Det lär inte bli bättre. Jag skulle hålla han på avstånd. Han verkar inte kunna se hela bilden.

Jag upplever det så också. Jag undrar om han håller så hårt vid mig för att det är en trygghet att vara i en relation. 

Vissa sidor uppskattar han inte med mig, eller om jag har sagt något han inte gillar och anmärker det. Det är inget fel i att säga vad han tycker, men det jag reagerar på är att han i nästa stund kan säga att jag är perfekt och jag är bra som jag är. Det går inte ihop för mig.

Jag har varit i en liknande relation och hur mycket vi kämpade och sa att nej NU ska det bli bättre föll man endå ner i samma problem igen efter ett tag. Vissa saker är väldigt svåra att ändra på och endel måste man tyvärr acceptera att det aldrig kommer bli bättre.

jag tror också det är väldigt lätt hänt. Jag önskar bara att han också förstår det. Känner mig jätteelak nu eftersom han verkligen ville fortsätta relationen. Men det är jag i ett nötskal som lätt får dåligt samvete…

Det är aldrig ens fel att två träter, vilket as att påstå att du skulle vara orsaken till era bråk! Vad ska du med en sån till?

Tycker du verkar tänkt igenom det hela och har en sunt resonemang. Du vill inte fortsätta relationen och det är faktiskt inget gemensamt beslut som måste tas utan det är helt och hållet dit. Det är tråkigt att han inte känner samma men det är hans sak att hantera, inte din.

Så kan du ju inte ha det, känner med dig att du inte når fram och att han till och med tycker att det inte är något problem eftersom det inte verkar vara det för honom,

Något som kanske kan hjälpa dig att gå vidare är att läsa på om gaslighting.
Det är när någon hela tiden försöker vända det till att det är det andra personen som gör problemet till ett problem, påstå att den andra bara överdriver, bara är överkänsligt osv, för att slippa ansvar själv.

De försöker helt enkelt  manipulera den andra person att tro att de är allt beror på dem och de inte har något ansvar alls i det som hänt eller att man blivit sårad över något de sagt.

http://vuxnabarn.nu/narcissism/gaslighting-psykisk-misshandel-som-smyger-sig-pa/

Jag har tänkt igenom det länge och det känns rätt, men nu när det är slut och jag vet hur ledsen han är och så gärna vill ha en ny chans så vacklar jag lite fram och tillbaka. Jag har kännt mig ganska ledsen idag och tänkt på de bra stunderna vi haft och de stunderna som vi kunde ha haft och därför börjat fundera om jag ska ge honom en ny chans, fast jag vet inte om det blir bättre egentligen. 

#7 Det precis så han säger om mig, att jag är överkänslig och överdriver. Nu är jag dock ganska känslig, men jag har inte haft dessa problem med någon annan. Han ville dock ha en ny chans och att han skulle ändra på sig, men tror inte han är medveten om detta beteendet han har mot mig. ibland så erkänner han att han vart otrevlig för att han var trött eller så, men många ggr skyller han på att jag är känslig och överreagerar och misstolkar.

Jag har läst igenom hela artikeln och det stämmer väldigt bra in på honom. Fast jag tror inte han är det till 100% men hans beteende liknar det väldigt mycket som står beskrivet och speciellet det där med att han hävdar att han skämtar när det inte alls låter som så. Han har ofta sagt då att jag är för allvarlig och förstår inte skämt. 

Tack för att du postade artikeln Rhodugune för nu blev det mycket klarare för mig att jag inte ska återvända till den här relationen. Det är så himla svårt att se det själv bara. Precis som det står så har det gjort mig förvirrad och jag har svårt att se vad det beror på. Jag vill inte tro att han är sådan för att jag tycker om honom, och jag tycker synd om honom för med det beteendet blir det svårt att hitta lycka för hans egen del…

#9 Jag förstod nåstan att du skulle känna igen dig och jag menade verkligen inte att han är fullt ut så illa som en del kan vara, men jag tänkte direkt att det är det hållet han drar åt.

Du låter som en väldigt empatisk och varm människa och förtjänar verkligen någon som värnar om det och är precis lika varm och kärleksfull tillbaks och du vill gärna tro gott om honom för att du själv aldrig skulle bete dig på det här viset emot någon som du påstod sig älskade, men han är inte som du. 

Det är synd om honom, men det är inget det du kan göra något åt, det är något som han själv behöver se i sig själv och acceptera att han behöver ändra på och säkert behöver han någon form av hjälp för att kunna ändra hur han automatiskt tänker och reagerar, men det är inte du rätt person för och det är inte heller ditt ansvar att offra dig själv för att han ska förstå att han aldrig kommer bli lycklig när han beter sig så här emot en partner.

För några år sedan var jag tillsammans med en som gjorde slut med mig, sedan plötsligt hade han bestämt att vi var tillsammans igen (utan att "fråga mig om saken") så ändrade han sig några gånger. Tills jag påpekade att vi inte var det och att han inte kunde bestämma sådant helt själv…han förstod inte vad jag menade. Där har du "brist i kommunikationen" ;) nä, men allvarligt, jag tycker det är vettigt av dig att göra slut om du känner så, innan ni kommit längre. Människor som är bra på att vända saker på det sättet gör nästan att man tappar bort sig själv tillslut. Håll fast vid ditt beslut och låt honom smälta det lite innan ni har kontakt eller umgås som vänner igen (om du vill det). Om han inte inser själv hur han beter sig så måste han ha tid att utvecklas och en del får aldrig sådana insikter om sig själv.

Många saker bestämmer man gemensamt i ett förhållande, men när det kommer till att göra slut har båda så att säga veto. Vill en inte längre - ja, då är det slut. Det är inget som kan förhandlas (även om man så klart kan diskutera saken, och stöta och blöta i en evighet,  om båda vill det).

Precis Katti, vill en göra slut så är det slut, så är det bara. (Blev lite konstigt formulerat, mitt ex bestämde både att det var slut, sedan bestämde han ensam att vi var tillsammans igen!) Det är tvärtom inte okej, man kan inte ensam säga "vi är tillsammans nu" och så är det så. Om TS gjort slut finns det ju en anledning, och jag vet hur man kan börja vackla om den andra "inte vill göra slut", för man tycker ju ändå om dem mycket och vill inte såra dem. Ofta tänker man att man kanske ska ge dem en andra chans och glömmer att man ofta gett dem flera chanser i relationen redan. Att man tänkt "det här är inte okej, men vi har pratat och han/hon lovar ändra sitt beteende så jag behöver inte göra slut, jag ger dem en chans att förändras".

Spelar väl ingen roll om den andra vill göra slut eller inte? Man är ju inte ensam i ett förhållande, och om dom andra parterna inte vill så tar det slut där, det är ju liksom inget man röstar om?

Kan tillägga att det där med andra chanser och att bli tillsammans med sitt ex igen i stort sett aldrig är en bra idé, dom är ju ex av en anledning.

Jag har tänkt lite nu och även läst gamla konversationer på mobilen och jag får det klart för mig att jag är väldigt känslig och att jag  kan ha reagerat mer på sådant som kanske inte var allvarligt menat alltid, men jag kan inte gå och undra så jag måste reda ut det om det är något som skaver. På den punkten har han inte tagit det så bra utan mer som en attack och börjar anklaga mig och vända på situationen så att jag blir "the bad guy". Jag tror inte han har elaka avsikter, men på något sätt verkar vår relation ta fram manipulativa sidor hos honom. Jag vill klargöra att jag kan ha reagerat fel ibland, men när vår relation har sett ut som den gör måste det ändå bero på något. Jag har inte haft en sådan här stormig relation tidigare och tror inte det är fel på mig, utan oss två tillsammans. Vi funkar nog bara inte.

 När jag har valt att prata om något som behövs redas ut så ignorerar han det genom att skriva puss, jag älskar dig osv. och det blir liksom en envägskommunikation. Det har jag svårt för och driver ändå på konversationen för jag vill reda ut det jag tycker känns jobbigt. Men det går inte särskilt bra heller för han verkar inte förstå hur jag känner eller upplever en situation och anklagar mig för ett och annat. Han är snabb med att beskriva mig som orättvis, självisk, känslig, och att jag överreagerar när vi inte kommer överrens, men samtidigt säger han att jag är finast och att det inte är något fel på mig och är jättefin. Det är det som förvirrar mig för hans ord kan vara så hårda ibland samtidigt som han är snäll mot mig och säger välmenande kommentarer. Han har också sagt något jag tagit illa upp och vid samma eller ett senare tillfälle säger att det bara var ett skämt. Jag tror inte han gör så här medvetet, men på något sätt så blir det såhär. Jag tänker på alla de fina sidorna med honom samtidigt också och det gör det så himla svårt att sluta tänka på honom och det vi hade kunnat ha för ibland känns det som att det kanske är jag som borde ta saker mindre allvarligt. Jag har läst om glaslighting nu men kan inte riktigt lägga hela skulden på honom. Det gör att jag ibland vacklar i mitt beslut, men samtidigt så känner jag verkligen inte för att gå tillbaka till en stormig relation. Jag tycker verkligen synd om honom och jag har dåligt samvete eftersom han verkligen såg seriöst på förhållandet. 

#14 Jag håller med, däremot så kan man känna annorlunda precis när ett förhållande är avslutat. Jag tror inte chanserna är stora att det blir annorlunda om man börjar om, men samtidigt vet man inte och det gör att jag tvekar. Jag har alltid annars stått fast vid att inte gå tillbaka till en gammal relation.

#15 Bra och mogna reflektioner! Det är så lätt vid ett uppbrott att lägga hela skulden på den andre och liksom måla upp sin egen version av hur allt varit. Jag tror nog du har helt rätt i att det är ni två i kombination som leder till de här problemen.

Jag tror helt enkelt att ni har väldigt olika konfliktstil och att ni krockar med varann där. Det skulle säkert vara lättare för dig med någon som fungerar mer likt dig, men jag tror också att man kan bli så mycket bättre på att kommunicera och hantera konflikter tillsammans med någon som fungerar annorlunda än en själv.

Det är ju lätt att se att han undviker konflikter och fokuserar på det positiva. Medan du vill att allt ska kännas bra och måste reda ut allt, nu, och har kanske inte lärt dig att sålla bland konflikter som är värda att lyfta, eller hur du ska ta upp något känsligt med någon som är obekväm med att prata om känsliga saker. Han verkar också se bekräftelse och en positiv syn på saken och att göra roliga saker tillsammans som en viktig del i att göra en relation välmående. Kanske värderar inte du dessa saker på samma sätt som han.

#15 det tror jag också att vi fungerar olika vid konflikter. Det är svårt det där, man ska vara lik sin partner men ändå inte för att man ska komplettera varandras brister. På nåt sätt fungerar det inte riktigt här. Han är väldigt kärleksfull och så, och jag har inte lika lätt att visa känslor och det skulle nog passa mig bra med någon som har det lättare med den biten. Däremot så söker jag lite mer variation i tillvaron. Han har inga problem med att helgerna ser likadana ut medan jag gärna vill hitta på något emellanåt så att det inte ser likadant ut varje helg då jag lätt blir uttråkad. Han ville delvis ha en ny chans så att vi kunde hitta på mer på fritiden mot vad vi annars har gjort, och jag gav honom inte den chansen. Vet inte om det hade blivit bättre, men känns delvis dumt mot honom att jag inte gav honom den chansen.