Annons:
Etikettvänskap
Läst 2307 ggr
Mrsarrow
2015-03-29 14:38

Gjort "slut" med vän, dags att gå vidare

En av mina närmsta vänner och jag har länge bara fått varandra att må dåligt, vet inte om vi växt ifrån varandra eller vad som hände men kvar fanns bara bitterhet och vi passade helt enkelt ihop längre. Nu har det iallafall gått så långt att vi sagt att nu struntar vi i det här och raderar varandra ut våra liv, ungefär. Inget trevligt aavslut alltså utan vi skildes åt som ovänner. Jag vill inte att vi ska bli vänner igen, jag vet att relationen inte ger mig något positivt, men det känns jobbigt att det skulle sluta så negativt. Jar någon varit med om något liknande och hur gick ni vidare? Jag känner mig ledsen att det slutade så argsint, men jag vill ju inte höra av mig eftersom jag vet att jag inte vill ha tillbaka henne i mitt liv. Antar att det tar en tid att "sörja" avslutade vänskapsrelationer också, även om man vet att det är för det bästa… Tankar?

Annons:
Triccia
2015-03-29 17:44
#1

För några års sedan bröt jag och en kompis på ett otrevligt vis och vi har inte pratat med varandra sen dess inte ens hejat när mötts… Hon var inte bra för mig och det var faktiskt en lättnad att det var över! Däremot kändes det inte bra sättet det skedde på. Jag kände ganska länge en viss sorg över sättet det skedde på och även viss saknad av vår vänskap. Nån gång ibland känner jag fortfarande ett sting av saknad.

Jämfört med ett kärleksförhållande är ju vänskap lite "konstigare" att avsluta. Som kompisar glider man ifrån varann eller blir osams. Det är väl inte så vanligt att man har ett "allvarligt prat"… typ "jag känner inte längre samma sak för dig", jag har träffat en ny" "det är inte dig det är fel på, det är mig" eller "jag behöver vara själv, behöver min frihet"… haha… så tänker jag iaf.

Jag gick trots allt vidare ganska lätt med hjälp av gamla vänner och fann ganska snart en ny vän som är mycket bättre för mig ;)

Säg OCH istället för MEN... :)

NiklasTyreso
2015-03-29 22:39
#2

Jag har avslutat ett par vänskapsrelationer. Trist men ibland måste man avsluta när folk tar energi utan att visa ömsesidig respekt. En har jag talat med en gång i tel som om inget hänt men jag tar ingen kontat. Den andre träffade jag vid ett tillfälle efter tio års uppehåll och beslutade sedan att det är bäst att inte ha kontakt.

Mrsarrow
2015-03-30 05:50
#3

Tack för svar! Jag vet ju att det är det rätta att inte fortsätta vara vänner, det ger mig ingenting mer än att jag mår dåligt. Vi har inte direkt några gemensamma vänner så vi kommer inte att ses på det sättet heller, men vi bor i en liten stad och det är väl just att stöta på henne på stan som känns jobbigt. Men efter ett tag kanske man inte bryr sig så mycket? Det är ju svårt att bryta med vänner utan att det blir en stor grej, det känns inte som att det finns så mycket "regler" för hur man gör som när man gör slut med en partner. Egentligen är jag mest ledsen över att det slutade i bråk, men jag tror samtidigt att det var nödvändigt för att vi skulle kunna gå vidare båda två. Så nu ska jag bara försöka släppa det och gå vidare men det är svårt att inte älta saker ;-).

Jojaton
2015-03-31 00:45
#4

Jag känner igen mig så mycket! Jag och min äldsta, och faktiskt enda, barndomsvän "gjorde slut" för ganska exakt tre år sen. Vi har bråkat mååånga gånger under åren för vi är väldigt olika - men vi har alltid löst det, för på något sätt behövde vi ändå varandra. För tre år sen tog det dock stopp. Vi hade fått varandra att må fruktansvärt dåligt under en lång tid, och det gick så långt att vi inte ens kunde lösa det själva - det var så trasigt. Det var bland det jobbigaste jag någonsin gjort, det gjorde fruktansvärt ont och jag vet fortfarande inte om jag helt har förlåtit henne, hon har troligtvis inte förlåtit mig. Vi ses ibland, vi har en del gemensamma vänner och våra föräldrar känner varandra - och ja det är konstigt, vi hälsar inte, pratar inte, men jag vet att vi båda mår bättre utan varandra. Det är skittråkigt att det ska ta slut på ett så dramatiskt sätt och att man skiljs åt som ovänner och inte bara icke-kompisar, men även om man aldrig kommer glömma det så blir det bättre. Man tar bort en person från sitt liv som har varit väldigt viktig, klart det är skitjobbigt och det tar tid att läka.

Johanna - Instagram

Mrsarrow
2015-03-31 08:27
#5

Tack för svar! Precis så känner jag att det är tråkigt att det var tvunget att gå till ovänner och inte att vi bara slutade umgås och gled ifrån varandra… men det var väl så det var tvunget att bli tyvärr. Det låter ännu jobbigare att ha gemensamma vänner så som ni harJojaton, det är framförallt det där att stöta på varandra och inte veta om man ska hälsa eller inte som känns mest jobbig. Som det känns nu så kommer vi nog inte hälsa om vi ser varandra, det är så mycket bitterhet mellan oss. Men jag antar och hoppas att man vänjer sig vid allting..

Upp till toppen
Annons: