Jag kan tyvärr inte ge dig ngt positivt svar.

Vissa människor tömmer en på energi, om man glad innan så är den glädjen borta efter kontakt med personen.

Mitt råd är att se om dig själv, din väns mående är inte ditt ansvar, hen får söka hjälp.

Säg som det är till hen och tål hen inte att höra sanningen (vilket de sällan gör) så bryts nog er vänskap och det är nog det bästa för dig.

Energitjuvar är så jobbigt! En föredetta vän var en riktig energitjuv som bara hade negativt att säga om allting. Jag blev ofta väldigt trött av att umgås med henne och det blev att vi sågs mindre och mindre. Jag försökte i början att stötta henne och vara medlidsam men när det inte hjälpte så blev jag ofta överdrivet positiv när hon var negativ. Sa hon något negativt om vädret till exempel så sa jag vad jag tyckte var heeelt underbart med vädret istället. Klarade inte av att hennes negativa energi tog över mig. Nu var den här vännen energitjuv jämt, det låter som din vän mer är så i perioder och då kanske de bra perioderna överväger det negativa? Mellan mig och min föredetta vän höll inte vänskapen för jag orkade inte tillslut och det sa jag till henne. Vad jag hört av andra är hon precis likadan fortfarande och har bara negativt att säga om det mesta, så jag känner att det inte är en vänskap jag saknar, bättre att fokusera på folk som får en att må bra!

Det är jättejobbigt med energitjuvar. En av de största i min omgivning är tyvärr min mamma… såååå jobbigt. Jag försöker blockera mig mot henne när hon är som värst. Jag tänker mig att hon är en gammal dam som jag vill vara snäll mot och som är lite småjobbig. Funkar ibland och ibland inte. Inget vidare tips kanske…

Jag har ungefär samma problem och känner igen mig jättemycket. Vet inte heller hur jag ska göra. Jag och den här vännen har i för sig bara varit vänner i ett år. Hon tycker att hon är så ensam och ingen av hennes vänner kan. Frågar mig om vi kan träffas varje vecka eller flera gånger i veckan hör av sig jättemycket, fastän jag har sagt att jag varken kan ses eller höras så ofta. Vännen mår dåligt och det gör jag med. Jag blir sådan att jag inte vill träffas så mycket om jag mår dåligt medan hon vill ses mycket. Kan jag inte träffas tycker hon att hon är så ensam, och fastän jag sagt till henne att jag säger till när jag kan träffas hör hon av sig och låter mig inte vara ifred.

Säger jag att jag inte kan för att jag mår dåligt eller så försöker hon övertala mig om att då kan det ju vara skönt att träffa en vän och prata om det. Hon lägger över så mycket på mig fastän hon kanske inte menar det. När hon hela tiden trycker på att inga vänner kan träffa henne och att hon verkligen hade behövt stöd just nu, då känner jag ju mig jättedålig om jag inte träffar henne. Detta tar mycket energi för mig, särskilt då jag har fullt upp med mitt mående. Detta gör att jag vill träffa henne allt mindre så inget blir ju bra.

Ja, det går i perioder, och det är ofta svart eller vitt. antingen är allt toppen, eller så är det motsatsen. Hon tycker att kompisar ställer upp för varandra i vått och torrt och man ska alltid finnas där för varandra. Jag känner bara att det skulle fördärva mitt eget mående om jag skulle vara den vännen. 

För några årsedan hade jag fått nog av allt negativt och jag själv hade fått ta så mycket i en annars väldigt stressig tillvaro jag hade då. Jag ställde upp på den tid jag hade, men det räckte inte. Till slut fick jag nog och sa vad jag tyckte, att hon var tvungen att göra något åt hennes situation för att det skulle bli förändring. Kanske mina ord var för hårda, men hon blev väldigt arg på mig och kontakten bröts. 1-2 år senare tog vi upp kontakten och jag tänkte att hon var som en ny människa. Mycket bättre livssyn, positivt och glad och tänkte att hon hade utvecklats, men det var bara en fasad för senare dök det negativa upp igen, och nu är jag där, och därför vill jag inte engagera mig i det igen. 

Hon är väldigt rolig att umgås med också, när det är bättre dagar, och det är synd att slänga bort en vänskap som varat så länge, men det är som det är känner jag nu. 

#3 Nej vad jobbigt. Det gör det hela lite mer komplicerat. Hoppas inte du påverkas negativt av det.

Har ett syskon som är en energi bov för mig.. Bästa var när jag flytta hemifrån! Nu tycker jag dessutom vår relation blivit bättre. Men jag kan ändå inte umgås eller vara med han för länge för då kommer allt de där negativa som sänker mig totalt. Men vissa människor passar varann helt enkelt inte. :) Det är synd när dom kan vara bra ibland..

det är synd ja… Men man ska inte offra sitt eget välmående. Jag upplever samma sak. Det är mycket roligare att umgås när det blir mer sällan för då kommer inte det negativa fram på samma sätt. 

Själv har jag kommit till insikt till det efter mitt ex som tog mycket energi. Nu känner jag så mycket energi sen det tog slut och värdesätter hellre relationer som man mår bra av. Man ska inte finnas till för andra för att andra kräver det, utan det ska vara lika villkor.

Hon tar uppenbarligen på sig offerkoftan och försöker överföra sina problem på dig. Det finns ett ordspråk som lyder; Du kan leda en häst till vattnet men du kan inte tvinga den att dricka. Förklara att du gärna  hjälper henne om hon har problem osv men om hon ska dra ned dig fallet så kommer du släppa taget. För i slutändan vill du ha en bra vän och ett dramafritt liv.  Så förklara vart du står och säg något i stil med att du är min vän och att jag förstår att du mår dåligt  men jag tänker inte tolerera att du behandlar mig som skit för det. Säg åt henne att höra av sig när hon är villig att kommunicera som en vuxen person så kanske ni kan lösa det då.

En sådan vän har jag också haft, vi har känt varann i 14 år och är fortfarande vänner. Vänskapen utvecklats och förändrats mycket under åren. Jag var själv rätt deppig och negativ när vi träffades på gymnasiet och vi hade bra stöd av varandra kunde prata och älta om allt. Jag trodde nog att hon också skulle må bättre när vi kom ifrån gymnasiet men icke. Det fanns alltid något att älta oavsett om något, t.ex. sommarjobb löste sig. Vi umgicks mycket och jag försökte stötta, lyssna och ge råd i flera år men kände i likhet med dig att det tärde.

Till slut bröt jag också, vilket hon tog mycket hårt, det tog ett år innan vi återupptog kontakten. Sedan dess har det faktiskt funkat bättre, hon förstod att det fanns en gräns för hur mycket man kan lasta sina vänner. Men hon har också fått hjälp från psykiatrin, både med viss medicinering och samtalsstöd, vilket gjort hennes  tillvaro mer hanterbar. 

Den stora förändringen kom för några år sedan när hon träffade sin sambo. Nu när hon bor 30 mil bort umgås vi inte så ofta, men håller iaf kontakt och har det kul när vi ses. Även om det finns ett grundläggande "problem" kvar så ser hon inte hela tillvaron i nattsvart, utan kan njuta av det som funkar och finns. 

Du verkar ha en sund inställning till situationen! Förklara vänligt men bestämt när det går över gränsen, en bra vänskap ska tåla det. Försök att skaka av dig det dåliga samvetet, du vill och försöker ju faktiskt ställa upp så gott du orkar och kan, eller hur? Då ska du inte ha dåligt samvete för att din energi inte är oändlig. Kommentarer/insinuationer som det inte finns något bra svar på behöver inte få ett svar. Förmodligen är det så att något måste hända i din väns liv för att hon ska bryta mönstret….att någon verkligt problem löser sig, eller att något får henne att bli mer mottaglig. Kanske behöver hon professionellt stöd för att komma vidare?

Tack för bra tips! Det gäller att vara tydlig trots att det förmodligen kan bli smärtsamt men blir nog bättre i slutändan hur det än löser sig. 

Hon har gått hos en psykiatriker men vet inte om det hjälpte henne eller om hon var mottaglig. Hon själv verkade inte tycka det hjälpte henne, men jag tror det har och göra med vilken inställning man har innan man får hjälpen och är beredd att göra vad som krävs. Jag ska nämna igen att det kan vara bra att hon kan gå till någon proffesionell för det är ju bara till fördel för henne egentligen.

Ja, precis som #9 säger så behöver du vara ärlig mot dig själv genom att säga till din kompis att det blir för jobbigt för dig att höra på allt negativt hon tycker och tänker. Du borde absolut fråga henne om hon kanske ser själv att hon skulle behöva gå till en psykolog eller liknande för att få professionell hjälp, eftersom att ingenting blir bättre trots att hon häver ur sig allting till dig. Säg att du skulle vilja göra något roligt eller höra något positivt ibland, även om din kompis i värsta fall kommer ta lite illa upp, så kommer hon nog förstå.. förhoppningsvis !

Negativa personer ser ofta att allting ligger utanför dem själva, att de inte kan påverka sin situation särskilt mycket. Men det är absolut en fråga om inställning och självinsikt. Din vän kanske inte har så mycket självinsikt vilket gör att hon har ännu svårare att förstå hennes egen del i sin situation..

Jag har i princip brutit kontakten med flera personer av den anledningen att de betett sig precis sådär och jag har till slut varit helt utmattad. Jag tror det är smart att inse att om allt fortsätter såhär så kommer det antagligen sluta med att er vänskap tar slut. Om jag var du skulle jag försöka kort och koncist förklara att du känner dig utmattad av hennes beteende och att er vänskap måste förändras ifall den ska överleva. Berätta vad du uppskattar med henne, förklara vad du tycker är problemet. Bättre att vara hård nu medan er vänskap fortfarande kanske kan räddas.

Jag hade en sådan vän. Jag hade så dåligt samvete att jag inte kunde ställa upp jämt och alltid finnas där .  Det slutade med att jag försökte ta självmord. En kväll/natt ringde personen och skällde ut mig för någon jag inte gjort och min man hörde det. Efter det träffade jag ej personen igen och nu mår jag så mycket bättre. Pratar inte alls med personen och när jag kollat gamla sms så såg man hur allt kretsade runt hen och att man alltid ställde upp. Man skjutsade hit och dit .  Jag var bara psykolog och chaufför. Den niten kommer jag inte gå på igen. Tyvärr har en annan bra vän hamnat i den situationen (hos samma person)och det går inte prata med denne. 😕

Du måste säga ifrån så hon inte drar ner dig med.

#13 Åh nej vad tråkigt att höra att det gick så långt. Vad bra att du lyckades bryta den kontakten. Det krävs mycket mod tycker jag att bryra kontakter. 

Jag har nu på senare tid slutat svara på mycket av hennes negativa kommentarer, vilket jag alltid gjorde förr, och försökte hitta lösningar på situationer. När det blir för mycket negativt så drar jag mig undan i några dagar för att jag inte längre orkar umgås med en person som bara häver ut negativa kommentarer. Det är nyfunnen styrka att faktiskt göra såhär så det känns ganska skönt att göra som jag känner. Har lättare för att säga nej nu också. Vi umgås iaf inte för tillfället särskilt mycket nu vilket också känns ganska skönt. Hemskt att säga, men det känns så. Jag vill hellre fokusera på vänskaper som ger positiv energi.

#14, vad skönt att du börjat hitta ett sätt att klara av det. Jag tror du är på rätt spår.

Vill bara säga att det inte måste vara nödvändigt att bryta kontakten helt i sådana här lägen, om inte personen det handlar om är rent och skärt elak förstås.

Jag har också varit i din situation med en vän som höll på att dra ner mig i sin negativa spiral, som ville prata i oändlighet om sina problem men totalsågade mina förslag till lösningar och tolkade allt alla sa till det värsta.

Mitt sätt att hantera det blev att dra ner på kontakten under en period och sluta gräva ner mig i hens problem utan istället lyssna en stund, hålla med om att det var förjävligt och sedan prata om något annat. Samtidigt försökte jag se till att vi träffades regelbundet och gjorde roliga saker ihop där problemen inte stod i fokus. Trots allt handlade det ju om en god vän som jag inte bara ville avfärda som energitjuv (ogillar egentligen det begreppet för ofta handlar det om folk som mår dåligt och behöver någon form av hjälp även om man kanske inte själv kan eller orkar ge den). Tack och lov fungerade det och vi är fortfarande vänner många år senare.