Annons:
Etikettfamilj
Läst 1589 ggr
[Devya]
2016-10-04 17:18

Syskonbråk

Nu råkade jag och min syster hamna i ett jätteonödigt bråk.

Jag hade fått hem ett paket från zooplus och uttryckte min besvikelse för min syster. Jag berättade om hur paketet hade sett ut och visade även bilder på eländet och beklagade mig över det hela. Såklart var jag ännu mer upprörd vid tillfället för jag hade just fått hem paketet och fått städa upp ordentligt efter den mardrömmen. 

Det slutade med att hon skällde ut mig och sa att jag borde växa upp. Jag var barnslig, omogen och otroligt likt min mamma och hon sa även "du vet ju också vad jag tycker om henne". Typ att poängtera att det jag sa fick henne att ogilla även mig väldigt mycket. Hon hatar nämligen vår mamma. Visst överreagerade jag i stundens hetta och sa att det här var nog en skitbeställning och att jag gärna berättar åt alla som vill veta om det här, men jag gick ju aldrig i attack mot henne på något vis.

Jag fick nog och för en gångs skull bröt jag upp kontakten med henne. Vi har sällan haft bra konversationer och jag insåg helt plötsligt att jag hade tröttnat. Det här var faktiskt första gången som jag någonsin beklagade mig över något för henne. Vanligtvis måste jag lyssna då hon gnäller om allt mellan himmel och jord. Det här kanske var ett väldigt barnsligt drag från min sida men jag orkade inte mera. Jag har i över 20 år fått utstå all hennes gnäll om vår mamma och jämt fått vara där då det har varit bråk mellan dem. Nu gick hon till attack mot mig och det var droppen. Jag orkar inte vara den där snälla och förståndiga tjejen mera. Vi är släkt och jag älskar förstås henne men jag orkar bara inte med henne längre. Hon är för mycket för mig. Vi klickar absolut inte. Jag vill hellre omge mig med människor som får mig att må bra, speciellt nu då jag även har svårt på jobbet. Jag har inte tillräckligt med energi för människor som börjar attackera mig då jag har en dålig dag.

Jag vet att alla i min familj kommer att vara besviken på mig för jag är den som är den "förståndigaste" och i princip ordnar upp alla gräl som sker mellan familjemedlemmar, även om jag är tusentals kilometer ifrån dem. Det här kommer alltså definitivt som en chock för dem. Jag är den enda som brukar klara av min syster relativt bra, men tydligen fick jag helt enkelt nog idag. Det knasigaste är väl att det skedde över ett så onödigt bråk. Om hon inte hade gått till personangrepp så skulle det här avbrottet inte hänt ännu på länge, gissar jag iallafall.

Jag är kanske barnslig men jag har aldrig påstått att jag är perfekt. Även jag har mina gränser och jag tänker absolut inte acceptera personangrepp från min egen syster.

Plötsligt känner jag mig friare än vad jag någonsin känt mig tidigare. Hur kan man känna sig så lättad? Borde jag ändå inte må dåligt över det här? Vanligtvis brukar jag må jättedåligt om jag har bråkat med en familjemedlem, vilket bara har hänt kanske tre gånger under mina 29 år. 

Ett så otroligt löjligt bråk men vilken underbar känsla att kapa banden med någon som alltjämt fått en att må dåligt på ett eller annat sätt! Finns det månne flera som har fått kapa banden med en familjemedlem? Hur kändes det?

Annons:
[Toretto]
2016-10-04 17:38
#1

Jag förstår precis vad du menar och jag har också brutit kontakten med en familjemedlem och precis som du beskriver så kände jag en befrielse och det är nästan 9 år sedan det hände och jag har fortfarande ingen kontakt med min mormor. Jag har alltid varit det svarta fåret enligt henne hon har alltid visat massor av kärlek till mina tre andra syskon men har psykist och några gånger nästan fysiskt misshandlat mig så länge jag kan minnas och varje gång hon var elak fick jag säga förlåt men det var bara för min mammas skull jag gjorde det jag har allltid haft stark vilja och sagt precis vad jag tycker men med henne kunde jag inte riktigt gör det men som vanligt endast för mammas skull. För mig var det en lättnade när jag sa upp kontakten med henne precis som du beskriver. Du ska inte ha dåligt samvete alls man kan inte ta hur mycket skit som helst tills slut spricker man precis som du beskriver kan det vara över små saker men egentligen handlar det över stora saker som byggds upp under åren. Och jag tycker inte du ska bry dig om hur din familj reagerar om dom gör det negetivt be dom att se det från din sida istället. Hur tror att dom syster kommer må av det här?

Agafia
2016-10-04 17:45
#2

Jag var tvungen att kapa banden till min syster ( samma pappa ) när hon ljög och manipulerade mig och sina barn . Det var droppen för mig , att hon var avundsjuk på mitt liv kunde jag ta men resten ……. Kände en stor lättnad när jag bestämt mig , bara för att du är släkt med någon betyder det inte att du ska svälja vad som helst ! Det är nu många år sedan och det var rätt beslut för mig .

[Devya]
2016-10-04 17:46
#3

#1 Det ultimata är ju att alla kommer överens men det är ju inte alltid möjligt. 

Jag vet inte hur min syster tar allt det här men efter vad jag har hört så har hon försökt ringa min mamma och hon har redan pratat med mormor. Förstår inte varför hon alltjämt ska dra in alla andra i sådant här. Det är dock väldigt typiskt henne. Jag tror dock att de helst vill hålla sig utanför det här vilket är skönt att höra för det har ju egentligen inget med dem att göra.

Jag förvarnade min mamma och hon verkade direkt förstå att min syster hade ställt till med något. Det är typ alltid hon som ställer till med bråk i vår släkt. Vet inte varför det allltjämt blir så. Hon är väldigt mjuk och känslig innerst inne men hon kan vara så hård och elak mot alla andra. Det är väldigt svårt att veta hur man ska hantera henne emellanåt.

[Devya]
2016-10-04 17:47
#4

#2 Låter otäckt. Min syster är mest en sådan som blandar sig i och skapar bråk. Det kan bli väldigt jobbigt nu som då. Oftast är det bråk mellan henne och min mamma men även med min bror. Hon älskar att gnälla och prata skit om folk som jag älskar och det är aldrig speciellt roligt att höra sådant.

Agafia
2016-10-04 17:53
#5

#4. Ja det var helt absurt …… Finns det ingen som din syster lyssnar på , någon som kan få henne att backa ? Eller kanske ska ni pröva med att ignorera hennes tjafs o börja prata om annat ? Omvänd psykologi håll med henne i allt och se hur hon reagerar när ni inte ger henne något motargument ? Ibland måste man ta till tuff kärlek ;)

[Toretto]
2016-10-04 17:56
#6

Jag tycker att det låter som att du tar rätt beslut.. Det är inte bara du som ska finnas där för din syster och lyssna det måste gå båda vägar, Jag själv skulle säga ifrån direkt om någon snackade skit om mina nära o kära även om det var min syster det är inte konstigt att du har exploderat. Skulle du kunna tänka dig ett liv utan att ha kontakt med din syster? Sen tycker jag att det är väldigt onödigt att börja blanda in massa andra o erat bråk.

Annons:
[Devya]
2016-10-04 18:10
#7

#5 Jag avvundas verkligen inte det du har varit med om. Manipulation är väldigt otrevligt på alla sätt och vis. Då har jag ändå sluppit lätt undan.

Jag har som sagt tidigare klarat av att hantera henne. Jag har lyckats klara upp bråk mellan henne och andra familjemedlemmar utan några problem. Jag har även tidigare lyckats hålla mig undan från att hamna i gräl med henne. Jag har liksom klappat henne medhårs bara för att hålla henne nöjd. 

I min släkt är de ganska trött på hennes gnäll och bråk. De flesta gör som jag har gjort, klappar henne medhårs och undviker bråk på det viset men sen har vi de som inte klarar av det och då blir det bråk. Hon kan trycka på ens knappar väldigt bra. Jag har även sett henne totalt explodera emellanåt utan någon annan anledning än att hon har bara blivit trött på någon eller något. 

Allt fler drar sig undan henne för de orkar inte med hennes humör. Min andra syster har ingen kontakt med henne och min bror försöker undvika henne så gott det går. Min mor försöker hålla sig sams med henne nuförtiden men de ryker ändå ihop  nu som då. Min mormor orkar inte lägga sig i dessa gräl mera. Hon är för gammal och för trött.

Alltså jag är ju som sagt inte perfekt men jag har lyckats upprätthålla en ganska bra fasad och därmed undvikit bråk med min syster. Hon har alltjämt trott att jag är den lugna och förståndiga tjejen, men jag har aldrig visat henne när jag har blivit arg, upprörd eller nervös. Jag visar endast den sidan mot två personer i mitt liv, min kära mamma som kan lätt hantera då jag skäller om en produkt, mitt dåliga jobb eller om något bara gått fel. I slutändan skrattar vi åt eländet. Den andra personen som jag kan visa den här sidan för är min sambo. Det är aldrig riktat mot honom så det brukar ju aldrig vara några problem. Jag behöver dock kunna ventilera ett par få minuter om jag är upprörd, rädd eller arg. Jag gjorde misstaget att visa den sidan åt min syster den här gången och det var inte ens något farligt, jag skrev bara att jag var så trött och besviken på de oanvändbara produkterna som jag fick. Tydligen blev hon sur då jag sa sanningen om min erfarenhet med hennes favorit webbutik att hon var tvungen att gå till personangrepp. Helt otroligt faktiskt.

[Devya]
2016-10-04 18:17
#8

#6 Nämen precis. Det är ju mellan mig och henne. Ingen annan familjemedlem behöver dras in i bråket. Jag vet att hon kommer att försöka få medhåll och få dem på hennes sida vilket skulle bara förstora hela bråket. Jag kommer dock inte säga något om hela grejen. Bättre att hon själv bara håller på för jag orkar inte med det dramat. Så småningom så lugnar det väl sig ner sig ändå. 

Jag har inget emot att aldrig prata med henne igen. Det har aldrig riktigt känts som om vi är systrar då vi aldrig växte upp tillsammans. Dessutom skällde hon alltid på mig då vi väl träffades (då jag var liten). Hon pratade en massa skit om min mamma och jag fick jämt försvara min mamma och därmed bråkade vi mycket på den tiden. Jag var väl 7 år gammal vid den tiden och hon 17.

[Toretto]
2016-10-04 18:50
#9

Jag tycker att det låter som att det kanske kunde göra dig gott att inte prata med henne på ett tag och se hur det känns? Du verkar redan ha det tufft och behöver tänka mer på dig själv just nu och på hur du mår jag kommer ihåg när jag sa upp kontakten med min mormor och jag ångrade mig inte alls jag tänkte mer på hur illa hon gjort mig under alla dessa år och insåg att jag inte ville ha henne i mitt liv även om hon är min mormor en del saker kan man bara inte förlåta hur mycket man en vill. Om någon skulle prata illa om min mamma skulle jag aldrig förlåta det ( jag har alltid varit mammas flicka) jag tycker du har tagit tillräkligt mycket skit av henne och om hon vill ha dig i ditt liv ska du kräva en ändring och en uppriktig ursäkt du kommer bara fortsätta att må dåligt annars och det kommer nog inte dröja länge innan du exploderar igen. Om hon skulle börja snacka skit om din mamma eller dina nära och kära igen så ifrågasätt det och försvara dom så hon vet att det inte är okej. Är det ingen som någonsin säger emot henne?

[Devya]
2016-10-04 18:59
#10

#9 Jag tror också att det kan vara bra att inte ha kontakt med henne på ett bra tag. Jag har liksom fått så nog. Det har blivit alltför mycket.

Jag har aldrig tyckt om då hon har pratat skit om min mamma. Jag vet av min mammas brister men jag älskar henne, det gör inte min syster. Min syster fullständigt avskyr henne vilket gör att det är svårare för mig att höra henne prata illa om vår mamma.

Jag har alltjämt försvarat mamma men det ledde bara till en massa gräl, ända från då jag var 6 år tills jag blev 14. Sen insåg jag att jag var bara tvungen att hålla tyst då hon pratade skit om mamma, annars blev det bara bråk.

Många har sagt emot henne men det är ju just då det blir en massa bråk. Lättaste har varit att hålla tyst men det orkade jag inte med den här gången och därför blev det som det blev, tyvärr.

[Melbun]
2016-10-04 19:16
#11

Upplevde nåt liknande med min syster. Hon har alltid varit självisk och elak men när hon flyttade hemifrån blev relationen bättre. Under en kort tid där jag var arbetslös så ville hon vara snäll, gav mig ett nummer till en arbetsgivare och jag gick dit för att provjobba. Det var verkligen fruktansvärt, inte arbetsuppgifterna i sig med själva arbetsplatsen. Kom i princip hem i tårar och sa att dit vill jag inte gå igen. Hon tog det väldigt personligt och pratade inte med mig på 2 år eller nåt? Trots att jag fick ett nytt jobb bara nån vecka senare så var det väldigt mycket skitsnack om hur fin och bortskämd jag var. Vi tog upp kontakten igen när hon behövde hjälp med sina studier men det höll inte så länge. Här kan vi snacka om löjligt bråk dock, jag var i badrummet och hon blev arg för att jag inte släppte in henne när jag var där. Hon försökte fysiskt bryta sig in och när jag kom ut sparkade hon mig i ansiktet. Detta var väl 2 år sen ungefär och vi har inte pratat sen dess. Kan säga nu att jag är oerhört lättad för hon är väldigt påfrestande och har svårt att kontrollera sina känslor. Hörde att hon fått diagnosen Borderline inte så långt efter. Mår mycket bättre idag utan henne, det enda som är tråkigt är att hon gärna ljuger för alla om vad som har hänt för att vinna deras sympati. Tyvärr rök även kontakten med min pappa lite pga henne. Tror inte att vi någonsin kommer varken träffas eller prata med varandra igen men jag känner inte att jag behöver vara delaktig i hennes skit längre och det är bara skönt. Visst är det synd att det blev som det blev men jag kan heller inte ansvara för andras handlingar.

[Toretto]
2016-10-04 20:20
#12

#10 jag tycker att du ska stå upp för dig själv och även din mamma som du älskar så mycket och omge dig av nära och kära som älskar dig så du omger dig av kärlek och positivitet. Jag tycker att du ska vara stolt över dig själv som har stått ut så länge med det här och även fast hon gjort mycket ont mot dig så har du Inte gett upp. #11 jag tycker att att låter jätte tråkigt att behöva ha en sån relation med en syster nu har jag jätte tur med mina syskon (har både systrar och bror) som jag har jättebra kontakt med. Det gör mig riktigt förbannad när folk ljuger för att dom vill att folk ska tycka synd om dom. Fick ingen reda på sanningen om vad som hände mellan dig och din syster? Jag undrar bara hur man faktiskt kan sparka sin syster i huvudet och sen kunna leva med det utan att ens be ursäkt och sen dessutom ljuga om det.

[Melbun]
2016-10-04 20:35
#13

#12 Jo, men det blev inga konsekvenser för henne ändå. Det jobbigaste var väl att jag hade lånat henne 5000kr till hyra när hon var arbetslös som hon vägrade betala tillbaka efter. Resten av familjen ryckte på axlarna och tyckte det var något vi skulle lösa själva men det gick ju inte när hon är som hon är. Hon pratade väldigt mycket, lade till och med upp allt på instagram direkt efter. Jag pratade inte om vad som hade hänt så när det kom ut så blev en del förvånade men ja hon brukar komma undan med sitt beteende tyvärr.

Annons:
[LadyK]
2016-10-07 00:10
#14

Jag har nästan ingen kontakt med min släkt överhuvudtaget. Mår helt klart bästa av det.

Upp till toppen
Annons: