Annons:
Etikettförhållande
Läst 1923 ggr
Poptjej
3/27/17, 11:08 PM

Vi har olika syn på vad ett bra förhållande är

Vad gör man om den ene i förhållandet tycker att vi har det bra men inte den andre (jag)? Vi är båda kring 40, har varit ihop i 1 år, bor inte ihop.  

Jag anser att i ett bra förhållande måste man kunna prata med varandra om allt; prata på djupet och att klara av att hantera konflikter. Förutom detta bör man ha liknande mål, drömmar och värderingar. Ha kul ihop och göra saker ihop. Tyvärr brister det i flera av de punkterna enligt mig. Har försökt prata med honom om det MASSOR av ggr, men det ger liksom inget. Han är konflikträdd (det säger han själv) och har aldrig en enda gång tagit initiativ till att prata om oss, framtiden eller reda ut konflikter. Det är alltid jag som tar initiativ.  Och när vi haft en konflikt ( ofta om samma saker) blir det ingen uppföljning om inte jag säger något. Jag känner att vi inte kommer varandra nära, vi kommer inte framåt. Jag blir mer och mer frustrerad över att aldrig få ngn respons och det pyser ut i små sura kommentarer tyvärr.

Dessutom är vi väldigt olika. Han vill leva sitt liv från dag till dag ( trots att han har barn), vill sällan hitta på ngt och tar aldrig initiativ till att vi ska göra saker ihop. Han vill aldrig planera in ngt en helg eller semester. Dvs jag får gå vid sidan om och vänta. Vilket inte är kul då jag känner att min tid inte blir lika värdefull. Han ser det inte alls så. Han tycker jag hetsar och överreagerar. Han säger att "allt blir bättre sen", det ordnar sig osv. Jag vill ha saker planerade ibland iaf, för att livet ska kännas roligare. Vi har inga gemensamma drömmar eller planer. Jag tycker att i vår ålder har man inte "råd" att slänga bort massa år på att såsa omkring. Jag vill ta tag i mina drömmar nu!

Det går inte att prata med honom om dessa saker. Har försökt så många ggr. Men han tycker inte vi har några problem. Tex efter ett tjafs/konflikt är han som vanligt dagen efter och låtsas som inget och det är puss fina du osv. En bra sak med honom är iaf att han inte är långsint… Jag är grubblaren. Men jag känner att vårt liv inte är så kul tyvärr, vi har trevligt ihop men det räcker inte för mig. Vill känna att man kommer varandra nära och har kul! Funderar varje dag på att lämna, pga vi är så olika. Men är svårt för jag har känslor och jag tror verkligen inte att han skulle fatta nånting om jag lämnar, trots att jag  tagit upp allt  100 ggr, på både arga, bedjande och jättesnälla pedagogiska sätt. Han säger bara ja jag förstår dig, men det är mycket nu, jag orkar inte tänka osv. Till saken är att han är inne i ngn slags livskris och är deppig. Har varit så länge men jag visste inte det i början. Allt detta har dragit ner mig också, jag har blivit utmattad och mår dåligt. Vet dock inte om jag överanalyserar? Input please.

Annons:
Sindri
3/27/17, 11:32 PM
#1

Utan att ha hela bilden klar för sig, eller din partners version är det svårt att få någon objektiv bild av hur ert förhållande är.
Men egentligen räcker det med att du inte är nöjd, inte känner dig sedd och tagen på allvar. Det här är inte den typ av relation du längtar efter och vill satsa på. Hur länge orkar du vänta till "senare"?
Jag kan förstå att det är mycket svårt att bryta upp, men kanske bättre nu än när du satsat ännu fler år av ditt liv.
Men bara du vet!

jargong
3/28/17, 9:07 AM
#2

Kan ni gå och prata med någon parterapeut eller liknande?

