Antagligen är det ditt förnuft som talar då du känner dig säker på att det är din man du vill vara med. Utöver det finns det många känslor som pendlar hit och dit.

Det viktigaste frågan är ju hur som helst inte om kollegan är intresserad av dig eller inte. Den viktigaste frågan är om du tänker satsa på din relation eller inte.

Om ni inte har haft det så bra på ett tag, och om du börjar få känslor för någon annan, är det hög tid att börja jobba ordentligt på din relation ifall du vill rädda den.

(#1 Oj, det var verkligen en kortfattad och riktigt bra kommentar!)

#0 Att få känslor för någon annan än den man är ihop med, är inget konstigt, ovanligt eller fel. Men man måste veta var gränsen går. D.v.s. hur du hanterar dina känslor. Du skriver: "….vågar inte fråga honom vad han känner är rädd att det ska bli konstigt då jag är tvungen att ha lite kontakt med honom i mitt jobb. ". Jag skulle inte tycka att det är det här som är det största problemet utan snarare att du överhuvudtaget funderar på att fråga honom. Varför vill du göra det? Vad hoppas du få för svar och hur ska du hantera det om det skulle visa sig att känslor är besvarade? Enligt min uppfattning är det att gå för långt.

#1 Tack ! Vet själv också att den viktigaste frågan är just om jag vill fortsätta i min relation och har fler gånger försökt ta upp med min man att vi kanske skulle gå i par terapi  eller familj rådgivning men han vill inte. Han tycker att vi har det bra tillsammans trots att jag upprepade gånger har tagit upp att jag inte mår bra i relationen som den ser ut i dag. Han har väldiga humör svängningar och kan bli arg för minsta lilla små sak och då det hände en sak under vår semester inget fysiskt men trots detta väldigt obehagligt han hade druckit lite och fick ett vredes ut brott för någon bagatell sak mins ej vad det hela började med men vet att detta inte var första gången som detta hände efter denna händelse  har jag mer och mer funderat på om jag  verkligen vill fortsätta.

3# Du har givet vis rätt om att det skulle vara att gå för långt och har därför inte gjort just detta. Men är nog så nyfiken på vad han egentligen tycker.

Jag har råkat ut för detsamma, jag fick känslor för en kollega på jobb och vi flörtade till synes helt oskyldigt, men för oss var det djupare och stundtals jättekul.

Detta var samtidigt som jag och sambon planerade vårt bröllop och mötte fler problem än lösningar och jag kunde inte rå för denna flirten, den lyfte liksom mitt hopp och fyllde en med sann glädje, medan hemmet var tyngt av besvär och obehag..

Vi tog aldrig flirten vidare till någon annan nivå pga min lojalitetskänsla, som är otroligt djupt rotad och vi förstod båda två att vi inte hade någon "framtid" ihop, vi var för lika och det var bara den magkänslan jag fick.
Kollegan slutade pga sjukdom, jag fällde faktiskt en tår när h*n slutade och sen hörde jag aldrig från personen igen..jag och sambon gifte oss och redde ut alla våra problem, såsom vi alltid gjort. maken blev liksom ingen "backup" bara för att flirten inte ledde någonstans, jag berättade allt för honom och sanningen fick oss båda att skärpa till oss i förhållandet och vårda det!

Det viktigaste för ditt samvete nu är att INTE vara otrogen! Vad som är otrohet är mellan dig och maken (jag tycker sexuellt umgänge är otrohet, min man tycker det räcker med en kyss). Många säger att ett känslomässigt band är otrohet, men det stämmer inte enligt mig, jättesvårt att förklara varför.

Så var inte otrogen, tänk och känn efter noga och känn ingen skam eller att du är självisk. Du har ett liv att leva, du måste leva den väl och till fullo. Kärlek räcker inte alltid till för en relation mellan 2 människor och JA, man kan växa ifrån varandra och kärleken svalna.
Tänk länge och noga, prata även mycket med din make, ibland svalnar ett förhållande pga att man känner en distans till varandra och att bygga om en vänskapsrelation kan rädda det.
Men känn ingen skuld eller skam, du är människa och har all rätt att vara lycklig och försök att inte orsaka onödig sorg/smärta för någon, på så vis håller man samvetet rent och lätt.

#5 Tack för dina kloka ord. Skulle aldrig ta detta vidare innan jag vet säkert att jag inte vill/ kan fortsätta leva i min nuvarande relation. Kanske har detta bara varit en ögon öppnare för mig önskar bara att min man ville jobba på vår relation har försökt  att prata med honom men han blir bara arg och tycker att vi har det ju bra som vi har det. Har försökt att tala om att jag saknar närhet förutom när vi har sex som inte direkt heller är det bästa just nu  han tycker att det räcker med det. Jag vill inte såra någon mer än nödvändigt allra minst min man han har ju trots allt vart min bästa vän och livs kamrat i över 20år och han har get mig det som trots allt alltid kommer att betyda mest i mitt liv mina underbart fina barn. Så vist är jag nog bered på att jobba på vår relation om bara han vill så.

#7 Det är bara att försöka förklara för honom hur pass viktigt det här är för dig.  Vad händer om du sätter dig ner och berättar det lugnt och stilla för honom att du kanske inte kommer att orka fortsätta vara tillsammans med honom om ni inte börjar jobba på ert förhållande?

Tack för alla kommentarer !