Jag tror du kan fråga rakt ut om han vill ha fler i framtiden.

Fråga rakt ut bara, den frågan går inte att linda in och du kan fråga när som helst.

Stor skillnad på att fråga hur den andre ser på saken jämfört med att själv framföra hur man själv ser på saken dessutom. Tror inte mycket kan gå fel med att bara ställa en fråga om den andre.

Skulle du "skrämma iväg honom" är ni inte rätt för varandra. 

Mitt råd är att prata om det nu direkt.

Bättre att få reda på det nu så att du inte slösar tid på någon som inte vill samma sak som du.

Att fråga någon om de vill ha fler barn är ju inte samma sak som att fråga om de vill ha barn med dig, där det första är något som man förmodligen har någon tanke om och borde kunna ta upp och prata om redan från början, även om man kanske inte vet hur man känner för att skaffa barn tillsammans efter bara ett par månader.

Så jag håller med de som sagt att det är något som du och han borde kunna prata om så ni vet hur ni båda står i frågan.

Efter 2 månader? En fråga som typ "Kan du tänka dig mer barn framöver?" skulle vara lagom att få höra. Speciellt om du ger honom en talande blick. Det finns så många undertoner i det så det är uppenbart. :-)

Nej, nej - fråga INTE! Inte om du vill att förhållandet skall vara en längre tid. Han har redan ett barn från ett förhållande som inte höll. Hur tror du han kan tänka på fler barn nu? Han har tillräckligt jobb att få ihop allt som delvis ensamstående förälder med  överlåtning och annat praktiskt.

Det är verkligen en sak som slår mig när jag läser många inlägg här - att tjejer har så himla bråttom med allt! Vill så himla fort flytta ihop, få försäkran om evig kärlek, barn etc. Killar funkar (för det mesta) inte så.

Och om det viktigaste för dig är att få barn är kanske inte den här killen "den rätta". Om du verkligen älskar honom (vilket jag tycker är svårt att veta efter 2 månader) så är det där med  barn en sekundär fråga.

Vem vet -om ett år kanske du inte alls är lika kär och säker på att du vill ha barn med honom.

Njut för stunden och lär dig om kärlek!

#8 "om ett år kanske du inte alls är lika kär och säker på att du vill ha barn med honom." Så uppfattar inte jag TS. Hon är säker på att hon vill ha barn, inte att hon vill ha det med honom. Hon vill veta om han drömmer om samma sak, för annars är han ju inte rätt för henne. Så jag hållet helt med Hera, skulle han bli skrämd är de nog ändå inte rätt för varandra.

#8 Så hon ska istället slösa ett år på en kille som kanske inte alls är rätt för henne? Löjligt värre! Det är ju bättre att avsluta förhållandet redan nu om de inte är på samma nivå istället för att gå och dra ut på något som eventuellt aldrig kommer att ha en chans.

Jag och min kille visste redan första månaden var vi stod. Vi pratade om drömmar och mål i allmänhet och så  kom barnfrågan upp. Sådant måste man ju nog veta i ett relativt tidigt skede.

Slösa ett år - hon är bara 25! Under det året kan hon lära sig mycket om kärlek, om att ha ett förhållande, om att leva med barn. Och tänk på att killen redan har ett havererat förhållande med barn. Han vill nog tänka på annat ett tag.

Just nu kanske han inte alls känner för det och blir skrämd. Men om ett år kanske han inte vill något hellre. Därför tycker jag det är bättre att vänta och se tiden an ett tag.

Och ja, jag vet att det kan gå snabbt och man kan vara säker fort. Min man friade efter 2 månader och vi har hållit ihop i över 30 år och har en massa barn - men vi var över 30 när vi träffades och hade andra förhållanden bakom oss,  och då vet man lite mer om vad man vill och vad ett förhållande är.
Jag är jätteglad över att jag inte fick barn ihop med någon av dem jag var "jättekär" i när jag var mellan 20 och 30. Inte för att jag inte längtade - och min starka längtan efter bindning och barn var ett bra sätt att "skrämma iväg" killar.

#11 Kan man då inte se det som något positivt att du skrämde iväg killar med din barnlängtan? Den man du har nu lär ju ha varit en som inte var det minsta rädd för överlåtelse och barn med tanke på att han friade så fort och att ni sen fick en massa barn. Så det var väl fantastiskt att du skrämde iväg de andra. Och hur kan du säga att det är fel att ha bråttom? Ni gick ju all in och fort dessutom! Det hade nog mindre med er ålder och erfarenhet att göra, utan handlade nog mer om vilka ni var och att ni var rätt för varann och det var just då som ni möttes.

När jag var 25 var jag gift och hade fått mitt första barn. Så jag tycker inte det är konstigt att andra längtar efter samma sak och inte vill slösa bort sina år på partners som inte är något för dem i det långa loppet. Om man inte vill slösa bort ett år vid 35, varför skulle man vilja det vid 25?

#11 De flesta vill inte slösa bort sina bästa år på något som inte har en framtid och det är väl inte så konstigt? Jag är åtminstone sådan som inte vill slösa bort min tid på något oseriöst. Då  spenderar jag hellre den tiden på något annat.

Ja, hon är endast 25 och sen slösar hon bort ett år på honom och gud vet hur länge det sen tar för henne att bli tillsammans med någon annan och enligt din logik ska hon då också ska slösa bort ännu ett år på den människan innan hon vet vad han vill?

Visst lär man sig från att vara i ett förhållande, men det ska väl inte vara syftet med att vara tillsammans med någon? Ska inte syftet vara att man kan skapa en framtid tillsammans och redan i början veta vad båda vill ha i livet? Jag tycker det är viktigt att veta vad för mål och önskningar man har redan då man börjar dejta någon. Det gör saker och ting smidigare och man slipper en massa hjärtesorg. Du tycks ju också missa den biten, att det kan sluta i stor hjärtesorg ju längre hon är tillsammans med människan och sen efter ett år får reda på att han inte alls vill samma saker som henne och då kan det bli ett svårt uppbrott. Då har hon ju utsatt sig för en massa som hon kunde ha undvikit och jag tycker inte att man behöver med flit utsätta sig för hjärtesorg, faktiskt.

Nej att vänta ett år är ju bara dumt! Och vad har man för förhållande om det inte naturligt kommer upp som ämne relativt tidigt i ett förhållande? Det är ju en viktig fråga.

Om man träffats i 2 mån så tycker jag man kan ha vilka samtalsämnen som helst. Djupare desto bättre. Springer han iväg om samtalsämnet barn förs på tal, då är det ändå inget för TS.

#11, själv är jag ofantligt glad att jag inte lyssnade på alla "förståsigpåare" som menade att äkta kärlek och långa relationer hittar man inte på gymnasiet. Man kanske tror det, men man är för ung. Jag och min man träffades när vi var 18, samma år som vi skulle fylla 19. Vi har nu varit ett par i 10 år, gifta i ett och får vårt första barn om en månad. Jag har vänner som träffat män med barn sedan tidigare, och dom männen är oftast de man ska ta diskussionen med! Dom har gjort det innan och gör inte en så hemskt stor sak av det hela. Till på köpet tycker jag verkligen att det är viktigt för båda att man vet lite vad man har för förväntningar och planer. Man kan ju säga saker på olika sätt, förklara att man gärna vill ha barn i framtiden och fråga hur personen känner inför ytterligare barn. Man behöver ju inte slänga sig upp på bordet, sära på benen och skrika "befrukta mig, NU!!". Oavsett så tror jag verkligen att en öppenhet och en dialog kring drömmar och förhoppningar, även tidigt, är ett recept för en bra relation. Då blir man inte besviken senare när man inser att man inte alls vill samma saker. Och helt ärligt… Varför skulle bara relationer som startar efter 30 vara de som är ordentliga? Är det inte en fråga om just tankar, planer och att vara på samma nivå? Du och tidigare partners #11 har ju uppenbarligen inte velat samma sak. Då spelar det ingen roll om man är 20, 30eller 50 när man träffas.

Jag tror inte du kan skrämma iväg honom genom att bara fråga om han kan tänka sig fler barn i framtiden. Skrämma iväg, för mig, är samma sak som att inte vilja vara tillsammans och det är ju en ganska drastisk och lite överdriven reaktion på en sådan fråga. Skulle vara skillnad om du frågade " Vill du ha barn med mig NU?" då kanske han inte är redo men det va ju inte det du undrade :)

Han har ju också fördelen att veta vad det innebär, att ha barn, till viss del till skillnad från någon som inte har barn sen tidigare.

Det är stor skillnad på att fråga "hur ser du på fler barn i framtiden, är det något du kan tänka dig eller vad har du för funderingar?" och att fråga "vill du har barn med mig inom snar framtid."

Så som jag tolkar dig TS vill du veta hur han ser på barn framöver, om det är något han kan tänka sig i rätt förhållande med rätt förutsättningar, så att du vet om ni har liknande syn på det. Den frågan tycker jag verkligen du kan ställa nu. Bara fråga det när ni snackar som vanligt, gör ingen stor grej av det. Sen kan ni ju längre fram prata mer om det ifall det är aktuellt, men att veta om ni har samma utgångspunkt tycker jag är viktigt så man vet om man vill gå vidare och hur mycket man vill lägga på förhållandet.

Jag och maken pratade om barn och äktenskap redan innan vi blev tillsammans, och då var vi bara 22. Det var gubben som tog upp det, han hade en enorm barnlängtan och hade precis avslutat ett längre samboförhållande där tjejen inte ville ha barn. Så han ville försäkra sig om att han inte gav sig in i ett nytt sådant förhållande. Bra tycker jag, det skadar ju aldrig att få veta vart man står och hur framtiden förhoppningsvis blir :)

Tycker inte det är någon konstig fråga alls. Man kan linda in det lite snyggt och fråga Vart ser du dig om 5 år? Hade den diskussionen med min man innan vi blev ett par då han gärna ville ha egna barn men has före detta ej kunde få barn. Sa ärligt som det var/är jag har två barn och ska inte ha fler och sen fick han ta ställning till det.