Kanske inte är helt rätt om ni har väldigt delade meningar om vad ni vill med sitt liv, är det viktigt för han att resa regelbundet och bo utomlands, medan du kanske hellre har hus, barn och djur (som exempel) och det är väldigt viktigt för dig så kanske ni inte är ämnade för varandra, iallafall inte just nu. 

Annars, om ni ska till USA så är det ju dumt att skaffa sig ännu ett djur som senare behöver lånas ut/omplaceras

Att du får göra en uppofringarna då det kommer till nya familjemedlemmar, det köper jag. Man kan inte tvinga på folk husdjur och barn om de inte vill ha det. Däremot ska du inte stå för uppofringen att åka till USA mot din vilja!

Grejen är att vi redan har en katt så att skaffa en till gör inte någon större skillnad. Barn fattar jag också, haha, men det är fler saker än så. Jag har egentligen inget emot att offra mig men när jag känner att jag inte får något tillbaks så är det inte roligt… Grejen är att jag inte vill vara ifrån honom ett helt år och jag hittar la något att göra i USA men det är själva principen.. Det är inte roligt för mig att offra mig när jag känner att jag inte får ngt tillbaks

Var och en bestämmer sina gränser, han såväl som du. Du kan inte tvinga honom att leva efter dina gränser, men du kan välja att inte leva efter hans. 

Du måste ändå avstå från båda katterna om du väljer att åka till USA, så ska du dit verkar det dumt att skaffa den andra. Då är det bättre att du börjar jobba på att omplacera de djur du redan har, det kan ta tid.

#4 Det har du rätt i. 
Djuren kommer jag dock inte göra mig av med. Enligt min sambo kmr det dröja några år innan han så mina råttor lär jag nog inte ha kvar ändå vid det tillfället pga deras ålder. Katterna kan bo hos någon nära till mig. Min mamma kan säkert hjälpa mig så länge. Omplacera mina djur för en resa kommer jag aldrig att göra 🙂

Jag vet inte hur gammal ni är. Men min fråga är om du känner att det är värt allt? Tror du att detta är något du kan med ett längre tag? När ni ändå tänker så olika och du känner de som att du offrar saker.

#6 Vi är 21 år gamla och jag vet att jag vill spendera mitt liv med honom för han är världens snällaste och härligaste men just när det kommer till detta så bryr han sig typ inte och det är väldigt störande… 😕 Jag kommer aldrig lämna honom för detta utan ville mest bara skriva av mig lite då jag finner det så himla frustrerande. Jag hoppas typ på att han ska lätta lite och inte var lika stenhård. Att han liksom ska kunna offra sig lite… Inte att han ska ge upp sina drömmar… Men det är inte så mycket jag begär heller haha 😕

Jag tror inte "uppoffringar" är bra alls. Gemensamma kompromisser är mycket bättre. Om ni har ett bra "vi", då väger detta vi in de olika lnskar och viljor och kommer fram till bästa läsningar flr båda och eftersom det då är bästa lösningar så är det ingen som offrar sig mer än npgon annan. Varför "måste" du hänga med till USA? Du kan väl säga nej? Eller åka dit på semester medans han är där och annars stanna hemma med dina djur? Om du vill ha mer djur än han kan ni vara särbos, då bestämmar du ensam hur många det ska vara? Om han vill ha barn efter 30 och du vid 23, då kanske ni kan kompromissa om 27? (Bara principen). Frågan är om det är du själv som är för dålig på att sätta dina gränser/för bra på att välja uppofring eller om han faktiskt begär att du ska det? Att han överlag ör egoist och inte låter vi-et hitta lösningar där bådas behöv och önskningar väger lika tungt?