Annons:
Etikettfamilj
Läst 1460 ggr
elviraj
8/9/16, 11:17 PM

Relation till min pappa

Min pappa dricker mycket och har utsatt mig för våld och övergrepp. Jag har varit rädd för min pappa, samtidigt som han kan vara världens bästa.
Samtidigt som han har bidragit till otroligt mycket rädsla och oro, så har han lärt mig så mycket bra i livet.

Allt jag önskar är att kunna ha en sund relation till min pappa.
Jag har inte träffat honom på över 4 månader eftersom jag flyttade till jourhem några veckor, och är nu tillbaka och bara bor hos min mamma av socialtjänstens rekommendation.

Han står inte för vad jag har berättat och ljuger för socialtjänsten. Och inte minst för mig, och för honom själv. Det gör mig så ledsen. Hur ska jag kunna få en förändring och en sund och trygg relation till min pappa när han inte kan stå för hur det varit?!
Vet verkligen inte hur jag ska göra !!! :(

Annons:
_Fisken
8/9/16, 11:43 PM
#1

Tråkigt nog kanske du inte kan göra så mycket just nu. Socialtjänsten är slipade så de ser nog igenom honom. Dessutom har de säkert god kontakt med din mamma. 
Kan du inte få övervakade umgängestillfällen med honom?

elviraj
8/9/16, 11:54 PM
#2

#1 Min socialsekreterare säger att hon tror mig, och det litar jag på. Dessutom har hon fått in journaler som visar att han dricker mycket och så vidare..
Min mamma och pappa håller ihop och säger samma saker, så det blir inte mycket lättare.
Jo, jag får träffa honom! Men det känns bara svårt hur det skulle vara, jag vill ju att han ska ''erkänna'', och stå för hur det har varit, känns inte som det kommer kunna vara en ömsesidig relation annars, och förmodligen heller ingen förändring.. :(

_Fisken
8/10/16, 12:25 AM
#3

Du kanske måste acceptera hans brister och ändå älska honom för den han är? De krav du ställer kanske är omöjliga i dagsläget att uppfylla.

elviraj
8/10/16, 12:54 AM
#4

#4 Jag begär liksom inte att allt ska vara perfekt eller att han ska vara den jag önskar att han ska vara. Jag älskar honom för den han är innerst inne, men inte för det han gör. 
Jag tycker inte det borde vara för mycket begärt att bara stå för vad som hänt, för att kunna få en förändring och hjälp med det.. Men jag vet inte, jag kanske har fel, det är inget lätt ämne…

OlgaMaria
8/10/16, 9:16 AM
#5

Du är redo för en förändring, men din pappa kanske inte alls är det. Han kanske har sina ljusa stunder, men på det stora hela är han den han alltid varit. Jag tror du ska vara försiktig och hålla honom lite på distans. Det är ok att älska honom, men för att skydda dig själv kan du ändå behöva hålla dig på avstånd.

/ OlgaMaria, sajtvärd på Allergier iFokus

elviraj
8/10/16, 10:32 AM
#6

#5 Så kanske det är.. Jag kanske måste inse att jag inte kan ta ansvar och förändra alla andra.. Men samtidigt så känns det som att jag väljer bort min släkt om jag inte träffar pappa..

Annons:
OlgaMaria
8/10/16, 11:12 AM
#7

Jag tror du kan fortsätta träffa honom, om du förstår att han är oberäknelig och kan skada dig. Träffa honom vid tillfällen då du har goda anledningar att tro att han är stabil, inte annars. Glöm inte att han är fullt kapabel att såra dig och svika ditt förtroende. Om du har det med i bilden så kan du skydda dig själv mot att bli sårad i framtiden.

/ OlgaMaria, sajtvärd på Allergier iFokus

elviraj
8/10/16, 11:32 AM
#8

#7 Ja, detta ska jag fundera på. Jag är så mycket antingen eller, men ska verkligen fundera på dethär..

Honestyisdead
8/10/16, 3:25 PM
#9

Jag förstår faktiskt inte varför du vill ha en relation med honom.  Varför?  Din far ja. Men varför är blodet viktigare än beteende?

elviraj
8/10/16, 4:46 PM
#10

#9 För att det finns så många fina sidor i honom och så mycket saker som han gör bra, men framförallt för att jag älskar honom

_Fisken
8/10/16, 4:54 PM
#11

Man väljer tyvärr inte sina föräldrar. Det viktigaste är ändå att du förstår att dessa problem DE har som också skvätter över på dig har du ingen förpliktelse att lösa eller känna skuld över. Jag tycker också du är den mogna i detta men det borde du inte behöva vara. Vill Du träffa pappa för att du gillar det eller är du rädd för att förlora resten av släkten? Varför skulle resten av släkten vända dig ryggen om du har lite distans till din Pappa? Du ska välja folk att umgås med som ger dig det du behöver och som du känner dig trygg med. Det kan räcka med EN som du knyter an till. Du behöver inte ha hela släktens acceptans. Hur gammal är du?

Honestyisdead
8/10/16, 5:03 PM
#12

#10 Okey. Jag kan inte relatera till att man älskar en person som gjort det han gjort. Jag uppfattade nämligen det som att han betett sig väldigt illa. 

Jag kan inte älska familjemedlemmar som gjort hemska saker. 

Men jag har förmodligen misstolkat det du skrev.

Agafia
8/10/16, 9:25 PM
#13

Det finns många som brutit kontakten med sina föräldrar pga . övergrepp o dylikt, de har istället hittat / fått stöd av andra som gett dom vad en förälder ska göra . Så varför hålla fast vid något som gjort/ gör dig illa , du är värd så mycket bättre . Det du har ser jag tyvärr inte som gott föräldraskap utan ren egoism från deras sida , tänkernågon av dom på dig och hur du mår ? Du har absolut ingen skyldighet mot dom , tala / skriv precis vad som hänt dig till din Socialsekreterare så de får ta ansvar för vad de utsatt dig för , sköt om dig .

Annons:
elviraj
8/11/16, 12:32 AM
#14

#11 Jag är 16.. 
Tack för att du säger det, jag vet egentliegn att jag inte borde känna skam, skuld osv, men det är så förbannat svårt att inte göra det!

Jag vill träffa min pappa för att jag tycker om min pappa, också. Det är kanske jättesvårt att förstå i andras ögon men så är det faktiskt. Sen känns det som det kommer bli svårt att träffa släkten eftersom pappa har sagt till de att jag ljugit osv, är så rädd att de ska tro på pappa och att de ser mig som en lögnare. Är också rädd för att jag måste prata med detta för släkten, vad ska jag annars göra om de går runt och tror att jag ljuger?…

#12 Jag tror inte du har missuppfattat mig. Min pappa har behandlat mig illa, ja. Samtidigt som han har gett mig så mycket annat som inte min mamma till exempel har gjort. Jag älskar min pappa hur konstigt det än kan låta, och det är inget jag väljer, utan det är hur jag känner.

#13 Du har så rätt, jag vet att det inte är mitt ansvar. Men är så rädd att min lillasyster som inte vågar berätta blir kvar i detta, om jag berättar, och inte jag..

_Fisken
8/11/16, 6:50 AM
#15

Ja, det där med "skuld och skam" är nåt du får försöka mota. Det är enkelt att "ta på sig" skuld. Det gäller även oss äldre. Dåligt samvete och skuld följer oss genom livet och det måste man bearbeta hela tiden. En sak du får tänka på är att "du gör så bra du kan utifrån de förutsättningar du har". Mer kan man inte begära - speciellt inte från en ungdom. 

Vilken bra dotter din pappa har. Du gillar honom trots bristerna och de svårigheter han skapar. Det är iofs inget konstigt med det. Jag älskar ju mina barn även om de har uppfört sig illa ibland och sagt o gjort saker som är sårande. Det är där blodsband kommer in. 

Släkten, precis som sociala, kan säkert se att din pappa har svårigheter och säger saker som troligtvis inte är sanna. Så möt du din/hans släkt med högburet huvud och var trygg i att du är bra som du är.  Sen kan du i förtroende berätta för nån du känner extra stort tillit för att du är rädd att "möta släkten" för att du är orolig för att pappa säger att du ljuger. Har du någon i släkten du känner extra  förtroende/närhet till? (Jag pratar nu om den "tredje vuxna"..inte sociala)

När du väl fått mer ordning på ditt liv så vet du hur du ska göra med din syster.  Om nåt bra händer för dig så skvätter det över även på henne.

elviraj
8/11/16, 10:52 AM
#16

#15 Tvekar på att släkten ser igenom det, är så rädd för att de inte gör det och det blir jag som framkommer som dum i huvudet typ.
Har dock ingen i min släkt som jag någonsin skulle kunna berätta det här för, det känns jättesvårt.. ://

Maria
8/11/16, 7:07 PM
#17

Har polisen varit inblandad? Han har ju utsatt dig för både våld och övergrepp så jag antar att det har blivit anmält.

/Maria

Det är bara med hjärtat som man kan se ordentligt. Det viktigaste är osynligt för ögonen"
Ur Lille Prinsen.

elviraj
8/11/16, 11:36 PM
#18

#17 Ja det stämmer, jag har varit på två polisförhör, på det ena berättade jag om en händelse, men på det andra gick det inte alls.. 
Sedan bad polisen mina föräldrar (som båda varit misstänkta) om att de skulle ta in bevis från mig.. Nu har utredningen om övergreppen blivit nedlagd och det kommer även den med våld också bli.

Upp till toppen
Annons: