Annons:
Etikettpsykologi
Läst 1264 ggr
Novelia
2017-04-24 00:05

Ligger problemet hos mig?

Ibland är det så många människor jag tycker beter sig egoistiskt och utan tanke på andra att jag börjar tro att det är mig själv det är fel på just för att känslan av att det är fel på andra kommer så ofta. Det kan vara vid olika tillfällen i vardagen, som att någon vill låna någonting av mig och då förväntar sig att JAG ska åka och lämna det hos dom. När jag säger att jag inte har möjlighet pga att jag jobbar tider som passar den människan så anser den att jag kan lämna det till grannen. Fast jag tycker att personen kan hämta det hos mig istället. Eller som när vi bytte lägenhet med en kille för ett tag sen, det hela slutar med att JAG får tömma deras garage och förråd + mitt eget för att flytta allt och byta trots att jag jobbar heltid och den andra är arbetslös, för anledningar som att den ville ta en öl just den kvällen (vi har bokat flera dagar men personen kommer med liknande ursäkter varje gång) (Lång historia kort) Tillslut så blir jag så stressad att jag fixar allting själv tillsammans med min sambo. Eller att en person vill umgås och gärna vill hälsa på mig, men har ingen bil varpå det är lättare om jag då kör dit och vi är där istället, men personen vill vara hos just mig så jag får åka och hämta denne och sen lämna den igen på kvällen. Sådana här saker händer mig ofta i vardagen och nu drog jag tre exempel. Men dessa kontakter ger mig sådan ångest när jag måste ha med sådana människor att göra så jag vet inte hur jag ska stå ut längre. Saken är den att jag blir så arg och frustrerad när människor bara förväntar sig att jag ska lösa och fixa allting åt dem som knappt har med mig att göra, att jag hetsar upp mig bakom ryggen på dem vilket sen leder till att jag känner mig dålig och får dåligt samvete så då slutar det med att jag gör som dom säger iallafall. och sen står jag där, med denna känsla. Vad är fel? Jag vill hjälpa folk såklart men någonstans är jag trött på att det förväntas trots att jag innerst inne vet att dom aldrig skulle göra samma sak för mig. Hur blev jag såhär? Är det mitt fel? Eller oturen att sådana människor tycks ta plats i mitt liv? Eller är andra människor så? Jag skulle aldrig förvänta mig en del av sakerna som många andra kräver av mig. Skulle aldrig be om det heller utan lånar jag något är det självklart att jag ser till att både hämta och lämna det. Eller be om hjälp med någonting men samtidigt vara otrolig tacksam tillbaka och självklart senare ställa upp för denne om det behövs.

I have no sympathy for people without empathy

Annons:
nypisnina
2017-04-24 00:22
#1

Jag känner igen mig en hel del, jag tycker också att de flesta är väldigt egoistiska, jag är inte det utan jag ställer gärna upp för nära och kära, tyvärr så förväntar jag mig att det är ömsesidigt - och det är det inte. Så som jag ser det så måste jag välja att sluta förvänta mig något eller sluta ställa upp. Och att sluta ställa upp funkar inte, jag kan inte stänga av att jag bryr mig om andra. Däremot har jag börjat säga nej till sådant som jag tycker är rent utnyttjande och jag ställer heller inte upp på människor som inte ger mig någonting tillbaka. Det har dessvärre resulterat i att jag inte har många vänner, eftersom jag inte vill ha människor runt omkring mig som inte ger mig något tillbaka, men jag har några få riktigt goda vänner, som jag t.o.m. kan säga till om jag känner mig egoistiskt behandlad.

Det där att du är arg på folk bakom deras ryggar och sen får dåligt samvete och sedan ställer upp ändå är en vanlig försvarsmekanism. Det kan förklaras genom att man vill bli av med sitt dåliga samvete genom att utföra en god handling, man kompenserar det man tycker att man har gjort dåligt typ. Men det enda som händer är att du bara lurar dig själv i det här fallet, för de vet ju inte att du har varit sur på dem. Våga säga ifrån, våga säga nej och ha inte människor runt omkring dig som bara tar. Du måste få också. Jag har märkt att jag hellre är ensam än har människor runt omkring mig som inte ger mig något. Och det har jag varit i perioder, men nu har jag likasinnade vänner och vi ställer upp för varandra i vått och torrt.

[HundochKatt]
2017-04-24 02:48
#2

Jag känner igen mig i mycket i det du beskriver. Tyvärr är det nog så att du är helt enkelt för snäll och har svårt för att säga nej och då blir du utnyttjad. 

För mig har det tagit många, många år att inse och lära mig att säga nej. För faktum är att människor utnyttjade min godhet och jag fick inget tillbaka. 

Ett exempel som fick mig att börja tänka till var att jag hjälpte en av mina så kallade vänner med att låna ut ganska stora pengar för hon hade inte pengar till att betala huslån med. Det rörde sig om 5000 - 6000 kr. Jag fick tjata och tjata på att jag skulle få tillbaka dem och till slut så betalade hon ca 200 kr i månaden och givetvis tog det låååång tid att få tillbaka dem på det sättet. Flera år faktiskt. 

När jag sedan några år senare behövde själv låna 100-200 kr av samma person och pga lång tids sjukdom och utförsäkring och det för bara någon vecka så fick jag blankt nej. Jag blev givetvis mycket besviken, för denna människa hade faktiskt jobb och en sambo och jag visste att hon hade råd att låna ut den här lilla summan. Jag hade egentligen inte råd när hon ville låna tusenlapparna utan lånade då från ett av mina barns konto (som jag givetvis la tillbaka när jag kunde). Ja, bara för att jag var snäll och ville hjälpa. 

Jag började fundera hur det var med vänskapen, inte bara med denna människa utan många andra och insåg än mer att jag bara dög när de behövde min hjälp. Ex. skjuts eftersom jag hade bil. När det var någon tjejmiddag eller liknande så blev jag aldrig tillfrågad. 

Nu när jag lärt mig att säga nej, så märker jag att dessa personer som utnyttjat mig håller sig borta helt och hållet. Och jag har insett än mer att dessa människor är inga riktiga vänner, de har bara förstått att jag är snäll och lätt att utnyttja - men inte nu längre. Det är bara tråkigt att det tog så lång tid att förstå den här biten. 

Visst vill jag ställa upp för mina vänner, men när jag inte får något tillbaka så har jag sagt stopp. Det är min tur att vara lite ego och tänka på mig själv i första hand. 

Så nej, det är inget fel på dig mer än att du är bara för snäll och det utnyttjar dina vänner och bekanta, tyvärr! 

Och tyvärr så har det blivit så i vårt samhälle att människor har blivit alltför egoistiska, jämfört med förr när man hjälpte varandra med små saker eller ibland stora saker - ett ömsesidigt givande och tagande var mycket vanligare förr.

pyromanen
2017-04-24 06:59
#3

När det är ett mönster kanske det är så att du inte är så bra på att stå upp för dig själv och sätta friska gränser. Det ska ju inte vara nödvendigt att låta det gå så långt att du går o är arg. Kanske kan du träna upp dig på att upptäcka sakerna i tid och börja agera på ett sätt som är lite mer egoiistiskt (obs menar inte egoistisk i negativ mening) bara så "mycket" egoistisk att det inte senare känns fel/som att du utnyttjats/ låtit dig utnyttjas.

Novelia
2017-04-24 06:59
#4

#1 Jag borde säga nej när jag känner att det inte känns bra men att det ens har blivit såhär är för att dom gr jag sagt nej har jag sedan fått dåligt samvete och tänkt att fördelen väger mer än nackdelarna och då har det blivit lättare att bara från början göra som folk säger. (Fördelen är den att jag inte behöver undra sen om personen anser mig dum som inte gjort som dom säger). Men samtidigt så känner jag nu att jag tycker mer och mer illa om människor pga detta och en sådan människa vill jag inte vara = som inte gillar andra för hur dom beter sig. Ta inte dom vännerna för givet, dom är svåra att hitta :)

I have no sympathy for people without empathy

Novelia
2017-04-24 07:08
#5

2# åh det där har jag också varit med om! Man tror bra om folk och vill hjälpa men så fort det handlar om att betala tillbaka/hjälpa tillbaka då kommer ursäkterna. Och ibland är det inte ens giltiga ursäkter. Då undrar man vad man själv är värd för dem. Bra att du tagit dig ur dessa relationer och tuffat på dig! Det är vad jag har framför mig. När någon ber mig om något tänker jag tänka efter och sen ge ett rakt ja eller nej. Jag kommer fortsätta att göra allt för min familj och närmaste vänner, för dom jag vet inte vänder mig ryggen när det någon gång kanske blir jag som behöver hjälp men kommer att göra skillnad på människor som jag märker har dessa själviska drag som man ser allt oftare.

I have no sympathy for people without empathy

setfree
2017-04-24 10:18
#6

#0 Det har hänt att jag har hjälpt andra med ganska stora belopp och förväntar mig inget tillbaka. Men det är på grund av stora personliga tragedier och inte lathet.

Det är också vanligt att barn utnyttjar sina föräldrar. Min far har hjälpt mig mycket och jag känner lite dåligt samvete för det. När han hjälpte mig med att bygga ett altandäck så betalade jag 5000 kr som tack. Dessutom visade jag min tacksamhet mycket tydligt.

Du har nog haft otur med lata och själviska människor och de ska man hålla sig borta ifrån. Mina vänner är ofta mycket arbetssamma och ställer upp och bjuder.

Jag måste försöka bjuda tillbaka lite mer.

När det gäller obekanta så ska man vara mycket tydlig innan om vad som gäller innan man gör något tillsammans. Världen är full av lata medpassagerare.

Dina känslor är befogade, låt dig inte bli utnyttjad. Sätt tydliga gränser.

Annons:
[Devya]
2017-04-24 17:16
#7

Problemet ligger hos dig och då menar jag att du låter dig utnyttjas. Du måste våga börja säga nej och SKIT i om folk tycker si och så om dig bara för att du säger nej.

Vissa människor vill verkligen utnyttja sina vänner så mycket de kan. Kanske inte medvetet alla gånger men de verkar ha lätt för att ta folk för givet.

Jag har många vänner som ställer upp för mig och jag gör mitt bästa för att ställa upp för dem och ser dessutom till att komma med blommor, vin och dylikt lite random bara för att jag vill vara säker på att de vet att jag uppskattar dem väldigt mycket. Jag vill verkligen inte ta mina vänner för givet. Min stora mardröm är att någon av mina vänner skulle känna så.

Jag har ingen som utnyttjar mig och jag ser till att inte ta någon för givet. Jag har alltså en fin balans i mitt liv vilket känns skönt.

Elinmatsdotter
2017-04-24 23:24
#8

Det låter som om du är en väldigt bra människa att ha i sitt liv! Och givetvis ska man vara hjälpsam men ge dom inte hela kakan direkt utan bara en bit, får du inte tillbaka något efter första biten så sätter du ner foten direkt och kräver en motprestation. Tex jag hade ett x med svår ocd han klara bla inte av kollektiv trafik så alltid när vi skulle ses så var det jag som skulle komma eller hämta och lämna honom en körning på 50 min enkel väg, jag sa fine men då får du betala bensinen samt extra för den timmen av mitt liv som jag i så fall måste spendera i bilen, och betalt fick jag. Har även en vänn som behöver hjälp med barnvakt ibland men det tar 1,5 h att köra. hon tyckte att jag skulle köra ner passa barnet över natten och sen köra hem, jag sa blankt nej det är inte lösbart men om du lämnar barnet hos mig så kan jag passa hen. På så sätt vet jag att jag bara blir tillfrågad när det verkligen behövs och inte utnyttjad , jag ställer jättegärna upp för vänner men det ska inte gå ut över min ork, djur eller plånbok! jag ger alla en chans (så länge det inte gäller pengar) visar dom då att dom Aldrig tänker ställa upp tillbaka ja då har dom gjort sitt val, jag ställer ju fortfarande upp men jag är ingen dörrmatta som dom bara kan springa över och alltid förväntas ligga där utan våga ställ krav är mitt tips.

Pytteliten
2017-04-25 11:41
#9

Ja TS, jag tror att problemet ligger hos dig så till vida att du inte bevakar dina egna gränser. Att du har låtit andra överskrida dem vet du eftersom situationen får dig att må dåligt. Du skriver att

"Fördelen är den att jag inte behöver undra sen om personen anser mig dum som inte gjort som dom säger."

Då är min fråga till dig vad händer om någon tycker att du är dum? Den du bytte lägenhet med t ex, vad spelar det för roll om den personen tycker att du är dum? Och vet du vad jag tror? Jag tror att det är mycket större risk att någon tycker att du är dum (i betydelsen korkad/mindre vetande) för att du även gör vad som är självklart att någon annan borde ha gjort själv än om du säger ifrån!

#8 Betalt för bensinen är ju en självklarhet i ett sånt läge, men att ta betalt för sin tid av någon man älskar? Det är ju som om jag skulle betala min sambo för att han går med min hund när jag jobbar, eller lagar mat till mina barn… Låter väldigt konstigt i mina öron! (Exet skulle säkert ha rätt till färdtjänst by the way).

nypisnina
2017-04-25 12:58
#10

#4 Jag förstår resonemanget, att det är lättare att ställa upp och känna att "man har ryggen fri" om man ställer upp istället, liksom; jag är ändå snäll. Men att vara den som alltid är snäll och vara det mot andra som inte är snälla tillbaka tar mer än det ger, och det resulterar i att man känner sig orättvist behandlad eller som i ditt fall, börjar ogilla dem. Vilket jag inte tycker är konstigt. Du skriver att du inte vill vara en person som inte gillar folk p.g.a. hur de beter sig, men det är ju beteendet hos andra som gör att man gillar dem eller inte. Man värdesätter ju beteenden hos andra och det är det som talar om, om man tycker om någon eller inte. Jag tycker att du borde sluta ställa upp på personer som inte är värda det, dåligt samvete släpper efter ett tag. När man är en person som bryr sig om andra mycket så är det viktigaste inte hur jag känner mig, utan hur andra känner sig. Att ställa upp för att slippa dåligt samvete är att ställa upp på andra för sin egen skull. Om du genuint ställer upp för andra, för deras skull, för att du verkligen vill det, då är det äkta. Och det är viktigt att välja vilka de personerna är. Så som sagt, sluta förvänta dig något, sluta ställa upp på allt och alla, eller byt vänner. Det svåraste är första gångerna man säger nej, men man märker snart att folk inte blir sura, och de som blir det, de är troligen inga personer man vill ha i sitt liv i alla fall.

chrissy87
2017-04-25 14:03
#11

Jag fattar inte hur du kan ha ställt upp på alla de där sakerna utan att säga ifrån. Om någon exempelvis vill låna något av en så är det ju en självklarhet att den som vill låna får komma och hämta grejen. Jag skulle bara gapa om någon bad mig komma dit med något som han hon önskar låna. Det borde ju vara ganska enkelt att bara säga

"Nej vill du låna den boken så får du komma förbi och hämta den också"

felucca
2017-04-25 15:55
#12

Jag känner tack och lov inte alls igen mig.

Jag har förvisso också träffat den sortens personer du beskriver, men det har aldrig blivit ett återkommande problem för mig. Jag rycker på axlarna och tänker "vilken typ" och hjälper dem inte igen - problemet löst.

Man får köra lite don efter person:

- Är en person otrevlig och jobbig så kan man ALLTID strunta i den med gott samvete. 😎

- Är personen snäll men t ex dålig på att lämna tillbaka sånt man lånat ut till dem så lånar man ut färre saker och bara sånt man kan tänka sig att inte se på ett tag (och skriver namn i!) 

- Är personen snäll men vill ofta ha t ex skjutsning eller annat som kostar pengar eller är tidskrävande för en själv så kan man absolut tillgodose de kraven nån gång om man känner för det för att vara snäll, men man kan med gott samvete strunta i det också och låta dem fixa det själva. 

- Är personen snäll men kass på att betala tillbaka tjänster med gentjänster får man lägga sin kraft någon annanstans. Man kan ha ett mer kravlöst, enkelt förhållande med denna person - alla vänskaper måste inte innebära att man gör varandra ständiga tjänster och för vissa kan det kännas som ett jobbigt krav att man ska tänka så mycket på varandra hela tiden. Man får se till att man är på ungefär samma nivå.

- Vill man inte, så låter man bli. Punkt.

Upp till toppen
Annons: