vågar inte nämna någonting...
jag har en väldigt bra realtion med min pappa, men jag vågar/osäker om jag ska berätta detta för han. För några veckor sen sluta jag på min favoritsport trampolin, där jag hade vänner och allt. I skolan har jag ingen och därför va det som en lättnad att komma till träningarna. Men det är så dyrt och är även osäker om vi ens har pengar för det ( 4000 kr per termin ) jag vill verkligen tillbaka men för någon anledning vågar jag inte! Jag saknar träningen samt in bästavän som jag aldrig kan träffa mer än på träningarna…
Vad tror du själv är anledningen till att du inte vågar?
Medarbetare på Fågelmatning, Djurparker, Vilda djur och Politik i fokus.
Precis. Varför vågar du inte? Sen ska du låta föräldrarna säga nej. Du ska inte säga nej i deras ställe. Som förälder så vill man sitt barn det bästa….även om det ibland är lite för dyrt.
Har er situation förändrats eftersom du inte tror ni har råd?
Jag lider med dig. Som förälder gör man allt för sina barn. Jag skämmer bort mina ibland. Det finns ju inget bättre än att se dom glada.
Om det är något som får mig att gråta så är det när barn mår dåligt.
Prata med din pappa, det kanske finns en möjlighet.
Vad var orsaken till att du slutade?
/ OlgaMaria, sajtvärd på Allergier iFokus
orsaken för att jag sluta va priset…. men jag prata med pappa för några dagar sedan och då nämnde han att min mamma bara får hälften utav lönen…
#6 Hur är det med andra släktingar då? Kan inte de slinka in med en slant?
Nu vet jag ju inte hur gammal du är eller så, och det här är ju saker som dina föräldrar ska ta tag i, du ska ju inte behöva oroa dig över din familjs ekonomi. Därför är det viktigt att du berättar för dina föräldrar vad du känner, att du saknar trampetsen och din vän där. För att du har en idrott är ju otroligt viktigt, så att bara neka dig den av ekonomiska skäl är ju jättetrist.
Men visst är det ju relativt dyrt än i jämförelse med andra sporter, men försök få fram ditt budskap om hur viktigt det är för dig.
Sen tänker jag också såhär(jag är socionom); om dina föräldrar har så ansträngd ekonomi, och inte kan få hjälp av någon i sin familj, så kanske de kan prata med socialen om de kan få "skillnaden" som ekonomiskt bistånd. Det här betyder då att dina föräldrar tänker ut hur mycket de kan betala, och sedan räknar ut hur mycket de skulle behöva i form av bistånd och ansöker om det.
Det är alltid värt att prova. Det är dock inte säkert att de får ett ja. Men socialen anser att idrotter och fritidsintressen är viktigt för barn och ungdomar.
Men jag säger det igen, du ska egentligen inte behöva oroa dig över det här, och det ska inte vara på dina axlar att reda ut hur mycket pengar dina föräldrar har, och det ska inte heller vara på ditt ansvar att fråga släktingar om pengar.
Men vi hör ju hur viktig trampetsen är för dig. Så dina föräldrar behöver ju också förstå det, annars blir det ju ingen trampets över huvudtaget.
Kram!
Bättre att tända ett ljus än att förbanna mörkret.