Annons:
Etikettotrohet
Läst 17116 ggr
Ensombryrsig
5/15/17, 4:54 PM

Hon var (är?) otrogen igen...

Hej alla i forumet!

Detta blir andra gången som jag lägger upp en tråd här. Förra gången fick jag enormt mycket gensvar, både från folk som hade gått igenom liknande det jag hade men också från en hel del medmänniskor som bara engagerade sig i min situation.

Tråden då hette "Otrohet eller inte - vad gör man?"          Alla som läst den tråden, vet att jag minst sagt kan klassas som en velig människa. Allt som hände då, hände under 2009 när min fru hade inlett ett, vad jag vet, sms/telefon-förhållande med sin förre detta. För alla som inte orkar med långa inlägg;  sluta läs nu.

Situationen idag; Tillsammans i 20 år, 10 år som gifta. Två barn (16år och 1,5år). Har aldrig riktigt glömt bort det som hände 2009 men har släppt det för att jag inte kände att jag skulle få svar på de frågor jag hade kvar efter att jag konfronterat min fru om hennes otrohet.

För ett tag sedan satte jag mig med vår minsta och skulle kolla på youtube en stund på min frus ipad. Han kom åt en massa knappar och under samtalshistoriken, hittade jag då plötsligt en rad missade facetime-samtal från ett nummer som jag inte kände igen. Misstankarna växte snabbt till sig, eftersom, jag vet att frun inte använder sin ipad till att prata i, utan bara för att surfa. Och tro f** att det nya numret tillhör hennes före detta. Igen.

Detta startade på nytt en våg av spioneri, vemod, ångest, osäkerhet etc. Jag ville inte konfrontera min fru eftersom jag är övertygad om att jag ändå inte skulle få sanningen om jag gjorde det. Jag bidade min tid i stället. Tills en natt efter 5 månader, då jag tog hennes telefon och lyckades hitta att hon surfat in på en Hotmail under privat surfning (som inte lämnar historik). Mailen låg öppna och det var bara att konstatera min värsta farhåga.

Hon har haft ett förhållande med honom i minst tre år. Över 18 000 mail har skickats mellan dem. Mailen är ett konto som endast just de två har inlogg till och mailen skickas hela tiden till samma adress - med andra ord ganska uttänkt. De har skickat könsbilder med och utan leksaker, onanivideos, nakenbilder, godmorgonbilder - alla sorters bilder ni kan tänka er. Kärleksförklaringar, önskan om att det var de, beklagan över att de båda är gifta, gnabb om att de ena inte bryr sig lika mycket som den andra - ja allt.   Han är dominant och styr min fru som sen kallas för slav. Vissa gånger vänder de på det och min fru ställer kraven.    Min fru har även skrivit ner sina egna tankar i anteckningar i sin telefon, där hon deprimerat skriver om hur ont det gör i varje cell när han inte hör av sig eller när han väljer att lägga fokus på sin familj och fru. Listan kan göras milslång.

Jag klarade inte av det till sist. Jag konfronterade henne igen och sa att hon levde ett dubbelliv. Sen sa jag såklart lite till i ren affekt…

Hon erkänner. Men inte allt. Hon bedyrar att de inte har träffats irl och jag tror henne för någon anledning. Så som de har hållit på, är det skit samma om de träffats eller inte. han har sett allt på min fru, från topp till tå och i de mest komprometterande situationer  Men när jag frågar om saker kring otroheten, märker jag att hon spelar ovetandes om vissa saker. Hon ville absolut inte att jag skulle få tillgång till mailen. Till sist fick jag det och tog det som ett tecken på "förtroende" och sa att jag inte skulle rota runt. Hon menade att där stod saker som hon inte kunde stå för och därför skulle jag inte läsa det - det skulle bara förstöra mer. Hon säger att hon har avlutat helt med honom men hon säger också att de inte har haft någon kontakt sen den dagen jag tog upp det. Nu plötsligt har ändå lösenordet till mailen ändrats, något bara han kan göra. Varför har han gjort det om han inte vet att jag vet…?

Som jag skriver ovan, så kan listan göras milslång. Min fråga nu är, till er som varit med om liknande eller till er som kanske gjort samma sak;

Hur stor chans finns det att hon talar sanning nu? Att hon skulle ha avslutat? Att de inte har kontakt mer? de är ju ganska finurliga på att hitta sätt som inte syns.

Vad tror ni?

Annons:
pyromanen
5/15/17, 5:34 PM
#1

Om det var jag skulle jag betrakta det hon gjort som grov otrohet oavsett om de träffats fysiskt eller inte. Jag skulle inte kunna lita på människan.

Haztparken
5/15/17, 5:51 PM
#2

Det är väldigt svårt för oss att avgöra om hon talar sanning eller ej. 

Jag undrar mer över hur du tänker och känner? Vill du verkligen stanna kvar hos denna kvinnan? Och vad säger att hon inte gör om det igen? 

Du kommer annars behöva gå runt och fundera på dessa frågor och inte kunna lita på henne vilket nog kan döda relationen helt. 

Du förtjänar bättre!

Sollar
5/15/17, 7:14 PM
#3

Spelar det någon roll om hon talar sanning nu efter att hon varit otrogen i 3 år och enbart slutade, (kanske,) för att du kom på henne? Varför stannar du hos henne?

Ensombryrsig
5/15/17, 7:48 PM
#4

Hej alla som har svarat! Tack för att ni engagerat er i min fråga!

Ja, man kan undra varför jag stannar. Förra gången var det mest för att jag inte var beredd att släppa det liv jag hade utan ville förlåta. Eftersom jag inte fick svar på de frågor jag hade, tvingades jag att ta ett beslut på om jag skulle svälja det och gå vidare eller avsluta. Jag valde det första.

Denna gången är det långt mycket värre. Jag har fått fler svar än jag kunde be om och alla bekräftar det smutsiga. En fru som lever ett dubbel-liv med sitt ex och dessutom så j**** kalkylerat och äckligt det bara går. Men det är min drömkvinna. Hon är, bortsett från detta, den vackraste och finaste människan jag känner. Hon är rakt igenom godhjärtad och världens bästa mamma till våra barn. Vi har gått igenom as-mycket under våra 20 år och att "bara" släppa det efter detta, känns konstigt nog fel. För nån anledning, känner jag mig ibland skyldig som ens tänker tanken. Men sen är jag en riktigt velig människa när det kommer till mig själv. Allt annat, tvekar jag inte en sekund på. Men nu…

Det är precis som att jag väntar på att få ytterligare ett bevis på att de aldrig kommer släppa varandra, även om jag redan tror att det är så. Jag är ständigt på jakt efter bevis (det var jag förra gången också), för någon anledning.

Hon har sedan jag konfronterade henne, inte tagit upp detta en enda gång. Det är jag som tar upp det. Hon uppför sig reserverat och konstigt, vilket kanske inte är underligt. Det hade nog vem som helst gjort om de blivit påkomna med något som detta. Saken är den att jag HAR läst en hel del av mailen. Egentligen tillräckligt för att både se bilderna som skickats, texterna, dominansuppgifterna, känslorna. Det är smutsigt och gör mig arg in i själen att se hur hon har lämnat ut hela sig åt honom. På den punkten vill jag bara hämnas och ringa till hans fru och berätta allt. Kanske hade jag kunnat komma över det senare. Men när jag läser om känslorna, som min fru påstår bara är för att hålla intresset uppe från hans sida, då känner jag bara att det inte finns något kvar. Jag har "blivit utbytt" även om hon väljer att stanna med mig och leva med mig.

Vad tror ni? om man skriver upprepat under tre år hur mycket man tänker på, saknar, önskar att de vore de om de inte hade varit gifta etc, kan det bara vara snack fö ratt hålla uppe ett intresse? De har t.o.m vid flera tillfällen diskuterat som ett gift par  om huruvida att fortsätta sina otroheter eller avsluta för att den ena inte är konsekvent med att visa sina känslor. Min fri har t.ex skrivit till honom att hon mår dåligt för att hon är otrogen men glad för att hon är det med honom, för att han är värd det.  För mig känns det som mer än bara "för att hålla intresset vid liv."

Vad säger ni?

LuLeLo
5/15/17, 8:24 PM
#5

Hur mår du? Har du vänner som stöttar dig i detta? Jag tittade just lite snabbt igenom den gamla tråden och läste sen den här, och jag blev så himla ledsen över hur du blivit behandlad. Jävligt ledsen. Och sen tänkte jag på vilken otrolig psykisk påfrestning det här måste vara. Din egen fru. Som du varit gift med i 10 år.

Det jag tycker är superviktigt är att du erkänner dina känslor och tillåter dem. Du har all rätt att bli arg, frustrerad, förtvivlad, bestört, rasande, tom, likgiltig vettskrämd och alla möjliga känslor du kan tänka dig, för hon har sårat dig och skadat er relation och det är klart att det påverkar dig starkt.

Sen så får du gå igenom samma frågor som vid förra tråden. Kommer du kunna lita på henne igen? Kommer er relation kunna repareras om hon säger upp kontakten med den här mannen? Tror du att hon kommer säga upp kontakten med mannen?

Fundera också på om din vardag och ditt liv nu under det senaste halvåret/året hade varit lyckligare med eller utan henne. Skulle du kanske må bättre av att vara själv?

Det är fullt förståeligt om det känns läskigt att bryta upp, om du tänker att det hon gör kanske inte är så farligt ändå, om du tvivlar och tvekar och försöker anpassa dig. Men gör inte det. Förneka inte dina känslor och reaktioner, du känner som du känner för det hon gör är fel. Det funkar inte. Det skadar dig. Försök stå upp för dig själv, för du kommer aldrig må bra om du tvingas leva i en relation där du ständigt blir sårad och skadad. Och som det ser ut nu, så blir du det.

Jag hoppas du har någon närstående du kan bolla det här med (som inte är din fru) för dina tankar och känslor är värda att få uttryckas och finnas till. Om du inte känner att din ev. närstående räcker till, så skulle jag tipsa om att uppsöka psykolog, kurator eller någon annan utbildad inom psykologi då detta är så pass psykiskt tärande och som det verkar, så är det här riktigt tufft för dig att hantera. Du ska inte behöva gå den här vägen ensam.

Stora, stora, stoooooora kramar på dig❤️

Tass Josephine

pyromanen
5/15/17, 8:29 PM
#6

Du vet hon är otrogen, du kan välja att låta henne behandla dig såhär genom att stoppa huvudet i sanden och för det kanske du kan få npgra år till på samma vis, ni har eran familj, hus, tillvaro osv kvar fast det ör lite på låtsas. Lite som i tecknade serier nör Kalle Anka åker ut över ett stup men hånger kvar i luften sålänge han kan låta bli titta ner. Eller så kan du sluta med förnekelsen. Stå upp för dig och kräva att bli behandlat schysst. Hon har ju fått dendär extra chansen att visa att hon går att lita på. Det gick inte så bra. Det lär det inte heller göra framöver. Det är jobbigt! Kanske så jobbigt att du väljer stoppa huvudet i sanden en gång till.

Annons:
_Fisken
5/15/17, 8:47 PM
#7

Det där dramat måste uppta all tid tid och energi för dig och även ge dig en sorg?
Jag brukar säga att ibland blir det "sjuka normalt".  Jag kan tycka att du lever i nåt sjukt och det har blivit det normala läget. Du borde packa och dra. Det är normalt beteende. Så där ska inte ett monogamt förhållande fungera.

Sollar
5/15/17, 9:42 PM
#8

#4 Det låter bara som rent skitsnack från henne. Om hon inte skulle ha de känslorna hon skrivit om, vad har hon då för anledning att vara otrogen och behandla dig som skit? Skulle din drömkvinna bete sig så? Jag håller med #6, du måste bita ihop och ta tag i detta.

Ensombryrsig
5/15/17, 10:24 PM
#9

En sak som jag verkligen gillar och uppskattar högt med detta forumet, är ni. Ni som tar er tid att läsa andras tankar och frågor och tar er tid att svara. Tack snälla för det! De flesta av er slår dessutom verkligen huvudet på spiken. #6 (Pyromanen) Tack! Point taken! Det är förnekelse. Förnekelse i den formen att jag letar efter sätt att förklara och kanske till och med försvara det hon har gjort. "Jag är inte perfekt själv och därför kanske hon gjorde som hon gjorde"-tankar. Så var det absolut förra gången. Den gången kunde jag "bara" bevisa sms- och telefonkontakt (typ 1100sms) och ett mail under 3 månader. Men denna gången var det värre. Jag är definitivt skrämd av tanken av att bryta upp. Ungarna, hur kommer vardagen att se ut, framtida förhållanden, etc. Hon var ju min drömtjej. Jag har liksom inte planerat att leva med nån annan. Eller själv för den delen. Det var inte det som var planen när vi stod i kyrkan och sa ja till varandra. Jag vet att ingen förtjänar något som detta. Inte jag heller. Men att lyfta upp huvudet ur sanden, visar sig vara svårare än vad jag trodde. En fråga till (jag har många…); Jag gillar inte mannen hon har haft förhållandet med, såklart. Men om jag bortser från det, så tänker jag att jag själv hade uppskattat om någon hade berättat detta för mig tidigare, om de hade vetat. Nu vet jag men hans fru vet förmodligen ingenting. Jag känner stt jag birde berätta för henne. Inte pga hämnd. Det får jag ingenting ut av. Men för att hon är oskyldig och förtjänar att veta vad som försiggått bakom hennes rygg så länge, så att hon kan ta ställning till om hon kan leva med det. Vad är era synpunkter kring det! Hur hade ni gjort?

Ensombryrsig
5/15/17, 10:31 PM
#10

#8 Sollar Förlåt, missade att svara på din fråga. Exakt så frågade jag med. Hennes svar var att hon gillade uppmärksamheten. Jag har aldrig gjort som hon har gjort. Jag har inte det bekräftelsebehovet som hon har. Vi har definitivt haft våra kriser på den frågan när hon tyckt att jag inte bekräftat henne tillräckligt, både känslomässigt och sexuellt (om jag får vara riktigt personlig). Men i min värld, kan man inte skicka såna bilder som de har gjort, utan känslor. Jag behöver inte gå in på detaljer men det är VERKLIGEN personliga bilder, både på det ena och det tredje, i olika situationer. Hade det bara handlat om ett bekräftelsebehov, tror jag i alla fall att det hade räckt med att hela tiden få höra att man är fin, älskad, saknad etc. Men det här är ren och skär porr, så grovt att jag nog eller hade sett att de träffades för ett one-night-stand och sen lät det vara. Men jag kan ha fel. Jag har ju som sagt inte det behovet om hon har…

Ensombryrsig
5/15/17, 10:31 PM
#11

#8 Sollar Förlåt, missade att svara på din fråga. Exakt så frågade jag med. Hennes svar var att hon gillade uppmärksamheten. Jag har aldrig gjort som hon har gjort. Jag har inte det bekräftelsebehovet som hon har. Vi har definitivt haft våra kriser på den frågan när hon tyckt att jag inte bekräftat henne tillräckligt, både känslomässigt och sexuellt (om jag får vara riktigt personlig). Men i min värld, kan man inte skicka såna bilder som de har gjort, utan känslor. Jag behöver inte gå in på detaljer men det är VERKLIGEN personliga bilder, både på det ena och det tredje, i olika situationer. Hade det bara handlat om ett bekräftelsebehov, tror jag i alla fall att det hade räckt med att hela tiden få höra att man är fin, älskad, saknad etc. Men det här är ren och skär porr, så grovt att jag nog eller hade sett att de träffades för ett one-night-stand och sen lät det vara. Men jag kan ha fel. Jag har ju som sagt inte det behovet om hon har…

setfree
5/16/17, 8:41 AM
#12

#9 Nu vet jag men hans fru vet förmodligen ingenting. Jag känner stt jag birde berätta för henne. Inte pga hämnd. Det får jag ingenting ut av. Men för att hon är oskyldig och förtjänar att veta vad som försiggått bakom hennes rygg så länge, så att hon kan ta ställning till om hon kan leva med det. Vad är era synpunkter kring det! Hur hade ni gjort?

Självklart ska du berätta för henne. Du kan säkert få stöd av henne eftersom ni delar denna otrohet.

Sedan förstår jag inte varför du vill stanna i detta förhållande. Lämna och starta om med en person du kan lita på.

Jag önskar dig allt gott.

Ensombryrsig
5/16/17, 9:30 AM
#13

#12 setfree Fet lutar åt att jag gör det. Som jag skriver så får jag ingen hämnd ut av att göra det. Men där är en stackars människa där ute som förmodligen inte har en aning om vad som händer bakom ryggen på henne. Kom på mig själv idag, en dag då jag mår riktigt dåligt, att ett av mina problem nog är att jag inte vill se min fru ledsen. Det får så långt att jag faktiskt funderar på att det är bättre att stanna. Även om jag känner stt jag aldrig kommer kunna skäppa detta och lita på henne fullt ut. Stundtals när hon säger att hon släppt allt och bara vill leva med mig, att jag är den enda för henne osv, så tror jag på henne. Just den stunden är det extra svårt att tänka på att lämna henne och vårt liv. Totalt motsägelsefullt, jag vet. Men jag är tacksam för att jag får lyfta mina tankar här och köra vad andra säger om det.

Annons:
_Fisken
5/16/17, 9:38 AM
#14

Ni har barn? Är du inte rädd att de känner av läget mellan er och får en snedvriden syn på hur ett förhållande ska fungera?  Barn är makalöst känsliga….

Ensombryrsig
5/16/17, 10:21 AM
#15

#14 fisken Ja, vi har två stycken. En på 16år och en på 1,5år. Och jo, självklart är jag rädd. Livrädd. Dels för att förstöra kärnfamiljen och den trygghet som den ska erbjuda för barn. Men lika rädd för att de läser in hur det är mellan deras föräldrar och få en fel bild. Vi går just nu runt och undviker ämnet. Vi pratar inte om det, vi har haft sex efteråt, skickar ömma sms osv. Allt för att det ska kännas som innan. Men för mig gör det inte det. Förmodligen inte för henne heller men jag har numera problem med att jag inte litar på henne att de inte at kontakt längre. Och jag vet inte heller om det spelar nån roll. Men jag är så j**** rädd för tanken av ett liv utan henne. Och lika rädd för hur det ska gå om vi stannar. Magiskt att inte kunna vara beslutsam i ett läge som detta…

_Fisken
5/16/17, 10:51 AM
#16

Låter som ni ska gå på Familjerådgivningen. De kan ruska om stilleståndet och ge mer input till er båda. Så där ska ni inte behöva ha det.

Angående barn o hur de "känner av".
Jag tänker på en artikel som jag läste om "ansiktsuttryck". Ansiktet har 50 muskler som jag minns artikeln skrev. Dessa ansiktsmuskler återspeglar säkerligen ens inneboende känslor även om man försöker uppträda normalt. Jag tror barn läser av ansiktet hos oss vuxna och avkodar det. Så även om det på avstånd ser normalt ut mellan er föräldrar så kanske barn ser nåt annat. En tanke bara…

Gronstedt
5/16/17, 10:52 AM
#17

TS, om du kan acceptera att leva med att hon skaffar sig detta slags bekräftelse utanför ert förhållande, så är det faktiskt inte fel att göra det. Det verkar ju som om hon är närvarande och kärleksfull i er relation och i ert föräldraskap också - räcker det för dig? Även om hon har annat vid sidan om?

Om alla inblandade är OK med det, så är det som sagt inte fel. Men i så fall måste det vara öppet och ärligt att det är så ni lever, även om ni kanske inte pratar om detaljerna. Att hon smyger och döljer kan aldrig vara rätt.

Myrra
5/16/17, 11:18 AM
#18

Inte för att vara elak, men är du 100% säker på att du är biologisk far till ert minsta barn?

Om hon nu haft ett förhållande med sitt ex i 3 år, tänkte jag…

Sarah
5/16/17, 11:29 AM
#19

Jag kommer ihåg din förra tråd väl och kan väl inte säga att jag är förvånad nu. Om du stannar med henne får du acceptera att hon aldrig kommer vara dig trogen. Jag kan inte förstå att du stannat, men jag är inte du.

Ensombryrsig
5/16/17, 11:32 AM
#20

#17 Gronstedt Om det bara vore så väl. Det hade dödat all osäkerhet, allt vemod, alla känslor av svek mm. Men det är inte så vårt förhållande funkar (egentligen). Vi är båda överens (egentligen) om att det är monogami som gäller. Visst är hon kärleksfull. Extra mycket nu när det krisar mellan oss. Nånstans tvivlar jag inte på att hon älskar mig och säkert vill leva med mig. Men det sa hon förra gången också. Och det har hon sagt under de tre år som hon har våldfört sig på vårt äktenskap bakom min rygg. Jag är inte en bitter människa alls, men känner att detta gör mig just så. Kan inte riktigt släppa det. Och jag vet att hon älskar mig men litar inte på henne.

Annons:
Gronstedt
5/16/17, 11:42 AM
#21

20: Hon är nog inte innerst inne övertygad om att hon ska vara monogam, för då hade hon varit det.

Hon har svikit dig svårt och det är svårt att förlåta, om man ens kan och vill. Men om ni alls ska kunna fortsätta är det kanske dags att ni ändrar på era regler och överenskommelser? Du kan inte lita på att hon inte kommer att göra likadant igen, men kanske du kan lita på att det inte kommer att förstöra det ni har tillsammans?

Jag säger absolut inte att du SKA acceptera detta slags öppenhet i ert förhållande, men det är ingen bra väg att gå att leva i misstroende heller. Jag skulle råda dig (inte för att jag har någon rätt att ge råd) att antingen göra slut eller att sätta upp nya regler. Det finns de som är  polygama och/eller polyamorösa och lever lyckligt. För mig skulle det vara mycket svårt att leva med, men för andra fungerar det.

Honestyisdead
5/16/17, 12:14 PM
#22

Din fru förtjänar inte din kärlek. Hon har pissat på ert förhållande.  Visat att hon skiter i det ni hade. 

Att du stannar trots detta visar klart och tydligt att hon kan behandla dig som skit och komma undan med det. Jag tycker du ska visa dig själv respekt. Lämna henne. Låt henne inte göra det igen.

Lona
5/16/17, 1:00 PM
#23

Jag håller med om familjerådgivning - fast kanske inte för att ni ska kunna lappa ihop det hela igen utan snarare att avsluta det på ett ok sätt, för er allihop. Skilsmässor blir ofta fula vilket inte är så konstigt men jag tycker att man är skyldig främst sina barn men även sig själv att det blir så "bra" det kan. Dessutom tror jag att det många gånger är värre för barn att leva i en familj med stora sprickor än att ta en regelrätt skilsmässa. (Kanske ska tillägga dock att jag varken varit gift eller har några barn, men att döma av mina närståendes separationer så…) Hur mår DU? Själv hade jag inte kunnat leva i ett sådant förhållande, det hade tärt mig något ofantligt och eftersom jag inte är en särskilt stark person när det gäller relationer öht (inte bara kärleks/sexuella relationer utan även vänner mm) så hade jag blivit knäckt trots att jag tycker att ansvaret ligger på din fru. Och ÄR hon verkligen en så fantastisk kvinna? Det är inte min sak att döma men jag tycker att otrohet är ett jättesvek. Lätt för mig att sitta här och skriva, men jag tror att det någonstans finns en kvinna (eller man) som kan ge dig alla de bra bitarna - men inte otroheten utan stå upp för dig hela vägen, så att säga. Ta hand om dig! <3


"Jag är inte klok men jag är smart!"
Toktantens dagbok: www.raskva.wordpress.com

mikkan01
5/16/17, 2:47 PM
#24

Du skriver att ditt största problem är att du inte vill se din fru ledsen, men tror du att hon är lycklig med dig? När hon söker bekräftelse hos en och samma man i flera år, gång på gång? Tror du inte att det ligger mer bakom deras relation, att dom aldrig riktigt kom över varandra och därför håller kontakten vid liv? Din fru kanske också är livrädd för att bli lämnad ensam och håller därför fast vid dig. Hon är din drömkvinna men hade hon velat vara din drömkvinna så hade hon inte letat sig till någon annan. Jag har själv vuxit upp i en liknande situation där den ena parten konstant blev manipulerad till att stanna i en relation den inte mådde bra i. Barn ser och hör allt och det är otroligt egoistiskt att stanna i en relation för "barnens skull" när det enda barnen vill är att växa upp i en sund, kärleksfull och lycklig miljö. Kan du ärligt säga att det är så hemma hos er? Det är klart man är rädd för att vara utan någon man varit med i så många år, att börja om på nytt. Men hade hon avslutat er relation om ett par år och valt den där mannen istället, hade tiden du spenderat med henne då verkligen känts som att den var värd det?

~mikkan

Ensombryrsig
5/16/17, 3:52 PM
#25

Tack alla åter igen, för era svar och ert engagemang! #23 Loona, jag mår som vem som helst skulle göra i en situation som denna. Men vissa hade nog sagt att jag lite får skylla mig själv eftersom jag inte bara lämnar. Men jag är inte riktigt så stark. Inte än. #24 mikkan01, åter igen; snacka om att slå huvudet på spiken. Du satte ord på känslor som jag har men inte kunde få ut tydligt. Jag tror att hon ialla fall är lite lycklig med mig. Vi har trots allt många år ihop. Jo, jag är övertygad om att det ligger mer bakom deras relation och att de inte riktigt har släppt varandra. Det skrev de i alla fall till varandra i mailen och de skrev även mycket om sina minnen och att "du är den enda som nånsin kunnat fånga mig". Hon är definitivt livrädd för att lämnas ensam. Ibland i mailen skrev de bl.a. att båda var lyckligt gifta men ändå att det var varandra de ville ha och inget annat. Det var enligt mailen, bara för att han var inkonsekvent i vad han ville ha (bara den kontakten de hade eller ett riktigt förhållande) som stoppade dem från att förverkliga detta. Men till mig säger min fru att hon aaaldrig skulle göra nöt med honom. "Han är si dålig och han är så dålig som människa". Men ändå har hon skrivit det till honom i över tre år och i hennes anteckningar (som är till sig själv) skrivr hon också tydligt att det är honom hon vill ha och ut ont det gör utan honom. Hon skrev det dock utan att nämna hans namn och då blev det lätt för henne att säga att hon bara menade att det var känslan och uppmärksamheten hon saknade, inte honom som person. Jag håller med dig om din mening om att vilja vara min drömkvinna. Jag har bara inte kunnat sätta ord på den exakta tanken, såsom du gjorde. Och nej, hade hon avslutat om ett tag för att gå till honom, så hade tiden fram tills dess inte varit värt det. Jag funderar på att berätta för hans fru. Kan hon inte förlåta det och lämnar honom, kommer det i princip att driva honom och min fru i armarna på varandra, förutsatt att mina misstankar stämmer. Korkat drag, eller?

Maria
5/16/17, 4:00 PM
#26

Så här kan du ju inte ha det…

Livet är långt och du har rätt att må bra som alla andra. Hon utnyttjar ju dig och din kärlek. Kanske är det bara spänningen som gör att hela affären hålls vid liv men det är du och hans fru som i bakgrunden blir bedragna och lurade.

För din egen skull och för dina barns skull så känns det som du borde agera.

/Maria

Det är bara med hjärtat som man kan se ordentligt. Det viktigaste är osynligt för ögonen"
Ur Lille Prinsen.

_Fisken
5/16/17, 4:09 PM
#27

Det är lite knepigt. Om hon aldrig gjort nåt med honom "aldrig skulle göra nåt med han" och sen skriver en massa heta texter och skickar erotiska bilder till honom, är det att likställa med andra (sex)fantasier? Alltså, hon lever ut nån form av fantasi som aldrig skulle bli verklighet men hon gillar och fantisera och tycks ha ett behov av det. En ny infallsvinkel….hon (och du)  är offer för  fantasier.

Annons:
tinaolof
5/16/17, 4:48 PM
#28

#27 Anser inte att hon är ett offer på något sätt. Hon gör ett aktivt val att gå TS bakom ryggen och skicka allt detta. Att ha sådana fantasier om någon annan i ett förhållande och leva ut dem i cybersex eller vad man vill kalla det under tre år är inte något oskyldigt.

Ensombryrsig
5/16/17, 4:50 PM
#29

#27 _Fisken;     Hur är det knepigt, menar du? Knepigt att bedöma huruvida det är otrohet eller inte?  De har skickat bilder på sig själva både med enkla leenden och pussar, i sig själva i underkläder, nakenbilder, onanibilder, könsbilder med leksaker och utan. De (mest min fru) har även gjort det under hans befallning (dominans). De har gett varandra uppdrag att gå med klämmor  och geishakulor på dagarna (även när hon har varit med mig när hon gör det), att kissa inför kameran och skicka bilder till honom. De har skickat videos på när de onanerar och får orgasmer. De har facetime:at och haft telefonsex och kommit tillsammans när de gjort det.

Offer för fantasier i all ära. Men de har gjort detta i 3 år (minst).  Och sen får vi inte glömma alla kärleksförklaringar.  Allt detta är bara ett axplock.

jag kan köpa att om jag som hennes make, misslyckas med att tillfredsställa behov som hon har, att det kanske kan driva henne till nån annan. Men då får man väl avsluta det första förhållandet då innan man gör så här. Jag hade hellre sett att de knu****e en gång och fick det överstökat, än att nu inse hur långt det har gått.

Skulle det vara möjligt att hon är kär i fantasin menar du?

pyromanen
5/16/17, 5:05 PM
#30

Kanske är hon sexmissbrukare!?  Det är flera saker som får mig att tänka det skulle kunna vara så. 

Dels detta att hon faktiskt annars verkar älska dig och vilja väl. I så fall gör hon det hon gör inte för att hennes känslor för dig inte finns utan för att hon är sjuk och inte kan låta bli. Exakt som en alkis inte kan låta bli dricka.

Dels det du berättar om att hon har ett stort bekräftelsebehov. Vi har alla bekräftelsebehov och några mer än andra, men det finns också de som har bekräftelsebehov som inte är friskt. Och där det inte vore friskt att ens försöka fylla det för att det är nästan som ett svart hål. Vanligt för missbrukare.

Och även detta du berättar om hemliga konton och "porrbilder" och dominanslekar. Allt detta är lite mer "förbjudet" och därmed spännande. Det får mig att tänka hon "knarkar" spänning eller kickar. 

Om det är så att hon är sexmissbrukare då är du medberoende. Alltså precis som med andra misbruk kan en parner eller annan närstående genom sitt agerande (utan att vilja det) underlätta för missbrukaren att fortsätta med sitt missbruk, t.ex. genom att försvara missbrukaren, tänka det är en själv som har del i skulden, förlåta sånt en inte borde förlåta, vara "openminded" , tolerant, flexibel o.s.v.  Detta gör att missbrukaren inte får några allvarliga konsekvenser av sitt missbruk utan kan fortsätta.

Om det är så att hon är sexmissbrukare så är det som med annat missbruk så att en anhörig inte kan göra missbrukaren frisk. Det finns de som blir "friska", eller i alla fall "nyktra sexmissbrukare" . Första steg till detta är att missbrukaren själv måste erkänna att hen är sjuk och inte själv har kontroll utan behöver professionell hjälp. Sjukdominsikt alltså.

När en har levt med sjukt beteende i nära relationer länge blir en hemmablind. Oavsett om det är missbruk eller misshandel eller annat. Du kan därför förmodligen inte själv riktigt se hur galna saker du accepterat/accepterar. Så jag tycker förslaget om parterapi låter som en mycket god idé.  Oavsett om ni ska försöka reparera eller om ni ska skiljas åt.  Att få komma i bott med vad det är som har pågått har stort värde oavsett vad som ska hända sen, för oavsett kommer ni fortsätta ha gemensamma barn och kanske barnbarn så småningom. För barnens (och eran) skull är det värt att lägga energi och tid på samtal med professionellt stöd!

Ensombryrsig
5/16/17, 6:44 PM
#31

#30 Pyromanen; hon har länge sagt till mig att hon inte känner att vi är på samma plan sexuellt. Hennes behov är långt mer utsträckta än mina. Men vi har kompromissat, så som man gör. Jag kan inte säga huruvida hon är sexmissbrukare eller inte. Hon säger, och vad jag kan tyda, så har de inte träffats irl. Inte denna gången i alla fall. Kan det ändå klassas som sexmissbruk, tror du?

Sollar
5/16/17, 6:52 PM
#32

#10 Det var inte en fråga som behövde ett svar egentligen, utan det var mer att jag tyckte det var en korkad ursäkt av din  fru.

pyromanen
5/16/17, 7:23 PM
#33

#31 ja det tror jag. De flesta som är i behandling för sexmissbruk missbrukar internetporr och annat "sex" via sina datorer men fysiskt ensamma.

Ensombryrsig
5/16/17, 10:11 PM
#34

#33. Jag kan mycket lite om den saken så jag ska nog vara försiktig med att spy av mig en massa felaktigheter kring ämnet. Jag får ta en diplomatisk ställning till det istället. Kanske är det så att hon är sexmissbrukare. Kanske är allt precis som du skriver och det är ju illa. Främst för henne som tydligen inte mår bra av det och väljer att gå den väg hon gjort. Bara för att hon gjort fel, önskar jag ju inte att hon mår dåligt. Men faktum kvarstår att hon gjorde som hon gjorde, oavsett anledning. Och med tanke på alla känsloutfall som de skriver till varandra och hur "jag kan inte vara lycklig utan dig"-kommentarerna, känner jag att hon snarare är med mig just nu, för att de två inte lyckats få till möjligheten till nåt annat. Varför de inte fått det, vet jag inte. Men där ligger mina känslor just nu.

Annons:
_Fisken
5/16/17, 11:09 PM
#35

#29
Vad du berättar i den kommentaren hade vida passerat min gräns för vad som kan kallas osmakligt och utanför all rim o reson. Varför jag säger att det blir "knepigt" är för att det inte skett nåt fysiskt mellan dem som det verkar. HON kanske anser att hon inte varit otrogen. Du (och vi andra) anser  det. 
Varför jag tar upp "offer" är att hon kan vara sexmissbrukare eller vill ha nåt annat än vaniljsex. (Är sexmissbruk en sjukdom?) Då blir du offer under hennes last. Jag har svårt att kalla henne för offer. Snarare förövare för det är en misshandel av en familj anser jag.

Ensombryrsig
5/17/17, 8:17 AM
#36

#35 Fisken. Jag ser nu att mitt svar kan ha uppfattats som att jag ilsknade till. Ber om ursäkt! Det gjorde jag inte 😊 Hon är absolut inte en "vaniljsex-tjej". Hon har väldiga bekräftelsebehov och får mest ut av den sexuella bekräftelsen. Jag är 50/50 känslo- och sexmänniska och detta har väl orsakat en och annan diskussion under våra år tillsammans. Hon säger att de inte har träffats och så förstår jag det också när jag läser mailen. Jag är bara inte där där det spelar nån roll. Det är känslorna, kärleksförklaringarna och alla åren detta har pågått, som är värst för mig. Sen är sexbiten såklart där också men den gör mig mer arg än ledsen. En fråga till alla; Anser någon att det finns förmildrande omständigheter i och med det jag skriver ovan? Och är där någon som anser att det är "mindre" otrohet för att de inte har träffats fysiskt (de har ju träffats förr. Det är ju hennes ex men inte just under dessa tre år).

Gronstedt
5/17/17, 8:23 AM
#37

#36: Nej, hon har varit otrogen mot dig på alla sätt som räknas - fysiskt, i tanken och i känslorna. Och framför allt genom att dölja det för dig.

Att de haft "fjärrsex" tycker jag är precis lika mycket fysisk otrohet som om de legat i samma säng, eftersom det är en riktig, fysisk person hon haft det med. Det hade varit en annan sak om det varit något slags "sexapp" eller sexrobot på nätet hon lekt med, men nu är det ju en riktig människa.

Honestyisdead
5/17/17, 10:19 AM
#38

#36 Nej det finns inga förmildrande omständigheter. Verkligen inte. Tvärt om är här känslor inblandat vilket gör det hela ännu värre.

Ensombryrsig
5/17/17, 11:49 AM
#39

Varför känns det då ibland som att JAG gör fel som ens funderar på skilsmässa? Huvudet spricker verkligen av alla tankar…

Shailina
5/17/17, 12:19 PM
#40

du gör inget fel som funderar på skillsmässa. Hon har fått en andra chans, och har sabbat det. Hon ahr gjort detta mot dig innan, lovade bot och bättring, och har beviseligen jugit om att sluta ha kontakt med hon. 

Det hon har gjort är enligt mig lika med att fysisk knulla med varandra om ni ursäktar mitt språk. Spelar för mig rätt liten roll att hon bedyrar de inte har gjort något fysisk. Vilken roll spelar väl det? De bilder de skickat varandra, och den mentala otroheten hon visat med längselsfulla "det borde varit jag och du"prat är likvärdig med att fysisk ha sex med varandra. Och egentligen nästan värre än att faktisk gå över gränsen även fysisk om du frågar mig. För hon har gjort detta efter hon lovat dig att inte ha kontakt. 

Du har all rätt att begära skillsmässa. Hon förtjänar inte att få behålla dig som make. Vad spelar det för roll att hon är en fantastisk mamma? Det kommer hon väl inte sluta vara bara för att ni skiljer er? Hon kommer nog vara en fantastisk mamma även som skilld mamma. Du kommer fortsätta vara en fantastisk pappa även som skilld. Om ni sköter skillsmässan som vuxna kommer inte barnen fara på tok för illa dessutom. jovisst blir det omställning, iaf för den yngste, och det kan vara en jobbig period där man omställer sig och vänjer sig till att såhär blir det nu. Som skillsmässebarn råder jag dig att vara ärlig med barnen om varför även om du förståss inte går i detaljer om eksakt vad mamma gjort. Om du berättar att ni skiljer er för att mamma gjort fel saker med annan mann än dig vet jag inte om du borde berätta eller om det är rätt att berätta. Att ställa barnen i lojalitetskris är inte trevligt.. ni måste bli överens om vad som skall vara orsaken när ni pratar med barnen i så fall. 

Men barnen förtjänar att DU är lycklig. Det är faktisk inte det bästa för barnen att alltid hålla i hop. Som fler andra påpekt.. barn får med sig saker. De märker stämningen. De märker spänningar. De märker att nåt är väldig fel, och när de inte fattar vad som händer är de snabba att börja fundera. Som skilmsissebarn själv trode jag det var jag som varit dum och att mamma och pappa var konstig av den anledningen. Tro mig.. de märker. De vet nog redan nåt är på tok. Ni är inte så duktiga att dölja så barnen inte märker nånting alls, jag lovar.. 

Oavsett.. hon förtjänar inte behålla dig. Hon har sumpat sin chans. Nu tycker jag du skall fokusera på att få till en så trevlig skilsmässa för barnens skuld som går. Och sen är du faktisk fri att hitta det som faktisk är din drömkvinna uppgraderat versjon.. och som faktisk VILL vara din drömkvinna och som behandlar dig med respekt och kärlek. Tro mig, det skulle barnen även må bra av.

“A single dream is more powerful than a thousand realities.” 
― J.R.R. Tolkien
http://www.fyllepenna.net

[Devya]
5/17/17, 3:52 PM
#41

#39 Oj du har ju verkligen inte gjort något fel som funderar på skilsmässa.

Snälla du, lämna den där kvinnan. Hon älskar dig uppenbarligen inte utan använder dig bara så att hon kan känna sig trygg ifall hennes ex skulle råka tappa intresset.

Vill du verkligen vara hennes back up?

Annons:
Ensombryrsig
5/17/17, 4:58 PM
#42

Hej alla!

#41 Devya.    Det är konstigt. Jag är övertygad om att hon älskar mig. Det måste hon nästan efter 20 år. Hon lever fortfarande med mig och är just nu nästan överdrivet söt och kärleksfull efter vår konfrontation. Det var lite det som gjorde det lite enklare för mig första gången detta hände.

Men just nu kan jag inte komma överens med mig själv vad som är rätt eller fel steg att ta. Det finns för mig, inga förmildrande omständigheter kring det hon har gjort. Men ändå är valet att skiljas inte lättare. Jag fattar inte vad som är fel på mig, helt ärligt.

De hade en mail-diskussion i mars där han skämtsamt skrev att man inte var otrogen om det inte var penetration inblandat. Hon höll inte med och skrev att de i allra högsta grad är otrogna, att hon är en dålig förebild till våra barn etc.  Men att hon gjorde detta medvetet tillsammans med honom innan det blev "fel" mellan dem (gissar att de diskuterat att han endast ville ha sexet men hon ville även ha känslorna).  Hon skriver att när de tog det beslutet, hoppade hon ut i känslohavet men stod där ensam nu (eftersom han svänger så i hur han visar sina känslor). Sen skriver hon så här:       "Och här är jag. Otrogen och glad över mitt beslut att vara det. För det är du som gör mig lycklig. Du är värd det. För mig är du värd mer än allt det där andra".

Hon skriver såklart mer efter det. Men detta stycket har etsat sig fast hos mig. Till mig påstår hon sen att det inte var känslor inblandade utan det vara bara tomma ord för att behålla intresset vid liv.

Tankar kring det?

pyromanen
5/17/17, 5:11 PM
#43

Förmildrande omständigheter efterfrågade du. Alltså om hon är missbrukare och beroende då kan det väl vara lite lättare att tycka synd om henne eller känna viss sympati (som med alla sjuka). Men om inte.. nej! Det är väldigt grovt det hon gjort. Hur skulle någon någonsinn kunna lite på en som gjort så? Och tillit är en del av fundamentet i en bra relation.

Honestyisdead
5/17/17, 5:20 PM
#44

#42  Jag är övertygad om att hon ljuger för dig. Du har det svart på vitt.  Man skriver inte så till någon annan än sin man om man inte menar det. Klart hon ljuger nu när hon blev påkommen och hon inser att du kanske lämnar henne den här gången.

_Fisken
5/17/17, 5:49 PM
#45

En fråga: Vad har du för alternativ i nuläget? 

  1. Ska du vänta ut henne tills hon ändrar sig? 

  2. Ska du ta en rövare och bli särbo med tanke på att senare kunna  flytta tillbaka? 

  3. Ska du skilja dig?

Det är väl dessa alternativ du har? Endera dagen kommer du till det läget att du måste bestämma dig.

fruktgumman
5/17/17, 7:13 PM
#46

#42 "Tankar kring det?"

Ja, mina tankar är att du borde avsluta förhållandet.

Sollar
5/17/17, 7:13 PM
#47

Inget av det du skriver TS tycker jag visar på att hon helt har ändrat sig nu och blivit en ärlig och pålitlig partner. Jag rekommenderar att du söker dig till en terapeut och får hjälp att reda ut dina känslor.

tinaolof
5/17/17, 7:44 PM
#48

Tycker du inte själv att du förtjänar bättre? Det finns ingenting som kan lova att hon inte fortsätter sitt beteende. Hon har svikit dig så många gånger och prioriterat sitt ex. Det är ingenting du kan ta, om du vill må bra och behålla din självrespekt…

Annons:
Ensombryrsig
5/17/17, 10:01 PM
#49

#48 tinaolof: Jag är inte typen som tänker särskilt mycket på vad jag förtjänar. Mitt prio är alltid de runt omkring mig och deras välmående. Alltid. Även min frus, trots vad hon har gjort. Jag slits mellan tankarna och känslorna och har, som ni alla märker, svårt att reda ut dem…

Ensombryrsig
5/17/17, 10:01 PM
#50

#48 tinaolof: Jag är inte typen som tänker särskilt mycket på vad jag förtjänar. Mitt prio är alltid de runt omkring mig och deras välmående. Alltid. Även min frus, trots vad hon har gjort. Jag slits mellan tankarna och känslorna och har, som ni alla märker, svårt att reda ut dem…

Honestyisdead
5/17/17, 10:02 PM
#51

#49 Det är dags att du börjar tänka på dig själv.

tinaolof
5/17/17, 10:11 PM
#52

Rekommenderar verkligen att du söker psykiatrisk hjälp, på egen hand. Det verkar tyvärr inte som att du har mycket till självkänsla. Och den är väldigt viktig! DU och dina barn är viktigast i ditt liv, att din fru raserar ert förhållande och er familj är hennes problem och inget du kan acceptera. Ingen kommer tacka dig för att du står ut. Du sätter bara dig själv djupare i skiten.

[LadyK]
5/18/17, 12:01 AM
#53

Jag tror inte hon älskar dig TS jag tror hon älskar det livet hon har där hon kan göra så som hon gör men ha tryggheten att falla tillbaka på. Hennes kärleksförklaringar kan vara ett sätt att behålla sin trygghet snarare än dig som person.

Lojs
5/18/17, 7:44 AM
#54

Jag har följt den här tråden på avstånd och har väl inte riktigt känt att jag klarat av att formulera ett svar på ett bra sätt, men jag gör nu ett försök. 

För en massa år sedan var jag tillsammans med en kille och märkte att han blivit mer och mer "försvarande" om sin telefon, tog den alltid med sig, sov med den under kudden osv, blev tvärsur när jag frågade om det. Till slut kunde jag inte låta bli utan en dag när han glömt telefonen framme så kollade jag i den, dumt, visst, men det var svårt att inte misstänka att något inte stämde. 
Jag hittade massor av sms till en annan kvinna, något som jag antar var en onanivideo från henne (öppnade inte och kollade), snuskiga sms, prat om att de vill ses osv. 
Nu hade inte vi den långa historiken som du och din fru hade, men vi bodde ihop mm. 
Jag gjorde slut direkt. För mig var det lika mycket otrohet som om de hade setts på riktigt, jag personligen kan inte dela min respektive med en annan kvinna som jag inte har en aning om vem hon är. Han bedyrade att det inte var otrohet för de hade inte setts, att han bara älskade mig, att det var ett misstag osv. Han var såklart väldigt kärleksfull, ångestfull, kom med presenter osv, ville visa sms på att han brutit upp för gott med den andra kvinnan mm.
Visst, jag och han, vi hade ett liv ihop, ett liv som det var väldigt svårt att bryta upp ifrån, men jag kunde inte leva med oron att han egentligen gick och tänkte på någon annan. Uppbrottet var ett helsike, det ska jag inte säga annat, men i efterhand känner jag att det var ett av mitt livs bästa beslut. Jag valde att må bra över att stanna för att uppbrottet skulle vara för jobbigt.

Nu är såklart detta bara min historia och inte i närheten av att bryta upp 20 år ihop, men jag tänkte att det inte kunde skada att läsa om någon annan som haft en "liknande" upplevelse.
Jag har aldrig skrivit om detta på nätet förut och har ganska mycket ångest över att göra det, men om det kan vara till någon form av hjälp så är det värt det. 

För din del, tänk dig ditt liv om ett år, hur ser det ut då? Du kan vara kvar och ständigt leva med oron att hon tagit upp kontakten med sitt ex igen, att det är han som är i hennes tankar när hon beter sig romantiskt mot dig. Eller så kan du ha brutit upp, startat ett liv på egen hand, börjat komma till ro igen i ett nytt liv. 
Eller om fem år? Om du lämnat relationen du har nu så kan du ha hittat ett nytt förhållande, med en person som är lika bra som din fru, men på ett annat sätt. Det finns mängder av historier om personer som hittat "den perfekta partnern" för andra gången. Eller du kanske inte har ett nytt förhållande, utan lever ett tillfredsställande liv på dina egna villkor. I vilket fall, tar du dig ur förhållandet så slipper du leva i ovissheten, i misstankarna. Slipper förlora fler år av ditt liv i samma karusell som du sitter i nu. 

Jag vet att det är otroligt svårt att bryta upp, det är bland det svåraste man kan göra. Det är en otrolig sorg och en kamp att gå igenom. Men poängen för mig är att välja det som man mår bra av på lång sikt, välj dig själv, välj att må bra! Om inte annat för dina barns skull!

Jag lever numera i ett nytt förhållande för övrigt. Med en partner som är min andra hälft, som jag litar på lika mycket som jag litar på mig själv.

Du är välkommen att skicka ett pm om du vill prata mer.

"If someone ever says "-You don't need more aquariums." Stop talking to them, you don't need that kind of negativity in your life." ;)
Medis på akvariefisk.

Ensombryrsig
5/18/17, 8:55 AM
#55

Hej alla!

Än en gång fylls jag av tacksamhet och ödmjukhet över att så många har engagerat sig i min tråd och pågående situation. Jag vet att jag är en vel-pelle och många ggr skriver samma sak om och om igen. men än så länge står ni ut och svarar. Stort tack!

#54 Lojs: Stort tack för att du ville och vågade dela med dig av din historia med mig och alla som följer denna tråden! Modigt och till stor hjälp för mig, förmodligen även andra. Inte till hjälp att få läsa att andra råkat illa ut. Det beklagar jag att du har gjort. Men till hjälp att höra en annan drabbads tankar och veta att man inte är ensam, även om det an kännas så ibland. Tack snälla!

#45 Fisken: Just nu är det ju (ofrivilligt) punkt 1 som gäller. Men jag vet inte om jag tror på att hon kommer ändra sig. Jag tror att alla människor kan ändra sig men de känslor som de skriver och det faktum att jag inte får ihop min frus historia med det jag har läst, gör det svårt för mig att tro på.

Punkt 2 är inte ett alternativ. Inte som jag känner just nu i alla fall. Känns inte riktigt rättvist eller enkelt för nån. Och punkt nr 3; hjärtat säger till mig att det nog är det enda alternativet. Jag älskar henne men är inte kär längre. Det har dött och varje gång hon gör något med mobilen, varje gång hon inte verkar vara sig själv, varje gång en puss känns stel etc, tror jag ju att hon sitter och är ledsen över att det inte blev dem. Förtroendet är med andra ord dött på denna biten.

#47 Sollar och #52 tinaolof; ni har förmodligen helt rätt. Som jag skrev tidigare, så är jag inte den som sätter mig själv i första rummet. Alla runt omkring mig måste ha det bra innan jag kommer dit. Konstigt sätt att tänka kanske, men inget jag riktigt kan ändra på. Huruvida jag har bra eller dålig självkänsla; vanligtvis brukar det inte vara några problem. Jag vet vem jag är, vad jag står för, vilka värderingar jag har osv. Men nu - jomen tjena! Jag har ingen aning alls längre. Precis som förra gången min fru hade ett förhållande med honom, oavsett naturen av det, blev jag precis lika villrådig. Visste varken ut eller in, kunde inte sålla ut vad som var viktigt eller inte, var ok den ena minuten men helt apatisk nästa minut. Denna gången har jag långt mycket mer bevis och saken borde vara solklar för mig. Men den är det f** inte ändå. Det är helt magiskt! Att gå runt på dagarna och låta vardagen har sin gång och sen efter 9 timmar komma på sig själv att man inte minns ett skit av vad man gjort. Lite professionell hjälp hade nog inte skadat.

I det mailet som jag citerade min fru ifrån i inlägg #42, la jag märke till en ny sak igår som jag inte tänkt på tidigare. Efter det jag citerade där, skrev hon så här:

"När jag säger att jag är kär i dig så betyder det att du är den jag tänker på hela tiden, alltid. Det betyder också att jag saknar dig hela tiden. Det innebär att jag blir ledsen varje gång du inte väljer mig. Varje gång du glömmer eller prioriterar annat. Varje gång du inte gör allt du gjorde i början. Allt som gjorde mig kär i dig igen. Den bekräftelsen du gav, det du fick mig att känna, hur du fick mig att må…  Du verkar inte kunna ge det längre. Jag behöver allt det för att kunna ta sista steget." 

Sen var där mer dravel om att hon behövde känna sig involverad i hans liv , att det verkligen är hon och han, att hon är viktig mm. Sen avslutar hon med att "hon kan inte ge mer än vad hon får.

Finns det någon chans i världen, att man skriver så här till någon överhuvudtaget, om där inte är starka känslor inblandade, bara för att behålla ett intresse så att man kan fortsätta få uppmärksamheten? I min värld finns det ju inte det men vad säger ni andra?

Annons:
Gronstedt
5/18/17, 9:24 AM
#56

#55: Jag tror inte det finns någon chans att det inte är starka känslor involverade, nej. Jag tror dock, som sagts ovan, att det är fullt möjligt för vissa människor att älska flera - även att älska flera starkt och passionerat. Hennes känslor för den andra måste därför inte nödvändigtvis betyda att hon ljuger om sina känslor för dig.

Min tro är som sagt att ditt val står mellan att att lämna henne och att leva med att dela henne med andra. Hon har inte viljan eller förmågan att vara bara din, vad hon än känner för dig.

Detta att hon skriver att hon skulle välja honom om hon fick mer uppmuntran ser dock ut som ett varningstecken. Om hon menar att hon skulle bryta upp från ert förhållande om hon hade ett nytt, färdigt att krypa in i, men avstår så länge inte det finns, så verkar hon ganska svag och samtidigt ganska beräknande. Det är ingen trevlig kombination hos en person som ska vara ens stöttepelare i  livet.

Ensombryrsig
5/18/17, 9:40 AM
#57

#56 Gronstedt:     "att hon skulle bryta upp från ert förhållande om hon hade ett nytt, färdigt att krypa in i, men avstår så länge inte det finns"     Detta är exakt den känslan jag har. Du slog verkligen huvudet på spiken. Texterna som de ofta skrivit till varandra, indikerar just detta men de har bara inte fått till det. De skriver bla att "problemet är att vi är gifta" och de skriver även och frågar varandra om huruvida de är lyckliga i sina äktenskap. Slutsatsen de kom fram till de gångerna, var att deras äktenskap hade problem men var "ok", men de var inte var nöjda. Båda ville ha mer och det kunde de bara få av och med varandra.

Men det var ju bara saker man skrev för att hålla ett intresse uppe, och utan känslor…

Gronstedt
5/18/17, 10:04 AM
#58

#57: Det låter som om de båda är rätt nöjda som de har det. Vardera har sitt äktenskap för vardagen, och så har de varandra för att leva ut sina sexfantasier. Egentligen vill de kanske inte ha vardagen tillsammans, det kanske skulle störa fantasilivet?

Tyvärr är det nog så att du måste ta ditt beslut utifrån dig själv den här gången. Vill du leva med det här? Det är fullkomligt rimligt att bli ursinnig över alla lögner och förkrossad över sveket! Du har fullaste rätt till sådana känslor och det är fullkomligt rimligt att gå ifrån henne. I praktiken har ju hon redan förklarat att hon vill ha skilsmässa, då hon medvetet och avsiktligt brutit ert trohetsavtal. Inte bara en gång, utan flera.

Känner du att du kan och vill leva med detta, så är det också OK. Men om du bara flyter med och låter det fortsätta för att inte göra henne ledsen, trots att du själv mår dåligt av det, då mal du sönder det som är viktigt i dig själv. Då skadar du dig själv utan att göra någon nytta för varken henne eller dina barn.

Maria
5/18/17, 10:57 AM
#59

#57 Om du bryter ert förhållande så är det ju inte säkert att din fru någonsin kommer inleda en seriös relation med sitt ex. Deras förhållande kanske är ett förhållande som enbart lever på grund av fifflet och hemlighetsmakeriet.

I det här fallet så spelar hennes liv och leverne ingen som helst roll. Hon lever i en stor lögn och du hjälper tyvärr till att hålla den levande.

Det är visserligen vuxenrelationer det handlar om men det påverkar ju era barn också. Barn känner mer än vad man tror och hur ska de få en sund inställning till kärlek och förtroende?

För din och dina barns skull så tror jag att du måste se denna kvinnas oerhörda svek och själviskhet. Du älskar henne säkert men det är ju numera en destruktiv kärlek som bara genererar känslor du inte vill ha.

/Maria

Det är bara med hjärtat som man kan se ordentligt. Det viktigaste är osynligt för ögonen"
Ur Lille Prinsen.

Ensombryrsig
5/18/17, 11:41 AM
#60

#58 Gronstedt: Spontant så är svaret att jag självklart inte vill leva så här. Men hjärnan luras och säger att det kanske kan gå över om jag bara ger det tid. Hjärtat däremot säger "Glöm det! Det går aldrig över!"

#59 Maria: Tack för ditt svar! Ja, ungar är oerhört observanta. Det vet både jag och min fru. Vi försöker uppföra oss som vanligt framför dem och jag tror att det går. Jag döljer mina känslor och tankar för dem allihopa, så gott det går. När jag konfronterade henne, kom vi samma kväll överens om att vi skulle försöka komma över detta och fortsätta tillsammans. Jag sa dock att det naturligtvis inte fanns någon garanti på att det skulle funka. Och ju längre tid det går, desto mer sänkt blir jag. Misstankarna, sveket, min vilja att fortsätta snoka mm. Bitterhet är enligt mig en sjukdom som inte får lov att få utrymme någonstans. Men just nu är jag stundtals så bitter att det lämnar eftersmak i munnen. I min bitterhet tänker jag att om jag berättar för hans fru och hon anser att de tv måste bryta, då är det fritt fram för min fru och han att göra det de uppenbarligen vill. Då riskerar hon ju inte att stå ensam, vilket jag tror är det som skrämmer henne mest. Det tankesättet skulle ju egentligen innebära att jag driver dem i armarna på varandra. Hur logiskt är det, liksom?

För att klargöra, så är det inte vad jag vill. Mitt velande grundar sig i att jag inte vill såra min fru och göra henne ledsen. Jag vill inte utsätta henne för allt det som en skilsmässa gör. Denna känslan tillsammans med att jag inte vet om jag själv kan leva med sveket, blir en total konflikt. Meningen med att berätta för hans fru, är faktiskt enbart för att jag tycker det är synd om henne som förmodligen inte vet alls vad hennes make håller på med. Jag hade som sagt uppskattat om någon berättat för mig om jag inte visste.

Shailina
5/18/17, 12:07 PM
#61

varför i hela friden skall du spara din fru en skillsmässa? hon har kränkt dig i åratal, men det betyder tydligen ingenting, det är ändå hon som skall sparas? Allvarligt, du behöver hjälp, hon förtjänar faktisk det en skillsmässa innebär.  Antigen gör du slut på detta förhållandet och respekterar dig själv, eller så får du gilla läget och leva med det, men då har du inte riktig nån rätt att gnälla när du väljer att inte göra något åt det.

“A single dream is more powerful than a thousand realities.” 
― J.R.R. Tolkien
http://www.fyllepenna.net

Maria
5/18/17, 12:09 PM
#62

#60 Du har fina känslor för din fru. Du vill inte såra henne eller göra henne ledsen….tyvärr så är ju hennes känslor för dig inte likadana. Hon skiter fullkomligt i att hon sårar dig och gör dig ledsen.

Kan du leva så? Du blir ju helt "urvattnad" till slut.

/Maria

Det är bara med hjärtat som man kan se ordentligt. Det viktigaste är osynligt för ögonen"
Ur Lille Prinsen.

Annons:
Ambrose
5/18/17, 3:04 PM
#63

#9 En tanken från någon som har levt hela sitt liv med föräldrar som bara är bittra på varandra, bråkar konstant, aldrig har varit kärleksfulla mot varandra och där varje konversation är rent spydig.
Om det finns en risk att eran relation blir så, så är det troligtvis inte värt det för barnen. De hade nog hellre haft två trevliga föräldrar som bodde på var sitt håll och var lyckliga(eller i alla fall inte bråkade).

16 åringen kan nog vara tillräkligt gammal för att förstå(om ni båda kan sätta er ned och prata med han/hon ärligt och utan bråk), 1.5 åringen är för liten för att påverkas/reflektera över det. Så länge ni bryter på ett värdigt sätt och inte smutskastar varandra.

//Ambrose

Följ gärna bloggen om min Rottweiler valp på www.rottie.blogg.se

[Devya]
5/18/17, 4:43 PM
#64

En fundering här. Kan det vara så att du är lika rädd som henne att bli ensam? Att du försöker rädda något som inte går att rädda, bara för att du vet inte hur livet kommer att se ut för dig om ni bryter upp?

Jag får nämligen lite sådana vibbar ibland från vissa av dina inlägg, men jag kanske är helt ute och cyklar.

Det är ju inte så ovanligt att man hellre vill ha det välbekanta och försöka reparera skadorna istället för att hoppa ut i det okända. Jag ser det hända väldigt ofta men det brukar tyvärr sällan fungera, speciellt om den ena partner gång på gång ljuger och bedrar en.

Ensombryrsig
5/18/17, 7:45 PM
#65

#64 Devya, nej då. Du är inte ute och cyklar. Jag är också rädd för att plötsligt leva ensam. Jag kommer knappt ihåg hur man gör och det var ju inte så jag hade tänkt mig att det skulle sluta. Men kunde man mäta hur rädd någon är för att stå ensam, så vinner nog min fru med hästlängder. Hon är livrädd för det. Förra gången lyckades vi reparera och gick vidare. Jag gjorde det från då, 2009 till nu 2017. Men min fru gjorde det tydligen bara till 2014. Så nu är vi tillbaka på den rutan där jag, norra Europas veligaste människa, varken vet ut eller in. Och min fru uppför sig som en påkommen rimligen bör göra; överdrivet kärleksfull, vill ha extra mycket sex och i stort sett låtsas som ingenting. För att i nästa minut uppra sig skitskumt och starta en helvetes diskussion för att jag inte gillade ett Facebook-inlägg och då påstå att jag prioriterar jobb över henne. Jodåsåatt…

Vixxen
5/18/17, 10:23 PM
#66

Lämna! Du är värd mer än detta! Även om det känns skrämmande så måste du  avsluta med din fru efter allt hon gjort!

Ensombryrsig
5/19/17, 8:36 AM
#67

God morgon, allihopa!

Åter igen stort tack för era svar och tankar!

En fråga;

Jag vet att OM jag kommer fram till att vi ska stanna ihop, så måste jag släppa det hon har gjort. Jag måste ge henne "the benefit of a doubt" och försöka köpa den förklaring hon ger och acceptera den, oavsett om jag håller med eller inte. Jag vet också att vi med största sannolikhet, måste gå till terapeut för att prata ut om situationen. Jag vet att allting är upp till mig och min fru och attd et inte finns nåt rätt eller fel.

Men ärligt! Kan man komma över nåt sånt här på riktigt? Efter två rundor? Med samma man? En som hon dessutom har en personlig historik med?  

Om ja, hur f** gör man…?😕

Shailina
5/19/17, 8:58 AM
#68

Jag kan inte svara om du kan. Om du kan vet bara du själv. 

Jag kan bara säga: Jag kunde nog klarat det. Första gången. 
Om det sen hände igen tror jag inte jag nånsinne skulle kunne varken släppa eller komma över det. Jag tror att för mig skulle det vara totalt kört, då jag fått mitt förtroende krossat och provat få tillbaka det redan en gång. Det är bara så många gånger en sak kan limmas i hop efter det är krossat.

“A single dream is more powerful than a thousand realities.” 
― J.R.R. Tolkien
http://www.fyllepenna.net

Maria
5/19/17, 9:00 AM
#69

#67 Du skriver "släppa det hon har gjort"

Jag tror aldrig hon kommer att sluta så det blir ju i så fall att leva i det i framtiden och det tror jag knappast du orkar.

Så som jag ser det så är ert förhållande redan slut.

/Maria

Det är bara med hjärtat som man kan se ordentligt. Det viktigaste är osynligt för ögonen"
Ur Lille Prinsen.

Annons:
Gronstedt
5/19/17, 9:02 AM
#70

#67: Jag tror inte man kan komma över det som om det aldrig hade hänt, och jag tror inte att man vare sig kan eller bör tro på att en sådan person inte kommer att göra om det. 

Man kan möjligen bestämma sig för fortsätta hålla ihop och acceptera andra regler i framtiden.

Varför ge henne tvivlets fördel? Du vet redan att det inte finns något tvivel, det har hon visat mer än tydligt - hon är en person som inte lever i strikt tvåsamhet och som inte håller givna trohetslöften.Det vore mycket naivt att tro att hon skulle ändra sig.

Ensombryrsig
5/19/17, 9:24 AM
#71

#70:  Jag vet. Men är det inte med sin älskade man ska få lov att vara naiv, eller kanske är det av ren automatik?

Hon säger att hon har brutit helt och lovar att inte göra det igen. Jag som person tror inte heller på det men som killen som en gång var så kär i henne, så griper jag efter varje mikroskopisk liten möjlighet av att det finns logik och sanning i det.

Jag söker såklart fortfarande hela tiden efter bekräftelse på huruvida hon verkligen har brutit eller inte. Logiken säger mig att det har de inte. Men OM de har det, är det kanske inte ett tecken på att hon menar allvar denna gången?

Jag vet att det är upp till var och en att tro på det eller inte. Ingens situation är den andres lik. Men jag uppskattar verkligen att höra hur ni tänker kring frågan.

Gronstedt
5/19/17, 9:32 AM
#72

#71: Jag tror inte det är fråga om naivitet, utan om val. Man kan välja att tro, för att man hellre vill tro än ta konsekvenserna av att inte tro. Det kanske kan vara ett bra val, men man måste nog verkligen gå in för det i så fall. Inte leta bevis eller tillåta sig några gnagande tvivel. Bestämmer man sig för tro och tillit måste man ha tillit ända in i märgen.

Och även om hon menar allvar just nu, hur länge sitter det i? Hon menade förmodligen allvar 2009 också.

Ensombryrsig
5/19/17, 10:01 AM
#73

#72: I know…

Hon menade i alla fall "allvar" i 5 år men sen sket det sig. Jag har frågat henne vad jag misslyckats med i vårt förhållande som kan ha fått henne att orsaka oss denna smärtan. Men jag får inte riktigt ett svar jag köper.

Maria
5/19/17, 10:26 AM
#74

#73 Du har inte misslyckats.

Skulden och problemen de orsakat är helt och hållet hennes.

/Maria

Det är bara med hjärtat som man kan se ordentligt. Det viktigaste är osynligt för ögonen"
Ur Lille Prinsen.

Gronstedt
5/19/17, 10:33 AM
#75

#73: Släpp först som sist tanken på att DU ska bära skulden för HENNES handlingar. Hon är en vuxen kvinna, hon kunde valt att agera som en hederlig, mogen och hänsynsfull person men valde att inte vara det. Det är helt och hållet hennes eget ansvar och konsekvenserna det får för henne är helt och hållet hennes eget problem.

Det enda du kunde gjort som kunnat "ursäkta" hennes otrohet är om du klått henne så flitigt att hon levat i skräck för att bli ihjälslagen om du fått reda på sanningen. Och det verkar ju inte vara så det har varit.

Ensombryrsig
5/19/17, 11:26 AM
#76

Nej, den typen av kille kan jag aldrig beskyllas för att vara. Men vare sig jag vill eller inte, med tanke på vad som hänt, så är man alltid tvungen att inse att det finns två sidor på varje mynt. Något måste jag ha misslyckats med. För varför skulle hon annars göra så här? Två gånger dessutom. Jag vill ju ogärna ta med mig det till ett eventuellt nytt förhållande, om vi bryter. Jag vet inte. Allting är verkligen bara ett virrvarr av känslor, tankar, logik eller ingen logik, rädsla, bitterhet. Och naturligtvis kärlek. Jag älskar ju henne mer än livet själv men jag kan för första gången erkänna för mig själv att jag är inte kär i henne längre. Det dog för två veckor sedan…

Annons:
Maria
5/19/17, 11:28 AM
#77

Du har inte misslyckats alls. Hon har gjort dig och ert förhållande illa. Du måste släppa att du har någon skuld i detta.

/Maria

Det är bara med hjärtat som man kan se ordentligt. Det viktigaste är osynligt för ögonen"
Ur Lille Prinsen.

Honestyisdead
5/19/17, 11:47 AM
#78

#76 Hon gjorde så för att hon älskar en annan och saknar den respekt för andra som du har. 

Det är aldrig partnerns fel om den ena i ett förhållande är otrogen. Har man problem tar en vuxen och respektfull människa tag i det med sin partner. Den går inte och är otrogen. Så lägg ner självömkandet och sluta tryck ner dig själv.

Gronstedt
5/19/17, 12:00 PM
#79

#76: För att hon vill det. Hon är inte nöjd med en partner. Man kan möjligen säga att ditt "fel" är att du inte är två helt separata och helt olika personer på geografiskt skilda platser, men det är få som är.

Men jag kan faktiskt se en sak som skulle kunna få en viss typ av person att sluta respektera dig: Du respekterar inte dig själv. Det är inte tillräckligt för dig att vara en person som inte trycker ned andra, du låter inte bara andra trycka ned dig, du slänger dig på marken och drar dem i fötterna för att de ska trampa på dig antingen de vill eller inte. Som nu, när du letar efter möjligheter att göra hennes svek till ditt fel, så att du ska kunna be henne förlåta dig för att hon sårat dig.

Undfallenhet och självutplåning är inga trevliga drag hos en partner.

Honestyisdead
5/19/17, 12:12 PM
#80

#79 Håller faktiskt med där.

Ensombryrsig
5/19/17, 12:44 PM
#81

Fy f**, detta var tung läsning. Nödvändig och väntad, men tung. Ja, så är det nog ganska säkert. Likadant förra gången. Och jag som hatar självömkan…

_Fisken
5/19/17, 12:47 PM
#82

 Jag håller med #79 fullt ut. Jag fattar banne mig ingenting men det kan bero på att du inte reagerar normalt. 

Det fel du gör är mot dig själv. Men skiten skvätter på barnen också.

[SweetSunday]
5/19/17, 1:17 PM
#83

#0 Nu vet inte jag om jag har läst varenda kommentar. Men jag vet att du skrivit att du inte är redo att lämna. Ska jag vara ärlig tror jag inte att du kommer känna sig mer redo än du gör nu på ganska länge utan jag tror egentligen att det bara är att ta ett djupt andetag och hoppa. Du är värd mer än det här och om jag var du skulle jag ångra mig om fem år om jag stannat i äktenskapet istället för att bara ta beslutet och göra, kanske försöka att inte tänka för mycket (jag vet… lättare sagt än gjort). Tänk vad härligt om du istället kan skapa dig ett lyckligt liv utan osäkerhet och tvivel.

/Från en extremt velig människa som troligen skulle vara nästan lika velig som du i en liknande situation

Annons:
_Fisken
5/19/17, 1:47 PM
#84

Vad jag tror TS gör är att han är på gång och lämna. Det är en process och det tar sin tid och sina vakna nätter.

Monalouisa
5/19/17, 1:54 PM
#85

Jag förstår inte hur denna diskussion bara kan fortsätta. Det är ju klart och tydligt att ts inte tänker lämna sin partner. Vilken sund normal människa som helst hade lämnat efter en sådan här händelse som dessutom upprepat sig. Men ts försöker komma på alla möjliga anledningar till att inte avsluta. Men stanna då hos din fru. Men var beredd på att det händer igen. Och igen. Men du vill ju ha det så verkar det som. Annars hade du inte ens funderat på att stanna när det hände igen.

Ensombryrsig
5/19/17, 2:26 PM
#86

Tack alla för era svar!

#85: Monalouisa, jag förstår att efter 84st kommentarer på mitt inlägg denna gången (och kanske 150-200 på förra gången det hände) att frustrationen blir påtaglig. Men jag varnade redan i första inlägget för min velighet och för långa inlägg.  Men nu har du valt att läsa tråden och svarat och det är jag glad för.

Men svara gärna på detta; Varför skulle diskussionen inte bara kunna fortsätta? Och oavsett väg jag till sist kommer att välja? Misstolka snälla inte min velighet kring situationen som att jag räknar med att någon här ska säga till mig vad jag ska göra eller inte. Jag luftar mina tankar i en, för mig, svår situation. En livskris där jag kände ett behov av att höra hur andra tänker.  Drabbade och orsakande.

För mig som levt med min fru i 20 år, gått igenom allt som registret kan erbjuda och ändå alltid övervunnit det, är det inte svart eller vitt. Inte ens efter detta. Oavsett val jag gör, kommer det att påverka en rad olika faktorer och i synnerhet människor.  Istället för att bara kräka av mig och säga "far åt helvete", behöver jag i detta, vrida och vända på allt. Och det är ni som svarar på mina inlägg, till väldigt stor hjälp för mig att göra.

Men du skriver din text på ett sätt som ska förstås som att jag inte är "sund och normal" och att jag vill ha det som vi har det, annars hade jag inte stannat. För dig är det uppenbarligen svart eller vitt. Grattis! Det måste vara jätteskönt för dig! Men det betyder inte att det måste vara så för alla, eller hur?

Gronstedt
5/19/17, 3:37 PM
#87

#85: Nog kan vi väl bolla tankar med TS även om han är, som han själv kallar det, velig? Ofta är det bra att tänka först och handla sedan, även om det kan slå över i att bara tänka och inte handla. Men även det är ju ett slags handling. Och även om det blir så att han stannar i äktenskapet, så är det en fråga om hur äktenskapet ska se ut framöver och hur han ska se på det. Det finns mycket att bolla, både för honom och för andra intresserade. Antingen man är intresserad av människovänlighet, nyfikenhet eller sociologisk experimentlusta.

Tycker du han är FÖR velig, så ryck på axlarna och strunta i honom.

[Devya]
5/19/17, 7:53 PM
#88

Jag tycker väldigt synd om dig ts. Jag förstår att du velar och inte vill bryta dig ut ur förhållandet men du misshandlar dig själv så otroligt mycket genom att stanna kvar i denna giftiga situation.

Jag hoppas att du så småningom inser hur falsk, manipulativ och självisk människa som du har att göra med här. Hon är inte värt någon respekt mera. Hon har bevisat för dig att hon bryr sig inte alls om dina känslor. Det att hon nu är extra gullig och sätter på charmen är en del av hennes spel. Hon leker med dina känslor helt enkelt. Om hon hade varit seriös så skulle hon försöka prata med dig om hela grejen och försöka bearbeta det tillsammans med dig istället för att låtsas som om ingenting har hänt.

Hur menar liksom hon och du att hon ska bli bättre om ni inte bearbetar allt som har hänt?  Det går ju uppenbarligen inte att ignorera det för då lär det högst sannolikt hända igen, de måste bara bli påhittigare på hur de går till väga för att få den spanning som de så gärna vill ha I sina liv.

Alternativ är det ju om ni kommer överens om att hon får fortsätta som hon har hållt på tidigare. Som jag har förstått det så lär hon inte vilja vara utan den där spänningen. Hon verkar tycka om det alltför mycket (med tanke på alla bilder, videon och texter som de har skickat till varandra).

Ensombryrsig
5/19/17, 11:52 PM
#89

#88 Devya: tyvärr låter det du skriver som en väldigt passande beskrivning av mig, i situationer som denna. Jag blir fullständigt apatisk och osäker på allt. Speciellt mig speciellt mig själv. Gissar stt jag inte är ensam om det. Det är trots allt en förbannat konstig situation, speciellt när den sortens beteende inte ligger för en. Svårt att förstå. Det känns som att beslutet kommer närmare och närmare. Jag blir bara mer och mer bitter och misstänksam för varje dag som går. Jag lägger märke till saker som jag annars inte hade ägnat en tanke åt. Många av dem är säkert bara hjärnspöken med tanke på förtroendekrisen. Jag har märkt att hon vaknar till på nätterna. Bara som hastigast och väldigt "lite" vaken. Men det enda hon gör då, är att kasta sig över och kolla på nattduksbordet efter sin telefon. Hon kollar inte den men kollar så att den är där. Sättet hon ser på mig och talar till mig är också nytt. Kan ju såklart vara att hon är ledsen för var vi är och orolig för att jag inte kan komma över vad som hänt. Jag hittar saker varje dag som hela tiden ger saken en ny innebörd och inget är till ett fortsatt äktenskaps fördel. Känslan av hur pass starka känslor det rör sig om, tillsammans med sakerna de gjort tillsammans (och kanske fortfarande gör) har gått överstyr hos mig och jag kan inte se stt vi reder detta. Oavsett förklaring från henne. Jag kan bara känna stt jag har varit sidan-om-förhållandet i tre år, inte han. Det är jag som jämförs med honom i allt jag gör och säger. Ofta blir hennes ansiktsuttryck ett facit på detta och då "vet" jag att hans sätt är det hon hade föredragit. Hur ska jag kunna leva med det…?

Vixxen
5/19/17, 11:58 PM
#90

#89 Avsluta ! Du kan nog bara gå vidare om du kommer ifrån samvaron med din fru. Nu skapar du hjärnspöken av minsta lilla sak.

Annons:
tinaolof
5/20/17, 6:54 AM
#91

#89 Du kan inte leva med det och ska inte leva med det. Du har svaret innerst inne på vad du behöver göra för att gå vidare med ditt liv och må bra!

Ensombryrsig
5/20/17, 11:48 AM
#92

Hallå allihopa! En ny sorts fråga; Om man tänker begära skiljsmässa, vad måste man tänka på? Vad behöver man tänka på eller förbereda innan man gör det? Villa praktiska och känslomässiga aspekter finns där som är viktiga? Jag har försökt att läsa mig till det men jag är helt nollställd… 😳

[Devya]
5/20/17, 1:05 PM
#93

#92 Jag har inga erfarenheter kring skilsmässor men det jag tanker är att du kanske först bör fundera på är att flytta ut (eller om det är hon som flyttar). Sen kan du ta itu med formaliteterna som skilsmässa.

Jag ser det som viktigast att först ta sig ur den giftiga situationen så man inte låter sig manipuleras och dylikt.

oh-la
5/20/17, 2:22 PM
#94

jag tror, som många tidigare skrivit, att du kanske skulle försöka få en kontakt för samtal någonstans. det kan vara familjerådgivning, en kurator eller liknande. inte för att du ska komma över och hålla dig kvar nödvändigtvis, utan för att hitta någon form av styrka i dig själv. mycket av det resonemang jag utläser i dina inlägg påminner om det en vän till mig berättar från en tidigare relation där hon blev misshandlad. det handlar om att försöka hitta förklaringar som slätar över, försvara partnern genom sig själv. i båda fallen finns dte en nedbrutenhet och en hjälplöshet inför situationen tillsammans med en stor dos självkritik och en tro på att man själv ändå kan lösa situationen. man är egentligen helt hjälplös inför det faktum att det är partnern som väljer att aktivt göra fel, och det kan man inte ändra på hur man än vrider och vänder sig. du talar också om dina barn, och att dina barn inte ska få en skev bild. jag tror snarare att det här äktenskapet ger en skev bild. vad vill du helst att dina barn ska ta med sig in i sina relationer. en tro på att man måste stanna oavsett hur man blir behandlad och bara "stå ut", eller styrkan att förstå att bryta sig ur något destruktivt om det faller på en. jag tror att det senare är en lärdom som ger dina barn mer nytta i sina liv.

gällande kurator tror jag du skulle behöva någon att prata med, precis som du gör här. ditt självförtroende låter som det behöver lite uppmärksamhet, det finns lite att jobba med efter det här. 

jag ska också säga att jag förstår dig i din velighet kring skilsmässa. jag har alltid trott att jag skulle gå direkt om något liknande hände, men sedan jag fick min dotter är bara tanken på att vara ifrån henne varannan vecka helt outhärdlig. tyvärr skulle jag nog, liksom du, stå ut med mer skit än jag skulle innan för henne… 

oavsett, din fru är ingen fin människa i det hon utsatt dig för. det är ett fruktansvärt svek, ett utstuderat, planerat svek som fått pågå och pågå utan minsta tanke på dig. du verkar vara en fin människa, en kärleksfull man och far och jag är helt övertygad om att det finns någon för dig där ute som delar din syn på hur ett äktenskap ska vara. det kanske inte känns så nu, men jag tror du kommer kunna bli lyckligare utan din fru.

_Fisken
5/20/17, 4:14 PM
#95

Det finns mycket att Googla om. Finns nån advokatfirma som fixar rubbet, bodelning etc. Sen bereder du dig på en  stormig  månad. Efter det behöver du  inte skriva om såna här problem på iFokus mer.  Kanske andra problem men mer normala problem.

Ensombryrsig
5/20/17, 10:10 PM
#97

Kommer inte på nåt annat att skriva än tack. Så tack allihopa! Sov gott!

Annons:
Vixxen
5/20/17, 11:33 PM
#98

Hoppas allt löser sig och att du får må bättre!

Ensombryrsig
5/21/17, 2:26 PM
#99

#94: oh-la, jag satt och läste din kommentar. Tack för ditt svar! Ja, där är nog en del som behöver jobbas på med mig just nu. Men jag gissar att det är i "extrema" situationer som man riskerar att inte känna igen sig själv. Som du förstår, så sitter jag och vrider och vänder på allt. Går det att rädda, är sveket så stort, kan jag vara säker på att hon kommer fortsätta kontakten eller är den verkligen slut, vad gör hon just nu när jag inte hemma mm mm. En sak som äter upp mig men som samtidigt kanske kan tala för min fru, är att vårt barn som är 1,5 år är ett ivf-barn. Efter vår första fick vi inte fler på egen hand. Vi började kämpa med ivf strax efter förra gången hon hade sitt roliga med ex:et. Och för 1,5 år sedan lyckades det till sist. Vem går igenom det med någon de inte vill leva med? Det är första tanken som slår mig. Men å andra sidan; under tiden som vi kämpat och kämpat och kämpat för att få den lille, har hon våldfört sig på oss, vårt förhållande och vårt liv. Vem gör så mot någon de vill leva med? Hjärnan och hjärtat är i allra högsta grad oense…

Honestyisdead
5/21/17, 3:01 PM
#100

#99 Frågan är inte om hon vill leva med dig. Frågan är om du vill leva med henne nu när du har svart på vitt att hon inte går att lita på och hon längtar efter en annan man. Hon har varit otrogen.

Maria
5/21/17, 4:17 PM
#101

Den här tråden känns nästan som ett socialt experiment,

Om inte så önskar jag allt gott till TS och framtiden.

/Maria

Det är bara med hjärtat som man kan se ordentligt. Det viktigaste är osynligt för ögonen"
Ur Lille Prinsen.

Mortiscia
5/21/17, 6:18 PM
#102

Efter allt ni har gått igenom, både 2009 och nu, så verkar människan inte tillförlitlig. Oavsett att man själv kan ha fel och brister så finns det saker man inte ska behöva leva med, t ex ständig oro. Rent vidrigt faktiskt det här senaste, jag skulle råda dig till att lämna människan, du är värd någon som respekterar dig mer än att gå bakom ryggen, i flera år (!), och är otrogen. Satsa på dig själv, livet är för kort för sådant här! Det är upp till dig hur du vill leva men det är iaf mitt råd. Lycka till, oavsett!

Ensombryrsig
5/21/17, 11:01 PM
#103

#101; Maria, jag vet att mycket av detta kan låta som ett dåligt skämt eller t.o.m som ett socialt experiment. Men det livar jag att det inte är. Hade hoppats på att det kanske var en dålig dröm men…

pyromanen
5/22/17, 7:39 AM
#104

Jag föreslpr också en samtalskontakt, t.ex. En parterapeut. Du har under mycket lång tid stått ut med/accepterat saker som inte en ska behöva acceptera. Din gröns för när du sätter ner foten, står upp för dig och säger nej, detta är inte OK, den grönsen har suddats bort eller förskjutits långt ifrån vad som är friskt. En neutal proffsperson att bolla med kan vara guld värt i din situation. Jag har tyvörr erfarenhet av skilmässa. Det absolut värsta var tiden efter beslutet var taget men vi fortfarande bodde under samma tak. Oerhört jobbigt. Så har du ekonomisk ich oraktisk möjlighet att hitta ett liter tillfälligt boende direkt så rekommenderas det. Och juridisk hjälp också. Att ta tag i frgår om bostäder och pengar med en man har massor av känslor och historia med kan vara övermäktigt. Sp ta den hjälp som finns.

Annons:
OlgaMaria
5/22/17, 8:55 AM
#105

Jag minns när du skrev här i förra omgången, och jag får många frågor angående din fru. Du beskriver att hon är en fantastisk person, men jag undrar - har hon goda relationer till alla runtomkring sig? Behandlar hon alla väl, eller finns det personer hon talat illa om och betett sig illa mot? Har hon en förmåga att vara supersocial och snabbt få vänner om hon vill? Det jag funderar på är om hon kan ha manipulativa och psykopatiska drag. Nu behöver man inte tolka det på sämsta och allvarligaste sättet, men det skulle ändå kunna hjälpa att förstå hennes agerande, och också egentligen vad det står för, och vad det inte står för. För det skulle kunna vara så att hon egentligen aldrig älskat vare sig dig eller den andre mannen på det sätt som du älskat henne. Psykopater (och igen, tolka det inte på värsta tänkbara sätt) älskar inte på samma sätt, utan det handlar mer om vad de själva får ut av relationen - de behöver inslag av riskfyllt beteende och känsla av att styra saker som händer. Isåfall älskar hon honom för det inslag av risk och spänning som han kan bidra med, och hon älskar dig för det inslag av vardag och ordnad tillvaro som du bidrar med. Personer som agerar såhär, medvetet och utstuderat går bakom ryggen på sina närmaste, kan ha en självbild av att de är på en annan nivå än andra - att de är smartare och bättre, och att det därför är ok att utnyttja och gå bakom ryggen på andra. Jag hade en sån här person i mitt liv för ett tag sen och jag är glad att jag var i en sådan situation att jag kunde bryta och gå vidare. Nu har ju ni ett litet barn tillsammans och det är verkligen ingen liten grej. Även om ni skiljer er kommer ni ha en relation livet ut och måste kunna fungera i kommunikationen osv.

/ OlgaMaria, sajtvärd på Allergier iFokus

Ensombryrsig
5/22/17, 9:35 PM
#106

#105 OlgaMaria, nej det stämmer inte in på henne. Vi är nog helt normala människor och ett helt vanligt par. Hon har under en tid sagt att hon inte tycker stt jag möter upp henne på det sexuella planet. Jag vet stt det är det viktigaste sätter för mig att bekräfta henne. Hon får annars väldigt låg självkänsla och känner sig ful, osexig etc. Vi har försökt men under vissa perioder har det inte gått och hon tolkar det som att jag inte är attraherad av henne. Vilket jag dock i allra högsta grad är, eller var… Jag inser naturligtvis att dessa känslor, efter ett tag kanske måste gå över i nåt annat. Tycker hon inte att jag hör henne och gör något åt det, kan det mycket väl driva en person till dumheter för att få sitt bekräftelsebehov tillfredsställt. Mitt problem är dock inte att jag inte ser min del i hennes handlingar. Det tror jag att alla här kan intyga vid detta laget. Mitt problem kan man nog inte sätta namn på och det är nog inte bara ETT problem heller. Men ja, jag försöker hela tiden försvara henne och hennes handlingar. Stundtals verkar det funka. Men sen kommer hjärnan ikapp och då dör det igen. Jag har också behov. Det har alla. Men det betyder inte att man kan agera hur som helst. Eller hur länge som helst heller, för den delen. Idag tog jag beslutet att ringa till hans fru. Känner mig som ett r**hål. Jag sa till henne att jag inte ringde för stt hämnas på honom, inte för att förstöra, inte för stt rivs upp deras familjelycka. Utan att jag gjorde det för att hon inte skulle gå ovetandes om vad som händer bakom hennes rygg. Igen. Och för stt hon själv ska få välja vad hon vill göra med den infon därefter. Vi ska träffas på onsdag och då slangen få se en del av våra partners kontakt som de haft i 3 år. Men jag mår fortfarande skit för att jag ringde henne. Någon som har en klok åsikt eller tanke kring varför jag gör det?

Sarah
5/22/17, 9:48 PM
#107

Det är klart att du mår dåligt över att du ringde henne, det öppnar och stänger dörrar. Det är ju dubbelt, visst har hon rätt att veta, samtidigt som det inte är din sak att berätta. Jag kan förstå varför du gjorde det, för hennes skull och lite för din skull, att dela det här, och jag gissar att lite handlar om att göra allt återkalleligt. Nu kommer de förmodligen skilja sig och dörren blir kanske öppen för din fru att gå till honom. Då är beslutet inte längre ditt att ta, då är det inte du som lämnar, utan din fru som tar beslutet och du slipper vela. Sen är ju du brevbäraren, det är inte roligt att leverera dåliga nyheter, även om man själv inte har skuld.

Ensombryrsig
5/22/17, 10:35 PM
#108

#107 Sarah, det finns en anledning till att jag sökt mig till detta forumet i mina två situationer. Ditt senaste inlägg är essensen av det. As-tung läsning som gör gör riktigt ont men som samtidigt ger mig en sån j**** tankeställare. Ja, för hennes skull. Jag hade velat stt hon berättade för mig om det var hon som visste först. För min skull, hade jag innan ditt inlägg sagt nej. Vad har jag för vinning av att berätta? Inte hämnd i alla fall. Och jag kan uppriktigt säga att jag hoppas att de löser det för det bästa. De har tre helt oskyldiga barn som oavsett om jag berättat eller inte, hade drabbats av deras pappas syn på rätt och fel. Men när du skriver som du gör, det om att då är beslutet inte mitt om de plötsligt finner en väg stt vara tillsammans, tillsammans med vad många andra skrivit i sina kommentarer, måste jag säga att du kanske har rätt. Visst har jag tänkt tanken på att mitt beslut kan driva dem i armarna på varandra, men inte att det i så fall skulle vara för min skull och för att jag skulle slippa ta beslutet. Det gör riktigt förbannat ont stt läsa och stt inse stt det kanske är en anledning. Sån vill jag inte vara. Jag vill vara den beslutsamma människan som jag är i vanliga fall. Om detta är en anledning hos mig, är jag ju för f** lika beräknande som de, fast på ett annat sätt 😔 Du skriver att hon har rätt att veta men det är inte min rätt att berätta. Vad menar du? Orkar du fördjupa dig i det argumentet? Vem skulle annars göra det? Mannen som har fört henne bakom ljuset i två omgångar under totalt 4 år? Vad blir det för sanning hon får då? Jag vet att jag valde att "tro" på min frus historia 2009 men nu sitter vi här…

Sarah
5/22/17, 11:57 PM
#109

En liten missuppfattning, jag menade inte att du ville dela det här på iFokus, jag menade att du kanske ville dela det här med en annan människa irl, som sitter i samma sits. Hon om någon sitter i din båt. Att det inte är din sak att berätta… Jag skriver inte att du inte har rätt att berätta, det har du självklart. Men uppgiften är inte din från början, det är hans. Jag tror att alla som får veta om otrohet velar om de ska berätta för den som blir utsatt. Jag tänker att det rätta är ju att den som är otrogen är den som ska berätta för sin partner. Det sker ju dock inte alltid, speciellt inte med ett såhär avancerat och stort svek. Då är det många som går på den som är otrogen och ställer ett ultimatum, antingen berättar du själv eller så gör jag det. Dels vill man slippa vara budbärare och dels är det bättre för den som blir utsatt att få höra det från sin partner. Då finns det inga tvivel. Så, att berätta för henne är först och främst hennes mans uppgift, tyvärr kommer han inte göra det själv så då får någon annan ta på sig den rollen. Jag tycker inte att du ska bli upprörd på dig själv om det är så att du innerst inne vill slippa ta beslutet. Ja det må vara lite fegt, men å andra sidan väldigt mänskligt. Vi är nog många som någon gång ex, betett oss illa mot en partner för att driva bort dem, för att slippa göra slut själva, för att slippa såra och slå i sista spiken. Jag har iaf gjort det. Din fru verkar inte vara redo att lämna dig, nu har du gjort det lättare. Det är inte manipulativt då du inte tänkt i de banorna, det är mänskligt och lite fegt, men inte beräknande.

Ensombryrsig
5/23/17, 9:26 AM
#110

#109  Sarah, i de fall som nåt sånt här händer ens vänner, håller jag med dig. Det är nästan en klassiker; en i vännernas förhållande är otrogen och vi som vänner får reda på det. Ska vi berätta för den andres partner eller ska vi säga till den otrogne att göra det själv? Jag är av åsikten att det ska den otrogne göra själv. Det är inte vår plats att blanda oss egentligen.

Men i detta fallet vacklar jag. Eftersom detta har hänt tidigare (om än inte lika länge eller lika skitigt). Då fick hans fru inte veta något, trots att han visste att de hade blivit påkomna. Och den historien jag fick av min fru då, kan jag ju nu efter denna gången, bara bedöma som en ren och skär lögn.

Jag är inte ute efter att hämnas på honom. Han gillar min fru och det förstår jag. Det är hon som har sårat mig, inte han. Han är i min värld ett r**hål som jagar gifta Kvinnor och är otrogen men det är en annan sak.  Mitt samvete skriker dock att jag borde ha ringt honom och gett honom ultimatumet: antingen så berättar du för din fru eller så gör jag det. Men jag tror att jag valde att berätta för henne istället, för att säkerställa så att hon får sanningen, inte sånt skitsnack som jag fick. Jag hoppas verkligen att de löser sin situation och kan fortsätta tillsammans. Men då behöver hon väl ha rätt information att bearbeta det?   Eller har jag fel?  Leker jag envåldshärskare här nu, bara för att jag råkar ha informationen?

Galenidjur
5/23/17, 10:34 AM
#111

#106 jag tyckte att du gjorde helt rätt i att berätta det här för henne. Hennes man har ju gått bakom ryggen på henne och ljugit grovt och det förtjänar hon att veta så att hon kan besluta hur hon ska gå vidare. Om hon kan förlåta eller inte. Och det är ju bättre att det kommer fram nu än om typ 20 år och så visar det sig kanske att det där inte är något hon kan förlåta och då har man helt plötsligt "slösat" en massa tid i en relation som bara var en lögn egentligen. Förstår du hur jag menar?  Men jag förstår också att du känner dig skyldig, det hade jag nog med gjort. För även om det inte är du som gjort något fel utan hennes man så blir det ju lite som att "hej, nu kommer jag är med dåliga nyheter som kan förstöra ditt äktenskap. flåt!", och det är ju inte kul. Det är inte en lätt situation alls och som du skriver själv så hade det ju varit allra bäst om han berättade själv, men med tanke på hur djupt dessa lögner går så tror jag knappast att han skulle berättat sanningen även om du ställt ett ultimatum. Förmodligen hade han ljugit eller i bästa fall kommit med nån halvsanning och försökt förmildra det som hänt.  Så ja, jag tycker att du gjorde rätt.

✨Medarbetare på jattekanin.ifokus
Lift up the self by the self,and don't let the self droop down
Because the self is the self's only friend , and the self is the self's only foe

Annons:
Ensombryrsig
5/23/17, 12:21 PM
#112

En fundering till, som går hand i hand med hur ni nu lärt er att jag tänker;

kan jag på något sätt skada min fru, genom att visa hans fru vad de har skrivit till varandra?   Jag har tryckt ut en del av det och dolt det som min fru skrivit, det sexuella men inte känslobitarna. Givetvis tar jag inte med några bilder på min fru, utan bara ett par på honom som inte är så grova. Hans fru ska bara förstå att jag talar sanning och veta vilken vidd deras förhållande har. Jag är ju åter igen, inte ute efter att skada honom eller deras förhållande.

Rätt eller fel, enligt er alla?

[SweetSunday]
5/23/17, 12:36 PM
#113

#112 Jag skulle nog inte säga att du skadar din fru genom att visa detta för hans fru. Precis som du tycker illa om hennes man som jagar gifta Kvinnor tycker nog hon illa om din fru av samma anledning (tror jag). Men det är ju hennes man som har svikit henne så jag tror (OBS tror) att hennes känslor och tankar kommer att fokusera på hennes man och inte på något som har med din fru att göra. Och om hon nu skulle tänka mycket illa om din fru och ägna uppmärksamhet åt annat än sin man är det ju faktiskt ingenting som Faktiskt skadar henne. Tror knappast din fru förväntar sig att bli omtyckt av mannens fru. Hurvida det var rätt att skriva ut konversationen… Jättesvårt att avgöra, men sålänge den inte sprids på annat håll utan hålls mellan dig och hans fru skulle jag inte säga att det är jättefel. Det är inte heller helt rätt, men å andra sidan håller jag med dig om att hon har rätt att veta graden av det som hänt. Vet inte om du blev mycket klokare, men jag tycker någonstans att fruns rättigheter att få veta vad som sker med hennes äktenskap är större än de rättigheter hennes man och din fru har gällande om deras konversation ska visas för denna enda människa eller inte. Det är min åsikt.

Shailina
5/23/17, 12:56 PM
#114

Fakta är såhär: Om någon skadar din fru är det hon själv och hennes handlingar. Detta är ju det vi försöker lära våra barn sen barnsben: Handlingar får konsekvenser. Så är det upp till dig själv att se till att de konsekvenser du upplever i ditt liv så ofta som möjligt är trevliga konsekvenser typ du ger en klapp = någon blir (förhoppningsvis) glad. Din fru har bäddat sin egen säng. Nu skall hon sova i den med.

“A single dream is more powerful than a thousand realities.” 
― J.R.R. Tolkien
http://www.fyllepenna.net

Pytteliten
5/23/17, 3:47 PM
#115

Om min man är otrogen mot mig anser jag att han har svikit ett förtroende gentemot mig. I min värld är övriga inblandade personer, som den han är otrogen med eller dennes partner, helt utanför mitt intresse. Vi har ett problem i vårt förhållande och det är vårt att lösa. Går sveket att förlåta kan vi kanske gå vidare tillsammans, i annat fall får vi gå vidare åt varsitt håll. Det är väl, mycket grovt förenklat, hela grejen!

[Devya]
5/23/17, 9:15 PM
#116

Jag skulle dock inte klippa bort de saker som din fru har skrivit. Visa den rätta versionen eller inte alls. Det är åtminstone min åsikt.

[LadyK]
5/23/17, 11:36 PM
#117

Samma stund som din fru valde att skriva det hon gjorde och skicka det tog HON risken att skada sig själv. Hon kan ju inte veta att inte hans fru skulle hitta bilderna, texterna och kärleksförklaringarna. Jag tycker du är otroligt stark och schysst mot hans fru när du erbjuder henne sanningen istället för att ge honom chansen att komma med bortförklaringar och lögner.

Ensombryrsig
5/24/17, 9:20 AM
#118

#113,  jag var kanske lite otydlig. Jag tror inte att hans fru och hennes tycke om min fru är det som kan skada. Men att jag visar min frus tankar, ord och sexuella anspelningar för en människa som de inte var ämnade för, är ju att blotta min fru. Det var det jag menade med att "skada". Men jag tror inte heller att hans fru kommer lägga fokus på min fru.

#114, Sant 🙂

#115, exakt så tänkte jag förra gången som han och min fru hade en grej. Att det inte var min sak att förstöra mellan dem. Nu ångrar jag mig bittert. Hon kunde kanske ha sluppit detta om jag sagt något redan då. Sen huruvida mitt intresse för "de andra" är olämpligt eller inte? Jag hoppas egentligen bara att de löser det på bästa sätt för sina barn, tillsammans eller inte.

#116, jag kan till viss del hålla med om att "visa allt eller inget". Men i hans mail, plockar jag bort allt det grova, tar bort alla de grova bilderna, de texter där de pratar om rövar och fontänorgasmer etc. Hon vet hur hennes man ser ut och för att skapa sig en uppfattning om vidden av otroheten, behöver hans fru bara se en viss del. Jag behöver inte rub it in her face med allt det skitiga. I min frus mail gör jag likadant. Allt som är "hennes" (nakenbilder, snusktext, text som visar min frus sårbarhet) plockar jag bort. Hans fru behöver inte se det och jag måste skydda min frus integritet så mycket jag kan, trots det hon har gjort. Jag är ju åter igen, inte ute efter att skada någon. Jag vill bara att alla 4 inblandade har sanningen på bordet och kan jobba utefter den.

#117, din kommentar satt som en smäck. Det kunde ju faktiskt ha varit has fru som upptäckte detta och då hade sett allt, även det på min fru. Detta borde de otrogna haft med i kalkylen under de tre år som de har hållit på. De visste att de tog en risk, vad de riskerade och får faktiskt skylla sig själva. Och tack för de värmande orden! Om jag är stark och schysst vet jag inte. Jag mår som en pitt för att jag har ringt henne. Riktigt dåligt, om jag ska vara ärlig, och har sån ångest för att träffa henne idag. Men som jag sa till henne; hon väljer vad hon vill veta. Hon får ställa frågorna. Hon väljer vad hon vill se och ta med sig. Jag ska inte trycka ner det i halsen på henne. Hon måste bara få veta. Jag hade uppskattat om hon gjorde det för mig om det var hon som visste.

Återkommer förhoppningsvis ikväll med besked om hur det gick, för de som orkar och vill läsa…

Annons:
Ensombryrsig
5/24/17, 3:50 PM
#119

Ok, jag gjorde det. Jag bokade och åkte till hans frus arbetsplats. Vi träffades och jag lät henne ställa alla frågorna. Jag sa till henne att jag hade utskrifter men att de inte var trevliga och att hon skulle tänka på först om hon verkligen ville se dem. Jag svarade på allt jag vet med säkerhet och svarade vad jag trodde om det jag inte har belägg för. Hon svarade bla att hon vet att han är väldigt sexuell, att de har bråkat tidigare när han har suttit och chattat på sex-sidor, att hon inte är helt förvånad. Hon kändes lite omskakad men tog det väldigt samlat. Hon är en rakt igenom äkta familjemänniska, det märkte jag. Hon anser att man inte bara kan eller får ge upp. Hon tänker dessutom inte sätta sig i en sits där hon bara får träffa sina barn varannan vecka. Hon ansåg dock inte att en människa som gör som han har gjort, egentligen förtjänar sin familj, oavsett om de träffats eller inte

Jag lider med henne och det berättade jag för henne. Hon förstod att jag överhuvudtaget inte var ute efter hämnd. Hon frågade om jag inte vill ekonfrontera hennes man med detta men jag sa nej. Jag har sett lite för mycket av honom (bokstavligen) för att vilja prata med honom. Hon sa även att han är en mycket manipulativ människa och att man måste tänka på det om man pratar med honom. Vet inte om det klargör något för mig dock…

Nu får vi se vart det bär hän. Antingen så ringar han upp mig och vill "dansa". Eller så ringer han min fru och berättar att jag har berättat för hans fru.  Undrar lite hur min fru löser det då? Berättar hon att de har haft kontakt, trots att jag har bett henne att inte ha det, och att hon fått reda på det där? Eller håller hon det för sig själv?   Vi får se…

[Devya]
5/24/17, 4:34 PM
#120

#119 Ah, just så. Det kan ju vara så att din fru är inte den enda som han har hållt på med vid sidan om (om han också hållt på och sexchatta).

Fint att ni fick prata men det låter nog som om både du och hon är lite för snälla och då finns risken att ni kommer jämt  låta er hunsas omkring med.

Att hålla ihop bara pga barnen och för rädslan att inte se dem varje dag, tjaa… Jag vet inte om jag skulle kunna bo tillsammans med en människa som är så pass falsk. Vill verkligen inte att sådant beteende skulle smitta av sig på barnen.

Ensombryrsig
5/24/17, 7:00 PM
#121

#120 Som vanligt går jag lite i kamp för min fru. Hon är verkligen inte elak och som mamma, är hon den bästa jag kan föreställa mig, till våra barn. Hon har i grunden, väldigt sunda värderingar och vår 16-åring har blivit en fantastisk, ödmjuk och snäll människa. På detta planet litar jag blint på henne, verkligen. Det hon har gjort är rent av förrädiskt och falskt. Svekfullt och beräknande. Dessutom 2ggr och i flera år. Ingen tvivel om det. Och det är här jag kämpar med att försöka hitta något som kan göra att det går att reparera. Tyvärr har jag inte lyckats än. Jag tror inte heller på tanken att gå som två olyckliga vuxna och hålla upprört sken för barnen. De ser igenom det direkt. Vi måste hålla ihop av kärlek och för att vi tror på att det kan funka. Jag är definitivt för snäll. Jag skulle nog bara packat och lämnat. Men efter 20 år, är det svår. Oavsett storleken på sveket…

tinaolof
5/24/17, 7:01 PM
#122

Jag håller med #120, inget fel i att vara snäll, men det är inte vad ni bör vara nu gentemot era respektive. Vad hans fru väljer att göra är ju hennes ensak, men jag hoppas inte du "tar inspiration" från henne och ger din egna fru fler chanser. För du vet ju hur det kommer sluta. Det har upprepats flera gånger och det angående att träffa barnen tycker jag bara är en egoistisk handling. För som alla vet gynnar det inga barn att hålla ihop då föräldrarna är olyckliga och otrogna.

Maria
5/24/17, 7:02 PM
#123

#121 Hon är säkert en fin mamma och snäll på många sätt men samtidigt så har hon en otroligt svekfull dold agenda och vad säger att hon inte kan svika era barn också. Hon har uppenbarligen inga skrupler.

/Maria

Det är bara med hjärtat som man kan se ordentligt. Det viktigaste är osynligt för ögonen"
Ur Lille Prinsen.

tinaolof
5/24/17, 7:03 PM
#124

Har du sökt hjälp, TS? För du behöver professionellt stöd i den här situationen. Så snart som möjligt. Ditt liv springer iväg hela tiden, ta vara på tiden och möjligheterna du har.

OlgaMaria
5/24/17, 7:26 PM
#125

Skulle nog inte vara så dumt att fundera ut ett smart sätt att "sätta dit" den andre mannen lite grann. Man blir inspirerad att göra något för fruns skull. Man behöver ju inte blanda in henne heller, inte säga till mannen att hon vet, utan bara göra något som blottlägger honom. Ja, jag vet inte, jag bara tänker… fast det är väl dumt att vara för elak också, då kanske man får en fiende som vill hämnas. Ni kanske ska träffas alla fyra? Det vore ju oerhört pinsamt för dem två, men utan att blanda in någon som inte har med saken att göra. Du och hans fru kan ju styra upp något som en "överraskning". Hehe… jag kanske låter som värsta elaka människan som tänker ut sånt här, men det irriterar mig mycket att de ska få hålla på så här utan att bli ertappade ordentligt. En rejäl wake-up-call kanske kan förändra dessa människor…

Jag fattar verkligen hur hon resonerar. Han har varit otrogen men varför ska hon få straffet att inte få träffa sina barn varannan vecka? Det är ganska orättvist.

/ OlgaMaria, sajtvärd på Allergier iFokus

Annons:
Sarah
5/24/17, 10:19 PM
#126

#126 till vilken nytta? Det är dessutom inte ts "uppgift". Att hantera mannen är hans frus sak och det är helt upp till henne hur hon vill göra med sin relation. Hon har fått korten på bordet och mer än så ska ingen göra. Ts har sin fru att hantera. Ts, du ser mer och mer klarsynt för varje dag och även om din velighet är lite frustrerande för oss åskådare tycker jag att du visar på en imponerande integritet och ödmjukhet. Även om du själv mår dåligt över dina handlingar så tycker jag att du ska vara stolt över den styrka och de kvalitéer du ändå har. Du har inte fallit i hämndfällan som exempel, det är stort och visar att du är en väldigt bra person.

[Devya]
5/24/17, 10:29 PM
#127

#121 I grunden har hon sunda värderingar? Förlåt, men det är väl just det som hon inte har? Hon spelar ju ett spel, hon har byggt upp en fasad som hon vill att du och hennes barn ska tro på men det är inte hennes riktiga jag. De tvivlar jag starkt på.

Nej, hon är en falsk människa som leker med dina känslor och hon lurar sina barn att tro att hon är en rättfärdig människa. Vad tror du händer sen om de senare råkar få reda på vad som har hänt? Jag tror de skulle verkligen få känna på vad dubbelmoral betyder.

Jag kan ju saga dig så här mycket. Min mamma uppmanade mig jämt till att endast ha sex först då jag är gift, otrohet är en omoraliskt osv. Sen fick jag veta att hon hade varit otrogen till höger och vänster och inte alls levt som hon hade predikat. Pyttsan heller att jag sen respekterade hennes såkallade "värderingar" som hon hade lärt ut. Svårt att tro på sådant då hon själv inte trodde på det. Jag började förakta henne en hel del även om jag ännu älskar henne för att hon var en bra mamma i allmänhet. Jag tyckte bara inte om den dubbelmoral som kom från henne. Jag kände att hon hade INGEN rätt att börja predika om vad som är bra och vad som är fel.

#125 Det är inte ts sak att blanda sig I vad de gör med sitt förhållande efter det här. Det är bäst att låta det vara annars kan det kastas tillbaka I ansiktet på honom.

Vixxen
5/25/17, 1:22 AM
#128

#TS Du bör testa dig för sexuellt överförbara sjukdomar också nu när situationen är som den är. Inte kul men nödvändigt.

Pytteliten
5/25/17, 9:14 AM
#129

TS i #118  skriver du "Men att jag visar min frus tankar, ord och sexuella anspelningar för en människa som de inte var ämnade för, är ju att blotta min fru. Det var det jag menade med att "skada"."

Jag förstår ärligt talat inte din känsla att vilja skydda din fru. På vilket sätt tänkte hon på dina känslor när hon inledde den här affären? När hon återupptog den trots att hon lovade att sluta? När hon ljugit för dig och bedragit dig år efter år? Det är hon som har visat sina tankar, ord och sexuella anspelningar för någon de inte var ämnade för. Hon har gjort sitt val, låt henne leva med konsekvenserna!

Jag tror att någon skyddsmekanism i dig har rest en enorm mur som gör att du helt enkelt inte förmår se henne som den hon är. Den där perfekta mamman finns inte, hon är en fasad bakom lögner och svek. Är inte en perfekt förälder någon som lever här och nu, hos, med och för sina barn? Din fru har i många år levt för de stulna stunderna med sin älskare. Bakom lögner och svek. Ärligt talat är du inte den enda drabbade här. Hon har även ljugit för era barn. Ert lilla barn är ju för jösse namn skapad medan hon längtade efter någon annan!

Hårda ord javisst, men för att kunna ta hand om dig själv i det här månste du inse ett och annat. Det går helt enkelt inte att ursäkra hennes beteende. Hon har gått över alla gränser och hon har gjort det upprepade gånger och under lång tid.

oh-la
5/25/17, 11:07 AM
#130

personligen undrar jag vad det skulle hjälpa någon att ta till hämnd, hänga ut, ge igen eller bete sig illa. det pratas om vad mamman skickar för signaler till sina barn, well, vad skulle Ts skicka för signaler om han gav efter för något primitivt hämndbegär. det han gör nu, informerar med tanke på de inblandade, tyder på ett det är en mogen och storsint människa vi pratar med. visst, hämnd, uthängning, pina och plåga ligger nog nära till hands i tanken, men att gå ur en så här ful historia med huvudet högt och sin egen värdighet i behåll utan att någon i efterhand kan komma och påstå att man betedde sig fult är en triumf i sig. det är bra mycket större och starkare än alla hämndaktioner i världen.

vad gäller barnen är det fortfarande deras mamma. hon kan vara en fantastisk mor trots att hon inte är en lika fantastisk partner. otrohet är inte hela en människas identitet. man kan vara mycket mer, och även där tycker jag Ts gör ett fantastiskt jobb med att se de olika delarna i personen som gjort honom så illa. det innebär Inte att han behöver backa och ta henne tillbaks, men det kanske gör en eventuell skilsmässa enklare för barnen som faktiskt inte ska behöva bära mammans otrohet. tyvärr kommer man ju för lltid ha med varandra att göra genom barnen, hur illa man än gjort varandra, och att se henne för en god mor genom all sorg underlättar för de små. hur många gånger har man inte hört om problem efter separationer där föräldrarna kastar skit och barnen hamnar i kläm? till på köpet tror jag inte att en förbittring och hat gör någon gott. det äter upp en.

jag har sagt det innan Ts, och jag säger det igen. du verkar vara en fantastisk man och far med allas bästa för dina ögon. du bär på fina egenskaper som din fru tyvärr inte förtjänar. låt inte den här erfarenheten ta det ifrån dig. du bär på en sorts integritet som känns mer och mer ovanlig idag, du hänger inte ut någon och ger igen trots att personen gjort dig illa. du kommer kunna gå ur det här med huvudet högt, och det är mer värt än all hämnd på jorden.

Ensombryrsig
5/26/17, 10:07 AM
#131

Tack snälla ni för alla svar och snälla ord! I den sits jag befinner mig i nu, känns det oerhört skönt att höra att jag kanske gör nåt rätt i alla fall.

#124 Efter samtal med en vän (direkt efter jag träffat hans fru) så tog jag beslutet att söka professionell hjälp. Min fru har sagt att hon helst vill att om vi gör det, så ska vi göra det tillsammans. Men jag kommer göra det själv. Kommer inte orka med att sitta med en tredje människa som ska säga till oss att "lev som vanligt och gör sånt ni tycker om". Jag behöver hjälp med helt andra grejor och jag reder inte ut det själv.

#125 Jag förstår verkligen hur du tänker och måste erkänna att det visst det kan vara lockande. För stunden. Men nej, det kommer jag inte att göra. Jag är inte ute efter att skada honom eller deras familjekonstellation. Jag anser bara att frun måste veta sanningen så att hon kan bestämma sig för om och hur de kan lösa detta för sin del med rätt förutsättningar. De har tre oskyldiga barn som oavsett kommer att bli drabbade men det är deras, inte mitt, ansvar att välja hur mycket eller lite barnen drabbas. I mina ögon är han ett manipulativt otroget svin som jagar gifta Kvinnor. Men det betyder inte att han är en rutten pappa…

#126 Tack! Stolt kommer jag nog aldrig att vara men jag hoppas att mitt synsätt och mina val är bra. De är i alla fall med allas bästa för ögonen.

"127 Jag är verkligen ledsen att du och din familj fått erfara det ni har. Det är inte rättvist mot någon. Men du skriver det själv: "även om jag ännu älskar henne för att hon var en bra mamma i allmänhet." Min fru är en fantastisk mamma. Hon är en jättefin människa. Men hon gjorde ett aktivt val som är ruttet och som nu orsakat helvetets smärtor. Men jag tror inte att hon gjorde det valet pga att "hon är den sortens människa", alltså en dålig människa. Nånting annat har gjort att hon valde den vägen men det gör inte henne till en rutten människa. Som partner däremot, ligger hon inte hett till…   Och visst dolde hon sin agenda för barnen men de har ingen vinning av att veta det. De kommer inte må bättre av att veta vad hon gjort. Det riskerar väl egentligen bara att de  sätts i en dömande sits? Jag kommer inte säga det till dem i alla fall. Oavsett hur det går för mig och min fru, kommer jag alltid att berätta för dem vilken bra mamma de har.

#128 Jag har inte ens tänkt den tanken. Min fru säger att de inte har träffats IRL och från vad jag kan utläsa av deras mail, så stämmer det. Och i och med att de har hållit på sen 2014 och jag ännu inte har fått någon sjukdom, känns det rätt säkert. Men vem vet? Jag borde kanske göra det, just to be sure…

#129 Hårda ord - absolut! Men du sätter också saker i ett annat perspektiv, genom de hårda orden. Tack!    Du har helt rätt; hon tänkte inte på mig alls. Hon kan påstå att hon gjorde det men det blir ju bara skitsnack. Men för den sakens skull, behöver jag inte visa upp min frus kön och nakna kropp i olika situationer, för hans fru. Hon fattar vidden av detta, utan att se det. Hon får dra slutsatsen av vad min fru har skickat, genom att se vad hennes man har skickat. Det är ju inte svårt att förstå att hon har skickat lika mycket snusk som hennes man har gjort.  Jag är den borne diplomaten. I detta fallet blir det mitt fall som orsakar den enorma velighet som jag nu står för. Jag har definitivt en skyddsmekanism och en skyskrape-hög mur som gör att jag hela tiden försöker se p saken från en annan vinkel. Vad har jag gjort som orsakat detta, stämmer det min fru säger om att texterna med alla känslor bara är tomma ord för att behålla sin spänningen mellan dem, är hennes bekräftelsebehov så starkt att det kan klassas som sjukligt och har jag då rätten att släppa taget och inte kämpa, kommer jag ångra mig om jag skiljer mig etc etc.  "Den perfekta mamman finns inte." Nej det finns inga perfekta föräldrar eller perfekta människor. Vi har alla brister. Men jag har så svårt att döma folk. Jag anser inte att det är min uppgift. Jag måste dock bedöma om jag tror att jag kan komma över det som har hänt och återfå förtroende för min fru, men det är en annan sak. Jag kommer inte skilja mig med motiveringen att hon är en rutten människa. Jag kommer i så fall skilja mig för att kärleken och attraktionen har dött och för att slippa den misstro för min fru som jag känner varje gång hon t.ex tittar på sin telefon. Och ja, hon har ljugit för våra barn. Men som jag skriver ovan, så kan jag inte se hur de skulle må bättre av att veta vad hon gjort. Hon skulle helt enkelt inte gjort det hon gjorde. Men som mamma är hon fantastisk och det ska ungarna alltid få veta.  Och ja, den lille kom till under tiden hon hade sitt roliga med sin älskare. Den tanken slog mig också för ett tag sedan. Och det är en av de sakerna som gör mest ont. Känns svinigt. Men sen kan jag inte förstå varför hon valde att gå igenom det med mig när hon ändå hade honom vid sidan om. Tyder inte det på en hel del kärlek till mig? En annan sak som också slått mig, är att under dessa tre åren som de har hållit på, har vi varit på semester några ggr. Varje j**** gång vi har varit iväg, oavsett om det är på en kort resa inom landet eller tvärs över jordklotet, så har hon löst så att hon kan fortsätta kontakten med honom. Varje gång hon har gått på toa under semestrarna, har hon "snackat" med honom. Både om hur dagen har varit och snusk. Vad tyder det på om inte starka känslor för honom? Eller har jag fel?

#130 Tack! Du sätter verkligen ord på mina tankar! Det gynnar ingen med hämnd och bitterhet är en sjukdom svår att bota. Kan jag, så kommer jag alltid att kämpa för att inte bli bitter. Och jag kommer aldrig att döma någon annan, inte ens min fru. Jag är bara människa jag med och det är inte min uppgift att döma någon. Tack för de värmande orden!

En fråga till som alla som vill gärna får svara på;   Min fru har inte tagit upp det som hänt en enda gång. Hon har inte heller frågat mig alls hur jag mår efter det. Vi försöker leva lite "som vanligt" och med allt vad det innebär. Däriband även sex. Det har gått 20 dagar sen jag konfronterade henne med hennes otrohet och hon har redan börjat bli ledsen för att vi inte har så mycket sex som hon hade velat.  Hon känner att hon vissnar utan den sexuella bekräftelsen och verkar oförstående kring varför hon inte får den så mycket som hon vill. Hon pratar i termer om att reparera sexlivet, en diskussion vi haft i flera år förvisso men att ha den just nu känns bara konstigt.   Hur ser ni på detta? Visst är vi alla olika men jag fattar inte att den diskussionen kommer upp, redan efter 20 dagar. Att bara kn***a på och bekräfta men inte snacka alls om vad som hänt? Vad tyder det på?   Några idéer?

Maria
5/26/17, 10:17 AM
#132

#131 Du skriver så här:

I mina ögon är han ett manipulativt otroget svin som jagar gifta kvinnor.

Samtidigt försvarar du fortfarande din fru. Jag får inte riktigt ihop det….

/Maria

Det är bara med hjärtat som man kan se ordentligt. Det viktigaste är osynligt för ögonen"
Ur Lille Prinsen.

Annons:
oh-la
5/26/17, 10:36 AM
#133

#131, har du satt dig ner med din fru och mellan fyra ögon verkligen förklarat vad du känner inför både otroheten och att ha sex? verkligen bett om hennes uppmärksamhet och förklarat vad du tänker? då menar jag allt, känslan inför henne, inför det som hänt, inför samlivet, tankarna om skilsmässa?

Sarah
5/26/17, 10:37 AM
#134

#131 att hon inte tar upp det och gnäller på att ni har för lite sex visar väl att hon helt saknar insikt och empati.

[Devya]
5/26/17, 11:01 AM
#135

Håller med Maria. Gör inte det henne också till ett manipulativt otroget svin som jagar gifta män? Båda har ju gjort exakt samma fel här.

Ensombryrsig
5/26/17, 11:06 AM
#136

#132 Jag förstår dig.  För att vara tydlig, så är både han och min fru likadana. Hon är också otrogen och jagar gifta män. Men jag dömer inte dem som människor. Han är med all säkerhet en kanonpappa och kompis och besitter säkert många bra egenskaper. Jag försvarar inte min frus agerande. Jag försvarar henne om hur hon är som människa och mamma. Sen är det ju det med mig (som ni alla vet) att jag hela tiden försöker hitta ett sätt att se på hennes handling utifrån ett annat perspektiv. Kanske är det för att verkligen känna att jag har sett på det från alla vinklar och då se om jag kommer fram till samma sak. Vilket jag hitintills gjort…

#133 Nja, vi hade ju vårt snack vid konfrontationen. Och jag frågade frågor dagarna efter. Men hon har aldrig frågat eller tagit upp det och jag tycker att det känns lite underligt. Kan ju vara att hon sticker huvudet i sanden. "Ser man det inte, så finns det inte". Mina tankar sen dess, har jag inte delat med mig av ännu. Jag har fortfarande inte riktigt rett ut dem, som ni märker. Kanske fegt av mig men varje gång jag har tagit upp det lite grann, blir hon reserverad och såklart ledsen. det sätter ribban för resten av dagen/kvällen så att säga. Och jag blir då uppgiven och väljer att strunta i det. Vi behöver inte prata om det med glädje men att prata öppet och konstruktivt om det utan att börja böla och tycka att man är en hemsk människa, det tror jag hade varit bra. Men så blir det liksom inte…

#134 Av naturliga skäl, är det ju exakt så jag tänker också. Och för att spä på, så misstänker jag ju fortfarande att de har kontakt på något sätt. Hon uppför sig stundtals lite som hon gjort den senaste tiden och det väcker ju min uppmärksamhet hela tiden. Kan ju såklart även vara hjärnspöken hos mig men det lär jag nog aldrig få reda på. Är det så att de fortfarande har kontakt, har de nog lärt sig vid detta laget hur de verkligen ska dölja det…

oh-la
5/26/17, 11:32 AM
#137

#136, då skull ejag säga att det är det du behöver göra också. faktiskt sätta dig ner och vara ärlig med det du kommit fram till. ni är trots allt fortfarande gifta, och hon är uppenbarligen inte alls där du är. kanske tror hon att om hon ignorerar och låtsas som ingenting kan du göra detsamma, eller så tolkar hon din tystnad som att du väljer att ignorera och kör på samma spår. oavsett utgång i detta tror jag att ni behöver ta den berömda tjuren vid hornen och bara få till ett samtal, liksom starta från samma utgångsläge. ni behöver inte komma fram till något eller hitta en lösning, men jag tror hon behöver förstå vad du faktiskt går igenom för att kunna ge dig lite utrymme.

Sarah
5/26/17, 12:19 PM
#138

#136 det viktiga är kanske inte om de har kontakt nu, det stora är väl alla år av svek och lögner och att hon inte bryr sig om vad hon gör och gjort mot dig?

Ensombryrsig
5/26/17, 1:28 PM
#139

#138 Sant. Bara lite svårt att släppa behovet av att hela tiden ha koll. Att ha alla bevis så att det inte finns utrymme för henne att ge mig en skitsnack-förklaring till otroheten. Känns lite som att jag går och väntar på ett "vad-var-det-jag-sa"-ögonblick. Hjärnan är en märklig apparat…

Annons:
pyromanen
5/26/17, 3:44 PM
#140

#131 Angående dina funderingar kring hennes ev starka känslor för den andra mannen för att hon haft kontakt även när ni varit på semester: Om hon är sexmissbrukare (som jag varit inne på förut) behöver det inte handla om starka känslor av äkta kärlek, det kan vara just missbrukarens begär efter sin drog och svarer då till att alkisen ser till att få alkohol även på semestern.  En missbrukares begär efter sin drog är starka krafter. Det är ju inte ovanligt att missbrukare väljer drogerna före sina relationer med både partners och bar, att de stjäl från sin egen mamma o.s.v.

Att hon inte pratar om sin otrohet men däremot om sitt missnöje med erat sexliv visar dels brist på empati dels tycker jag det låter manipulativt, hon försöker placera skuld hos dig (du är otillräcklig sexuellt). Gå inte på det!

[Devya]
5/26/17, 4:07 PM
#141

#140 Med den logiken skulle typ alla otrogna människor vara sexmissbrukare. Jag vet inte om jag köper det att hon är sexmissbrukare och jag tycker att man inte ens borde spekulera om en sådan sak. Vi kan inte diagnostisera henne. Jag vet av ett par stycken tjejer som har hållt på som ts fru. Det brukar oftast handla om spänningen och mest av allt bekräftelse. De är själviska och tänker enbart på sig själva. De tycker att deras vardag är lite tråkig och söker efter något som gör det mindre tråkigt. Jag sökte ofta bekräftelse själv. Skulle knappast kallat mig själv som sexmissbrukare bara för det. De senaste åren har jag inget behov av bekräftelse från andra män då jag är mer än nöjd med min sambo och mitt liv. Alltså tror jag att folk som är otrogna är oftast missnöjda med sina liv.

pyromanen
5/26/17, 4:40 PM
#142

#141 Självklart kan vi inte diagnosticera på ett forum.  Vi kan inte bedriva familieterapi heller. Vi kan bara vara bollplank/medmänniskor utifrån våra olika bakgrunder och erfarenheter och det är jag alldeles säker på tt ts vet.  Jag har skilt mig från en (diagnosticerat) sexmissbrukare och känner igen lite för mycket i det ts berättar för att inte tänka i banor att hans fru kan vara just sexmissbrukare.  Sen kan det det naturligtvis vara så att mina erfarenheter får mig att se sexmissbrukare överallt där dom inte finns.  Hur som helst så tycker jag definitivt det kan vara något att undersöka närmare för ts och hans fru. Inte minst för att det i så fall finns behandling. Och för att det är lättare att förlåta en sjuk än en usling.  I alla fall om den sjuka seriöst söker vård för inte att fortsätt skada sig själv och sina nära.

Sarah
5/26/17, 6:01 PM
#143

#139 en människa som ångrar sin otrohet och som skäms och vill laga förhållandet, låter den andra prata av sig och ställa frågor. En sådan person kastar inte skuld som din fru så osmakligt gör. Din fru ångrar sig inte och kommer inte göra det heller, hon är sur över att hon blev påkommen och när hon inte pratar med dig om det så fortsätter hon trampa rakt över dig. Att ni går runt och låtsas att allt är som vanligt, att ni har sex… Det är så absurt. Jag tror att det är det mest sjuka, knäppa, i brist på ord, helt stört absurda, idiotiska osv. Hon har inte rätt att ställa krav på att ni ska gå i terapi tillsammans istället för du själv. Hon är bara rädd att du ska få verktyg att säga ifrån.

finafiskarna
5/26/17, 7:37 PM
#144

Att hon överhuvudtaget har mage att klaga på att ni har för lite sex visar på hur lite hon bryr sig om dina känslor. Hon verkar ju uppenbart inte förstå att hon fått dig att må väldigt dåligt. Att hon inte pratar om det som hänt är ett stort tecken på att hon inte bryr sig om dig heller. Det är ju hon som "vinner" på att ni undviker det hela och inte låtsas om det. Hon pratar alldeles för mycket om känslor och har hållt sig till samma på ett sätt som säger mig att det inte rör sig om sexmissbruk, utan något annat. Oavsett är jag säker på att du kommer ångra om du stannar kvar med någon som inte bryr sig om dig och respekterar dig mer än så.

OlgaMaria
5/26/17, 8:33 PM
#145

Mm, jag tycker det låter som jag skrev tidigare att hon har manipulativa drag, och det låter som att hon är skicklig på att kontrollera vilken slags kommunikation ni ska ha. 

"Kanske fegt av mig men varje gång jag har tagit upp det lite grann, blir hon reserverad och såklart ledsen. det sätter ribban för resten av dagen/kvällen så att säga. Och jag blir då uppgiven och väljer att strunta i det."

Här ser du hur hon styr vad ni ska prata om, och hur hon gör DIG till en skurk för att du vill prata om det som hänt. Sen att hon dels har sex med dig gör ju dig mer sårbar i relationen, och sen att hon pratar om att ni ska reparera sexlivet trycker ner dig och får det att låta som att det är ditt fel att det har blivit som det har blivit. 

Det låter som att hon är en skicklig manipulatör i mina öron.

Det är ju uppenbart att du är rädd för att tala fritt, öppet och ärligt med henne. Hon stryper dig redan när hon anar vart du är på väg och får dig att bli tyst och byta spår. Hon vet hur hon ska styra dig.

/ OlgaMaria, sajtvärd på Allergier iFokus

Ensombryrsig
5/28/17, 2:47 PM
#146

Hej allihopa! Har varit borta ett par dagar och försökt leva "som vanligt". Funkar sådär… #140 Min fru ÄR mer sexuell än vad jag är det har definitivt skapat diskussioner under våra år tillsammans. Men sexmissbrukare kan jag inte kalla henne. Sen är jag ju iochförsig inte läkare och kan diagnostisera sånt heller. Men jag är nog inne på samma spår som #141. Spänning och bekräftelse som sedan, som jag tolkar det, övergått till starkare och starkare känslor. #143 Jag känner allt mer av det absurda i det faktum att vi har sex, i alla fall just nu. Men å andra sidan säger jag inte nej heller. Det är inte så att hon tvingar mig. Sex är ju trots allt skönt. Men när hon börjar dra upp diskussionen om att hon är frustrerad och att jag inte möter upp henne, i en situation som den vi är i just nu, då blir jag bara matt och tröttnar. Wtf?? Finns det inte annat att prata om just nu, liksom…? Sen måste jag tillägga att om jag fortsatte prata om det även om hon blir ledsen, så pratar hon. Men det är samma visa och skitsnack-förklaring. Så med henne ledsen och en massa skitsnack, då her jag upp. Det ger mig ingenting. Kanske vet hon det och spelar sina kort väl. Jag vet inte… #145 Jag har aldrig velat tänka så om min fru. Men det kanske är så. Antingen skickligt medvetet eller omedvetet. Men hon styr absolut, som du ser i det jag skriver ovan. Men detxblir allt mer ofrånkomligt att vi sätter oss ner och pratar på riktigt. Tydligen så går jag runt som en helt annan människa just nu och det är man helt oförstående kring. Så här skrev hon nyss på ett sms, efter ha klagat på att hon tycker det känns som att vi inte är tillsammans, även om vi är i samma rum. "Tror inte du kan göra något. Samhörighet finns eller finns inte. Det sitter i känslan, i blicken, i magen, i hjärtat ❤️, i närvaron och i lusten ❤️" Manipulation eller kärlek? Jag vet inte…

Annons:
Ensombryrsig
5/28/17, 2:47 PM
#147

Hej allihopa! Har varit borta ett par dagar och försökt leva "som vanligt". Funkar sådär… #140 Min fru ÄR mer sexuell än vad jag är det har definitivt skapat diskussioner under våra år tillsammans. Men sexmissbrukare kan jag inte kalla henne. Sen är jag ju iochförsig inte läkare och kan diagnostisera sånt heller. Men jag är nog inne på samma spår som #141. Spänning och bekräftelse som sedan, som jag tolkar det, övergått till starkare och starkare känslor. #143 Jag känner allt mer av det absurda i det faktum att vi har sex, i alla fall just nu. Men å andra sidan säger jag inte nej heller. Det är inte så att hon tvingar mig. Sex är ju trots allt skönt. Men när hon börjar dra upp diskussionen om att hon är frustrerad och att jag inte möter upp henne, i en situation som den vi är i just nu, då blir jag bara matt och tröttnar. Wtf?? Finns det inte annat att prata om just nu, liksom…? Sen måste jag tillägga att om jag fortsatte prata om det även om hon blir ledsen, så pratar hon. Men det är samma visa och skitsnack-förklaring. Så med henne ledsen och en massa skitsnack, då her jag upp. Det ger mig ingenting. Kanske vet hon det och spelar sina kort väl. Jag vet inte… #145 Jag har aldrig velat tänka så om min fru. Men det kanske är så. Antingen skickligt medvetet eller omedvetet. Men hon styr absolut, som du ser i det jag skriver ovan. Men detxblir allt mer ofrånkomligt att vi sätter oss ner och pratar på riktigt. Tydligen så går jag runt som en helt annan människa just nu och det är man helt oförstående kring. Så här skrev hon nyss på ett sms, efter ha klagat på att hon tycker det känns som att vi inte är tillsammans, även om vi är i samma rum. "Tror inte du kan göra något. Samhörighet finns eller finns inte. Det sitter i känslan, i blicken, i magen, i hjärtat ❤️, i närvaron och i lusten ❤️" Manipulation eller kärlek? Jag vet inte…

Maria
5/28/17, 3:22 PM
#148

#147 Men herregud…vad begär hon av dig egentligen?? Den samhörigheten har hon ju fixat på annat håll.

Jag kan heller inte förstå att du klarar av att ha sex med henne när situationen är som den är. Jag förstår överhuvudtaget inte hur du orkar leva i denna soppan utan att ta ett avgörande beslut.

/Maria

Det är bara med hjärtat som man kan se ordentligt. Det viktigaste är osynligt för ögonen"
Ur Lille Prinsen.

Sarah
5/28/17, 6:23 PM
#149

Du kanske ska läsa på lite om narcissism. Googla barns berättelser om att växa upp med en narcissistisk mamma. Ofta väljer de ut en i familjen att manipulera och bryta ner. Inför den personen handlar allt om narcissisten osv. Du är precis som de utsatta i de berättelserna.

OlgaMaria
5/28/17, 7:53 PM
#150

#147

"Tror inte du kan göra något. Samhörighet finns eller finns inte. Det sitter i känslan, i blicken, i magen, i hjärtat ❤️, i närvaron och i lusten ❤️" 

För mig låter det här som erotisk kärlek, inget annat, och att hon kanske med detta sms försöker få dig att bara komma och ha sex med henne. Att det inte finns något du kan göra annat än att komma och låtsas som att allt är bra och go for it. Det känns som en väldigt farlig väg att gå på.. destruktiv rent av, att ha sex så som er relation ser ut nu. Jag tänker att du blir så utlämnad till henne då och att hon får mer makt över dig.

/ OlgaMaria, sajtvärd på Allergier iFokus

tinaolof
5/28/17, 8:18 PM
#151

Kan bara hålla med ovanstående kommentarer. Du verkar inte vara så mycket mer värd än just sex och intimitet just nu. Det verkar vara mycket viktigare för henne att få sex och bekräftelse än lyssna, ta in och respektera dina känslor. Hon gör så att allt handlar om henne och hennes behov och vrider det till att du är boven i det hela som inte anstränger dig tillräckligt och inte "älskar" henne nog. Väldigt orättvist och känslokallt. Visst är det ganska tydligt?

[Devya]
5/28/17, 9:13 PM
#152

#147 Wow, och det här är en människa som du tycker är fantastisk och har sunda värderingar?

Det hon håller på med är manipulation och jag tycker det är klart som korvspad att hon bryr sig bara om sig själv och inte alls om dig och dina känslor. Orkar du faktiskt leva med en sådan människa?

Jag förstår mig heller inte på varför du har sex med henne då ni inte har bearbetat något av det som har hänt. Att ha sex och hålla på som vanligt tror jag är mycket skadligt för dig och din självkänsla. Ni kan ju inte sopa allt det här under mattan. Sådant här lämnar djupa spår. Men om ni vill leva i en fantasivärld så fortsätt bara. Jag tror bara att vid något skede kommer du att explodera och det kommer inte att vara vackert.  I värsta fall exploderar du då barnen är i närheten. Det är sådant som kan hända den mest perfekta människan någonsin om han/hon fortsätter att ignorera och sopa undan smärtan, besvikelsen och ilskan.

Du verkar ju väldigt lugn och sansad men tro mig, jag har sett sådana människor gå upp i taket då man minst anat det. Det handlar då om människor som låtit sig själva bli trampad på hela livet.

Sarah
5/28/17, 10:17 PM
#153

HUR kan hon förvänta sig samhörighet och HUR kan du bara ta ett sådant sms? Hon är INTE en bra människa, det är dags för dig att se det nu. Det du berättar gör att iaf jag nästan ser otroheten som sekundär i alla hemskheter hon utsätter dig för. Du beter dig som de Kvinnor som blir misshandlade men ändå stannar kvar i relationen, för att de tror att mannen någon gång ska förändras och bli en bra människa och att de ändå inte är värda mer än att bli slagna. Vi vet alla att de männen inte förändras till det bättre. Man kan vara en "bra" mamma utan att i grunden vara en bra människa, men bra värderingar kommer hon ha svårt att lära ut i slutänden. Hur ska hon kunna lära era barn empati som exempel? Om ni har döttrar, hur kommer de behandla eventuella pojkvänner i framtiden? Om ni har söner, hur kommer de låta sig bli behandlade? Er relation är som en drog för dig och du behöver bryta ditt beroende.

Annons:
[LadyK]
5/29/17, 12:00 AM
#154

Kan bara hålla med i det som redan har skrivits, du behöver vakna upp TS och ta ett steg tillbaka och värdera er relation. Hon är en underbar människa, men. Hon är en bra mamma, men. Du ser inte det stora stora MEN som finns där.

MEN hon väljer att ha känslor för en annan man, hon väljer att agera utifrån dessa känslor. Hon väljer att få dig att komma till henne genom manipulativa sms och tråkningar. Jag förstår att det är svårt efter ett långt förhållande men du måste se även henne fel och brister och sluta försvara henne.

Ensombryrsig
5/29/17, 9:57 AM
#155

Hej alla!  Tack för era svar!

Jag blir orolig för, att eftersom ni endast får min version av historien, så ger jag er kanske en något skev bild av min fru. Jag ska försöka, utan att gå ut i kamp för henne, förklara;

Hon är inte vad jag skulle kalla narcissist. Inte alls. Om något så har hon snarare dålig självkänsla och tycker inte om sig själv särskilt mycket. I alla fall i perioder. Hon har däremot ett enormt bekräftelsebehov och det är utan tvekan den sexuella bekräftelsen som är absolut viktigast. Hon och jag ligger inte på samma nivå på detta planet vilket gjort att vi båda fått kompremissa. Hon känner dock att jag inte gjort det, att det endast är hon som försöker mötas etc. Detta gör att hon känner sig oönskad, försakad, frustrerad, ful, inte åtrådd, osexig mm mm. Jag kan inte se att hon skulle ha valt ut nån i familjen som hon sen ska Hon har ingen överdriven tro på den egna förmågan och allt handlar verkligen inte om henne. Tvärtom så är hon väldigt omtänksam för andra. Hon är väldigt osjälvisk i många (de flesta) anseenden och frösöker t.ex alltid att lyfta våra barn till en högre nivå känslomässigt. Som det låter nu, så har jag målat ut henne som ett blodsugande monster utan bra egenskaper överhuvudtaget.  Men det är hon inte.

Sen om hon har en egoistisk sida och är manipulativ; ja, jag får mer och mer den känslan just nu. Dels för att jag får era syner och tankar på det jag skriver men situationen, där jag blir allt mer bitter, gör ju att jag lägger märke till saker på ett annat sätt. Och där är nog absolut manipulation med i bilden. Det tror jag nog att alla människor gör lite grann men inte nödvändigtvis på ett negativt sätt eller med det mål i sikte som jag får känslan av att min fru har.

#148 Jag vet inte vad hon begär. Det är verkligen som att skiten är undansopad och nu ska vi leva på som vanligt och ha samma ledsna diskussioner och känslor som innan hon blev konfronterad. Men ingenting är som innan, inte för mig i alla fall. Och det gör ju att jag nästan kräker lite i munnen när hon sitter och klagar på att det är för lite sexuell uppmärksamhet, samhörighet, åtrå osv. För mig känns det bara som ett hån. Och jag vet inte heller hur vi kan ha sex. Det känns hur udda som helst när jag sitter och skriver om det nu. Men i stunden, ås får jag bort tankarna och kan istället se det som en skön stund med sex men framför allt utan just de tankarna.

#149 Se ovan 😉

#150 Hon har de senaste veckorna sagt att hon känner att jag blivit formell mot henne, att vi är i samma rum fysiskt men inte känslomässigt, att jag inte tittar på henne och bara svarar på tilltal etc. Jag vet att en del av det säkert stämmer men inte fullt ut så som hon skriver. Jag gullar och pratar jag också och är definitivt där känslomässigt. Jag kanske är där med lite fler känslor än vad hon är. Jag vet också att hon mår bra när vi har haft sex och hon känner att jag vill ha henne. Men kraven blir också allt mer högre kring hur jag uppför mig efteråt och dagarna efter. Då känner hon att hon måste ha ännu mer uppmärksamhet och gullegull än tidigare och blir ledsen om hon inte får det så mycket som hon tycker att hon ska ha. Så ja, för flera anledningar är det nog en farlig väg att gå genom att ha sex.

#151 Exakt så känner jag. Sen kan jag inte säga att det jag känner är så det är för henne. Men ja, jag får känslan av att jag är boven. Men sen å andra sidan har jag inte försökt ta upp det med henne på ett tag eftersom jag känner att det blir som jag skriver; att hon blir nedstämd och tillbakadragen, kvällen blir förstörd, jag får bara skitsnack-förklaringar osv osv. På den punkten kanske jag är en bov…

#152 Precis som #151, så känner jag att du har helt rätt. Min självkänsla finns inte längre och explosionen kommer allt närmare. Min fördel är att jag känner det och kan agera innan, om jag bara får tummen ur ändan. Jag är lugn och samlad. Den borne diplomaten som egentligen bara reagerar hårt när någon skadar de mina. Familjen är off limits. Men om någon tycker att de vill försöka trampa på mig, får de gärna försöka. För jag bryr mig helt enkelt inte och låter folk veta det om de försöker. Men nu är det plötsligt min fru. Min stöttepelare, min tröst, min kärlek och mitt fundament som trampar. Om och om och om igen. Kanske inte medvetet och med elaka mål i sikte men ändå. Och som du märker, vet jag inte hur jag reder ut det. Chocken är lamslående och jag sitter helt apatisk i vardagen och fattar ingenting. Magiskt…

#153 Ja det är en drog. Jag har fortfarande min drömbild kvar och har svårt att släppa taget om den. Jag är inte orolig för vad hon ska lära våra barn. På den punkten är jag helt utan tvivel. Hon skulle aldrig göra något för att skada dem. Hon hade hellre dött. Men konstellationen hon och jag, verkar bortom Räddning och om jag inte gör något snart, kommer DET att påverka ungarnas värderingar negativt. Och det får det inte göra.

#154 I know. Men jag klarar det uppenbarligen inte själv. Kommer att söka professionell hjälp (ensam) med hopp om att det ge mig det jag behöver för att få upp ögonen och för att lära hjärtat och hjärnan att "sluta bråka". De vill tydligen helt olika saker…

Tack än en gång allihopa för er tid och ert engagemang. Jag vet att det är långa och oftast tröstlösa inlägg. Men det är verkligen skönt att få skriva av sig och att få höra andras tankar kring situationen och jag hoppas att jag kan få fortsätta ett tag till.  Stort stort tack!

Sarah
5/29/17, 10:56 AM
#156

Barnen behöver inte alls påverkas negativt av att ni går isär. Det finns mängder av skilsmässobarn som mår utmärkt. Det är jobbigt en period, men sen är det ok så länge föräldrarna skött det bra och att ingen av föräldrarna tappar kontakten med barnen. 

Man får inte dåliga värderingar av att se sina föräldrar skiljas, snarare ser jag det som sunt att se att man kan gå isär om man inte funkar som par. Det är bra att se att man inte ska lida i det tysta. Den dagen era barn får veta om det här, tror du att de kommer att tacka dig för att du stannade för deras skull? Nej förmodligen inte, de kommer att få dåligt samvete.

Maria
5/29/17, 4:03 PM
#157

Hur länge ska du leva så här? Leva i en lögn?

Det är inte bara ett svek mot dig själv utan era barn också. 

Inte nog med att mamma är bedrövlig….pappa accepterar det😮

/Maria

Det är bara med hjärtat som man kan se ordentligt. Det viktigaste är osynligt för ögonen"
Ur Lille Prinsen.

Ensombryrsig
5/30/17, 9:38 AM
#158

God morgon!

#156 Förlåt, jag var nog otydlig! Jag menade inte att barnen skulle påverkas negativt om vi skiljdes. Jag menade att om jag inte gör något snart åt min och fruns situation, så ser ungarna igenom det och tar skada för att jag inte gör något. Som det är nu, går vi runt och låtsas som ingenting. Sen kommer de ju såklart att påverkas negativt om vi går skilda vägar. Ungar behöver båda sina föräldrar. Men i ett sånt läge gäller det att vi som föräldrar sköter det rätt och bra, precis som du skriver.

#157 Jag vet inte. Jag vet inte hur jag ska tackla det eller när jag ska göra det. Jag vet bara att jag måste göra det och vill göra det nu, med en gång. Men något håller mig tillbaka. Och ja, just den apatin och oförmågan att ta tag i saken, blir ju som att jag accepterar det. Men jag gissar att man går igenom olika stadier när sånt här händer. Jag är fortfarande i nån form av chock, skulle jag tro. Jag slåss hela tiden med äckel-känslor och en hel del förakt, samtidigt som hjärnan försöker säga "ah, det kanske inte är så farligt ändå…"   Det är lite det jag hoppas att en terapeut kan hjälpa mig med att reda ut. Just nu är det bara totalt kaos och den där explosionen som #152 skrev om, kommer allt närmare.

Det har snart gått en vecka sedan jag berättade för hans fru. Jag har inte hört från henne sen dess och räknade inte med att göra det heller. Men igår sms:ade jag henne. Jag bad om ursäkt för att jag gjorde det och skrev att jag vet att jag inte har rätt att göra det. Men om hon orkade och ville, fick hon gärna svara hur det gått för henne och dem. Hon skrev att han, precis som min fru, vidhöll att de inte hade träffats IRL. Tänk att det var bådas försvar, som att det då var ok. Rö******a din partner, ert äktenskap och ert liv i 3 hela år (!). Men så länge vi inte träffas "på riktigt" så är det ok.      J***a apor! Blir helt skogstokig på sån idioti 😡

Sen några dagar tillbaka har även min fru varit väldigt nere. Extra känslig och nära till utbrott hela tiden. Blir lätt förbannad och tycker att hela livet suger. Hon klagar extra mycket på att vi inte är närvarande med varandra, att jag inte pratar med henne utan bara svarar på hennes tilltal, inte är kärleksfull etc etc. Jag gör dock allt det hon säger att jag inte gör och är i allra högsta grad närvarande. Det går upp för mig nu, när jag har sms:at med hans fru, att han måste ha kontaktat min fru och berättat att jag har "skvallrat". Nu är jag helt övertygad om att min fru vet, att jag fortfarande har sparade mail från deras konversationer. Något som hon inte ville skulle finnas kvar eller att jag skulle läsa, för det var "bara en påminnelse om hennes äckliga beteende" och där stod saker som hon inte kunde stå för, som hon själv uttryckte det. Nu vet hon förmodligen att jag har svart på vitt om alla känslor, bilder, planer, videodejter, telefonsex osv. Kanske kan förklara varför hon varit som hon har, de senaste dagarna.   Men hon har fortfarande inte sagt till mig att de har haft kontakt sedan konfrontationen, som var så viktigt för mig att hon gjorde och som hon lovade dyrt och heligt att göra. Sedan den dagen för lite mer än 3 veckor sedan, har de helt plötsligt bara slutat med ALLT (om jag frågar min fru).  Hur ska man kunna tro på det?  I stort sett varje dag i 3 år, med all känslor och sex och sällskap, bara avslutat på mindre än en minut?  Suget för att fortsätta snoka är helt galet nu, samtidigt som jag inte vet varför jag skulle göra det. Det kan nog f** inte bli värre än vad det är…

Shailina
5/30/17, 9:49 AM
#159

Jag ser egentligen inte någon anledning för att snoka åter igen, om inte det vore för att ta reda på om hon faktisk haft kontakt med honom. Men jag ser inte varför det skulle göra saken bättre. 

Som jag ser hela soppan: Hon har gjort detta mot dig två gånger. Hon guilt-trippar -dig- för att du inte ser till hennes närhetsbehov och ständiga bekräftelsesbehov …. EFTER hon har kränkat och svikit dig på det grövsta. Det skulle vara hon som jämt jagade att bekräfta dig, trösta dig och göra allt för dig om hon värkligen menar att hon vill behålla dig. Som det verkar för mig nu har HON gjort nåt fel men det är du som skall böta för det med att bekräfta och göra hon tillaga… så hon inte gör om det?? 

Jag brukar inte vara först att säga lämna, men nu säger jag det åter igen. Lämna. Fortsätt på den processen du har påbörjat for dig själv. Det kommer kanske ta lite mer tid än några dagar, men sluta dalta för hon. Hon förtjänar inte att du skall jaga att bekräfta henne eller göra så hon mår bra. Det är hon som har kränkat DIG.

“A single dream is more powerful than a thousand realities.” 
― J.R.R. Tolkien
http://www.fyllepenna.net

Ensombryrsig
5/30/17, 10:09 AM
#160

#159 Tack för ditt svar! Än en gång går jag lite i kamp för min fru. Ibland när jag skriver, tappas det en del. Hon bekräftar absolut mig. Hon är kärleksfull mot mig, nästan överdrivet. Mitt problem är bara att jag inte är särskilt mottaglig för det just nu. Känner mig nog mest besvarad av det. Allt det hon så ömt och kärleksfullt säger till mig, har hon under tre år både sagt och skrivit till honom också. Det tar liksom bort innebörden av det för mig, när hon säger det.  Hon säger ofta också en sak som jag tycker är högst underlig. När jag frågar vad jag kan göra för henne, så att hon inte känner sig så ensam, så svarar hon med vad hon tycker. Samvaro, närvaro, sex att jag pratar med henne osv. Så som hon tycker att hon gör mot mig. Sen tillägger hon: "Det är väl skönt att få höra och känna att man är så älskad?".

WHAT??? Vet inte ens vad jag ska svara på det…

Annons:
Gronstedt
5/30/17, 10:14 AM
#161

TS, naturligtvis är din fru inte plötsligt ett monster, en usel mor, ett vidrigt stycke som kommer att förstöra dina barn med mera. Alla hennes goda sidor och egenskaper finns förstås kvar och är lika goda och lika mycket värda som förut. Den stora skillnaden är att du nu har tvingats inse att det inte är allt hon är - hon är den otrogna hustrun och självcentrerade uppmärksamhetsknarkaren också.

Men en sak som är svår för mig att förstå är varför inte DU får ett utbrott. När hon "klagar extra mycket på att vi inte är närvarande med varandra, att jag inte pratar med henne utan bara svarar på hennes tilltal, inte är kärleksfull etc etc. ", varför frågar du inte rakt ut: "Varför skulle jag vara det, när du har bedragit mig i tre år? Vilken kärlek och tillit hade du räknat med skulle överleva det agerandet?"

Någonstans måste du ändå ta diskussionen, och du måste hålla fast vid att det är HON som fullt frivilligt och med öppna ögon valt att förstöra den tillit och respekt som kunnat finnas mellan er. Acceptera inte att hon slingrar sig med att det inte var IRL eller att hon blir ledsen när du inte är tillräckligt kärleksfull. Det spelar ingen roll vad hon har gjort eller inte, hon har agerat så att du blivit sårad. Du har all rätt att vara sårad, det är bara du och ingen annan som avgör vad du blir sårad av. Låt henne inte prata bort det!

Shailina
5/30/17, 10:22 AM
#162

#160 vad spelar det för roll att hon är kärleksfull mot dig? Det är inte det jag ifrågasätter heller. Hon har fortfarande kränkt dig voldsamt, trots hon är/spelar kärleksfull. Vad kvittar det egentligen att hon visar kärlek och ömhet till dig? Hon har fortfarande ingen rätt att vara kränkt för att du inte är mottaglig för hennes kärlek nu (det ifrågasätter jag inte heller, jag skulle inte heller känna för någon närhet från nån som kränkt mig på det viset!) eller vara sur för att du inte visar "tillräckligt" mot vad hon kräver. 

Du skriver själv hon har ett enormt bekräftelsesbehov. Jag har varit gift 12 år med en som var presis lika, dock visste han gränsen mellan rätt och fel och var mig aldrig otrogen för att få detta annanstans. Jag kan säga dig, en sånn människa kan vara ett svart hål när det kommer till att få uppmärksamhet och bekräftelse. För mig kvittade det eksakt hur mycket jag gav och gav. Det var aldrig nog och jag guilttrippades jämt för att "inte visa tillräckligt". Hela mitt liv kretsade i slutändan om att bli klar på jobbet fort som fy så jag kunde komma hem och visa hur jag älskade honom, och ändå var det inte nog. Jag känner inte din fru och kan inte veta hur hon är, men jag vill bara säga jag har bott med en person med bekräftelsesbehov och det var aldrig nog oavsett vad jag gjorde.

“A single dream is more powerful than a thousand realities.” 
― J.R.R. Tolkien
http://www.fyllepenna.net

setfree
5/30/17, 10:30 AM
#163

# 158 Jag har verkligen svårt att tro att detta är sant. Jag bara häpnar.

Men snälla nån, hur kan du vara en dörrmatta och bara ligga kvar.  För mig är det helt otroligt att ens fundera på att stanna i detta förhållande. För en gångs skull saknar jag ord för vad kan man säga.

Katti
5/30/17, 12:11 PM
#164

#158 TS skriver "Sen kommer de ju såklart att påverkas negativt om vi går skilda vägar. Ungar behöver båda sina föräldrar."

Jag är helt säker på att era barn, speciellt det stora, påverkas nu. Det är helt enkelt inte möjligt att dölja så mycket känslor som ni båda har i det här. Visst är en skilsmässa jobbig, men barnen påverkas negativt redan nu och efter skilsmässan har de fortfarande kvar båda sina föräldrar. Med all sannolikhet föräldrar som mår betydligt bättre än vad ni gör nu!

Sajtvärd på Kennel iFokus, medarbetare på BARF iFokus

Sarah
5/30/17, 12:15 PM
#165

Du behöver hjälp att ta ta i saker, så här är mitt förslag. 

Idag, ring och boka en tid för samtalskontakt. 
Imorgon, boka ett hotellrum för bara dig fredag -tisdag så att du kan tänka fritt
Efter du bokat ett rum, säg till barnen att du måste resa bort med jobbet lite akut.  
Fredag, åk till hotellrummet och var själv i några dagar.

OlgaMaria
5/30/17, 1:52 PM
#166

Det kan ju stämma att han sagt till henne att du kontaktat frun… och han vet ju isåfall att hon sagt att de bara träffats IRL, så då kan han säga det till sin fru också. Om det är sant är ju omöjligt att veta. 

Jag hade snokat, om det fanns någon chans att göra det. Jag skulle vilja veta sanningen.

/ OlgaMaria, sajtvärd på Allergier iFokus

Ensombryrsig
5/30/17, 2:44 PM
#167

#166 Den förstod jag inte riktigt. Han instämmer på vad min fru sa till mig; att de inte träffats IRL.  Den kan ju förvisso ha stämt av att det är historien de ska ge men vad jag utläsa av mailen de skickat mellan varandra, så stämmer det nog faktiskt att de inte har träffats fysiskt.

För mig spelar det ingen roll men det verkade göra det för hans fru.

Annons:
OlgaMaria
5/30/17, 4:48 PM
#168

#167 Mm, jag hade väl velat veta nu ifall de verkligen brutit kontakten eller inte. Men det kanske inte spelar någon roll när förtroendet ändå är förstört.

/ OlgaMaria, sajtvärd på Allergier iFokus

Ensombryrsig
5/30/17, 7:09 PM
#169

#168 Åh jo, det betyder hur mycket som helst. Förtroendet är krossat helt men skulle de fortfarande ha kontakt, flyttar hon eller jag imorgon. All veklighet hade försvunnit. Vilket egentligen är konstigt för jag tror fortfarande inte att jag kan komma förbi vad hon gjort och vem hon visat att hon egentligen är.

Ensombryrsig
5/30/17, 7:10 PM
#170

#168 Åh jo, det betyder hur mycket som helst. Förtroendet är krossat helt men skulle de fortfarande ha kontakt, flyttar hon eller jag imorgon. All veklighet hade försvunnit. Vilket egentligen är konstigt för jag tror fortfarande inte att jag kan komma förbi vad hon gjort och vem hon visat att hon egentligen är.

Maria
5/30/17, 7:18 PM
#171

#169 Men vad jag förstår så är detta andra gången hon gör samma sak .Med andra ord har hon tagit upp kontakten igen innan så då lär det väl inte dröja länge förrän du sitter i samma sits igen.

Hon har ju tydligt påvisat att det är då hon mår bra. När hon får sexuell stimulans via bilder, hemligheter och text. När hon lever ett dubbelliv och fullkomligt struntar i hur det kan påverkar övriga familjen.

Att hon dessutom ställer krav på dig att du ska vara kärleksfull och att ni ska ha sex som vanligt är ju helt absurt.

Ännu mer absurt är hur du orkar leva i detta…?

/Maria

Det är bara med hjärtat som man kan se ordentligt. Det viktigaste är osynligt för ögonen"
Ur Lille Prinsen.

Sarah
5/30/17, 7:20 PM
#172

#170 men du vet innerst inne att även om de inte har kontakt idag så är det bara en tidsfråga innan de hittar ett sätt att höras igen.

Ensombryrsig
5/30/17, 10:31 PM
#173

#171: Du förstår det helt rätt. Sen vem av dem som tagit upp kontakten, vet jag inte. Men skiter också i vilket. Den återupptogs och fick leva i full prakt i tre år. Och det är även min bild, att hon mår bra när hon har/hade det. Sexuell stimulans på alla sätt möjliga, uppmärksamhet, känslor som skenade iväg etc. Men hon vidhåller att det inte var känslor och att hon egentligen bara ville ha uppmärksamheten. Jag köper det inte… Sen krav och krav. Hon vill ha mer ömhet och kärlek än vanligt. Och hon vill ha sex som vanligt, fast mer eftersom hon tycker att vi hade det lite för sällan innan. Och detta funkar inte för mig. Inte just nu i alla fall. Jag vet heller inte hur jag orkar. Orken är slut och jag måste ta tag i det, det är helt säkert. #172: Ja. Innerst inne vet jag det och jag tror till och med att de redan gjort det. Därför det enorma behovet av att fortsätta snoka. Men jag vet inte vad det skulle ge. Saker kan inte bli sämre än vad de redan är.

Vixxen
5/30/17, 11:43 PM
#174

Sluta tänka fram och tillbaka. Det blir inte bättre av att fundera på om de gjort ditt eller datt. Räcker inte det du vet?  Vill du fortsätta må dåligt och bli mer illa behandlad? Agera! Lämna!

Annons:
Ensombryrsig
6/1/17, 8:56 AM
#175

Hej allihopa!

#174 Jag vet att det är så jag borde göra. Dels för min egen skull men även för barnens. Och du har rätt! Det jag vet, räcker gott och väl.

Men för någon anledning, känner jag mig skyldig att hela tiden, verkligen kämpa för att komma över och förbi detta. Det är 20år och två barn tillsammans vi pratar om att släppa. Känner mig så j**** rutten för att jag ens funderar på att lämna, trots det hon har gjort. Dessutom är hon ju verkligen extra gullig efter konfrontationen för att visa att det är mig hon vill ha och leva med. I och för sig lätt för henne, när det är hon som har gjort fel - jag vet.

Det är så mycket hela tiden. Min velighet beror på att jag inte vill kastas in och tvingas ta ett beslut. Jag har inte bett om det.         

Lämna = såra frun, barnen på halvtid, barnens känslor, ekonomin, leva ensam etc etc.

Stanna = må dåligt och hålla uppe en fasad tills jag har kommit förbi det, barnen får båda sina föräldrar på heltid, frun blir inte ledsen, ekonomin förblir som den är, osv

Hade det inte varit jag själv som var drabbad, hade mina råd till andra i liknande situationer varit att lämna. Men nu är det min verklighet och då blir det plötsligt väldigt mycket svårare. Plötsligt är inte allt svart och vitt längre…

Gronstedt
6/1/17, 9:13 AM
#176

#175: Extra gullig? Enligt din beskrivning snarare extra gnällig, eller hur? Klagar på att du inte hoppar tillräckligt högt och tillräckligt fort genom hennes emotionella ringar och håller, även om du inte vill kännas vid det, hotet över ditt huvud att hon kommer att återgå till sitt otrogna beteende om du inte lyder hennes minsta vink. 

Om du ska kunna stanna i ert äktenskap MÅSTE du ändra ditt eget tänkande till att acceptera allt detta. Du måste känna att det är OK för dig att ge henne allt vad du orkar och acceptera att hon kompletterar utanför ert förhållande när hon vill. Det är fullt möjligt att leva så, och det behöver inte vara fel, varken för er eller barnen, men BARA om du verkligen hela vägen igenom är OK med det. Det kan bara fungera om du verkligen inte är bitter, och du ha faktiskt all anledning att vara bitter.

Är du öppen för att du själv ska kunna söka dig utanför äktenskapet? Om ni ska ha ett öppet förhållande, ska det vara öppet hela vägen, för er båda två. Kanske kan du hitta vänskap, respekt, tillit och trohet parallellt, på samma sätt som hon hittat äventyr och bekräftelse. 

Det är inte fel att älska flera, på samma sätt eller på olika sätt, men det är fel att inte vara ärlig mot sina partners och det är fel att sätta olika regler för sig själv och andra.

Har du pratat med hans fru igen? Ni två har en del gemensamt, kanske ni kan vara till stöd för varandra för att reda ut era tankar?

Shailina
6/1/17, 10:05 AM
#177

Jag ser inget "extra gulligt" i hennes gnäll och guilt-trippande att du inte gör nog. Och snälla nån… "Men för någon anledning, känner jag mig skyldig att hela tiden, verkligen kämpa för att komma över och förbi detta. Det är 20år och två barn tillsammans vi pratar om att släppa. Känner mig så j**** rutten för att jag ens funderar på att lämna, trots det hon har gjort."
???
Du har ju redan gjort detta. För tre år sedan!!!! Och sen gör hon OM DET?

Du är inte skyldig nånting. Du har redan gjort det du är skyldig till. Du har varit trogen och lojal. Du sitter här och försvarar din fru mot våran kritik och lullar om vad som är rätt att göra. 

Ja, då kommer nog inte jag skriva i denna tråd nåt mer nu för det leder ju absoliut ingen stans annat än att du hittar vägar att försvara din fru, och leta ursäkter för att stanna. annat än att du får gilla läget och leka dörrmatta vidare då för att "ära dessa 20 år", eller du kan tänka på dig själv och barnen (som heller inte mår bra av att ha sånt här familjeförhållande hemma) och göra det ni förtjänar har jag nog inget mer att säga nu.. Hon har nu för mig bevisat att hon kommer göra om detta igen och igen så fort hon inte är nöjd med hemmalivet. Hon kommer inte sluta. Hon har ju ingen anledning att göra det, du förlåter och tillåter det ju om och om igen. Det får ingen konsekvänser ALLS. Att du är lite reserverat (men ändå fortsätter ha sex) är inte en konsekväns. 

Slut för mig nu, det är gränser för hur många gånger jag orkar skriva samma sak igen och igen. Men jag önskar dig väl.

“A single dream is more powerful than a thousand realities.” 
― J.R.R. Tolkien
http://www.fyllepenna.net

Gronstedt
6/1/17, 10:17 AM
#178

#177: Varför skulle TS inte försvara sitt äktenskap och sin hustru, om det är så han känner?  Han behöver bollplank för att reda ut sig, inte tvingande pekpinnar och utskällningar för att han inte lyder alla råd han får. 

Vidsynthet, eftertanke och vilja att se alla sidor utan att förhasta sig är knappast dåliga egenskaper, och ingen här kan lika väl som TS se hur hans äktenskap ser ut inifrån. Att förlåta och tillåta behöver inte vara fel, så länge det verkligen kommer från hjärtat, och att inte lättvindigt svika sina löften och åtaganden är även om man själv blir sviken är hedersamt och starkt.

Med det sagt, TS, måste du vara rädd om dig själv också.

OlgaMaria
6/1/17, 1:22 PM
#179

Bra perspektiv av #178. När man har två barn, och speciellt ett av dem som är så litet, kan man inte bara tänka på sig själv. Men det kan ju bara inte fortsätta som det har gjort. Pratar ni med varann, alltså på riktigt? Det som jag tycker verkar mest bekymmersamt är att hon inte vill prata om allt på riktigt. Det kan bli så för att man skäms så mycket, men jag tycker samtidigt inte det verkar som att hon är ångerfull på riktigt. Det kan också bli så för hon inte släppt den andre mannen helt eller tänker göra det. Ja, vad är det egentligen som pågår under ytan? Allt måste upp. Ni måste ju vara brutalt ärliga med varann om det ens ska finnas någon liten chans att reparera förtroendet. Men det finns samtidigt mycket minor att undvika. Så länge hon avleder samtalet från henne, vad som verkligen skett och från att vara ärlig, så behöver hon inte förändras. Hon kan guilt-trippa dig, hon kan spela på sina känslor - att hon är för skör för att konfronteras, att hon har behov som ursäktar henne, hon kan erkänna något och få det att låta som det är allt och sedan lägga pressen på dig att fixa resten. Jag tror att man kan hitta sätt att försonas från riktigt hemska grejer, men det kräver att man är totalt öppen. Risken är att hon vill spela sig igenom en försoning… men då kommer du heller inte kunna lita på henne i fortsättningen.

/ OlgaMaria, sajtvärd på Allergier iFokus

Ensombryrsig
6/1/17, 3:41 PM
#180

#176 Ja hon är gnällig. Mer uppmärksamhets- och kärlekskrävande än någonsin. Men med gullig menar jag att hon hela tiden också säger att hon älskar mig, skickar söta sms, bekräftar att hon älskar mig etc. Hon skickar inte bara sms om att hon vill ha mer. Men hon skickar mer av detta än vanligt. Förstår du hur jag menar? Jag skulle vilja sticka ut hakan och påstå att hjon överkompenserar. Under normala förhållanden kanske jag hade kunnat ta det till mig, men nu blir det tyvärr bara krystat. Likaså så kräver hon numera också svar på varje sms och varje "jag älskar dig". Idag skrev hon att hon var förälskad i mig när jag satt en längre stund ute hos en kund. Detta smset missade jag helt. På lunchen körde jag hem för att äta. Hon var tystlåten, log inte, var helt enkelt inte glad. Till sist frågar hon mig om inte jag är förälskad i henne. Frågande tittar jag på henne och undrar var den frågan kom ifrån, sådär helt plötsligt. "Du kan ju inte ens svara på mitt sms", blev svaret.  Detta är ju ren och skär guilt-tripping. Sen om den är med ont uppsåt eller omedvetet, kan jag inte svara på. Men jag kräker av det oavsett.

#177 Jag förstår din frustration. Om du vill fortsätta skriva eller inte, är såklart ditt val. Jaq är tacksam för alla de tankar du delat med dig av. Stort tack!   Jag vill dock tillägga ett par saker; Jag försvarar under inga omständigheter min frus agerande, varken generellt eller mot er kritik. Er kritik är det som får mig att tänka mer brett och noggrant. Utan det hade jag bara tänkt en och samma sak hela tiden. Men jag förtydligar det jag skriver. Ibland skriver jag av mig lite väl snabbt och jag får henne då att låta som just ett monster. Och det är hon inte och jag vill inte få henne att framstå så heller. Hon har begått sjuka och kanske oförlåtliga handlingar och det är en annan sak. Och ja, jag försöker hitta anledningar att stanna. Det är trots allt min fru, min familj, mitt liv sen 20 år tillbaka. Jag måste se på detta från alla håll och kanter, för att avgöra om det kommer att funka att fortsätta. Skulle vi göra det, så ska det naturligtvis inte vara med mig som dörrmatta, utan som två vuxna människor i samförstånd och med sina barn.

#178 Tack! Jag behövde höra det.

#179 Nej, vi har inte pratat riktigt sen konfrontationen. Mycket av det är mitt eget fel. Jag vill men pallar inte. Frågar jag henne om vi kan prata om det som hänt, svarar hon säkert ja. Men hon  blir nedstämd och kvällen för alla blir förstörd. Om det är ett medvetet eller omedvetet spel från hennes sida, kan jag inte svara på. Men jag känner ändå inte att jag får sanningen. Hon säger exempelvis  att där inte var känslor inblandade. Min bild av det hela, är att det var det. Vem har rätt och vem har fel? Vad gör vi efter den frågan? Ställer om den på nytt?  Och denna proceduren var det i stort sett på alla frågor jag hade.   Sen hjälper det inte till att jag tror att de fortfarande har kontakt. Jag känner mig övertygad om det men har inga bevis för det. Än en gång gör jag mig själv osäker på något som egentligen inte spelar nån roll. Hon har ju fortfarande gjort det hon har.    Men du skriver saker i slutet av ditt svar som får mig att tänka lite klarare kring vad jag vill fråga henne. Tack för det!  Svaren på de frågorna kanske gör saker lite tydligare.

Jag satt och läste lite om hur skilsmässor kan och brukar påverka barn, flickor som pojkar. Det gör mig enastående orolig. Jag är själv skilsmässobarn men minns inget av det för att jag var för liten när det hände. Jag vet att det inte måste bli en automatiskt dålig uppväxt för ett barn om föräldrarna går skilda vägar. Men det blir lättare för barnen om de inte gör det…

Maria
6/1/17, 3:53 PM
#181

#180 Klart det är lättare för barnen om föräldrarna håller ihop. Självklart men känslomässigt…ingen mår bra i ett dåligt förhållande. Varken barn eller vuxna.

Allting verkar ske på din frus villkor, hennes sinnesstämning och allt verkar handla om att hon inte ska bli ledsen/sårad.

Är det inte dags att hon får leva i verkligheten?

/Maria

Det är bara med hjärtat som man kan se ordentligt. Det viktigaste är osynligt för ögonen"
Ur Lille Prinsen.

Annons:
Pytteliten
6/1/17, 3:59 PM
#182

En spontan tanke är att barn säkert mår bättre om föräldrarna lever i en bra relation tillsammans där respekt och ömsesidighet råder. Det tror jag inte att många protesterar mot. Jag undrar om det finns forskning på hur barn mår om föräldrarna fortsätter leva med varandra i en dålig relation där misstro och osämja härskar. Min spontana tanke är att det i det senare fallet är överlägset bättre att föräldrarna lever sina liv på olika håll och har chansen att med tiden ingå sunda relationer som barnen får se på nära håll.

Katti
6/1/17, 4:13 PM
#183

Skilj er – för barnens skull

http://www.aftonbladet.se/relationer/article11880646.ab

I artikeln står det om föräldrar som bråkar. Jag tolkar det som en förenkling. Är helt övertygad om att barnen känner av om föräldrarnas förhållande inte är bra, oavsett om man bråkar så det hörs eller inte.

Sajtvärd på Kennel iFokus, medarbetare på BARF iFokus

[Devya]
6/1/17, 4:23 PM
#184

Om du tror att du någonsin kommer att få veta hela sanningen från henne så tror du fel. Hon vill ju ha kvar dig, tror du verkligen då att hon skulle bekänna för dig att det faktiskt fanns känslor mellan dem två?

Om hon berättar sanningen så skulle det bli för påtagligt både för dig och henne. Hon vill inte blotta sig själv inför dig eftersom hon är rädd och vill inte göra saken värre än vad den är. Det är åtminstone vad jag tror.

Jag har varit med om otrohet, många gånger, tyvärr nog. Min partner har dock kämpat för mig och pratat igenom hela grejen med mig. Han har sett till att ge mig det jag behöver. Idag är han helt annorlunda än hur han var för ett par år sedan. Han kan inte hålla något hemligt, inte ens överraskningar (vilket är lite tråkigt men jag är tacksam). Men han har jobbat på sig själv och vårt förhållande. Han visade viljan till att kämpa för oss och att dessutom jobba på sig själv. Jag ser inget sådant från din frus sida och det oroar mig. Om hon hade velat öppna sig upp och varit mån om hur du känner dig efter allt uppdagades så kanske jag skulle kunnat vara en aningen mer förstående men tyvärr visar hon ju ingen ånger, ingen ödmjukhet och ingen vilja till att bearbeta den här otroheten. Hon visar bara att det handlar enbart om henne och att du ska ge henne det som hon behöver. Hon visar hur pass självisk hon egentligen är och hur obetydliga dina känslor är.

pyromanen
6/1/17, 4:34 PM
#185

Hon skickar kärleksSMS och skuldbeläggar/blir missnöjd om inte det kommer nog med gensvar på dessa….  och tycker det är självklart ni ska ha sex och är missnöjd med mängden…. 

Men vad du behöver är ju inte kärleksförklaringar på SMS. Såna är rätt lätta att skriva. Du behöver ärlighet. En helhjärtat och rejäl insats från hennes sida att försöka återupprätta ett förtroende. Tydlig ånger. Högkvalitativ kommunikation där ni får pratat helt i bott om det ni just nu inte pratar om alls. Rekommenderar er att göra detta tillsammans med en samtalsterapeut som kan hjälpa till med att styra så att ni inte smitar ifrån något viktigt men jobbigt.  Smita/förnekelse hindrar reparation och positiv utveckling. Ni verkar göra det båda två. Så länge ni gör det kommer ni stå o stampa. Och de vibbar som finns märker barn av.  Oavsett om inget sägs när barnen hör så lär de märka att en eller båda föräldrar inte mår bra. Tro inte annat.

Så, både för din och din frus men mest för barnens skull så kom vidare från stampandet!  Jag håller med den som föreslog dig att flytta ut nu, som en tillfällig lösning. Men om du inte fixar att ta det steget så ta i alla fall tag i det med att få samtalshjälp. NU

Scorpio97
6/1/17, 4:54 PM
#186

Min pappa var alkoholist (han dog för några år sedan) och mina föräldrar bråkade mycket när jag var yngre. Några av mina första minnen är av deras bråkande eller att mamma är ledsen för att dom är osams. Trots att dom gjorde sitt bästa att inte bråka framför mig, dom höjde aldrig rösterna inför mig och bara bråkade riktigt när jag inte var hemma eller när dom trodde att jag inte hörde. Min mamma blev förskräckt när jag för något år sedan sa hur mycket jag minns och hur mycket jag hörde, hon trodde att jag inte hade märkt något, att jag var för liten och att hon hade skyddat mig från det. Dom pratade, skrattade och skämtade precis som vanligt när jag var med, men jag kände kylan mellan dom ändå när dom var osams och jag visste när dom undvek någonting. Blickar och kroppsspråk kan säga mer än tusen ord även om man inte vill det. Dom gångerna dom bråkade eller "diskuterade" när jag var hemma (när dom trodde att jag sov eller inte hörde) så tvingade jag mig själv att lyssna, för jag ville vara säker på att jag inte var anledningen till att dom mådde dåligt. Jag hade lust att fira när min mamma sa att dom skulle skiljas när jag var runt 10 år. 

Jag vet att min mamma stannade kvar för min skull, förmodligen flera år längre än vad hon hade gjort annars. Hennes kärlek för honom tog slut långt innan skilsmässan och jag önskar att hon hade lämnat honom då. Jag älskar båda mina föräldrar, men jag vet ärligt talat inte om jag någonsin kommer kunna förlåta min mamma för att hon stannade kvar och mådde dåligt för min skull. Även om hon gjorde det för att skydda mig och för att hon trodde en skilsmässa skulle skada mig, så gör det ont i mig att veta att hon mådde dåligt pga mig. 
Dessutom kändes det alltid som att jag var tvungen att välja när dom bodde tillsammans, trots att dom aldrig gjorde något för att jag skulle känna så. När dom skilde sig så kunde jag äntligen slappna av, jag kunde umgås med båda två utan att få skuldkänslor och mamma blev glad igen. 

Så jag är väldigt säker på att skilsmässa ibland är mycket bättre än att stanna kvar och försöka igen.


//Jessie

Majken!
6/1/17, 5:36 PM
#187

Du lever i ett förhållande där du är emotionellt misshandlad. Jag hoppas du ser det och att du kan hitta tillbaka till vem du är, för jag misstänker att i princip ingenting av dig själv finns kvar längre. Utan självrespekt ser jag inte hur du ska kunna ha en fungerade relation med en vuxen person igen, oavsett om det är din nuvarande fru eller din nästa. Prata högt med någon annan vuxen, berätta allt detta rakt ut så du själv får höra hur det låter. Du behöver det.

oh-la
6/1/17, 6:21 PM
#188

Du måste släppa din konflikträdsla. Vad gör det om hon blir ledsen för kvällen när ni pratar om ni ändå går runt och är missnöjda och du sticker huvudet i sanden och låtsas att det är bra. Ni MÅSTE sätta er och prata med varandra. Du får ta det, och stå på dig med vad du känner. Du behöver lite utrymme, och även om hon betett sig illa och kanske borde förstå att backa lite är hon ingen tankeläsare. Berätta för henne att du behöver utrymme och inte orkar just nu. Ge henne chansen att förstå vad du behöver och ge dig själv lite självrespekt samtidigt. Du vill ju inte ha sex just nu, inte leka "perfekta familjen" heller. Och tro inte att något blir bättre för att du sticker huvudet i sanden och låtsas som ingenting. Du mår ju inte bra som det är. Allt bottnar alltid i kommunikation, och har ni inte ens det för att du är rädd att hon ska bli ledsen, tror jag tyvärr inte ni har mycket kvar alls…

Annons:
[Kaoskaos]
6/1/17, 6:23 PM
#189

Jag har följt tråden . Och tänkte berätta hur det var när mina föräldrar separerade . När jag fick veta det så blev jag så så så lättad . Även om det inte var några bråk osv så kunde man skära i stämningen . Även om dom försökte skratta , le och vara som vanligt. Barn blir lyckliga av lyckliga föräldrar helt enkelt . Och om jag hade fått bestämma så hade jag velat att dom hade separerat flera år tidigare och inte stannat för barnens skull z

[Kaoskaos]
6/1/17, 6:23 PM
#190

Jag har följt tråden . Och tänkte berätta hur det var när mina föräldrar separerade . När jag fick veta det så blev jag så så så lättad . Även om det inte var några bråk osv så kunde man skära i stämningen . Även om dom försökte skratta , le och vara som vanligt. Barn blir lyckliga av lyckliga föräldrar helt enkelt . Och om jag hade fått bestämma så hade jag velat att dom hade separerat flera år tidigare och inte stannat för barnens skull

[Kaoskaos]
6/1/17, 6:23 PM
#191

Jag har följt tråden . Och tänkte berätta hur det var när mina föräldrar separerade . När jag fick veta det så blev jag så så så lättad . Även om det inte var några bråk osv så kunde man skära i stämningen . Även om dom försökte skratta , le och vara som vanligt. Barn blir lyckliga av lyckliga föräldrar helt enkelt . Och om jag hade fått bestämma så hade jag velat att dom hade separerat flera år tidigare och inte stannat för barnens skull

[LadyK]
6/1/17, 10:43 PM
#192

Självklart vill hon ha dig kvar. Det gamla talesättet att både ha kakan kvar och äta upp den kommer upp i mina tankar.

Hon har sin kaka, tryggheten, stabiliteten och sin svensson-fasad kvar ihop med dig. Samtidigt glufsar hon glatt i sig den där kakan bakom ryggen på dig ihop med en annan man.

Håller med tidigare inlägg, stannar du så bör du förbereda dig på att dela din fru med andra för min uppfattning är att hon inte kan vara utan den där spänningen, bekräftelsen, kärleken eller vad det nu är hon får ut av att ha ett internetförhållande med andra. Kan du acceptera och leva med det så kan du säkert också vara lycklig ihop med henne, samtidigt ska du då också ges samma möjlighet till bekräftelse på dina behov utanför äktenskapets ramar, och kan hon acceptera det.

Kan ni lämna bort barnen en helg så att ni verkligen kan prata igenom allt utan att deras kvällar blir förstörd? För hur det än är så måste ni sätta er ner och ta tag i alla svåra frågor och bearbeta dessa tills det inte finns några frågor kvar.

Ensombryrsig
6/2/17, 9:40 AM
#193

Hej alla! Tusen tack för alla svar!

#181 Mycket av det handlar om det. Men beror lika mycket på att jag inte tar tag i det. Jag måste prata med henne, ta kontakt med en terapeut själv och ta ett beslut. Men det känns så j**** stressigt och jag kan inte ta ett beslut nu. Grejen är att vi inte bråkar. Det är svårt att bråka när man inte riktigt pratar. Så jag vet egentligen inte hur mycket ungarna märker av nåt.

#182 Jag är övertygad om att det är så. Jag måste bara komma fram till om jag kan eller inte kan, komma över detta. Som det är nu, kan min fru inte ens gå på toa och ta med sig sin telefon utan att jag blir helt galen inombords. Små tecken och små saker som hon gör, ger mig mer och mer känslan av att de fortf. har kontakt. Men jag kan inte styrka det. Jag blir helt j**** galen!!    Och det lyser säkert igenom och påverkar ungarna 😕

#183  Bra artikel! Tack! Jag får läsa mellan raderna i den. Jag och min fru bråkar inte. Inte alls. Men vi går runt och sticker huvudet i sanden. Hon överkompenserar och kräver mer uppmärksamhet och kärlek än någonsin förr. Jag går runt och tycker att det är jobbigt och vet inte ens om jag vill och kan fortsätta med henne. Som jag skriver i punkten ovan, så lyser det kanske igenom och då påverkar det ju ungarna.

#184 Beklagar att du fått erfara det du har. Men är glad att ni hittat fram till ett bra förhållande igen. Härligt att din man var villig att jobba för det och med sig själv för att ni skulle komma dit.     Jag upplevde ju att min fru kanske gjorde det, om än i mindre skala än din man, förra gången. Den otroheten kunde ju "bara" styrkas till sms, samtal och kärleksfulla mail. Men jag såg inga tecken på annat än att hon bröt med honom och levde vidare med mig.  Mitt problem nu är att hon gör det en andra gång. Fullt ut med all typ av sex, snusk och kärlek, dock inte fysiska träffar. I 3 år. Med samma kille - hennes ex från tonåren.  Hur jag än vrider och vänder på saker till hennes fördel, så är detta etsat fast på min hornhinna. Hur ska hon någonsin kunna övertyga mig att han är ute ur bilden? Vad hon än gör efter detta, så är och förblir han en del av oss. Jag kan förlåta, kanske till och med komma över det. Men han kommer alltid att vara där. Jag säger ju hela tiden att en del av anledningen till att vi inte pratar, är att jag inte tar upp det. Jag kan kanske inte heller begära att den otrogne ska ta upp det. Men hon hade gärna fått försöka. För efter 20 år bör hon känna mig och kunna misstänka att grunden till att jag mår dåligt, är för att hon gjort som hon har gjort. Jag vet inte…

#185 Du har helt rätt i allt du skriver. Och vi måste ta diskussionen, jag vet. Dels tillsammans men också med en terapeut. Jag måste dessutom träffa en terapeut/psykolog själv. Jag känner inte mig själv längre alls och den jag har blivit. Gillar inte den personen heller. Har aldrig varit med om nåt liknande. Jag tyckte att det var illa första gången men jag hade verkligen ingen aning…

#186 Beklagar det du fått gå igenom. Och jag håller med. Man ska inte stanna i ett icke-fungerande förhållande för barnen. Just nu, när allt är så nytt och jag fortfarande befinner mig i nån sorts chock, har jag bara svårt att se huruvida vårt förhållande är icke-fungerande bara just nu eller om det kommer vara det framöver. Min hjärna säger en sak och hjärtat en annan.

#187 Nej, där är i princip inget kvar. Jag har blivit en helt annan person på bara 4 veckor. Och tankarna om hur jag skulle vara i ett annat förhållande, skrämmer mig. Om jag blir så här, när saker blir svåra, får jag kanske omvärdera vem jag egentligen är. Denna personen gillar jag inte i alla fall och då blir det nog svårt för nån annan att göra det med.

#188 Du har också helt rätt i allt du skriver. Normalt skulle jag bara göra det. Jag är en sån person som kan duskutera saker till leda. Konflikträdd är jag kanske alltid lite grann men inte så att det stoppar mig. Inte alls. Men nu, när jag sitter med min fru och känner att jag ska ta upp diskussionen, bara sluter jag mig och går och gör nåt annat. Rädsla, ovilja, ilska - kanske en härlig blandning av alla. Men nån diskussion blir det i alla fall inte.  Och utrymme? Hon vill ju just nu ha mer av allt och jag vill dra mig undan. Kan du se vart det kommer hamna…?

#188 Tack för att du delar med dig av din erfarenhet!  Den typen av stämning känner jag mycket väl igen och den är själsdödande. Det sista jag vill att mina ungar ska behöva se.

#192 Du ha rätt. Och jag blir så okristligt förbannad när jag läser det. Spontana reaktionen blir: hon kan dra! Hagalna j**** människa! Och detta förstärks ju med att jag är övertygad om att de fortfarande har kontakt.   Sen sansar jag mig, tänker att det är min fru och vi måste prata. Finns ingen vinst i att lösa något i affekt. Bättre att verkligen  prata igenom och komma fram till vilken väg vi ska gå.  Jag kan INTE leva med att dela min fru. Inte ens om jag skaffade någon vid sidan om heller. Då är det bättre att vi skiljs åt.

Det blir mer och mer akut att jag tar tag i det. jag anser att det är min frus skyldighet, att efter nåt sånt här, så ska hon ha förståelse för känslosvall och inte pressa fram något. Förra gången kände jag att hon för tidigt pressade fram att vi skulle skaffa vårt andra barn. Men under tiden som vår IVF-behandling pågick, valde jag att släppa det och leva vidare med henne.   Igår satt vi och pratade om barn. Jag älskar ungar. Jag tycker att de är livets efterrätt. Då kläckte hon frågan; "Vill du att vi ska försöka nu att skaffa vårt 3:e?"         Jag blev helt stum. NU? När vi sitter där vi gör? Har hon någon verklighetskoll alls? Har hon ingen aning om hur jag mår överhuvudtaget, även om jag inte säger det hela tiden? 

Jag känner min fru som en väldigt intelligent människa. Men detta? Antingen så är hon inte så intelligent som jag trodde eller så är hon sjukt beräknande.

Jag blev så chockad av att hon ställde frågan, att jag svarade att jag ville att vår lille skulle bli lite äldre först…

OlgaMaria
6/2/17, 10:17 AM
#194

#193 Alltså, du måste säga mer vad du tänker. Låt henne veta att du tror att de fortfarande har kontakt. Säg att du kommer tro det så länge det känns så på insidan, oavsett vad hon säger. För jag tror att det oftast är så - man VET.  Och även om hon inte skulle ha kontakt så VET du om hon har släppt eller inte, om du kan lita på henne eller inte. Ge dig själv rätten att lita på din magkänsla och inte bli åtsagd från henne vad du ska tro. Du har rätt att inte lita på henne och du har rätt till de känslorna oavsett vad hon säger. Du har rätt att känna så tills det på riktigt faktiskt inte känns så längre.

Säg vad du tycker om hennes agerande nu, om hennes förslag att skaffa trean. 

Vad jag tror utifrån hur sådana där människor fungerar, så försöker hon lansera en annan bild av verkligheten. Att föreslå ett tredje barn är att påstå att verkligheten inte alls är så dålig och allvarlig, att ni kan lösa det genom att låtsas att allt är bra. Hon vill få dig att haka på hennes gulligull och hennes krav på hur du ska agera, hon vill få dig att inte prata om det som hänt. Då kan ni tillsammans skapa en ny "verklighet". I sådana människors hjärna så skapar man helt enkelt verkligheten så som man vill att den ska se ut, och man bestraffar människor när de inte agerar utifrån hur de vill. Så man tvingar in människor i deras bild av verkligheten och håller dem inne i den bilden, straffar när de går utanför så att de hålls inne i den bilden.

Det du måste göra är att ge dig själv rätten till din egen bild av verkligheten och rätt att kommunicera så som du vill. Det kan vara lämpligt att ställa motfrågor när hon säger saker som du inte tycker är verklighetsförankrade. Tror du verkligen det är lämpligt att skaffa barn du? Tror du verkligen att jag vill ha barn med dig när jag inte litar på att du är trogen mot mig? Tror du verkligen att jag vill ha sex med dig när jag tänker varje dag på allt du delat med den andre mannen?

/ OlgaMaria, sajtvärd på Allergier iFokus

pyromanen
6/2/17, 12:29 PM
#195

Du behöver berätta tydligt, klart och ärligt för henne hur du mår, vad du känner och hur dina tankar går! Du skriver hon kännt dig i 20 år och borde kunna veta…osv.. men hon verkar ju inte göra det! Du behöver säga att du mår så dåligt över det som hänt (som hon gjort) att det finns med i dina tankar och känslor hela tiden. Att det inte funkar att bara låtsas som ingenting, för det är inte "ingenting", det är jätteallvarligt. Att det är absurd att försöka "jobba" på sexlivet och fullständigt vansinnigt att fundrera på att skaffa fler barn när du inte kan lita på henne för 5 öre. Tilliten, en av dom viktigaste grundstenarna i ett relationsbygge, fattas. Du behöver säga nej till henne! När hon föreslår att ni ska ha sex eller mer sex, så säg nej, jag mår dåligt pga det du gjort och kan inte ha sex med dig just nu. När hon föreslår att skaffa barn behöver du kunna säga "önskar vor relation hade varit sådan att fler barn var att tänka på, men jag kan inte skaffa barn med någon jag inte litar på". Man kan alldrig utgå från att den andra är tankeläsare , även om vissa väldigt empatiska personer finns som är jätteskickliga på att förstå sina medmänniskor utan verbsl kommunikation. Din fru utnyttjar detta att du inte talar i klartext om hur du mår till att forma en annan vetklighetsbild. Utifrån det du skrivit får en i alla fall inte intryck av att hon försöker förstå hur du mår eller vad du behöver. Hon kommer inte hjälpa dig sätta ord på, du måste göra det.

Annons:
Falurven
6/2/17, 1:01 PM
#196

Har följt båda trådarna, men inte känt att jag haft något att tillägga.

Jag tycker att det känns märkligt och ganska beräknande av henne att ta upp det där med att skaffa ett till barn. Precis som förra gången då hennes otrohet uppdagats, så vill hon att du ska passa upp på henne och vara mer kärleksfull.
Sen efter en tid utan tydliga signaler från dig, så föreslår hon att ni ska skaffa barn igen, ännu en gång efter ännu en otrohet. Vad i…?!

Det här känns verkligen som en avledande manöver som gör att du måste fokusera på andra "viktigare ting". Tänker lite så som i #194, att hon försöker få dig att se på det ur hennes vinkel utan att ta hänsyn till vad du egentligen känner eller vill.
Hon vill ha fler barn = Bevis på att hon väljer att dig och familjen = Vinner förtroende?
Det märkte hon ju förra gången menar jag, att du kämpar för att gå vidare när du får ett nytt barn att tänka på. Du gick vidare efter det. Du älskar ju barn! Så då kanske det funkar igen?
Känns lite uträknat om man säger så.

Detta är naturligtvis bara funderingar jag har, jag har kanske inte rätt i någonting jag säger.

Mvh Nathalie

oh-la
6/2/17, 2:16 PM
#197

Det låter lite som att ni har helt olika sätt att hantera det här på. Hon försöker jobb framåt, lägga bakom sig så fort som möjligt. Att skaffa barn är ju på något vis det största man kan göra tillsammans och blir väl lite ett nytt band mellan er. Till på köpet, hade du sagt ja (vilket du praktiskt taget gjorde med förbehåll att ge det lite tid) ger du henne rätt i hennes sätt att hantera det. Hon rusar fram nåt och du hänger motvilligt med utan att stoppa och förklara vad du vill.

[LadyK]
6/3/17, 12:20 AM
#198

Måste fråga dig TS, Du skriver ofta att det handlar om din fru, men om du tänker efter och verkligen tittar på personen du är gift med är hon då fortfarande din fru? Den du en gång valde till din, att gifta dig med, att skaffa barn ihop med eller har hon förändrats till någon annan? Till någon som du kanske inte valt om om hon varit sådan redan då? Känner du igen henne alls efter allt som hänt.

Likaväl som att du tvingas till att bli någon du inte känner igen eller trivs med att vara, vem är hon egentligen?

Ensombryrsig
6/5/17, 3:14 PM
#199

Hej allihopa! Hoppas er helg har varit trevlig och att så många som möjligt är lediga idag, denna klämmedag!

#194 Jag vet att det är det jag borde. Men i frågan huruvida de fortfarande har kontakt eller inte, känner jag (konstigt nog) ett ständigt behov av att ha bevis. Jag vill inte att hon ska veta vad jag tror och genom det, ge henne möjligheten att täcka sina spår ännu mer. Jag vet också att det är jättekonstigt av mig att känna så här. Det spelar nog egentligen ingen roll i det stora hela. Jag litar ju inte på henne ändå. Men jag får känslan av att det hade skänkt mig en viss tillfredsställelse om jag fick bevis för det. Konstigt…    Den "verklighet" som hon nu försöker skapa, är inte en jag vill vara med på. Missförstå mig rätt, jag önskar att allt var så bra som hon försöker få det till. Men att bara "tugga och svälja" och acceptera vad som hänt, händer inte. Hon är inte den jag trodde och jag är inte den samma som innan. Då är det där ifrån vi får bygga om vi ska  fortsätta.   De frågorna som du skrev sist i ditt svar var jättebra. Lite de tankarna jag går runt med men inte får ner eller ut i ord. Tack!

