det ju självklart inte precis likadant ut för alla.

#25 Du har du rätt i, läser man de böcker jag nämner så inser man hur mycket hjärnans "mjukvara" styr vårat beteendemönster. Det är inget som ändras i en handvändning, det tar 1000-tals år - skulle jag gissa.

Fast…vad ser vi idag som är så satt i sten att vi kan säga att det skulle vara ett genetiskt beteende- som vi ser samma i äldre generationer? Då jag själv anser att mycket vi gr styrs av vår kultur- som i sin tur styrs av t.ex religion- som i många sätt går emot vår mänskliga natur. Människan är en väldigt "ung" art. Den moderna människan, är ännu yngre, och det vi är idag…well.

Den där starka delningen "män jagade, Kvinnor och svagare samlade sniglar och skötte barnen" är ju bara teorier (på rätt svaga grunder av vad jag läst) och stämmer ju faktiskt inte alls överens med hur drivna och självständiga Kvinnor är idag.  

Självklart styrs vi av gener, men att vi hävdar oss på olika sätt (könen emellan som vissa upplever det) behöver inte vara genetiskt alltså. vill gärna se källor (inte någon författare som skrivit ut sina åsikter och teorier som är av ungefär lika stort värde som mina i forskningssyfte) på forskning på detta. Utöver det kan vi alla tro vad vi vill.

#27 Ser inte ett motsatsförhållande mot att vara hem- och barnfokuserad och att vara driven och självständig dock. Och jag tänker inte att vi Kvinnor nödvändigtvis är så mycket mer drivna idag än vi var förr. Fylls bara av respekt inför de utmaningar både män och Kvinnor ställdes inför förr.

#28 Menar mer att i idag anser en massa saker vara manligt/kvinnligt och ofta hänvisar till "förr i tiden", trots att även förr i tiden har våra "roller" varierat i sitt utseende, och vi alla är individer dessutom. Med driven menar jag inom karriären, eller att vara en bra far osv,  Utanför vår "box" av könsroller…