Seperation, ensamhet och olycklig kärlek
Min historia är lång och komplicerad, ska försöka göra den kort. Har nyss avslutat ett 15 år långt förhållande. Redan för 6 år sedan sa jag att mina känslor var borta och var inställd på att det skulle innebära slutet. Men min sambo svarade med att jag kunde flytta men våra två barn fick jag lämna kvar, han tänkte inte ha delad vårdnad igen, hade ett barn sedan tidigare. Jag hade inte kraften att ta striden då. Åren gick och varje år kom seperation på tal då och då och han fortsatte använda sig av hot för att få mig att stanna. Först nu inser jag hur nertryckt jag har varit i relationen. Har helt tappat bort mig själv. Det som fick mig att lämna till sist var tack vare en kille på mitt jobb. Vi hade varit vänner i två år och haft rätt mycket kontakt på Facebook. Han väckte så jäkla mycket känslor i mig och fick mig att må så bra. Men det hände aldrig mer än så mellan oss då. Så fick min sambo reda på att jag brukade chatta med killen och helvetet bröt loss, han fick mig att erkänna att jag hade känslor för honom. Hotade att ringa och prata med min jobbarkompis så jag berättade själv för honom hur det låg till. Han kände inte likadant för mig, vilket gjorde mig så besviken och ledsen att jag halvhjärtat gav mitt förhållande en sista chans. Men detta med min jobbarkompis var för mycket för min sambo att förlåta. Han började dricka allt mer och blev allt mer otrevlig. Slutade med att han misshandlade mig och jag insåg förstås att det var dags att lämna men tänkte vänta tills efter sommaren för barnens skull. Nu ett halvår senare sitter jag här i mitt nya hus. Jag saknar inte min sambo alls, däremot känner jag ändå en djup sorg över att du blev så här. Känner mig rätt ensam. Jag fortsatte vara vän med min jobbarkompis och efter han fick veta att jag skulle flytta så ökade vår kontakt enormt igen. Vi planerade en massa ihop, fira midsommar, resa, middag och bio efter jag flyttat. Han var även med mig och kollade på hus och pratade om att flytta till samma ort. Han var så olik min sambo och såg honom som en riktigt nära god vän som jag ville ha en relation med sen förstås. Antog och hoppades på att han ändå hade känslor för mig. Jag bjöd hem honom sen och han sov över. Var jättenervös då mitt självförtroende är verkligen inte på topp, var rädd för vad han skulle tycka om mig. Det blev bara den gången, efter det blev han jättekonstig och ville inte ha kontakt längre. Jag fattade ingenting och kände mig grundlurad men kanske har jag bara lurat mig själv. Jag vet att jag borde ge mig själv tid att hitta tillbaka till mig själv men jag har trots att jag levt i ett förhållande saknat närhet och ömhet, såg fram emot att kunna få träffa denna killen. Så tog det slut så abrupt och oväntat. Vi är väl inte ens vänner längre och det känns jobbigast av allt att jag tydligen inte betydde så mycket för honom över huvudtaget. Behövde mest få skriva av mig men undrar om det finns bra ärliga killar där ute eller är alla idioter? Om det finns nån annan som nyss lämnat ett långt förhållande och vill prata av sig så skicka gärna meddelande. Har inte många vänner och kunde vara skönt att prata med nån i samma sits.
Kan du inte fråga honom vad som blev fel och varför han inte vill ha kontakt längre?
Har gjort det. Han sa att vi klickade inte och att han inte kände nått. Att han var intresserad men nu var han det inte. Känns som om han fick sån panik när det helt plötsligt blev allvar. Han är yngre än mig och inga barn.
Han hade ju inte samma känslor för dig som du hade för honom sa du ju… Så jag förstår inte hur du trodde att er vänskap skulle kunna bli mer än vänskap. Tycker inte att han varit oärlig mot dig. Han drog sig väl tillbaka för att han insåg att du fortfarande ville mer än att vara vänner, och när du frågade varför så var han ärlig och sa att han inte tyckte ni klickade. Klart det finns ärliga killar där ute, din jobbarkompis var ju en av dem. Bara att det inte blev något förhållande för din del. Man passar inte med alla.
Mycket möjligt att det är jag som är idioten men samtidigt kanske det inte är så ärligt att ligga med nån som man vet har känslor för en och sen väljer att ignorera personen!?
#4 Jag håller med om att det inte var helt okej från hans sida att ha sex med dig i den sitsen. Men samtidigt kanske han tyckte att efter att ni hade pratat om det så var du medveten om hur han kände, eller kanske snarare inte kände, och att ni därför var på samma sida så att säga.
Tyvärr är det sådant här som händer när det brister i kommunikationen och man antar saker i stället för att fråga. Jag hoppas att du kan komma över honom och hitta någon som verkligen vill samma sak som du.
#4 Jaha, så sova över betyder alltså "ligga med"? Du får vara lite tydligare. Men ja, jag håller fortfarande fast vid att du redan visste att han inte hade känslor för dig på det sättet som du hade för honom. Kanske inte så snällt av honom att ligga med dig, men det var ju kanske dumt av dig att låta honom ligga med dig i det läget också. Jag kan lova dig att det finns massa bra killar där ute. Så oroa dig inte för det. :)
Jag får väl lära mig att bli lite tydligare i framtiden och sluta anta. Kommer nog över honom. Måste nog försöka lära mig att vara själv igen ändå. Känner sån ångest emellanåt över ensamheten. Vet inte vad som hänt med mig, ansåg mig som oberoende och stark när jag levde ensam sist men det var länge sedan.
#7 Men det är klart att det blir lite jobbigt med ensamheten när man varit så nära inpå någon en så lång tid som du varit. :) Men precis som du säger så behöver du vara själv och hitta dig själv nu innan du träffar någon ny. :) Det kommer gå galant ska du se. :)
![[Forest]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
Du har fått ett mycket bra svar killen du hade känslor för är inte den du var ute efter, det är ingen du skulle kunna hålla i om det är blåsväder ute. Han var väl ute efter en flört sen fick han kalla fötter när han insåg att fasen jag kan inte blåsa henne och möjligen rädd för att få känslor för dig. Och en yngre utan barn som får bonusbarn nja alla klarar inte den biten.
Mitt tips till dig låt dig hitta dig själv, har du någon fd vän som du haft innan så ta upp kontakten kanske det är en nära fd bekant som saknar din vänskap. Träffa inte någon ännu utan låt det ta tid, klart det finns en kärlek där ute till dig men låt det ta tid att finna den :) Lycka till och grattis till tagit beslutet att ta det stora klivet . 🌺
Tack! Det är väl nått av det tuffaste beslut jag nånsin behövt ta. Fast när barnen blir glada över att man ska gå isär så känner man ändå att det var rätt beslut. Känns jäkligt skönt med eget hus där man känner göra vad fasen man vill utan att bli ifrågasatt även om det kan kännas lite skrämmande med. Vet att den killen inte är vad jag behöver, vi är iaf vänner igen, vilket känns bra. Ska försöka koncentrera mig på att ta hand om mig själv, träna och komma iform nu.
#10 du skriver att dina barn är glada över separationen och det känns då som rätt beslut, så fokusera på det. Ditt och dina barns liv.
Se den här mannen som en del i din process att bryta för att kunna gå vidare. Hade du inte fått känslor för honom ( oavsett hans) hade du tagit steget? Klart det gör ont när känslor inte är besvarade, men utifrån det lilla du skrivit här har du ju "vunnit" så mycket i ditt liv.