Om han inte vill det(gissar att det nog är så eftersom han inte tycker ni har problem) så hade jag lämnat. Ni vill ju inte samma sak i livet och med förhållandet. Och ni verkar inte kunna prata på djupet.

pyromanen
3/28/17, 9:29 AM
#3

Ni kanske inte passar ihop? Du är inte nöjd och kan ju inte förändra din partner i grunden. Småjusteringar och kompromisser ja, men grundläggande förändringar nej. Skulle du kunna älska honom för den han är, så som han är? Lära dig förhålla dig konstruktivt till de områden där det inte är optimalt? Utifrån det du skriver låter det som att svaret (i alla fall då du skrev) är nej.?

oh-la
3/28/17, 9:29 AM
#4

det är otroligt svårt att ändra på en annan människa, framför allt när man står så långt ifrån varandra som ni gör. någonstans får man nog inse att en människa i 40-årsåldern är ganska klar med hur dom är och vad de tycker är viktigt i livet. du tycker planering, kommunikation (som verkar sträcka sig både till akut problemlösning, dialog, uppföljning). han verkar snarare ta dagen som den kommer, inte vilja binda upp sig i förväg, kan låta en diskussion eller ett bråk ta slut och släppa det när sista ordet är sagt och behöver inte ventilera, diskutera och ha uppföljningssamtal. ni är otroligt olika, och ingen av er har ju fel! han är på sitt sätt och du är på ditt. oavsett vem som skulle ändra sig är ju det en uppoffring. kan du tänka dig att ändra dig för relationen? om inte, är det rätt att kräva att han ska ändra sig? kan man kompromissa? om han inte vill kompromissa och hitta en medelväg kanske man får inse att ni inte är för varandra.

OlgaMaria
3/28/17, 11:25 AM
#5

Det du beskriver är en man vars beteende skapar frustration hos dig, men det är samtidigt lika uppenbart att ditt beteende borde vara ganska nedbrytande och destruktivt för honom. Han är aldrig tillräckligt bra, duger inte för dig, klarar inte av att göra dig nöjd eller glad och hans försök och sätt att närma sig dig är "fel". Inte konstigt att han inte mår bra. Pausa där och ta in det en stund - inte konstigt att han inte mår bra. Jag tror ni hamnat i en dålig spiral som drar ner er båda, och jag tror det är felriktat att lägga skulden bara på honom. Jag tror att ni båda bidrar till den här dåliga spiralen. Människor har så olika sätt att hantera problem, konflikter och relationer öht. Du utgår från dig själv och hur du vill bli bemött, men det kanske är dags att tänka tanken - det här fungerar inte bra, jag får inte alls de resultat jag vill ha, jag kanske helt borde vända om och göra på något helt annat sätt.

Den här boken hjälpte mig jättemycket att förstå lite mer hur en man fungerar och tänker. Min man läste också For Men Only och det gjorde enorm skillnad. För oss var det spot on. Böckerna är baserade på massvis av enkäter och vetenskapliga processer så det är inte bara baserat på någons tyckande eller personliga åsikter, även om vissa saker säkert kan skilja sig lite utifrån kulturskillnader - allt är baserat på enkäter och studier i USA, inte Sverige. Det enda i böckerna som kändes som att det inte passade oss var det de tog upp om ekonomi.

/ OlgaMaria, sajtvärd på Allergier iFokus

Poptjej
3/28/17, 3:43 PM
#6

Tack för alla synpunkter och svar. Jag är fullt medveten om att man inte kan ändra någon annan, han och jag är väldigt olika och man måste ju acceptera den andre som den är, MEN det viktiga måste ju ändå vara att man har en dialog om det, att man kan sätta sig och prata om att ok du vill så här och jag så här. Hur kan vi närma oss varandra? Jag vill bara veta vad han tänker och tycker, så att vi kan kan ha en diskussion och jag kan förstå honom bättre. Jag förstår också att han inte kan må bra av detta och att han ibland känner att han inte duger. Jag känner likadant; att jag är en dålig flickvän som inte kan göra honom lycklig.

Det är absolut inte så att jag försöker diskutera saker varje vecka, oftast låter jag saker vara och tänker att det får bli som det blir, att jag ska ge det tid och inte vara på honom. Saken är bara att vi knappt ses,ses bara några ggr / månad av olika omständigheter. Då tycker jag det är ännu viktigare att man kan kommunicera, annars blir det lite som man måste börja om lite varje gång man ses. Jag tror innerst inne att han inte tycker vi har det jättebra även om han säger det, tror mer att han inte orkar tänka på det eller ta i tu med oss. Detta pga att han är så trött jämt, är inne i sin livskris som kräver mkt jobb/terapi plus att han har ett barn på halvtid. Han säger att han vill vara med mig  och jag vet att han tycker om mig jättemycket. Men månaderna går och vårt förhållande är liksom inne i en gråzon, ett mellanläge. Han håller med men orkar inte engagera sig. Om han inte vill / orkar prata, då är det ju svårt..?

Annons:
Upp till toppen
Annons: