Varför man bara väljer otillgängliga män kan ha en uppsjö av förklaringar. Allt från att man tycker att man inte förtjänar bättre till att man skyddar sig själv och en hel hög av saker där emellan. Det är nästan något man själv måste reda ut och aktivt försöka att ändra på om man nu inte tycker att det passar en.

Varför vissa stänger av sina känslor. Ja det beror ju också på olika saker men jag kan ju svara ut efter mitt perspektiv. Sista förhållandet jag hade, eller för att vara ärlig så var det början på ett förhållande, där sårade han mig enormt mycket och för att överleva rent känslomässigt så stängde jag av. Jag behövde få distans till honom därför att jag visste att om vi fortsatte att ha kontakt så skulle mina känslor för honom aldrig försvinna och jag skulle förr eller senare hamna i samma situation igen och logiskt så visste jag att det inte var en acceptabel lösning. Det kostade mig vansinnigt mycket de första månaderna att inte svara på hans mess och mail. Ett par gånger så lyckades han nästan att locka mig att svar, en liten gnista av hopp, "tänk om", tändes och det var obeskrivbart jobbigt att trampa på den varje gång. Jag hade ändå ett väldigt bra sätt att hålla mig ifrån att fall för frestelsen. Jag gick in på eniro och såg att han fortfarande hade sambo och så var det bara att radera hans mail och block det nya numret han hade skaffat.

Det innebar inte alls att jag inte hade känslor för honom och det innebar absolut inte att jag inte kände av dem varje gång han hörde av sig. Men jag vägrade att visa dem för någon annan. Han hade spenderat ett år att ljuga för mig och det funkar inte i min värld. Nu har det nästan gått precist ett år sedan jag upptäckte vilken knöl han var och det är nog bara de senaste två månaderna som jag ärligt kan säga att mina känslor för honom är borta. Han slutade försöka kontakta mig i slutet av sommaren, fram tills för två dagar sedan då han hade skrivit en kommentar på min blogg. Det var första gången som jag faktiskt kände att jag inte alls var frestad att ta upp kontakten utan mest blev sur för att han gjorde intrång i mitt liv.

Så att stänga av och koppla bort kan vara ett sätt att rädda sig själv, att komma över någon man helt enkelt vet inte kommer att ha en plats i livet. Det behöver ju inte bero på att den personen har gjort något fel. Kanske beror det på att han, och andra, har fått signaler från dig att du inte vill bygga en framtid med dem och då försöker de skapa distans så att de kan komma över dig och gå vidare. Det är ju väldigt olika hur man ser på förhållanden. Vissa tycker det är helt okej att "ta dagen som den kommer" och inte planera och inte säg att det här är något man vill bygga på. Själv har jag absolut ingen lust att gå in i ett förhållande med någon som inte vill satsa på det i längden. Sedan vet man aldrig vad som händer men vill man inte anstränga sig för att något ska hålla i längden så är det inte intressant för mig.

Förstår i ditt fall verkligen att du behövde stänga av för ditt eget bästa. Måste vart fruktansvärt, samtidigt som en del av dig ändå ville vara med honom..?

Sant, men vi båda var ju överens om vad vi ansåg om distansförhållanden. Vi var typ "paret" som hatade förhållande, fast vi typ hamnade i ett själva. Och sen när vi sa hej då, var det som att göra slut, för vi visste att vi kanske inte kommer att kunna ses på ett tag (men det var vi ju för fega för att säga). Han är precis som jag. Lika rädd att bli sårad, och har en mur framför sig. Jag lyckades ta mig in någonstans där, vilket jag märkte han tyckte var jobbigt. Därför blev det så svårt, vi var för lika. Ingen vågade ge fullt ut eftersom våra rädslor krockade. 

Det gör mig så ledsen att han totalt håller distans från mig nu. Från att dela allt, till att unvika att ens vara min vän. Han verkar inte bry sig alls om att vilja hålla kontakt eller något och vill leka "tuff" fast jag sett honom gråta i min famn. Jag vet ju själv, att det gör för ont, vi har inga tydliga mål.. och det är hjärtskärande. Jag saknar honom så mycket. Visst han hör av sig ibland, när han märker att jag "försvinner", men varför? Jag betydde nog aldrig något för honom.

Jag tycker inte alls att det är konstigt att han stängde av efter vad du beskriver. Du var rak och ärlig med att du inte ville ha ett seriöst förhållande och när du så väckte andra känslor hos honom så var han rädd att bli sårad och bryter kontakten för att inte falla totalt. Han tror ju att du vill ha ett ledigt förhållande och kanske känner att han inte skulle klara av det. Så han drar sig undan.

Om du vill bilda något med honom så måste du vara ärlig och berätta det. Att du är intresserad av mer än något ledigt och löst. Och är du inte intresserad av något mer så är det nog bara att acceptera att han inte fixar att ha ett sådant förhållande.

Tack för bra svar :) 

Ja, alltså jag tyckte ju att vi båda var lika överens om att vi inte ville ha något annat än en "vänskaplig" relation, då ett förhållande skulle bli komplicerat i vårt fall, samt att han heller inte är redo att dejta pga. en hastig bortgång. mm. Men absolut, sånt kan ju ändras när man inser att känslor dyker upp, och plötsligt kan ju det han sa kring att hålla det "casual" ändras, eftersom dt gick faktiskt inte att styra våra känslor.. I vilket fall var det aldrig "vänskapligt". sånt märks väl? 

Har pratat lite med honom, då jag blev ledsen över att han ignorerar mig och att jag som "vän" märker att något är fel. Då vänder han allt mot mig, väldigt kort och säger att jag överanalyserar och att han kom hit för att se min (stad) fast han innan sa för min skull, och att jag kanske känner mer än han. Vilket enligt mig var 3 lögner, som tidigare inte stämde, men han kanske ändrat sig för att få bort mig. 

Jag sa då bara att det nu är upp till han om han ens bryr sig om att fortsätta vara vänner, för jag har gjort mitt. Och efter ett litet tag kom han krypandes. 

Men jag fattar att jag ger mixade signaler.. Säger att jag inte vill ha förhållande, visar känslor, ignorerar honom tills han hör av sig, sedan är jag ledsen för att han ignorerar mig när jag endast ville ha det "casual".. Vad ska han tro såklart.. Jag har kanske inte vart så tydlig trots allt med vad jag faktiskt vill.

Inga fler kommentarer/åsikter hehe? Intressant att höra :)

Varför man stänger av är ju för att skydda sig själv. Vill två personer inte samma är de lika bra att avbryta direkt än att låta det gå och smällen, sen när man gör slut pga olikheterna, kommer göra så fruktansvärt ont. Alla som älskat någon och har gjort slut vet känslan. Ett utan dom värsta..

Nu ska jag inte säga aldrig men jag tror jag inte skulle inleda ett förhållande om man inte kunde ses särskilt ofta.  Särskilt ofta menar jag typ var tredje månad eller mindre. Just för att jag vill kunna se min pojkvän då och då, kunna komma över spontant och sova hos han. När jag är tillsammans med någon vill jag göra saker med personen. För man är ju ändå tillsammans och då vill man dela sitt liv och göra saker med personen. Förstår du hur jag tänker. Har man distansförhållande och inte kan ses ofta alls förstörs lite av den delen i ett förhållande. 

Jag personligen mår dåligt när jag inte får träffa en personen jag älskar under längre tid. Sitter och väntar på sms och/eller att han ska ringa. Får hjärnspöken osvosv. 

Sen att du faller för otillgängliga män är väl för att dom är svåra. Det blir liksom lite intressant kanske :) Har ingen aning..

Tack! Yes höll faktiskt på att göra 'slut' innan han kom hit då jag tyckte distansen var så jobbig och vi testade varandra hela tiden. Vilket inte var sunt. Det som hände nu var nog bäst. Jag hade väl blivit knäpp och gjort slut i vilket fall. Jag behöver någon jag kan känna mig trygg med. Vet ju att han är livrädd för rejection och rädd för att bli kär. Precis som jag. Det får mig då att tro att han kanske inte var så intresserad för att han vågade ta risken, eftersom han inte var känslomässigt involverad, först. Men sen när han upptäckte att det var starka känslor typ backade? Tänker att om han inte hade känslor hade man väl märkt det? Alltså att man var mer chill/vänskapliga med varann? Dock kanske jag inte var det.. Och han blev rädd/obekväm

För vissa kanske det fungerar. Men då kanske man vill ha planerat att flytta tillsammans inom en snart framtid så det är värt väntan. 

Så ni har gjort slut nu?

Ja precis, jag tror absolut det funkar för folk som är "villiga" och kanske har tid. Vi är 20, bor i olika länder, har inga pengar, och är ju "vänner" så finns ju inget att göra slut för. Vi hade inga planer på att bli ihop, utan vi ville mest ses (för att vi gillar varandra..) vilket ändå var korkat på ett sätt, för varför ska man egentligen ses när man vet att det finns något där, men ändå inte vill fullfölja det utan ska vara "vänner". Så det slutade ju i heartbreak, och jag blev ledsen för att han stängt av och betett sig märkligt.. Så jag sa att det är upp till honom nu om han ens bryr sig, och ja, han har hört av sig lite efter det, men vad ska jag förvänta mig? Om vi inte är ihop så finns det ju inget att bli ledsen över. Dt gör väl mer ont eftersom vi verkligen hade något men ingen vågar tala om det utan ska "släta" ut det. Så vi är väl "vänner" men känns ändå som att han inte klarar eller vill det. Så antingen så är han bara as äcklad av mig och vill ha mig ur sitt liv eller så fick han väl känslor och klarar inte av att leka vänner

tror inte han är asäcklad av dig. Men detta är en knepig situation tyvärr.

visst är det :/ Varför tänker du att den är knepig (jätte dum fråga) Tänker du att det är för att känslor ofta rör till det? Försöker tänka om vi inte hade haft känslor för varandra och vi bara "vart" polare som vi sa, fast med lite andra antydningar. Hade situationen vart "normal"? Dvs man tackar för det som var och hörs lite då och då. Kan ju tillägga att han var deprimerad också pga hemska saker som skett tätt inpå.

för att ni bor långt ifrån varandra, är unga och inga pengar. Sedan att ni höll kontakten som "vänner" när det fanns något mellan er. Jag hade inte kunnat vara vän med någon jag älskar. Skulle göra för ont liksom. 

Situationen hade varit mer normal då inga känslor varit inblandade. Det är ju lite som att ha en internetkompis typ (eftersom ni inte kan ses?).

Sen att han inte vill inleda ett förhållande kan ju vara pga hur han mår just nu och situationen. Ni hade uppenbarligen en härligt tid tillsammans men saker kommer emellan. Ibland måste man bara acceptera att så är fallet.

Har inte finläst allting du skrivit dock utan bara skummat igenom, så sorry om jag missat detaljer.

Tack för dina råd! Verkligen, det var alltid för mig så skumt att han skulle va min 'vän' när allt sa att han var intresserad. Det var bara 'awkward' att gå runt å låtsas som inget när vi var som ett par. Sen har ju jag försökt i efterhand i början att leka vän, men han har inte direkt verkat super pepp, vilket jag alltid tar som ointresse, men alla är ju olika. Har dock själv slutat försöka för det gör ont. Så vi får väl se :)

Du kanske får försöka gå vidare och tänka att det inte fungerar. Liksom acceptera allt och låta han gå :/

Ville bara säga att jag börjar må bättre och har fått mycket mer förståelse för hans agerande och att han redan från början var ärlig, men kär som man är blir man ju blind för alla sådana signaler. Dock så hade hab väl kunnat sköta det på ett scysstare sätt, och jag hade kunnat vara ärlig. Det enda jag har kvar nu är saknaden. Jag saknar honom något otroligt. Känns som man går dag ut och dag in med ett tomrum i hjärtat. Men jag är fine med det och har förstått att det är normalt och anledningen till att jag saknar honom så är väl för att han var och är min soulmate. Något som dock gör mig förvirrad är ju hur han från tystnad och i princip 'avvisande' börjat kommentera bilder med vad söt du är och kommenter en del av mina kommentarer, vilket han aldrig tidigare gjort. Sedan kan han spontant skicka någon bild för att hålla mig uppdaterad men jag lände att jag inte hade något att säga så valde att inte svara. Det känns som ett spel. Han ger lite jag ger Putte lite och då spelar han svår till att försöka fånga min uppmärksamhet igen. Men han vill ändå inte komma för nära. Skit jobbigt då jag såklart blir mer påmind om honom men ändå knappt får ut något av det på ett personligt plan. Saknar han mig som jag får en känsla av att han gör? Kan inte handla om att han vill ligga då vi bor i olika länder ;)