Annons:
Etikettkänslor
Läst 1311 ggr
Low
3/27/17, 12:38 PM

Ångest, otillräcklighet, sex och föräldraliv...

Varning för långt inlägg för extremt starka känslor av otillräcklighet…

Den senaste tiden har jag börjat få väldigt kraftig ångest. Dels så känner jag mig otillräcklig och värdelös. Jag tvivlar starkt på mig själv och mitt värde, och att min sambo kommer vilja ha mig kvar i sitt liv. Men sedan har jag även ångest över att vi aldrig kommer hitta tillbaka till kärlekslivet eller de underbara stunderna vi haft på tu man hand med varandra, för att vi ska ha barn om två månader.

Jag blev gravid ganska tidigt i vårt förhållande; redan efter ett halvår. Det var inte planerat och vi var skyddade. Men vi bestämde oss ganska fort för att behålla barnet, dels för att vi kände att vi hittat rätt i varandra, dels för att vi inte tog en graviditet för givet och aldrig skulle förlåta oss om vi gjorde abort och sedan inte kunde få barn igen, och dels för att min sambo är lite äldre och vi båda vill hinna få flera barn innan vi blir "för gamla"…

Men det fanns ändå alltid i mitt bakhuvud, att vi inte fick så lång tid bara vi två, och att vi inte skulle få leva ut vår nyförälskelse på samma sätt. Och så blev det tyvärr redan tidigt i min graviditet.

Under de första månaderna var jag nere i en djup svacka. Allt var svart. Jag mådde dåligt i mig själv och i min växande kropp, och dessa känslor blev väldigt starka eftersom jag haft ätstörningar sedan tonåren. Jag grät mig genom nätterna. Tack och lov fanns min sambo där för mig då. Han gjorde allt vad han kunde, och gav mig stöd och kärlek. Men trots hans fina ord så såg jag ingenting vackert i mig själv. Jag vet att det här tärde på honom något enormt, för att han kände sig otillräcklig som inte fick mig att må bra. Det gjorde att jag ofta grät i smyg, för att bespara honom på dessa känslor. För det fanns ju ingenting i världen han kunde säga ändå, som skulle få mig att tycka om mig själv. Jag skulle bara nöta ut oss och göra honom ledsen, om jag visade mina känslor.

Men en sak tvivlade jag ALDRIG på, och det var hans kärlek för mig!!! Från dag ett så har han gjort klart för mig, att jag är den enda i hans liv. 

Tack och lov kom jag ur min svacka och jag mådde bättre psykiskt under tre månader.

Men nu är jag på väg neråt igen och, och tvivlet som inte fanns förut har kommit. Mitt tvivel på oss. Och de här känslorna grundar sig i att han skulle må bra av någon annan än mig. Han kan omöjligen älska någon som är som mig. Jag är ju så ful, kass och värdelös, och när han inser det så kommer han gå sin väg. Jag förstår inte vad han tänker med just nu, som är med mig. Allra helst inte nu, när jag är gravid och inte är i närheten av så fin och bra jag kan vara.

Vårt sexliv har totalt stannat av de senaste månaderna, trots att jag mått bättre. Jag har aldrig haft en stark drift, men med honom tyckte jag ändå om det, och vi hade sex regelbundet innan jag blev med barn. Nu däremot tänker jag knappt på sex. Däremot skulle jag inte protestera om min sambo ville ha det. Men han bjuder inte själv in… Det gör mig bekymrad, eftersom han har en mycket starkare drift än jag. Jag försöker få honom på humör, men han besvarar mig inte. Jag har länge tänkt att han inte tänder på mig längre, men när vi pratade om det förra veckan så sa han att han tycker det är obehagligt att ha sex med tanke på barnet.

Samtidigt vet jag att hans drift fortfarande är stark, eftersom jag ser på datorn att han sett mycket porr. Han har gjort det genom hela livet och jag har alltid sagt att det är OK, men nu river det upp känslor inombords eftersom han knappt såg på porr under vår första tid ihop, och nu gör han det så fort jag är borta.

Mina starkaste känslor av otillräcklighet bröt ut under förra veckan, och har hängt kvar sedan dess, då jag fick reda på han (innan vi blev tillsammans) haft sex med en person som jag ser på jobbet varje dag. Jag visste sedan tidigare att de hade sex efter en fest, men inte att de sågs ett 15-tal gånger efter det, utspritt över något år, och låg med varandra. 

Han har hela tiden beskrivit henne som något han bara hade sex med för att han var kåt, men aldrig kände något för och nästan skämdes lite för att ha varit med. Men då måste han ju vara mer desperat och ha en mycket starkare drift än jag förstår, som hade sex med henne flera gånger trots att det inte var hans typ? Så varför vill han inte ha sex med mig då? 

Sedan jag fick reda på det här så har mitt självförtroende sjunkit mer än jag trodde var möjligt.

När jag tänker på henne så blir jag inte arg eller avundsjuk. Men jag blir ledsen för att hon gav honom något som inte jag gör.

Samma känslor väcks när jag tänker på hans två tidigare ex. Jag kan bli ledsen för att de inte är tillsammans längre. Tanken på deras uppbrott smärtar, för att de orsakat honom så mycket smärta. Han älskade dem säkert av hela sitt hjärta, och de älskade honom säkert mycket bättre än vad jag någonsin kan. De gav nog mer än jag kan ge. Han hade det nog bättre med dem. Tänk om han ändå hade fått vara med någon av dem, istället för mig. 

