Annons:
Etikettkänslor
Läst 1555 ggr
Snuffles
7/25/16, 1:03 AM

Kan inte glömma

Glömmer man någonsin sin första kärlek eller får man lära sig att leva med att de tar över en stor del av ens hjärna? Det har gått tre år och jag tänker fortfarande på henne varje dag, och ibland tror jag att det var meningen att vi skulle vara tillsammans men att allting gick så fruktansvärt fel att det inte gick.

Annons:
micki83
7/25/16, 1:19 AM
#1

Glömmer hoppas jag att man inte gör, men jag är osäker på vad det är du vill glömma? Vill du glömma personen i fråga, glömma minnena, eller glömma känslorna? Eventuell så kommer du att komma över det efter en tid, eventuellt när du träffat någon annan som tar upp din tid och ditt hjärta. Men när saker och ting inte längre känns så tunga, så kommer du förhoppningsvis att kunna minnas de trevliga stunderna ni hade tillsammans.

Honestyisdead
7/25/16, 1:43 AM
#2

Min första kärlek är idag en av mina bästa vänner. Men det tog mig flera år att komma över honom. Och några år till innan vi började umgås som vänner.

rainmore
7/25/16, 1:45 AM
#3

Menar du den första du var "ihop" med eller menar du den som det verkligen var kärlek först med? Det du känner och minns är nog mest banden som blev. Om det verkligen hade varit kärlek och fortsatt att vara en kärlek, och en ömsesidig sådan, så torde det ha fortsatt. Kärlek bygger bland annat på att fortsätta vara hängiven, och för att det ska finnas förutsättningar för det, som i värderingar,  intressen och att kunna fungera ihop. Att det är ömsesidigt. För att kunna fungera ihop måste var och en kunna fungera. Om någon eller båda är påverkad(e) av andra saker som kanske beror på något tidigare, så är det risk att det går ut över det nuvarande.
Men hursomhelst, om och när någon har betytt mycket och kanske under en längre tid, och det har bildats band som känns i "själen", så finns det kvar. Det kan bli en distans till det efter några år, men finns ändå kvar. Att det fortfarande finns kan vara för att hängivenhet funnits och det går inte bara att stänga av vad som varit.

Det finns en risk med det, och det är om det går ut över en efterkommande kärlek, så att det hindrar att känna hängivet på nytt, om det finns kvar nån lojalitet för någon tidigare och det är kanske inte helt medvetet. Det finns andra saker som kan hindra att känna hängivenhet eller just visa kärlek igen och det är missnöje om andra saker. Om det har blivit så invant att känna missnöje så kan det påverka ens sätt så att det  hindrar eller försämrar förmågan och förståelsen om att visa och känna på ett lugnt sätt för någon efter, som kan har varit hängiven och lugnare men som sen inte orkat mer, även om det kan bero på fler saker. Har varit med om det, och det finns inte ord att beskriva hur ledset det är, att inse hur egna brister varit innan och igen på ett nytt sätt uppleva att förlora någon. De djupa band med dess avtryck som känns eviga, och det som fanns däri om så många saker, känns kvar, men i ensamhet.

ivanhoe81
7/25/16, 4:40 AM
#4

Jag har fortfarande känslor för mitt ex och har inte kommit vidare och jag har inte pratat med henne sedan sommaren 2003 alltså min första som jag var ihop med i 4,5år men jag trivs bäst ensam för då kan jag inte såra någon med mina raka ord och att jag säger allt rakt ut

Snuffles
7/25/16, 11:31 AM
#5

#1 Jag vill bara sluta tänka på henne för det känns som att jag är fast i den perioden i mitt liv och jag kommer aldrig vara glad på riktigt så länge jag går runt och tänker på henne när jag troligtvis inte ens passerar hennes hjärna

[Raubtier]
7/25/16, 10:41 PM
#6

Glömma kommer du nog aldrig göra det har inte jag gjort iallfall men man kommer komma över personen efter ett tag, ibland kan det ta flera år som sagt.

Annons:
Upp till toppen
Annons: