Har tagit mig igenom det du skrivit… fyy vad jobbigt! en eloge till dig som har stått ut!

Usch den där pojkvännen verkan inte riktigt bra.. undrar om han är svartsjuk och kontrollerande också? Varningsklockor lång väg!

Om du inte säger ifrån och släpper allt vad händer då? Kommer er vänskap hålla även om du bara gör det du orkar och kan men fortfarande håller på dina gränser så som att hunden inte är välkommen med?

Tror din vän kanske behöver ett par dagar med dig ifrån den där karln och komma underfund med om hon verkligen vill gifta sig med honom eller om det är han som trycker på på något vis?

Var rädd om dig i alla fall och håll på dina gränser du ska inte jobba skiten ur dig för att de inte förstår vad dem ber dig om. Var bara vänlig men bestämd och håll på gränserna!

KRAM

Jag har varit med om kompisars killar som beter sig som idioter. Slösa inte tid på sådana. Jag tycker du ska prata med din kompis och förklara din syn på detta. Och att efter allt tjorva så har du ingen vidare lust att komma på bröllopet. Och att det är inte något emot henne men att du tycker att det är ganska obehagligt och otrevligt hur hennes partner beter sig. Om du nu känner för att göra det. Hoppas allt löser sig.

#1 Jag fick ju en dålig start med fästmannen från dag ett då jag la en hel del av skulden för att hon sköt på våra träffar på honom, även om jag vet att det inte är helt rättvist, så jag erkänner att jag aldrig har gillat honom. Men nu när jag tänker efter så har hon och jag inte träffats på tu man hand sedan de blev ihop. Han är alltid med (alltid innebär båda gångerna).

Jag tror säkert att vänskapen skulle klara av att jag bara gör det jag lovat och inget mer. Det kommer förmodligen ta ett bra tag innan den har blir bra igen men det kan jag leva med.

Ja det här med katterna är inte ens diskuterbart. Jag tror alla har en gräns som de inte är villiga att bryta och för mig är den gränsen mina djur. Jag kan kompromissa om det mesta men inte om deras välmående.

#3 förstår dig helt och fullt med katterna! De är din familj inte fan låter man sin familj lida i sitt eget hem för att någon ska hälsa på? Dålig start eller inte med pojkvännen.. han ska inte bestämma över din familj i alla fall!

Håller tummarna för att din och din väninnas relation ska klara sig igenom det hela och återhämtar sig snart igen!

Jag skulle helt ärligt antingen betacka mig för deras enorma och orimliga krav eller säga att jag ska ha betalt om jag ska tvingas jobba genom hela min semester för att de vägrar kompromissa med något. De använder dig som bröllopsplanerare och är dessutom orättvisa, ändrar saker, ger dig inte tillräckligt med respons/tid och beter sig allmänt fult. Då ska du ha betalt eller säga nej. Skulle aldrig tolerera sånt där, oavsett hur länge man känt varandra.

Oj, jag tror att du ska försöka vara tydlig med din vän och säga hur det känns och sedan kan du absolut göra det som du orkar och hinner, men inte ett dyft mer. Var tydlig med att du gör det här för er vänskaps skull och att du anser dig illa bemött, men att du finns för henne, men vill minimera kontakt med honom (om du orkar ha det samtalet). Annars bara lös det som går och överlev och låt dem leva sitt liv och sedan går du vidare i ditt.

Har du förklarat hur illa det är mellan dig och din fästman? Hon kanske inte förstått det? 
Annars tycker jag att du ska säga som det är och låta dem sköta resten. "Jag hinner inte göra sånna kort i tid tyvärr", "nej, det är inte diskuterbart med katterna" osv

#6 Ja det verkar som att det är så jag måste göra. Men jag skjuter nog på det till helgen så att vi kan lugna ner oss lite.

#7 Jag har sagt ifrån både med korten och med katterna, det är därför som hennes fästman just nu är så "tjurig" på mig just nu. Han verkar bli arg/tjurig eller vad man nu ska kalla det när han inte får det som han vill.

Ja nu har de varit här och jag är inte direkt lugnare till mods. Det slutade med att kompisens fästman gick med på att ha hunden hemma medan hon åkte hit en dag innan. Men det blev problem med det också. När kompisen hade varit här i någon timme så ringer hennes telefon och det är en av våra gemensamma vänner. Hon frågar om min kompis vet var hennes fästman är för han hade lämnat hunden hos vår gemensamma vän "för ett kort ärende" vilket var tre timmar sedan och hon kunde inte få tag på honom. Lite panik utbröt då min kompis trodde han låg död eller skadad någon stans. Men det visade sig att han bestämt sig att åka och bada med sina vänner och inte hade hört telefonen. Vem lämnar hunden hos någon annan för att vara borta en kort stund och sedan åker man och badar i tre timmar?

Nåja jag och kompisen fick chans och prata på tu man hand i alla fall. Hon verkade inte så enormt glad så jag frågade om något var fel. Hon erkände att det hade varit tufft att anpassa sig att vara sambo med fästmannen. Han tar inte så mycket hänsyn, han förväntar sig att hon ska laga all mat och har sedan åsikter om att hennes mat inte smakar som hans mammas.

Han hade övertalat henne att ge bort sin laptop och i stället gett henne en av sina stationära datorer. Problemet var att hon inte kunde spela de spelen hon ville på den (både hon och jag är lite smått besatta av sims). Då blev det plötsligt väldigt jobbigt att lösa det problemet för det var ju ett smalt datorchassi och det var så krångligt att hitta nytt grafikkort till det. Min kompis har verkligen tummen mitt i handen (kan knappt skruva i nya glödlampor själv) och kan inget om datorer så hon kände sig helt bortkommen. Jag berättade att det inte alls är krångligt att hitta grafikkort till smala chassin, jag har ett själv som jag har byggt om. Så efter lite rotande hittade jag mitt gamla grafikkort som duger utmärkt till sims som hon fick men jag sa också att hon ändå skulle kräva att han satte i ett nytt eftersom mitt gamla i alla fall är en tre-fyra år.

Han måste veta alla hennes lösenord på datorn för de ska ha "ett öppet och ärligt förhållande". Det är klart man ska ha det men inte fasen skulle jag ge ut mina lösenord till min pojkvän för det. Man har rätt till ett privatliv.

Två veckor efter de flyttat ihop hade hans x-box och ps4 varit inkopplade men hennes wii kopplade han inte in för "det tar för stor plats". De flyttade ihop i januari och det är fortfarande inte inkopplat. Jag försökte säga att om det nu tar sådan plats så får väl han koppla ut ett av sina så får ni ha ett var. Men nej, det funkade tydligen inte.

Allt det här gjorde mig riktigt orolig för det låter inte som ett sunt förhållande. Så jag frågade faktiskt om hon var säker på att hon ville gifta sig. Om inte annat kanske det skulle vara bra att skjuta lite på bröllopet så att de kan reda ut allt det här först och få någon slags balans i förhållandet. Men nej hon ville fortfarande gifta sig.

Sedan dagen efter kom han och hunden. Han kom i sin bil med musiken på så högt att jag hörde honom komma ett par minuter innan jag såg honom. Det enda jag tänkte var "det sitter en hund i den bilen, om jag kan höra hans musik hur kan det då inte låta i bilen?".

Hunden hoppar ur bilen och blir naturligtvis överlycklig att se min kompis så han släpper den och när den är på väg till henne får den syn på en skata och sätter efter den. Den har ingen uppfostran, lystrar inte på sitt namn eller någonting annat, den bara försvann genom träden efter skatan. Toppen eftersom på andra sidan dungen går vägen där traktorer, grusbilar och annat kör som galningar och hur lätt är det då att se en förrymd pekines? Så jag och min kompis efter (fästmannen stod kvar och vrålade hundens namn) och som tur var hade hunden inte sprungit ut på vägen utan stod och skällde vid ett träd.

Resten av besöket gick inte så mycket bättre. Han skulle hela tiden kommentera att jag är singel på sätt som jag inte är helt säker på om de är menade som komplimanger eller inte. "Du är ju helt normal så du ska ju kunna hitta en karl", "Du som lagar så god mat ska ju inte inte ha några problem att hålla fast vid en gubbe" osv. Eh tack?

Sedan kom då diskussionen om bröllopet. Helt plötsligt började han prata om hur jag och min vän skulle duka borden på fredagen (dagen innan bröllopet). Jag fattade inget, det är ingen som har sagt något om att jag ska komma ner en dag innan och hjälpa till. Så jag sa det men det tyckte han var självklart, jag var ju hennes bästa vän. Ja, jo men det är ju trevligt om man blir tillfrågad och eftersom jag redan lagom irriterad på honom så sa jag att jag inte kunde eftersom jag helt enkelt inte kan ta ledigt från jobbet. "Du kan väl ringa och säga att du är sjuk" blev svaret. Nej faktiskt tänker jag inte göra det. Då blev han förbannad för han hade ju faktiskt planerat det här. Jag svarade att då skulle han ha frågat mig innan han planerade saker som jag ska vara med på. Min kompis sa inget.

Sedan var det menyerna. Ja de gillade den med grön bakgrund. Åh jaha, alla hade grön bakgrund eftersom deras bröllop skulle gå i grönt och lila. Ja den med grön bakgrund och lila blommor. Alla har grön bakgrund och lila blommor. Ja förresten så får du nog göra om dem för jag har bestämt att vi inte ska ha grönt och lila utan grönt och organet. Jag bara tittade på min kompis och frågade om det var okej med henne. Ja han gillade inte den lila västen när han hade varit och provat kläder så han hade valt den orangea istället och då kunde ju inte blommorna vara lila för det skar sig och då var det ju ingen ide att något annat skulle vara lila. Jag vet att min kompis alltid velat ha lila på sitt bröllop, hon har tjatat om det sedan vi träffades eftersom det är hennes absoluta favoritfärg. Så jag frågade igen och hon sa att det var okej. Ja, ja. Det bestämdes att jag skulle göra tre nya förslag och de skulle fixa så jag fick veta vad de skulle ha för mat på det gåendebordet.

Efter det ville han att jag skulle göra små viktade figurer att placera ut vid allas tallrikar, alla skulle få en speciell virkad figur efter deras personlighet. Då sa jag stopp. Jag tänker inte sitta och virka 70+ specialdesignade figurer på en månad. Jag skulle behöva göra tre om dagen för att hinna och det finns inte en chans att jag går med på det. Jag kan tänka mig att göra enklare dekorationer att ha på borden men tiden för att tillverka något för var och en av gästerna har passerat för längesedan. Ja det var ju inte populärt hos honom. Min kompis sa att hon helt och hållet förstod för hon tyckte också det var lite för kort tid.

Vi pratade lite om att hon skulle vilja ha höstlöv på borden, men mitten av september är lite väl tidigt för att kunna samla in riktigt fina höstlöv. Så jag tipsade om ett par sajter där man kan få tag på falska löv.

Så här om dagen så satt jag och pysslade ihop tre nya menyer (jag får erkänna att de inte alls är så detaljrika som jag hade planerat från början). Men jag har fortfarande inte hört ett ord om vad de ska ha för mat. Dessutom hade jag sett en jättesöt ide om hur man enkelt kan göra små blommor i silkespapper som ser ut ungefär som vallmo. Så jag skickade iväg en frågan om maten och en länk till blommorna och frågade om de villa ha sådana i stället för löv. Jag kan utan problem sätta ihop en bra omgång blommor på en dag i olika orangea, röda och gula toner.

Det är snart en vecka sedan jag skickade meddelandet och jag har fortfarande inte fått svar. Så nu skiter jag i det. När (om) jag får veta vad det blir för mat så skriver jag in det på alla tre menyerna. Sedan kan de skriva ut de menyer de vill ha och så slipper jag tänka på det.

Och ja just det, granen tog min granne ner i går för 1500 kr och en kopp kaffe och lite kakor.

Jag vet inte om jag skulle orka ställa upp för de där typerna. De är ju så otacksamma, åtminstone mannen. Nej, sådär skulle jag inte vilja bli behandlad och jag skulle också sätta stop för det. 

Låter som om din vän blir totalt nertryckt och jag skulle absolut inte vilja vara med att ordna bröllopsgrejer för ett par som inte alls borde vara tillsammans, det skulle kännas för hemskt. =/

Jag tycler verkligen synd om din vän… Jag känner mig lite hemsk som nästan hoppas att det inte ska hålla, för hennes skull! Jag tycker att du gör rätt! Gör menyerna och skit i resten. Det är faktiskt inte ditt problem!

Vilken lustig herre. Jag skrattade faktiskt då jag läste det senaste du skrev. Han verkar som ett stort rövhål.

Och bra att du sa ifrån. Han har ingen rätt att planera saker som inte du vet om.

Ne, din kompis har dragit en nitlott. och håller med #11, hoppas för hennes skull att det tar slut.

Men hjälp….

Din vän är på väg in i ett riktigt illa förhållande. Hon kommer behöva all stöd och hjälp och alla vänner hon kan tänkas ha kvar den dagen hon till sist vågar bryta sig ur relationen.

Samtidigt måste ju någon någonstans våga säga ifrån till fästmannen när han kräver saker hela tiden. Bra att du sätter gränser! Håll på dem!

Din vän kommer med största sannolikhet att förlora alla sina vänner och bekanta allt mer eftersom tiden går. Han kommer försöka isolera henne ifrån alla andra kontakter än dem han har godkänt. Risken är också överhängande stor att han kommer börja misshandla henne ordentligt.. hon är ju redan nedtryckt av honom. Antagligen har han redan lyckats pränta i henne att hon inte kan få någon bättre än han och att hon ska vara tacksam för hans intresse.

Alltså… låt din vän veta att du alltid kommer att finnas där och backa upp henne den dagen hon behöver dig. Men att du inte vill ha med hennes blivande make att göra mer än absolut nödvändigt.

För tyvärr får du nog se din och din väns relation som på is så länge som hon stannar hos honom.

Vill hon verkligen gifta sig med den karln? Eller är hon rädd för något egentligen och vågar inte erkänna det eller skäms hon för att erkänna det kanske?

Usch för sådana karlar! stackars din vän! Stå på dig!

Ja, tyvärr så har jag också råkat få se folks sämsta och märkligaste i bröllopssammanhang. Men eftersom det är fästmannen som är bråknakaren antar jag att han saknar en del social kompetens och är ouppfostrad själv.

För din egen del, gör allt vad bröllopet heter, klagar fästmannen så säg ifrån och sätt honom på plats. Eftersom du verkligen älskar din vän så kör på med hennes planer och sedan ta en paus från dem båda efter bröllopet och säg åt dem att de båda sugit energin ur dig och du behöver lite distans.

På bröllopsdagen kanske allt kommer att vara glömt och förlåtet om inte någon av dem pikar med något eller ber om mer. Något får brudparet själva göra!

Lycka till, skriv gärna en uppföljare längre fram. =)

Det finns inte att jag skulle ge upp vänskapen med min kompis. Hon är som en del av familjen. Jag inser att vänskapen kommer att förändras men den kommer finnas där i alla fall. Jag har redan sagt att hon alltid kan komma hit oavsett när eller hur. Om hon bara behöver ta lite egentid så finns det alltid plats här för henne. Jag vet också att om jag misstänker att fästmannen gör henne illa antingen fysiskt eller psykiskt så kan jag alltid ringa hennes pappa. Jag gjorde det när det gällde hennes fd pojkvän.

Jag har också insett att hon har berättat en hel del saker som jag berättat för henne för sin fästman vilket jag inte uppskattar. Det gör inte så mycket med de små vardagssakerna men det finns ju saker som jag inte direkt vill att alla ska veta. Till exempel så går jag igenom en ganska omfattande medicinsk utredning för tillfället och har fått veta en hel del saker som tidvis har varit tunga att acceptera och naturligtvis har jag pratat med henne om dem. När vi sedan satt och åt så började han prata om det här ungefär som man pratar om vädret. Vid bordet satt även min mamma och det är ju tur att vi har en så bra relation att hon redan visste om allt det han pratade om. Men det gör ju att jag nu för tiden väljer betydligt mer noga vad jag berättar för min vän.

Vilken oerhört tråkig situation. Det du får utså är verkligen inte OK. Fast det värsta är att din vän tänker gifta sig med "mannen" i historien. Min magkänsla säger mig att det är ett katastrofalt misstag.

Så tråkig situation. Din vän gör förmodligen ett stort misstag och du kan inte göra så mycket mer än att finnas där den dag det börjar gå åt skogen på allvar.

Väldigt fult av dem/mannen att inte informera om vad dom önskar i tid och inte svara när du har lagt ner tid på att hjälpa dem. Och det där med deras hund och dina katter skulle inte jag heller ha tummat en sekund på. Jag tycker du är för snäll redan som tar in en kissande, ouppfostrad hund i ditt hem över dagen.

Tänkte bara att det var dags för en uppdatering (kanske den sista?). Jag hörde aldrig av min vän angående menyerna. Vi träffades på hennes möhippa och då var hon glad och trevlig som alltid. Precis innan vi sa hejdå sa hon bara lite snabbt att hon skulle höra av sig i veckan angående menyerna och så fick jag en kram. Det var tre veckor före bröllopet. Inte ett ord från henne. Däremot fick jag ett sms från honom där han frågade om det var okej med mig att de placerade mig med hans kusiner och farmor på bröllopsmiddagen.

Jag var ganska less på allt vid det tillfället och jag kände verkligen inte för att sitta ihop med massor med okända personer när jag faktiskt känner 90% av personerna på hennes sida. Så jag sa att jag hoppar över middagen och kommer bara på kyrkceremonin. Jag fick inte ens ett svar på det, varken från honom eller henne.

Bröllopet var i lördags och jag kom till kyrkan och hennes föräldrar (som jag känner väldigt bra) kom båda fram till mig och kramade om mig och berättade hur ledsna de var att jag inte skulle vara med på festen. Hennes pappa frågade varför och jag svarade att det inte kändes rätt efter allt som hänt. Han verkade veta vad som hänt med min gran och antog att det var det jag menade och jag tyckte inte direkt att hans dotters bröllopsdag var rätt tillfälle att prata igenom allt. Men han sa att han förstod och att om jag ändrade mig så var det bara att komma. det kändes faktiskt nästan värst av allt, allt hennes föräldrar verkade mer upprörda över att vår vänskap är på väg att spricka än vad hon verkar.

Hon var jättesöt i sin brudklänning och det var en fin ceremoni. Efteråt så kramade jag om dem båda och jag sa till henne att jag önskade henne all lycka och att hon verkligen var strålande vacker. Då säger hennes man "Äh hon ser ut som en stor gräddbakelse, det hade nog varit bättre om hon valt något i spets". Va? Vem säger så, ens på skoj, på sin frus bröllopsdag? Jag bara upprepade att hon var vacker och att klänningen var ursnygg. Sedan lämnade jag bröllopspresenten till en gemensam kompis och åkte hem.

Igår fick jag ett telefonsamtal från henne. Hon ville berätta att hon var gravid. Jag blev inte direkt förvånad för jag har nästan gått och väntat på det. Så naturligtvis sa jag grattis och att jag var såååå glad för henne. För det är jag eftersom jag vet hur mycket hon har velat ha ett barn. Vi pratade lite och det kändes nästan som innan allt det här. Men så ville han prata med mig. Jag sa grattis till honom också (kanske inte lika uppriktigt menat dock). Det han ville prata med mig om var att nu när de skulle få barn så visste han inte riktigt hur det skulle bli med deras hund. Den är som sagt oerhört ouppfostrad och har ett par beteendeproblem som jag kan hålla med om inte är lämpliga när man har småbarn i familjen. Han visste att jag letade efter en hund så jag kunde ju ta deras.

Öh, nej… Har han inte alls lyssnat? Jag vägrar att ta hem den hunden hit på längre perioder än ett par timmar. Han blev sur som ättika när jag sa nej. Han fick ett utbrott som hade passat bättre hos en tre åring än hos en vuxen man. Han hade ju tyckt att det passade så bra, jag ville ju ha en hund och nu kunde jag få deras, helt gratis. Vad skulle han göra om jag inte ställde upp, jag var ju hennes bästa vän. Jag borde faktiskt tänka lite på min vän, hon är ju gravid och ska inte behöva oroa sig över sådana här saker osv. Jag såg framför mig hur han stod och stampade med foten och skrek "jag vill, jag vill, jag vill". Jag tycker han borde ha lärt sig att den tekniken inte funkar på mig. Den funkar på min kompis för hon vill inte att någon ska vara sur på henne eller arg. Jag bryr mig inte om han är sur på mig.

Ja, jag ska skaffa hund. Men nej jag vill inte ha en pekines som inte är rumsren, som inte är uppfostrad och som har beteende problem där det mest akuta är att hon inte låter mina katter vara i fred. Jag är ute efter en hund som jag kan träna sök med och kanske lydnad, en hund av en något större storlek och jag vill ha en valp så jag får vara med och forma hunden. Jag förklarade allt det för honom, eller snarare jag försökte med han grälade och skrek.

Till slut fick jag prata med min vän och hon sa att hon inte hade trott att jag ville ta hunden. Jag sa att jag var ledsen att jag inte kunde hjälpa henne men det är inte möjligt men att jag verkligen var glad att höra hennes nyhet och att hon kunde ringa när som helst och att jag gör allt jag kan för att hjälpa henne. Sedan var hon tvungen att lägga på för mannen höll på att komma med spydiga kommentarer i bakgrunden hela tiden så det kändes meningslöst att fortsätta.

Just nu känns det som att det bara är så skönt att bröllopet är över. Jag erbjöd mig att hjälpa till och jag gjorde vad jag kunde så jag slipper ha dåligt samvete. Nu kan jag bara släppa allt koncentrera mig på mitt liv. Lite tid ifrån varandra kan nog vara bra och om hon behöver mig så finns jag här men just nu kommer jag inte att ta första steget till kontakt.

#18 vilken soppa. Och stackars människa som är gravid och har stor jäkla bäbis att ta hand om. Bra att du sa nej gällande hunden. Tråkigt att det har blivit som det blivit. Och jag kan bara hoppas att din kompis tar av sig sina rosa glasögon och se vilken idiot han verkar vara.

#19 Tack, jag hoppas också att hon ser honom som han  är.

Stackars stackars din vän. När man planerar bröllop  och dessutom nu precis gift sig är det ju en enorm press att man ska vara lycklig och planera framtiden tillsammans. Det känns som att hon ser sig som hopplöst fast med den här karln och försöker tänka så positivt hon kan om situationen. Sen säger du att du haft anledning att ringa hennes pappa tidigare angående någon tidigare pojkvän? Det låter ju som att din vän har en benägenhet att bli tillsammans med helt fel killar. Usch vad jag tycker synd om henne.

Hoppas verkligen också att hon ser honom som han är och inser det innan barnet råkar illa ut :(

Skönt för dig TS att allt stök är över med bröllop o s v. Men jättetråkigt för dig och hela din kompis familj med en sådan person i sitt liv. 😕 Beklagar!

Tycker du har hanterat hela situationen berömvärt och bra! All heder till dig!

#20 tyvärr så kommer vissa aldrig se sanningen. Och hon verkar ärligt ganska klippt då hon är gravid med f-nstyget. Har själv vänner där deras karlar ska hålla på och babbla. Jag brukar ärligt be min vän att deras kille ska hålla käften. Dels för att jag själv har dålig hörsel och sen pratar jag så sällan på telefon. Så någon jäkla gång ska väl snorungar kunna truten.

Dom träffades i oktober -14, flyttade ihop i januari ska gifta sej o september,  lite väl snabbt kan jag tycka.

Dom, kanske snarare hon är nyförälskad och blind för hans barnsliga, ouppfostrade sätt. Jag tycker synd om henne när hon "vaknar" upp och ser vad det är för en typ hon har gift sej med o skaffat barn med.

Tror inte det kommer att hålla särskilt länge, hoppas att du verkligen ställer för henne när det börjar blåsa kallt och verkligheten kommer ifatt.

Kom att tänka på det där med att han ville placera dig med sina kusiner.. det verkar ju som att han tänker ut planer med lite allt möjligt och blir väldigt fast för dem, och väldigt upprörd när det inte blir som han vill. Han måste ju ha haft någon plan med att placera dig med kusinerna… kanske han ville para ihop dig med någon av dem. Bröllop är ju lite typiskt sånt tillfälle när singlar ska paras ihop. Kan tänka mig att det var något sånt som låg bakom. Så trist att han på detta sätt fick dig att inte alls komma på festen.

Det kan inte vara lätt att leva med den där mannen. Med tanke på de krav och förväntningar han ställer på DIG som han knappt känner eller har en relation till.. hur ska det då inte vara med de krav och förväntningar han ställer på sin fru?

#24 Ja det har verkligen gått snabbt. De firade 1-årsdag i förrgår såg jag på FB. Det verkar som att det finns personer i bådas familjer som tycker att det har gått lite för fort. Men de som har sagt det till paret har blivit stämplade som att "de är avundsjuka".

#25 Ja den tanken har slagit mig med. Han har tidigare försökt att para ihop mig med sin bästa vän, vilket jag inte uppskattade då hans bästa vän är en kopia av honom om än ännu mer omogen. Jag tror han har svårt att acceptera att jag inte är desperat efter en pojkvän. Vilket är konstigt för min kompis är hans första flickvän. Jag vet inte riktigt hur det hänger ihop men tydligen tycker han det är väldigt viktigt att jag skaffar pojkvän.

Självklart tycker han att du ska ha en pojkvän , om du är singel kan du ju locka med hans fru på dåligheter ! Eller sätta griller i hennes huvud så hon sticker !

Så fortsätter dramat…

Som sagt så svarade hon inte när jag försökte kontakta henne före bröllopet och jag förstår att det var mycket, och är mycket nu när hon är gravid. Så jag tänkte att hon får ta kontakt nu om vill och så kände jag att det skulle bli lite skönt nu att få en paus efter allt som har hänt. Kunna tänka på annat.

Så igår ringde hon. Vi har alltid brukat baka julgodis i november varje år, fram till förra året då hon ställde in eftersom hennes nya pojkvän (numera hennes man) ville bjuda henne på middag den helgen vi planerat. I vanliga fall så brukar vi börja planera det i augusti så vi båda kan se till att hålla den helgen ledig och så vidare. Eftersom jag inte hört ett ord om det i år så antog jag att hon inte hade tid.

Men nu så ringde hon och ville veta när vi skulle julbaka. Jag svarade att jag var uppbokad fram till 2:a helgen i december men efter det få kunde vi nog fixa det. Hon kunde inte farsdags helgen och inte andra helgen i december. Då föreslog jag att vi skulle ta 3:e helgen i december. Nej det var för nära jul tyckte hon. Ja då finns det ju inte så mycket kvar. Då föreslog hon att jag skulle avboka en helg i november så kunde hon komma upp då. Vilket jag vägrade. Jag har bara roliga saker planerade nu, saker jag har sett fram emot länge. Så inte en chans.

Ja hon blev ju sur. Men jag sa att det hade ju varit bättre att vi hade planerat det tidigare än att komma ett par veckor innan. Men hon menade att hon inte hade vetat om hon orkade eller inte i år nu när hon är gravid. Det kan jag kanske förstå men då får man räkna med att den andra har bokat in annat.

Då började hon dessutom anklaga mig för att jag inte hade erbjudit mig att baka deras bröllopstårta. Vilket är sant. Men hon sa till mig att de skulle beställa tårta från ett kondis så varför skulle jag erbjuda mig? Hon tog ju inte emot den hjälpen jag erbjöd och sa inget om bröllopstårta och jag kan faktiskt inte läsa tankar.

Det hela slutade med att jag sa att det kanske var bäst att vi avslutade samtalet innan vi blev allt för upprörda. En stund senare ringde en gemensam kompis och undrade hur jag mådde för min vän hade ringt till henne och öst lite galla. Så jag förklarade vad som hänt och då berättade hon att min vän hade blivit så besviken på sin bröllopstårta. De hade varit ute i sista stund och fått välja ett kondis som kanske inte var jättebra. Så när de hämtade tårtan hade den mer liknat en orange trafikkorn med lite platta gula blommor på än en bröllopstårta. De hade försökt rädda det genom att sätta dit lite levande rosor men det hade blivit lite si så där.
Sedan hade min kompis sett bröllopstårtan jag gjort ett par veckor senare till en annan av mina vänner som gifte sig och då hade hon tydligen tyckt att det var konstigt att jag hjälpte den vännen men inte henne.

Men saken är att min andra kompis bad mig om hjälp med tårtan. Hon frågade om jag inte kunde ge dem det i bröllopspresent och jag tyckte det var en utmärkt idé då mina idéer för bröllopspresenter hade börjat sina efter tre bröllop på kort tid. Självklart la jag ner mycket tid på tårtan och såg till att allt blev så bra det bara kunde, jag vill ju inte ansvara för att brudparet får en otrevlig chock. Och självklart känner jag med min vän att hon blev så besviken på sin tårta, men det är ju inte mitt fel. Hade hon frågat när hon insåg att hon inte kunde beställa från det kondiset hon ville så hade jag hjälpt henne. Jag hade till och med försökt få ihop det om hon hade kommit till mig samma vecka. Men jag kan ju inte erbjuda att göra något som jag inte ens vet att hon behöver.

Så nu är det ännu värre än förut. Snacka om att det känns som att stånga huvudet i en vägg. Jag hade verkligen behövt en paus från allt det här men det ser ju inte ut att hända. Nu väntar jag bara på att han ska ringa och skälla ut mig eftersom jag inte gör som de vill. Men det får vara som det är. Jag har ett liv utanför dem och faktiskt så är jag trött på att försöka göra dem glada.

Hon har blivit påverkad av den där surk*ken till man. Vet du, jag hade faktiskt sagt upp vänskapen som det är nu. Varför ska du behöva ta skit av två bortskämda idioter? Ne, skit i dom. Hur ont det än gör att förlora en bra vän… eller fd vän. För nu låter hon som en gnällig kärring

Jag håller med #29, jag hade också sagt upp vänskapen nu. Jag menar, vinner du ens något på den längre?

Jag hade inte sagt upp vänskapen som ovanstående personer skriver. Bästa vännen sedan lång tid känner jag att man inte "säger upp" en bekantskap med helt enkelt.

Däremot skulle jag precis som du gjort TS säga att det är bäst vi lägger på innan vi blir för upprörda. Och jag skulle antagligen hålla avstånd ett tag men tala om att jag finns för henne när hon vill och jag har möjlighet. 

Om det var allt för jobbigt kanske jag skulle tala om att jag är väldigt upptagen nu en period men gärna träffar/pratar mer med henne igen längre fram.

Sedan kan det ju förstås hända att kompisen bestämmer sig för att säga upp bekantskapen eller att den av sig själv på grund av mansgrisens influens runnit ut i sanden. Men det är en annan sak.

Jag själv skulle aldrig aktivt säga upp bekantskapen med en livslång vän/bästa kompis för att det är en jobbig period i hens liv och våran relation.

Mannen är där nu, men hur länge vet man inte, oavsett så har er relation långt mycket mer historia och bakgrund än hon och den mannen lär hinna bygga på sig innan äktenskapet krashar och hon börjar hitta tillbaka till sig själv igen.

Och när den dagen kommer,  då kommer ni båda säkerligen uppskatta att få umgås och vara vänner igen som förr i tiden tror jag!  ❤️

Men släpp det hela för stunden! Fokusera på det som är positivt i ditt liv nu och låt lite vatten rinna under broarna ett tag. Hon är ju gravid och full med galna hormoner,  hade det inte varit tårtan hon grämt sig över nu i efterhand så hade det med största sannolikhet varit något annat istället.

Nej låt det bero och se tiden an, men tala om att du inte vill sluta vara hennes vän utan bara är upptagen i dagsläget och det behöver du känna att hon respekterar lika väl som att det inte är ditt fel att hon inte frågade dig om hjälp med tårta istället för kort tex. 🌺

#31 har själv sagt upp vänskapen med min bästa vän. Jag skulle säga att så har det varit kanske 6 gånger under alla år vi varit vänner. (17 år) Just när det blir dessa gråll och det går inte att lösa alls. Då tar vi paus. Inget går att lösa. Så kanske låter hårt. Men ibland måste man fundera hur man beter sig.

Jag skulle ha tagit paus från den såkallade vännen. Det där är inte ett acceptabelt beteende. Sen då hon har kanske vuxit upp så kanske ni kan umgås igen, om hon fattar hur svinigt hon beter sig samt hur hemskt hennes man har behandlat dig. =/

Jag är nog mer inne på #31 linje. Jag kommer inte säga upp vänskapen helt men jag kommer att ta ett steg bakåt och fokusera på andra vänner och på andra delar av livet. Jag tror att när man har varit vänner länge så förändras vänskapen eftersom man själv förändras. Jag är inte den jag var för 13 år sedan och det är inte hon heller så det känns ganska naturligt att vänskapen inte heller är den samma. Det handlar nog om att vi har kommit till en punkt då vi båda måste acceptera det och anpassa oss. Men all förändring kan ju göra ont och stöka till det. Jag tror att när allt har fått lugna ner sig lite så kan vi ha mer kontakt igen och reda ut saker och sedan hitta fram till en ny fungerande vänskap som passar oss båda.

Låter väldigt klokt och sunt tänkt #34 . ♡

Men jisses vilket drama! Jag har faktiskt läst igenom hela historien här, och det är ju tydligt att din kompis är besviken på sitt liv just nu och tar ut lite av det på dig (bröllopspstårtan). Men du vet nog själv att det inte handlar om dig eller att du inte erbjudit dig hjälp, utan hon är nog bara ledsen och besviken över sin situation och sin brölloppsdag. Sen verkar hon ju också tyvärr inte ritkigt förstå att hon är värd något annat än en riktigt omogen man. 

Nä, din kompis kommer nog med tiden inse saker och ting. Nu kanske det är bäst att ni låter det senaste dramat lägga sig, men det skulle nog vara bra att någon vän håller kontakten med henne (i ett längre perspektiv) för att höra hur hon mår. Hennes relation verkar faktiskt vara något destruktiv, han är alltför kontrollerande alltså..

Men det är också något som er kompis måste inse.. Du är i alla fall en väääldigt fin vän, som gjort allt i din makt för att behålla harmonin mellan er, och du har uppenbarligen gett bra förslag och hjälp till dem. Tur att du har en så pass sund syn på dig själv, din tid och så, annars hade han försökt roffa åt sig "hela kakan"..

Jaa, en eloge till dig, precis som någon annan sa! 

Ha det, ciao!

Jag undrar hur har det gått med vännen o idioten till karl och framförallt med vänskapen?

Vi har nått något slags paus läge. Hon har velat träffats ett par gånger runt jul men jag har tackat nej. Det har alltid känts som att hon vill träffas när hon inte har något annat att göra. När mannen åkte på julbord med jobbet och hennes andra väninna hade planer så tyckte hon att jag kunde komma ner till Borås. Då ville hon att jag skulle komma på fredag förmiddag och åka hem lördag lunch för det var den tiden hennes man skulle vara borta. Sedan att jag jobbar och inte bara kan ta ledigt hur som helst är ju något annat.

Det känns mest som att jag finns för att fylla ut hennes tid när hon har tråkigt och hon blir sur när jag inte går med på det.

På nyårsafton ville hon att vi skulle prata i telefon för då hade tydligen hennes man bjudit hem två av sina kompisar och de söp ganska redigt alla tre. Jag förstår att det inte är kul att hon fick sitta där nykter helt själv (speciellt eftersom jag har sett hennes man full och han blir kladdig och beter sig som en enorm mansgris när han dricker). Men jag kan inte bara säga tack och hej till de vänner som jag firade nyår med bara för att hon inte har det roligt.

Just nu har vi kontakt någon gång i månaden och det är mest för att jag vill höra hur hon mår nu när hon är gravid och så att allt går som det ska.

Låter ju inte som en direkt hälsosam relation nu där i sista inlägget. Jag hoppas att det ev löser sig eller att ni båda kanske släpper taget om varandra. För jag tycker inte att hon behandlar dig schysst för fem öre.