Lättast är ju att prata om det.

Jag och min man blev ihop då vi var så ung så vi räknar från första kyssen 😍

Det finns ju däremot många som till och med har sex utan det ens är nått på G, man får gå lite efter vad man själv tycker helt enkelt.

Jag tycker att man är ihop när man har definierat sig som ett par, alltså haft "the talk".

Jag och min make hade aldrig ngt snack, det bara föll sig naturligt efter ett tag.

Jag är så skadad av internet, så jag ansåg mig inte vara ihop med min partner förrän vi hade det officiellt på facebook. 😃 Det kändes som en enkel milstolpe.

Fråga honom vad han vill? Och berätta sen vad du själv vill.

Att vara "på g" är ett nytt uttryck jag inte förstår mig på, vad hände med dejta?

#6 Jag har aldrig varit med om någon som "dejtar" i Sverige, för mig är det ett väldigt amerikanskt uttryck. "På G" har jag hört folk använda sig av så länge jag man minnas, så det är nog olika!

Jag har då aldrig dejtat, det gör man i amerikanska filmer 😃

#8 Åh, gör man så? :) Jag har dejtat en massa typer jag. Sådana man stämmer träff med på ett café och liknande. En gång träffade jag tre nya killar på en vecka. Kunde genast säga efter en dejt om det skulle bli en andra dejt eller ej.

Är en aningen förvånad att det finns ett par stycken här som tycker att dejtande är amerikanskt då jag själv har dejtat helt massor. :)

#9 intressant hur olika det kan vara. 🙂 Jag personligen skulle tycka det kändes konstigt att gå på "dejt". Jag vill att saker ska ske naturligt och en dejt är så krystat för mig.

Men funkar det för folk så är det ju bra!

Uttrycket "på g" har jag hört senaste året max, och bara på iFokus ;)

Att gå på en dejt eller att dejta någon är absolut inte krystat.
#10, vad skulle du kalla det för om någon ville bjuda dig på fika då? Jag kan säga att jag ska på fikadejt med en kompis, eller så är jag på lekdejt med mina barn och deras kompisar.

#10 En dejt jag gick på varade i 8 timmar, vi hade en helt massa att prata om och skrattade väldigt mycket. Det var inte särskilt krystat alls. :)  Men jag kände på andra dejten att han ville gå för snabbt fram så jag satte stop där och gick iväg.

Det finns väl vissa dejter som inte har varit särskilt lyckade (killar som vill ligga med en på första dejten) men sen finns det andra dejter som har varit helt fantastiska. Så det beror ju lite på vem det är man träffar. Inte alla är så bra på att tala med främlingar men jag personligen har aldrig haft några problem med det. Jag finner det naturligt att bara sätta mig ner och börja prata med någon.

Jag tror dejting blir vanligare och vanligare iochmed dejtingsatjer. Man träffar på typer där och stämmer träff. Då jag var singel så stämde jag träff med killar väldigt snabbt och träffade en massa typer från höger till vänster. Det var nog riktigt "amerikanskt" dejtande om man jämför med typiska filmer. =p Jag gjorde det dock för att försöka hitta en kille för mig och var väldigt öppen med att genast träffa en kille som jag fann intressant. Väldigt spännande och rolig upplevelse det där med att dejta.

#9 Jag tror det beror på lite var man bor.

Det gamla skämtet "träffar man nån som är singel och som man inte är släkt me så gifter man sig" är inte helt osant här även om det inte alltid stämmer, jag är tex ingift fyrmenning med min man 😃

#13 Mycket möjligt! Jag bor i en studiestad med en massa intressanta människor. :) Mitt ex bor här också men jag har inte stött ihop med honom på stan sedan jag lämnade honom år 2013. Med andra ord känns den här staden väldigt stor. =P

Jag minns knappt hur det gick till när vi blev tillsammans eller ah blev ihop sa att det var vi, vi hade inte det snacket, det gick bara så fort och så var det vi och fortsatt vart vi :) men tror det var min kille som sa typ att jag var hans flickvän efter ett tag och då var det ju så, för jag ville inget annat heller XD

#14 Och kommunen jag bor i bor endast 12000 pers varav 8000 bor i stan

#16 Ja här bor det ca 185 000 människor. :) Så det är nog skillnad. 

Men annars det där med hur det blir då man blir ihop, brukar oftast innebära ett snack med killen vid något skede, så att man vet att man är på samma sida så att säga. :)

#0. Prata om det som sagt så vet du var han står. Vi pratade redan på första dejten om den saken.

#11 #12  Det är krystat för mig. Jag skulle inte klara av att gå på en "dejt" för jag hade känt mig obekväm och som att man sitter och förväntar sig något av dejten, och det vill jag inte göra. Helt enkelt. Som sagt, det funkar inte för mig. Men bra att det funkar för andra.

#11 Jag skulle kalla det att ta en fika? 😃

#19 Beror också kanske på vem det är man dejtar. Vissa kan få en att känna sig så bekväm. Men sen igen tror jag att vissa klarar helt enkelt inte av att dejta för de vet inte riktigt hur de ska bete sig och det känns väldigt konstlat och onaturligt för dem. Vi alla är olika. :)

#19 - Ja, det blir ju vad man gör det till ;) men vad är skillnaden på att ha förväntningar på en dejt och ha förväntningar på en fika då? ;)

#20 Vet inte riktigt hur jag ska förklara så du förstår hur mitt tankesätt är. Men ska försöka.

Om jag kallar det för en dejt, och hen kallar det för en dejt, så blir det automatiskt att vi båda förväntar oss att det kanske blir mer än vänskap. Jag gillar inte den tanken. Jag vill att om jag träffar någon, som jag redan gjort då jag är i ett förhållande, så ska det ske naturligt. Jag vill inte tvinga fram något genom "dejter". Jag vill bygga upp en vänskapsrelation först. Jag vill inte sitta och studsa på stolen och fundera "Kommer det bli mer?" Det ska som sagt ske naturligt för mig.

Jag hoppas du förstår att jag inte säger att andra inte får dejta. Ni får dejta hur mycket ni vill. jag säger att för mig funkar det inte. Och det kommer inte ändras på.

#21 - 👍

#22 Jag har väl inte precis haft höga förväntningar då jag har gått på dejter. Jag har tänkt som så att om det inte klickar på ett romantiskt sätt så kanske på en vänskaplig nivå. Jag har lyckats få två fina vänner tack vare dejting. :) För mig har allt skett väldigt naturligt även om jag har nu gått på dejter. :)

Jag tror att du kanske har satt alltför mycket in i ordet dejt. Det är bara en träff med en person som det kanske blir något mera med men det behöver inte alls gå så och därför dejtar man ju, för att ta reda på vad det blir till. :)

Men som sagt, dejting är inte till för alla helt enkelt och det är väl helt okej också!

Vill bara påpeka att då jag dejtar så bygger vi först alltid upp en vänskap och sen ser man om det kan bli något mera av det eller ej. :) Andra kanske tänker annorlunda än jag förstås!

En dag kallade han mig sin flickvän. Jag hade inga som helst invändningar. Så det var inte mer med det.😃

Tycker också det är något man pratar om. Jag har haft KK förhållanden där vi också har varit bra vänner men ändå inte varit tillsammans.. Vi kom överens om att det skulle hållas på den nivån och därför ble det inte mer än så och heller ingen osäkerhet.

När man gemensamt kommit överens om att det är så.

Vi pratade om det efter några månader och kom fram till att vi hade varit tillsammans som par ett tag.
Han ansåg att vi hade varit ett par under längre tid än jag tyckte vi hade varit det, så det fick vi också prata om.
Nu är vi helt rörande överens om alla detaljer :)

Vi träffades via en nätdejtingsida och efter ett par träffar så konstaterade vi att det var dags att ta bort våra profiler :) I samma veva började jag kalla honom för pojkvän, kändes lite krystat i början, men nu är det helt naturligt :)

Vi närmar oss 6 månader nu, men velar lite på vilken dag som är "jubileumsdagen", den dagen vi träffades första gången? Eller den dagen vi beslutade att ta bort våra profiler? Vi får se :)

I första förhållandet sa vi att vi var tillsammans när vi hade haft sex.

Förhållandet jag är i nu räknade vi att vi blev tillsammans från första kyssen. Vi dejtade ett tag innan och idag är vi gifta 🙂 

Men kan väl tänka mig att man är ett par när man inte längre tycker det är ok att respektive träffar någon annan/beter sig på ett sätt mot andra? Jag kanske är ute och virrar. Bäst man pratar om sånt sinsemellan.

Det finns ingen gräns mellan att vara på G och tillsammans!

Det vet man möjligen först flera år efteråt!

Antragligen är man tilsammans när man bor tillsammans och har skaffat barn.. men inte ens det är helt säkert!

Finns det ingen uppvaktning nu för tiden? Jag minns inte hur många buketter jag fick eller hur många middagar som jag blev bjuden på men det var många. Det var omöjligt att missa vad min make hade för avsikter :) ( detta var ibörjan på 90-talet)

Jag använder inte direkt "att vara ihop med någon" men jag antar att jag skulle definiera det med den tidpunkten man beslutar (gemensamt) att man är exklusiva eller om man väljer ett polyamoröst förhållande när man tar det beslutet.

Jag förespråkar ju alltid kommunikation så jag tycker att om det känns som det här är någon man inte vill mista eller som man tycker att man vill ha ett seriöst förhållande med så säger man det till personen. Då får man ju dessutom veta vad de tycker och tänker om saken och så är allt packat och klart och man slipper gå och fundera på det och "tyda tecken".

Man får prata helt enkelt och när man är överens om att man är tillsammans som ett par så är man ihop. Innan dess är det bara en romans eller något på gång oavsett om man har sex eller inte. :)

Jag och min partner hade aldrig något prat utan det var bara uppenbart. 
Men att kommunicera med varandra är alltid den enklaste vägen att få reda på någonting! :)

Prata om vad ni båda känner och vill osv.

Efter tre månader med min nuvarande kille sa jag till honom en dag att "Nu får du bestämma, antingen är vi ihop eller så blir det inget mer för nu är jag kär och vill vara ihop och inte bara träffas och bete oss som om vi ändå är ihop. Det är upp till dig nu."