Att veta vem man vill spendera livet med
Kan man efter 4 månader tillsammans veta att denna personen vill jag leva resten av mitt liv med?
För just nu känns det verkligen så. Vi är perfekta för varandra och han är den bästa personen jag träffat och någonsin kommer träffa. Vi passar otroligt bra ihop. Men vi är båda under 20. Jag är bara väldigt nojig men både jag och han vill leva tillsammans resten av våra liv och det känns konstigt att det skulle kunna ändras.
Snälla berätta solskens historier för mig!
Det kan vara så att det fungerar resten av livet. Dock talar statistiken emot det. Så endast tiden kan visa hur det blir.
Man kan ju vilja leva livet ut tillsammans men att känslor eller livet vill annorlunda. Jag kan inte delge någon historia tyvärr. Sen när man är ung är man mer "positiv" och vill att allt ska vara som det alltid är. Jag som 10 år äldre än dig har insett att visst är det en bonus om man kan vara tillsammans med någon resten av livet. Men vissa gånger går bara inte det. Så att sitta och förutspå hur det blir för er är ju ganska svårt.
Memento mori
Medarbetare för Julen
nej, jag skulle vilja påstå att det är omöjligt.
just nu, efter bara 4 månader, så är du fortfarande inne i dimman, du är upp till öronen nykär, nykär då allt känns så fantastiskt bra, känns som att det är ni 2 mot världen och det känns just nu som att inget någonsin skulle kunna skilja er åt. det är som en drog kan man säga, en drog som stänger av din hjärna att kunna tänka rationellt och klart, du kan bara se allt det positiva med förhållandet och din partner. en extremt härlig drog, men extremt förrädisk också på samma gång
baserat på det, så är det omöjligt att veta hur du kommer att känna om typ 1-3 år, då dimman har lagt sig, när nykär känslorna har börjat att svalna och den gråa vardagen kommer krypandes.
ställ dig själv exakt samma fråga som du gör nu om typ 1-2 år, när du står på lite mer neutral mark så att säga, då kan du få ett mer riktigt svar.
To be a good soldier you must love the army. To be a good commander you must be able to order the death of the thing you love.
http://nostalgiminnen.fria.ifokus.se/discussions/57f19cd5ce12c43ad8000dd6-valkomna-till-nostalgiminnen?readstate=false
Man kan inte "veta" från första start däremot så blir många ihop och lever sen resten av livet tillsammans så de är absolut möjligt för en solskenshistoria, vardagen brukar dyka upp till slut och att "dansa runt på moln" brukar försvinna men det behöver inte betyda att det blir sämre bara ett annat sätt att hantera det, min kärlek började storm artat och dog bara sakta ut med åren. Nu har jag en ny kärlek som jag ännu bara vart några månader med där det känns såsom du beskriver det jag hoppas att detta ska vara livslångt!
Slappna av och njut fullt ut av så underbara känslor :) Vi har ju inga garantier här i livet och varje timme vi sitter och oroar oss och funderar är väl egentligen en bortslösad timme. Dansa, skratta, älska och lev!!! Jag träffade min sambo när jag var nyss fyllda 16 och han 17 år. Det var inte kärlek vid första ögonkastet för min del, jag var tveksam, men nu har det gått 38 år :) Det går uppåt och så går det nedåt för ett förhållande är också ett "jobb". Jag har ju fortfarande inga som helst garantier att vi ska vara ett par "för resten av våra liv". Det finns ju inga garantier… men jag hoppas förstås och tänker fortsätta att dansa, skratta, älska och leva :) Kram och lycka till!
Grejen är den att jag vet att allt kan förändras och att vi bara är nykära nu, men det känns som att vi har vart tillsammans för alltid, och vi är verkligen seriösa och pratar om problem och framtida problem osv, allt är inte bara "nu är allt så hiimla bra nu är vi kära det är vi två mot världen" utan vi blundar liksom inte för provlem och framtida problem. Vet nt riktigt vad jag vill få ut av detta kanske bara få skriva av mig.
#6 Det du beskriver är väldigt vanligt för alla nykära par tror jag men i början är man som blind för den verkliga vardagen, men som sagt ibland håller det förevigt ibland brister det och det kanske du aldrig skulle tro nu men om ett tag kanske det till och med är DU som vill avsluta relationen, känslor kan ändras mycket med tiden. Men som sagt det blir också vad man gör det till handlar inte bara om känslor, utan två människor som samarbetar för att hålla ihop och ge varandra något det ska ju handla om att ge och få. Det är olika hur länge folk är ihop jag menar dem som gifter sig är ju säkert bombsäkra på att dem inte ska skiljas ändå skiljer sig jättemånga så det är ingen som vet säkert, men det finns folk som håller ihop livet ut :) så hoppas ni får spendera mycket tid tillsammans
Svårt att säga… det kan ju vara ni livet ut eller så inte! Men jag förstår verkligen dendär känslan. Upplevde den själv med mitt ex när jag bodde i USA, bara ett par år äldre än dig. Vårda din relation, respektera varandra, ta aldrig varandra för givet. Hoppas det går bra för er!
#9 random men får jag fråga hur du flyttade till USA?
precis, är det ni 2 så är det ni 2, är det det inte så är det det inte. visst vore livet mycket enklare om det fanns ett facit så man visste vilka eventuella partners som kommer att stanna hos en livet ut, men tyvärr så finns det ej det. varje nytt förhållande är en chansning, i många fall så blev tiden "bortkastad" och i många fall så höll det. men det är ju inte som så att det sitter en gud någonstans som på förhand bestämmer att det eller det förhållandet kommer att ta slut, utan det beror ju mycket på hur mycket man själv kämpar också, eller mycket och mycket, ALLT hänger på det rättare sagt. men oavsett om det håller eller inte, så får man erfarenhet, som man sedan för med sig vidare i förhållandet eller tar lärdom av tills nästa.
To be a good soldier you must love the army. To be a good commander you must be able to order the death of the thing you love.
http://nostalgiminnen.fria.ifokus.se/discussions/57f19cd5ce12c43ad8000dd6-valkomna-till-nostalgiminnen?readstate=false
#11 jag tycker aldrig tiden vart "bortkastad" man njöt ju då och livet är ju här och nu, man gör det bästa av det man har.
#12 jag menade inte bortkastad som bortkastad på det viset, därför jag skrev det inom citat tecken;). självklart så går man ju ur varje förhållande med något nyttigt, erfarenhet som jag nämnde, man får ju ut något på det sättet. menade mer att flera år, år som man aldrig kommer att få igen, som kunde ha lagts på någon som mycket väl kunde ha varit den rätte, blev bortkastade. men beror väl på hur man ser på det.
To be a good soldier you must love the army. To be a good commander you must be able to order the death of the thing you love.
http://nostalgiminnen.fria.ifokus.se/discussions/57f19cd5ce12c43ad8000dd6-valkomna-till-nostalgiminnen?readstate=false
Kanske blir det så kanske inte. Veta kan man inte. Efter sådär 1- 1,5-2 år så brukar man nyktra till och kunna se även det man inte ser his partnern innan dess. Om båda gillar helgeten av den något mer sanna bilden då, då ökar chansen stort.
Kanske blir det så kanske inte. Veta kan man inte. Efter sådär 1- 1,5-2 år så brukar man nyktra till och kunna se även det man inte ser his partnern innan dess. Om båda gillar helgeten av den något mer sanna bilden då, då ökar chansen stort.
Tror att väldigt många tror att de kommer att vars tillsammans resten av livet med den de är ihop med, annars dejtar man ju fel person! Men fyra månader är väldigt kort, din hjärna är fortfarande i förälskelsefasen och ser allt som fantastiskt, du kommer antagligen märka längre fram att det finns saker du inte tycker lika mycket om. Efter 4 månader med min kille trodde jag också att vi skulle vara ihop för alltid, nu efter 1,5 år hoppas jag att vi kommer att vara ihop för alltid. Det är en stor skillnad :) Angående solskenshistorier så träffades mina föräldrar när de var 15 och 16. Nu höll de visserligen inte ihop hela livet, men i många år och fick två snälla barn från det ;)
Det kan ju ingen veta, men jag önskar er lycka till! :) Så kände jag för min man efter ett par månader och vi är lyckliga tillsammans idag 11 år senare.
/ OlgaMaria, sajtvärd på Allergier iFokus
När jag träffade min man när jag var 18 år så visste jag direkt att det var han eller ingen😃
I år har vi varit tillsammans i 37 år.
/Maria
Det är bara med hjärtat som man kan se ordentligt. Det viktigaste är osynligt för ögonen"
Ur Lille Prinsen.
(Har inte läst hela tråden men hakar på Maria här.)
Jag träffade min Mattias -05 strax innan jag fyllde 18 och nu har vi varit tillsammans i 12år, och gifta sen två år. ❤️
// Harley
Sajtvärd Star Stable
Medarbetare Film, Hamster
Rent krasst så nej det går inte att veta. Men ingenting är omöjligt och om jag skulle vara du så skulle jag koncentrera mig på att njuta för stunden och oroa mig mindre för framtiden. Det är dock mycket lättare sagt än gjort. :)
En halv solskenshistoria; Mina föräldrar träffades (och flyttade ihop) när de var 16 år gamla, deras äktenskap höll i 35 år. Numera har de nya relationer och är lyckliga men på var sitt håll. :)
Mina föräldrar har varit gifta i 45 år och är gifta fortfarande.
kan väl också bidra med en solskenshistoria, min morsa har bara haft 2 killar och den andra(min pappa) har det hållit med och de träffades när morsan var 15 och hon blev med barn(mitt första syskon) när hon var 16, visst, inte varit en dans på rosor hela vägen vilket är rätt så naturligt efter runt 45 års äktenskap, men det har hållit, så inget är ju omöjligt.
MEN, tillbaka till nuet och verkligheten igen, då var då och nu är nu, det är en enorm skillnad på då och nu, på den tiden så räckte det med att de träffades och fattade tycke för varandra, men idag så är det mycket värre, folk ska ändra på sina liv för att passa den andre, folk förväntas vara den där perfekta "film" partnern, folk har sina mils långa krav listor, otrohet idag ses för vissa som nått man bara rycker på axlarna åt, vardagsmat typ, ingen heder alls då det ljugs åt höger och vänster, såras och lämnas, för att inte tala om dessa sjuka ideal som folk ska följa annars är de "mindre värda" och mycket mera. så det känns inte så rättvist att dra en historia från då och applicera den på dagens förhållanden, men du bad ju om en solskenshistoria and there you go.
To be a good soldier you must love the army. To be a good commander you must be able to order the death of the thing you love.
http://nostalgiminnen.fria.ifokus.se/discussions/57f19cd5ce12c43ad8000dd6-valkomna-till-nostalgiminnen?readstate=false
#22 Det finns lyckade förhållanden även idag.
Min bror 34 år och hans lika gamla fru blev ihop när de var 15. Min pojkväns syster och hennes man blev ihop innan de blev 20 år och de är ungefär lika gamla. Båda relationerna har hållit hela tiden och de har barn tillsammans och är lyckligt gifta sedan flera år. Det är helt klart ovanligt, särskilt min bror och hans tjejs förhållande eftersom de var så unga när de träffades, men det är fullt möjligt!
Ja det kan man. Förlovade mig efter tio dagar och gifte mig efter 6 månader, är lyckligare än någonsin och fortfarande gift efter 7 år. Giftermål nummer två för mig.
Man kan veta och några år senare får man inse man hade fel oavsett hur rätt känslan var. Det kan ta 1, 10, 17 eller 32 år innan det visar sug man hade fel eller så visar dwt sig man hade rätt, men facit finns först vid slutet och ska inte hindra en i att leva fullt 😊
Som jag ser det så kan man aldrig veta något till 100% men det spelar väl ingen roll? Så länge man känner att det är rätt så är det väl allt som egentligen betyder något.
Jag var lika säker som ts. Det förhållande varade i 10 år och plötsligt var allt över. Det var otroligt overkligt. Jag hade vaggats in i en falsk trygghet om att jag aldrig skulle ha något ex, att jag hade hittat den jag skulle spendera resten av mitt liv med. Känns konstigt att nu tänka tillbaka på den tiden.
Nu är jag inte sådär självsäker mera och tar inget för givet. Jag avvundar er som känner sig så där pass säkra.:) Njut för man vet aldrig om det tar slut eller ej!
#26: eller så kanske man hade rätt för den tid det varade och sedan var det rätt att gå vidare. (Apropå att leva fullt.)
Vi har en kulturell föreställning om att just "kärleksförhållandet" (som om inte andra förhållanden innehöll kärlek) ska vara livet ut. Visst, man vill kunna visa sig som man är med alla (upplevda) skavanker och det är känsligt. Men just därför blir det kanske också mindre sannolikt att det varar när man båda förändras med åren, delvis efter förutsättningar som var färdigformade redan innan man blev tillsammans.
Kanske behöver vi ta det mindre dramatiskt. Kanske uppvärdera möjligheten att vara vänner även sedan ett förhållande har tagit slut (men utan att klänga oss fast vid det heller). Att gå tillbaka till gamla tiders sociala tvång på livslånga förhållanden, om man så sitter i varsitt hörn och spottar och fräser, är ju knappast någon lösning. Det byggde ju dessutom på ett samhälle som inte förändrades mycket på en livstid och en samhällsposition och ett arbete som man inte kunde välja.
Hur som, livet levereras som sagt utan facit.
Räkna inte med att lyckas diskutera något med någon som inte har upplevt det själv.
Eller med någon som tror att allt gott måste vinnas på någon annans bekostnad.
Var 21 när jag träffade min man som då var 23. Sen dess har vi inte släppt varandra. Flyttade ihop inom några månader. Skulle bli 24 när sonen föddes. Förlovade efter 1 år. Nu är vi gifta o 2 barn. Snart 13 år ihop. Ett liv utan min man vore.. ja fy hemska tanke. Saknar honom efter en dag. Visste direkt att det var han o ingen annan.
…………………………………..
Sajtvärd sällskapskaniner och häst och ridsport(Rexkanin inaktiv)Medarbetare fibromyalgi och diabetes
Driver Djurflockens hunddagis och Djurflockens kaninomplacering
Vi båda två kände så redan någon vecka efter att vi blivit ihop. Då hade vi umgåtts som kompisar i två-tre månader innan också visserligen, och nu tre år senare känner jag ännu starkare att det är vi två för evigt :)
Men det är ju just så förälskelse känns! Ibland har man turen att känslorna blir kvar och i andra fall inte. Det är verkligheten!
Sen kan man så klart hjälpa turen på traven med aktiva val som att att ge varandra tid, ta väl hand om varandra o s v, men jag hävdar bestämt att VETA säkert, det kan ingen!
Visst kan det vara så, att det är rätt person! Min man och jag kände varandra i några år innan vi blev ett par, men sen gick det undan! Efter fem månader flyttade vi ihop och efter åtta månader tillsammans gifte vi oss. Nu har vi varit tillsammans i 5,5 år och det funkar superbra :)
/Christina
Oavsett ålder - finns det aldrig garantier
Men man mår inte bra av att gå och fundera på det.
Medarbetare: Sällskapskaniner, Support.
Jag visste att jag o min man skulle gifta oss och vara samman resena av livet när jag såg honom första gången. Vi var 38 år båda två, och hade inte precis levt i kloster innan vi möttes, men det här var nåt helt annat än mina förra förhållande. Snart 20 år sen.
Hatar cancer och älskar vårlökar.
Det är härligt att vara kär och det är ju bra att det känns så stabilt i känslorna som det gör för er. Ni är båda väldigt kära i varandra. Det som kan vara utmanande för er är just er unga ålder. Erfarenhet kommer med tiden och oftast olika förhållanden. Det behöver inte vara så. Vissa fastnar för en person och stannar med denne livet ut. Vardagen kan vara nog så utmanande med allt vad det innebär. Sambo eller särbo. Barn eller inte barn, plugg eller skola. Drömmar och mål. Man lär känna varandra efter en längre tid, det tar just tid. Få nys om varandras prioriteringar, rädslor, önskningar och sedan se hur den andre tacklar livets upp-och nergångar! Jag önskar er lycka till. Ta en dag i taget och njut! =)