Slutade bara höra av sig.
Hej! Jag har ett litet problem. Häromdagen var jag hos gyn för en vanlig undersökning, mest för att jag börjat dejta en kille för några månader sen och jag vill bara försäkra mig om att allt var grönt. Det var det dock inte, ingen sjukdom, men de blev oroliga att jag kanske har livmoderhalscancer. Vilket skrämmer skiten ur mig, så sökte sen på kvällen stöd hos honom och vi pratade. Sen sa han bara, "hör av mig om en liten stund". Och timmarna går, jag tänker inte mer på det. Sen skriver jag bara "om du inte hade tid eller är trött, säg bara det. Och att du svarar en annan dag, det är inte mer med det. Nu ska jag sova, natti puss" typ. Får Inget svar men ser att han är inloggad på diverse olika sociala medier, så går det nån timme till och jag i min förtvivlan över att ha fått det här beskedet o säger "du, jag blev lite sårad över att ha öppnat mig med en sån här sak som jag är ledsen över, och så struntar du i att svara. Jag blir på riktigt ledsen, och nu kanske jag är asjobbig och inte fattar vinken. Men måste säga det. Fast trots allt kan jag inte låta bli att le när jag tänker på dig, vilken berg och dalbana". Och efter det så är det TYST. Helt tyst. Han har sett smsen och varit inne på precis alla sociala medier. Vad har jag gjort för fel!? Nån som har en teori?
Jag förstår din oro över hans sätt att agera. Är du säker på att han faktiskt satt vid datorn/telefonen osv? Jag är inloggad på många sidor även när jag inte sitter där, så man kan inte räkna med att även om jag är online så är jag där.
Sen tänker jag att han kanske är lika förvånad och orolig över beskedet som du? Han kanske inte vet vad han ska säga eller hur han ska hantera det och därför är tystnaden just nu det som är lättast för honom. Det behöver inte vara så att du har gjort något fel eller att det är ditt fel, utan han kan ju faktiskt ha blivit lika överrumplad som du. En del människor drar sig undan när de inte vet hur de ska göra eller vad de ska säga.
Du har ingen annan du kan söka stöd hos så länge? Tyvärr kan du ju inte göra mer än att vänta på att han hör av sig. Men det kan vara skönt att ha någon annan där du kan prata med.
Kan du inte försöka prata med honom "på riktigt" och inte via nätet så kanske ni kan reda upp allt.
Det låter ju som att han vill dra sig ur men det är väl bättre att få reda på det öga mot öga.
/Maria
Det är bara med hjärtat som man kan se ordentligt. Det viktigaste är osynligt för ögonen"
Ur Lille Prinsen.
Först undrar jag vad som fick dom att misstänka det och varför dom sagt något innan de fått provresultat?
Sedan tycker jag han gett ganska tydliga signaler om att han inte är intresserad tyvärr.
Du har inte gjort ngt fel, han har däremot svår att bete sig som en trevlig människa. Varför tar du på dig skulden för hans otrevliga uppförande?
#4 Bra Sarah! Det är en fråga man bör ställa sig lite oftare.
Tja, hur länge har du känt denna människan? Om det är en kort tid så kan jag förstå om han tycker det blir jobbigt att du söker stöd hos han. Alla är vi olika. Jag svimmade inför min kille första gången vi var tillsammans. Efter någon vecka gjorde han slut. (Han blev otroligt konstig efter det) Nu 11 år senare är vi tillsammans igen. Och jag var ganska dålig i helgen p g a min sjukdom, så höll på att svimma igen. Men gjorde ej det (han fick dock följa mig till akuten) och då började vi prata om det som skedde. Han blev otroligt rädd för det som hände, sen blev han uppskrämd av sin bror. Han kunde inte hantera sådant då. Kanske är samma med denna killen.
Memento mori
Medarbetare för Julen
Jag lutar åt samma som #1 och #6 att han har svårt att hantera det och sticker huvudet i sanden.
Inte så ovanligt dessvärre. Kommer att tänka på ett par bekanta som föredrog att sluta träffa en tredje bekant när det blev uppenbart att hen var sjuk och riskerade få plötsliga svimningsanfall och liknande. Det var tydligen för jobbigt att ta fast det bara handlade om att ses några få gånger om året. Jag fattar inte sånt, men, men, alla är vi olika som sagt.
Men som partner vill väl ingen ha en person som reagerar med tystnad/flykt så snart man inte mår bra fysiskt eller psykiskt? Om det är så hoppas jag han kan tänka om snabbt och hitta en mognare inställning. Annars är han nog tyvärr inte mycket att hålla fast vid.