Så nej, det handlar verkligen inte om avundsjuka, utan skuld och känslor av att jag inte är lika bra.

Det finns egentligen ingen logik i det här, för han säger att jag är den bästa han haft. Men för mig är det ju helt obegripligt.

Jag bröt ihop i fredags och han tröstade mig med att jag är det bästa som hänt honom och att han aldrig i sitt liv varit så lycklig. Ändå kan jag inte sluta tvivla. Jag känner mig så otillräcklig. Jag har konstant ångest och gråter så fort tillfälle ges. Igår satt jag på hans vänstra knä och höll om honom medan han satt framför datorn. I smyg rann tårarna, men jag lutade huvudet åt vänster för att tårarna skulle falla åt rätt håll, så han inte såg att jag grät.

Jag vill ju inte att han ska känna sig otillräcklig i sin tur. Tillslut kommer han tröttna på mitt gnäll och då blir det precis som jag är rädd att det ska bli - han går sin väg. Och därför låtsas jag som ingenting.

Men det äter upp mig. Jag känner mig så ofullständig för någon som förtjänar det bästa. Det känns som att jag har bestulit min älskades liv, och han ser inte än hur dålig jag är.

Annons:
[LarssonA]
3/27/17, 1:10 PM
#1

Oj! Vad har du råkat ut för i ditt liv som fått dig att tro att du är så totalt värdelös, ful och eländig?

Du måste ha hjälp med ditt självförtroende, din självkänsla och du måste förstå att han valt DIG för att du är den du är. Jag har väldigt svårt att tro att någon skulle stanna hos den andre bara för att… men ja, om du håller på såhär kommer han troligtvis att tröttna tillslut, hur lång tid det tar går inte att gissa sig till. Men du måste sluta tycka synd om dig själv!

Och han har haft en KK han träffat ett 15-tal gånger… ja, vem har inte haft det? Är man singel, fri och ledig så är det ett perfekt sätt att ha sex på utan att behöva binda upp sig, i väntan på den rätta. I detta fall visade sig du vara den rätta. hade du känt likadant om det handlat om en tjej som du inte vetat vem hon var? 

Och du kan nog inte säga att du inte ger honom det hon gav honom. Isåfall hade han inte varit med dig. De hade sex ett 15-tal ggr på flera år… Du har haft sex med honom många, många fler gånger på kortare tid… eller hur? Att han inte vill ha sex nu är du är gravid är tråkigt, men jag vet att det är ganska vanligt. Många män är rädda för att skada barnet, andra tycker det känns konstigt att ha sex med en gravid kvinna…

Du måste förstå att han älskar dig, med alla dina skavanker. För visst har han också skavanker och en o annan irriterande ovana du inte gillar? Men ändå älskar du honom? Vi har alla våra fel och brister… men älskar man nån ser man inte dem.

Sen förstår jag mycket väl att du är både rädd och orolig inför att skaffa barn. Det var jag med. Även om man varit mycket med barn och har många vänner med barn som man både passat och lekt med så vet man inte hur det blir med ett eget barn. Där är dina känslor helt normala.

Men du måste försöka få bort dessa hemska känslor om att du är så värdelös och eländig. Det är du INTE! Sträck på dig! Du är vacker! Du är värd att älskas! Ta emot den kärlek han ger dig.

pyromanen
3/27/17, 1:16 PM
#2

Jag tänker att du behöver professionell hjälp. psykolog eller psykoterapeut. Det är viktigt att din psykiska hälsa blir bättre, inte bara för din egen skull nu utan även för ditt barns skull och din partners och eran familjs skull. Sök hjälp!

Shailina
3/27/17, 1:47 PM
#3

Det första jag vill säga dig är att jag förstår känslorna, och att du inte har kontroll på de. Men kom i håg detta: Det är inte din plats att ta val för honom. Han är faktisk kapabel att välja helt själv. 

Och han har valt dig. 

Att han inte vill ha sex med dig pga graviditeten är faktisk fruktansvärt vanlig. Vissa karlar blir närviga vid tanke på sex även innan magen börjar växa, och det kan bli rentav så stort problem för vissa att de inte ens klarar få stånd! Tror inte det har att göra att han inte tänder på dig att han nu inte vill, utan han är redd för att göra dig och/eller barnet illa. 

Sen måste jag nog hålla med att du kanske skulle behöva prata med en kurator som kan hjälpa dig att se mer på realiteten än ångest-tankarna.

“A single dream is more powerful than a thousand realities.” 
― J.R.R. Tolkien
http://www.fyllepenna.net

[Devya]
3/28/17, 6:58 AM
#4

Men vad är det för snack om att den andra tjejen kunde ge honom något som du inte kan? Du ger honom nu redan det finaste någon någonsin kan ge någon annan! Du ger honom en familj. Ni blir en familj. 

Det är säkert en hel del hormoner i farten nu då du är gravid så var inte så hård mot dig själv. Jag tror dock att det kan vara bra för dig att söka någon professionell att prata med.

Angående sex med en gravid kvinna. Min kille har redan sagt att han tänker absolut inte ha sex med mig då jag är gravid och det börjar synas. Han tycker att det skulle vara konstigt och han tänder faktiskt inte på gravida Kvinnor.  Likaväl vill han att jag bär på hans barn. Han förtydligade dock att han lär inte älska mig mindre under graviditeten.

OlgaMaria
4/3/17, 9:52 AM
#5

Hur går det för er nu?

/ OlgaMaria, sajtvärd på Allergier iFokus

Upp till toppen
Annons: