Men det finns ju massor av folk som är mellan de två typer du nämnt. Eller så får du fortsätta vara med de vänner som "går för långt" men utveckla din egen känsla för vad som är ok, och säga "neeej, det verkar riktigt dumt, nu går jag hem" när de inte fattar att de är på väg i problem.

Ja det är sant:) jag  behöver lyssna enu mer på den -ok för mig?" känslan när jag är med dom vännerna

vet endå att det är bra för mig att vara med dom tråkgiga som Också är omtänksamma, kloka, ödmjuka och självsäkra på riktigt (kanske det som gör att dom inte behöver göra något speciellt, dom är redan så nöjda) men jag är inte sån enu kanske är det uppfattningen av kul och tråkigt som behöver ändras.. är nog också så att det är jobbigare att vara med dom för att jag känner det som att det krävs mer av mig. men hur väljer man då att ha jobbigt och tråkigt (men i längden utvecklande) framför lättsamt och roligt (men går åt fel håll)

Tycker #1 har bra poänger. Varför inte fortsätta umgås med båda sorterna eller rättare sagt med alla sorters folk? Samtidigt som du då känner efter vad som är bra och OK för dig.

Det ligger också något i det du säger om att du kanske behöver fundera på uppfattningen av "kul" och "tråkigt".  Dessutom, både människor och vänskapsrelationer kan förändras med tiden. Plötsligt upptäcker man kanske att man har väldigt kul ihop med X som man alltid räknat som den lugna kompisen medan man allt mer sällan har roligt tillsammans med Y som man tänkt på som den  supersociala festprissen.

Spännande val av ord i titeln. Det hela är väldigt subjektivt, men handlar i stor grad av en mental mognad.

#0 #3 

Tycker att du gör en otroligt trist uppdelning av människor. De flesta är mycket mer nyanserade än de två människotyper som du framställer. Hur är du själv? Att vara omtänksam, klok och självsäker är inte synonymt med tråkig. Man kan vara allt detta och fortfarande rolig och spännande som människa. Förstår inte riktigt hur du fått den uppfattningen.