#195 Ja, det är det jag borde säga. Vanligtvis har jag inga problem att säga vad jag tycker eller hur jag känner. Men i vår situation just nu och med tanke på att jag bokstavligt talat har tappat ALL självkänsla, förmår jag mig inte till att göra det. Jag är just nu bara en osäker, bitter och försmådd liten människa. Fullständigt patetisk. Jag skriver inte det för att någon ska tycka synd om och försöka trösta mig. Utan det är bara för att konstatera ett faktum och för att få ut min frustration kring det. Jag sitter fast i ett j**** skruvstäd av tankar och osäkerhet och känner egentligen bara stress över att jag måste bestämma mig för något. Jag hatar innerligt den människa jag är just nu men jag kan inte bestämma mig eller fatta beslut i detta. Det är en helt overklig situation för mig som annars när saker är allvarliga, bara agerar först och tänker sen.    Och jag vet, ingen är tankeläsare. Men hon har gjort så här innan och vet hur jag blev då. Och oavsett om hon har varit med mig i 20 år, borde hon som människa veta att press är det sista partnern behöver efter nåt som detta. Men riktigt så får jag inte känslan av att hon ser på det. Men det är kanske för att jag inte säger det rakt ut, jag vet faktiskt inte…

#196 Det är inget "bara" med dina funderingar. Det är just andras funderingar jag är ute efter här i forumet. Tack snälla för att du delar med dig av dina. Och stort tack för att du också lyckades sätta ord på mina tankar. Jag vill inte tro att min fru är så beräknande men det är den känslan jag får. Hade jag gjort det hon har gjort, hade jag personligen aldrig dragit upp frågan om fler barn. Det hade hon fått göra om och när hon kände sig redo. Sex-biten är lite speciell. Hon har ett stooort bekräftelsebehov och speciellt när det gäller sex. Jag förstår att hon vill fixa sexlivet men jag förstår inte att hon känner att hon måste göra det nu. Det ger mig bara känslan av att mina känslor inte är viktiga + att det kanske är pga detta, som hon har gjort det hon gjorde.

#197 Vill inte erkänna det, men ja. Jag har nog faktiskt gett henne den rätten. Gör det bara ännu viktigare att jag sätter mig ner och pratar med henne.

#198 Min kärlek för min fru, är väldigt djup. Ja, det är fortfarande min fru. Men nej, det är inte den jag blev kär i, som jag gifte mig med och skaffade barn med. Jag är inte kär i henne längre, det dog nu i och med detta. Hade jag kunnat veta detta innan, så hade jag inte valt att stanna. Jag känner igen en del av och hos henne, men där är mycket som jag inte känner igen alls. T.ex hade det inte förvånat mig alls om hon en dag hade sagt att det var brist på bekräftelse som gjorde att hon valde den vägen hon gjorde. Är det inte därför, kan hon ju teoretiskt sett ha haft honom vid sidan om ända sen de gjorde slut i tonåren. De har ju verkligen inte släppt varandra, trots att det har gått 20 år.    Dina frågor och ditt sätt att fråga dem, får mig också att se med ett bredare perspektiv. Tack snälla.

Ensombryrsig
6/8/17, 1:34 AM
#200

Hej alla! Sitter och kan inte sova. Huvudet spricker fortfarande av alla tankar och av känslan över hur förbluffande apatisk man kan bli som människa. Kan inte påstå att jag kommit nånstans i min situation. Men det trodde ni nog inte heller ;-) Sitter fortfarande dagligen och läser igenom de mail mellan min fru och hennes ex, som jag lyckats spara ner. Känner ett konstigt hopp om att hitta någonting nytt. Förstår inte hur jag kan känna hopp om en sån sak. Skruvat… Men en sak hittade jag idag, som fick mig stt tänka på en sak. I en av deras konversationer, skriver de stt de vill "pricka". Något mig du bar heeelt ovetandes om vad jah menade med när jag frågade henne. Jag har förstått att det är när de ser en prick på Facebook så bet de om den andre är aktiv där och mailar sen varandra. En kväll i mars när vi skulle gå och lägga oss, fick jag känslan av att "hon kommer inte att gå och lägga sig, hon kommer påstå att hon plötsligt behöver gå på toa". Min känsla visade sig stämma. Hon tog istället på sig myskläder, smugglade med sig sitt headset och sa att hon skulle gå på toa. Men hon gick inte förrän alla var till sängs och kom plötsligt tillbaka, bara för att säga att hon älskade mig (svarar för att kolla så att jag gått och lagt mig). Sen var hon där i närmare en timme. Nu har jag hittat i mailen att de hade video-date och hade telefonsex, där de orgasm tillsammans. I sängen låg jag och väntade, barnen låg i rummen bredvid. Dagen efter har de haft "efter-sex-snack" om hur skönt det var och hur fina de tycker att den andra är + en massa annat gulle-gull. Många av de gångerna som de mailat med varandra, både snusk men också känslor, har de gjort det när jag sitter i soffan miit emot henne. Hon har tagit med honom (i telefon) och haft telefonsex I VÅR SÄNG. Är det bara jag eller är inte detta det yttersta? Det avslut mest respektlösa? Ett ännu tydligare bevis på att känslor är inblandade och inte bara ett bekräftelsebehov? Eller har jag fel?

OlgaMaria
6/8/17, 7:39 AM
#201

Alltså, jag tycker det är ointressant med vilka känslor hon haft. Det intressanta är hur hon agerat mot dig. Jag tycker inte detta tyder på att hon haft starka känslor för honom - snarare att hon är känslokall och empatilös.

/ OlgaMaria, sajtvärd på Allergier iFokus

Maria
6/8/17, 8:10 AM
#202

Jag håller med OlgaMaria att det är ointressant vilka känslor hon har.

Hon har tagit det här spelet till det yttersta och möjligtvis är det spänning som triggar igång henne också men att utnyttja sina nära för att uppnå egen tillfredsställelse är lågt och är så långt ifrån kärlek man kan komma.

/Maria

Det är bara med hjärtat som man kan se ordentligt. Det viktigaste är osynligt för ögonen"
Ur Lille Prinsen.

Annons:
Pytteliten
6/8/17, 9:27 AM
#203

Viktigare än vilka känslor hon har för honom är kanske vilka känslor hon helt uppenbart inte har för dig…

Du skriver (tidigare) att du är helt säker på att hon älskar dig. Jag skulle vilja påstå att hon sex-och bekräftelse-knarkar hos honom medan hon trygghets-knarkar hos dig. För att hennes värld inte ska braka ihop är hon beroende av svenssonlivet med dig och barnen. Det handlar inte ett dugg om kärlek, det bevisar hennes handlingar om och om igen. Det handlar bara om en fasad och trygghet. Inse det och sluta vara en liten med viktig pusselbit i detta stora spektakel! Allt iscensatt av henne enkom och bara för hennes egen skull, utan någon som helst tanke på dig, era barn eller hans fru. I hennes värld existerar bara hon och hennes behov. Den människa du är gift med är sjuk på riktigt, och du kan inte bota henne.

Sarah
6/8/17, 11:52 AM
#204

Men kom igen… sluta vela någon gång. Ta åtminstone tag i att boka tid hos en samtalskontakt. Åk iväg en vecka och var själv och tänk, bara gör ngt!!! Du har godkänn hennes beteende tillräckligt länge nu.

[LadyK]
6/8/17, 10:48 PM
#205

Håller med #203 kunde inte uttryckt det bättre själv.

Lämna denna manipulerande känsloknarkare!

Ensombryrsig
6/12/17, 3:32 PM
#206

Hallå allihopa!

Lite tystnad från mig de senaste dagarna. Försöker att inte besvära er med mitt eviga velande och samma frågeställningar 😇

Har två "allmänna" frågor. Jag skriver dem här i tråden men behöver inte tolkas som att jag frågar just om min fru eller vad ni tycker att jag borde göra.

Om en människa är otrogen på det sättet som min fru har varit, så kan par gå på äktenskapsrådgivning för att prata om hur man kan göra för att komma vidare. Det testade min fru och jag förra gången hon var otrogen. Allt som oftast, leds de samtalen in på vad som fattats i förhållandet och som då gjort/hjälpt till att den otrogne gjorde som den gjorde.  Vad anser ni? Finns det verkligen utrymme för denna diskussion,  när den otrogne haft sitt sidan-om-förhållande konstant i 3 år? Tror ni att det finns människor som kan "se sin egen del" i en sådan otrohet och vara så stora att de säger "Jaha, ok. Men då ändrar vi på det och går vidare."

Sen vet jag att ni tyvärr är så många här inne som har varit med om liknade, samma eller ännu värre typer av svek. Jag är verkligen ledsen för er skull! Men ni som har råkat ut för detta eller liknande och valt att gå vidare, hur gjorde ni? Vad var det som fick er att göra det valet? Hur har det gått sen efter det?    Jag vet att man säger att OM man går vidare tillsammans, så måste man släppa det som hänt, annars funkar det inte. Det köper jag och har gjort en gång. Men hur har ni gjort för att klara det och dessutom kanske efter en andra otrohet?

Alltid lika tacksam för era tankar!

Galenidjur
6/12/17, 6:21 PM
#207

#206 "tror ni att det finns människor som kan se sin egen del…" jag tror absolut att det finns, för det finns alla typer av människor så att säga "nepp. ingen i hela världen kan ändra på sig när det gäller en sån sak och inse sina fel" är rent felaktigt. DOCK är problemet att veta om just ens egen partner är den typen av människa och om det "finns itrymme för ett sånt samtal" i just ens eget förhållande. Hur vet man det? Enkelt: det vet man inte. För man kan inte läsa tankar. Den enda som kan veta det är partnern som varit otrogen och sen är det upp till den andra partnen om man kan lita på det eller inte. Men som svar på din fråga, visst finns det säkert människor som kan "se sin egen del" och erkänna att de gjort fel i en sån här situation. Men jag själv tror inte att det hör till vanligheterna bland de som tagit sin otrohet så långt som din fru har.

✨Medarbetare på jattekanin.ifokus
Lift up the self by the self,and don't let the self droop down
Because the self is the self's only friend , and the self is the self's only foe

Ensombryrsig
6/12/17, 8:59 PM
#208

#207 Tack för sitt svar och dina tankar! Vet inte om jag missförstår dig men just in case, vill jag förtydliga. När jag skriver om det finns någon kan se sin egen del i en otrohet, så menar jag de drabbade. Finns det någon som drabbats av en otrogen partner, 2 ger eller fler, som kan sitta efteråt och säga att de förstår vad som fattats deras partner och att det lett dem till att vara otrogna? Jag letar gärna efter min egen del i detta. Det vet alla som har läst tråden. Men jag kan inte för mitt liv hitta någonting. Klart att jag är långt ifrån en perfekt människa och partner. Jag kan inte heller bedöma mig själv och säga om jag ens är en bra partner. Det kan ju bara min fru göra. Men om jag vänder på det hela, så finns där ingenting som hade kunnat få mig att göra det hon gjort, oavsett om något fattats mig eller inte. I så fall hade jag fått säga till. Och hade inte det funkat, så hade jag fått avsluta förhållandet. Jag kan inte få in i huvudet hur en människa tänker, när man aktivt bestämmer sig för att leva ett dubbelliv, när man vet vad som står på spel. Men det är ju hur jag är och jag är intresserad av hur andra tänker.

pyromanen
6/12/17, 9:22 PM
#209

Eftersom du stannar och leverar normalt familjeliv och trygghet oavsett vad hon gör då står ju inte "sä mycket på spel!"!?

Annons:
Ensombryrsig
6/12/17, 11:51 PM
#210

#209 Du får rätta mig om jag har fel. Men den kommentaren, kan bara bygga på att jag stannade efter första gången min fru var otrogen. Hur skulle hon annars veta "säkert" att jag skulle stanna? Och varför skulle hon tro det efter första rundan? Det var inte lätt för henne eller mig efter den gången och det tog tid innan vi var förbi det. Då stod en hel del på spel då och det var tydligt, även om vi fortsatte ihop. Jag vet att mitt velande och ständigt upprepade frågor kan vara/är frustrerande. Men jag kan bara inte vara så stark/kall och avsluta på en gång. I mitt huvud har hon gjort fel. Fel som troligtvis inte kan rättas till. Jag kan inte heller (just nu) se att hon aldrig kommer göra detta igen. Men i mitt huvud är det inte svart eller vitt. Där är en grymt besvärlig gråzon också.

Galenidjur
6/13/17, 12:27 AM
#211

jahaaa. du menade tvärtom. trodde du frågade om det finns en möjlighet för någon som varit otrogen så ingående att se sina brister och erkänna sina fel och därmed ändra på sig. Då missförstod jag din fråga. "finns det någon som drabbas av en otrogen partner 2 ggr eller fler som kan sitta efteråt och säga att de förstår vad som fattas deras partner och att det lett dem till att vara otrogna?" Det är en betydligt svårare fråga och i mina ögon inte speciellt relevant. Jag tror att det du gör nu är att försöka hitta anledningar att beskylla dig själv då tanken att du skulle ha gjort fel är lättare att hantera än att det faktiskt är din fru som bär hela skulden. Och det bör du sluta med. Jag vill iaf tro att en otrohet (generellt iaf , finns säkert undantag som jag inte kommer på just nu) bara är den otrognes fel och inte den andre partnerns. För är man olycklig med sin partner och tycker något fattas då är det end skyldighet att antingen ta upp det och försöka lösa det eller vara ärlig mot sig själv och sin partner och avsluta relationen. Tycker det blir väldigt fel om den trogne partnern skulle a på sig ansvaret för den andres otrohet liksom. "om jag bara gjort si , om jag bara gjort så." Visst, det finns säkert fall där man kanske kunnat göra saker annorlunda för att otrohet inte skulle uppstått, men i slutändan är det ändå partnerns val. Och i ditt fall tror jag att det blivit såhär oavsett hur bra eller dålig du är som partner. Din frus beteende tyder på att hon har ett enormt bekräftelsebehov och det är en brist som ligger helt hos henne. Det är inget du kan beskyllas för. Men som sagt oavsett så är det alltid den otrognes val att vara otrogen, hur försummad man än blir och hur olycklig man är i sitt förhållande. Väljer man att vara otrogen ist för att lämna eller försöka lösa det, då är det ens eget val och ansvar. Inte ens partner. Som svar på din fråga, ja. Det finns det säkert. Men varför ställer du en sån fråga egentligen? Vilket svar är du ute efter? för det känns lite som att du bara försöker hitta en ursäkt at beskylla dig själv . (du behöver inte svara. ställer bara retoriska frågor som en tankeställare).

✨Medarbetare på jattekanin.ifokus
Lift up the self by the self,and don't let the self droop down
Because the self is the self's only friend , and the self is the self's only foe

Ensombryrsig
6/13/17, 10:14 AM
#212

#211 Retoriska frågor är bra. Det är ju tankeställare jag är ute efter. Men jag tar det kanske lite längre än gemene man hade gjort… 😉 Tack för dina svar!

pyromanen
6/13/17, 5:37 PM
#213

Båda parter i en relation bär ansvar för relationen. Det må vara så att din fru saknat något i er relation (Sex och bekräftelse och spänning kanske). Det skulle kunna beto på att du ger henne för lite av detta, det skulle kunna bero på att hon har ohälsosamt stort bekräftelsebehov och spänningsbehov som hon skulle behöva ta tag i på helt annat sätt (psykolog) för att inte utsätta sin partner för det hon gör. Det skulle också kunna betyda att ni inte passar så bra ihop för att ni behöver så olika mycket av sexet.

Galenidjur
6/13/17, 6:35 PM
#214

#213 jo båda partners har lika stort ansvar att relationen fungerar, men det är bara den otrogne som har ansvar över sin otrohet. Det är ett val den personen gör själv trots att det finns andra alternativ, såsom att ta upp med sin partner hur man känner eller bara sluta och hitta nån annan. Man kan inte skylla på sin partner för att man själv valt otrohet över ärlighet.

✨Medarbetare på jattekanin.ifokus
Lift up the self by the self,and don't let the self droop down
Because the self is the self's only friend , and the self is the self's only foe

Ensombryrsig
6/15/17, 11:35 AM
#215

Hallå i forumet! Hoppas ni mår bra!

#213 och # 214 Jag håller med er båda. Det är klart att man båda bär ansvar. Man är ju två i en relation. Och min fru har vid upprepade tillfällen sagt att hon behöver mer uppmärksamhet, framförallt sexuellt. Och vi har ändrat på mycket under årens gång. Om vi sen nått hela vägen fram eller inte, det ser vi ju nu. Och jag anser att det min fru har valt att göra, är fullständigt ryggradslöst. Så där håller jag med #214. Når man inte hela vägen fram, får man fortsätta försöka tills man gör det eller avsluta förhållandet.

Av erfarenhet så vet jag som jag skrev innan, att man måste släppa vad som hänt och verkligen förlåta om man ska komma vidare. Nu har det dock hänt 2 ggr och dessutom med samma man. Jag kan förlåta. Det är bara att bita mig i tungan när tankarna och känslorna far iväg. Glömma vet jag inte om jag kan eller ens behöver. Varför skulle jag "glömma" det? Det har ju hänt och formar just nu vår verklighet, oavsett utkomsten av det. Men ska jag nu lita på att hon inte går tillbaka till honom igen? Han verkar ju betyda f** så mycket för henne. Och det är det jag menar med min fråga. Finns det någon som varit med om liknande som sen satt sig ner och tänkt "Ok, detta har hänt. Men nu blickar vi framåt." För hur jag än försöker göra det, ser jag bara honom framför mig, deras mail, deras känslosvall etc etc. Hur tar mig sig framåt då om det är det enda man kan se i siktet?

Maria
6/15/17, 11:49 AM
#216

#215 Menar du på allvar att du fortfarande tänker dig en framtid med denna kvinna?

/Maria

Det är bara med hjärtat som man kan se ordentligt. Det viktigaste är osynligt för ögonen"
Ur Lille Prinsen.

Annons:
Gronstedt
6/15/17, 11:50 AM
#217

#215: "Hur tar mig sig framåt då om det är det enda man kan se i siktet?"

Enkla svaret: Det gör man inte. Ska man ta sig framåt måste det bort ur siktet, så länge det är i siktet tar man sig inte framåt.

Och nej, du kan inte lita på att hon inte gör om samma sak. Du kan tvärt om vara övertygad att hon kommer att göra om, och förmodligen redan gör om, samma sak. Hon talar ju i praktiken om det för dig varje dag, när hon klagar över att du inte tillfredsställer hennes behov. 

Hela ert förhållande har hon talat om att du inte tillfredsställer hennes behov och nu vet du att hon därför kompletterat externt. Nu talar hon om att du inte tillfredsställer hennes behov - varför skulle du tro på att hon inte kompletterar externt nu med, eller kommer att göra det så fort den värsta stormen lagt sig? Hur skulle hon kunna låta bli?

pyromanen
6/15/17, 12:37 PM
#218

Du skulle så himla gärna vilja att verkligheten inte är det den är. (Mycket förståeligt och mänskligt) men du agerar struts med huvudet i sanden. Flera gångar har strutsen lyft upp huvudet ovanför sanden och sett verligheten. Ändå vägrar den inse vad den sett. Nu står du alltså åter där med huvudet nerstoppat i sanden och så frågar du oss hur du ska kunna stå kvar där o lita på att allt är bra däruppe ovanför ytan. Svaret är att :tyvärr nej. Det är åt helvete däruppe, det är så vetkligheten ser ut. Hur långe orkar du förneka?

Ensombryrsig
6/15/17, 4:20 PM
#219

#216 Svår att svara klokt  på.     Nej, jag kan inte se hur det skulle funka eftersom jag inte litar på henne längre. Jag har blivit satt på avbytarbänken, vtå ggr och dessutom i hur lång tid som helst. Jag är arg, bitter, deppig, sviken, äcklad, förfärad, förvirrad, ledsen, VELIG, mm mm.   Men jag kan inte heller se mig själv utan henne. Det står nu helt klart för mig hur mycket jag identifierar mig som människa genom min familj. Jag kan inte se hur det ska sluta för båda barnen om vi bryter upp. Jag kan inte se hur det ska gå för henne eller för mig själv heller om vi inte fortsätter.   Jag har en ängel på ena sidan och en djävul på andra, som drar fingerkrok hela tiden.

#217 Bra poäng och bra tankeställare. Kan inte skriva mer till dig än det.  Hårt att läsa men det behövs. Tack!

#218 Helt rätt och jag vet om det. Det har bara gått snart 6 veckor sedan konfrontationen men ändå känns mitt "stick-huvudet-i-sanden-agerande" som att jag låtit det gå för lång tid och att jag försatt mina chanser att göra något. Missförstå mig rätt; jag vet att det inte ÄR så men det känns så. Så länge jag blundar "finns det inte".  Jobbigt att ta tag i för jag vet inte var det kommer sluta. Vill inte såra någon även om jag blivit sårad, men det känns som att jag vill ha kakan OCH äta den.  Alla mina frågor här, mynnar absolut ut i att jag försöker hitta en väg för att allt ska funka, trots vad som hänt. Jag tror att jag är skyldig det med tanke på att vi trots allt har varit tillsammans halva våra liv och dessutom gifta halva den tiden. Men du har rätt; hur länge kan och orkar man…?

Tack alla för era svar!

Sarah
6/15/17, 4:34 PM
#220

6 veckor är en lång tid. Du har inte ens bokat en tid för individuella samtal, trots att du vill ha det. Istället pratar du om parterapi, som hon tyckte.

Ensombryrsig
6/16/17, 4:16 PM
#221

#220 Sarah, du har en otäckt pricksäker tendens att slå huvudet på spiken 😉 Men jag har i alla fall, mailat om att få bokat en tid. Ensam. De kommer höra av sig inom kort för att boka tiden. Men med erfarenhet av detta från förra rundan, får jag mycket mer ut av att ställa mina frågor här och höra era åsikter och pricksäkra "huvudet-på-spiken-frågor" än vad jag fick där. Vi får se hur det går denna gången.

Jag vet bara att jag måste göra något. Misstankarna kring att hon fortfarande skulle ha kontakt med honom växer sig allt mer större, vi pratar mindre och mindre med varandra, hon sitter oftast och verkar allmänt trött på mig etc.  Hon har sedan konfrontationen absolut varit extra snäll. Men hon har inte pratat mer med mig om vad som hänt eller ens frågat hur jag mår kring det. Hon kanske väntar sig att jag ska ta upp det om jag har frågor. Kanske är det helt mitt ansvar att göra det. Man kanske inte kan vänta sig att en otrogen sätter sig och vill prata om vad som hänt. Jag trodde bara, i mitt enfald, att det låg i hennes intresse att på det sättet visa mig att hon verkligen ångrade sig och ville lösa allt.

F*** it! Jag är en velig struts med huvudet cementerat i hålet i marken.   Nu är det helg och jag hoppas att ni alla får en fantastisk sådan!

Vixxen
6/16/17, 11:44 PM
#222

Sluta vela och kom till skott!

Majken!
6/17/17, 12:42 AM
#223

Det skulle inte förvåna mig om din fru lämnar dig innan du har processat det här. Det finns ingen familj kvar att vårda, dina barn vet redan hur ni känner och din fru vet att du inte har någon självkänsla kvar och att du inte har förmåga till gränssättning. Det som har varit finns inte längre, du gör ingen en tjänst just nu. Din fru har förmodligen hunnit längre i processen att separera från dig än vad du kommit, vad gör du om hon imorgon lämnar dig?

Annons:
Sarah
6/17/17, 8:07 AM
#224

#221 jättebra. Jag förstår att det ger mycket att bolla med andra vanliga människor som finns här. Men jag tänker att du får svar på olika frågor här och i samtal. Vi säger åt dig vad vi tycker att du ska göra, men vi säger inget/ lite om hur du ska klara det. Hur du ska orka ta steget bort, hur du ska hantera alla känslor mm. Kanske är det syftet med en samtalskontakt. Samt att du kanske kan få hjälp att förstå varför du "strutsar" och hur du undvika att du beter dig på det sättet i någon annan situation i framtiden. Du är ju själv inte nöjd med det draget hos dig själv, kanske kan du nu få verktyg att bli av med det. Note, strutsar gömmer inte huvudet i sanden, de äter gräs och på håll har folk trott att de gömmer sig :) strutsar är ganska aggressiva, tuffa och livsfarliga om de blir trängda :) Var en struts istället för att "strutsa" haha (inte bokstavligen, dumt att vara livsfarlig).

[LadyK]
6/18/17, 2:25 AM
#225

TS Varför och hur skulle detta som hänt på något sätt kunna vara ditt fel? Om du börjar lyssna på hennes "om du bara… så hade det inte hänt" är du illa ute som jag ser det. Ryt ifrån ordentligt! " Om du bara hade satsat på vår relation hade det inte behövt vara så här, det var du som valde att vara otrogen inte jag!"

Nr 1 hon skulle självklart tagit upp med dig vad som saknats mm INNAN hon hittade en lösning utanför er relation.

Nr 2 Hon ställer en massa krav men saknar all respekt för sin partner dvs dig. Om hon vill ha mer sex än du ställer upp på så SKA man respektera det i en relation.

Ju längre tiden går så kommer hon bli allt säkrare på att du inte lämnar henne och att hon snart kan återgå till sin sms partner. Jag tror inte hon kommer att sluta.

Tjeja
6/18/17, 12:20 PM
#226

Ett konstaterande och ett par funderingar så här efter att ha skummat igenom din tråd. 1. Konstaterar att din fru är polyamorös! (Jag är själv det också) Det handlar om en läggning man inte kan rå över precis lika lite som att man kan rå över om man blir kär i motsatta könet eller är gay! Det vill säga, hon kommer alltid ha känslor och känna sexuell attraktion till fler personer samtidigt. Det kan hon inte ändra på ävem om hon kanske (troligtvis) önskar det. Det enda hon kan rå över är hur hon agerar på sina känslor. Dvs hon kan bestämma sig för att enbart vara med dig. Men då kommer hon också att våldföra sig på sin egen person! Nu till en av funderingarna. Är det en förkrympt version av en individ du vill leva med? Endel av det som gör din fru till denna enormt kärleksfulla och fina människa på andra områden i livet, bra mamma, bra hustru i allt annat etc… är ju just på grund av att hon är den hon är. Ett kärleksknippe som sprudlar över åt flera håll. För givetvis är hon ju inte med sitt ex för att vara elak mot dig. Du finns helt enkelt inte med i tankarna på det sättet när hon är med någon annan. Just då är hon lika hängivet kärleksfull och självutlämnande mot dem som mot dig. Hennes kärlek till dig blir inte mindre för att hon älskar fler utan antagligen snarare tvärt om! Ju mer hon matas med kärlek och uppmärksamhet från alla håll, ju mer kommmer hon ha att ge till dig med. En tanke som är sann för mig och många (de flesta?) polyamorösa är detta: Kärlek delas inte! Kärlek multipliceras! Kärlek delar inte ett hjärta utan kärlek får hjärtat att växa. Dvs.. varje människa som älskar dig eller du älskar kommer få ditt hjärta att växa. Ja… det var lite input från mig som är själv är polyamorös. Nästa fundering. Uppenbarligen tänder din fru på dominans och att vara undergiven… Hur fungerar ni två på den biten? Har ni något sådant spel er två emellan sexuellt i vanliga fall? En liten tankelek: Vad skulle hända om du plötsligt förklarar att det faktiskt är du som äger henne? Att hon är din slav och om hon är olydig kommer du göra dig av med henne? Det skulle givetvis trigga henne. Men hur känner du själv inför dominansspel i så fall? Du kan säkerligen få henne "trogen" så länge du håller hennes spänning och nyfikenhet uppe på det området. Men tänder du på det iså fall? Vill du leva ett sånt liv?

Medarbetare på FågelmatningDjurparkerVilda djur och Politik i fokus.

Sarah
6/18/17, 2:14 PM
#227

#226 fast det stora hör är ju hennes svek, lögner och respektlöshet. Om hon vill ha flera relationer skulle hon diskuterat det med sin man. Vill hon ha annat sex skulle hon diskuterat det med sin man. Oavsett om man är monogam, polygam eller vad man nu är, så ska det kommuniceras, inte göras bakom ryggen.

Tjeja
6/18/17, 5:40 PM
#228

#227 De flesta polyamorösa vet inte ens om det själva. De uppväxta i normsamhällets monogama inställning och skäms för att de känner som de känner. Det är så skambelagt i det normstiva samhället att folk som är polyamourösa inte ens begriper det själva förrän någon påtalar eller visar det för dem. Detta är i min personliga mening den absolut största anledningen till alla relationssvek, hemligheter och otrohetsaffärer bakom ryggen på sina partners. Samhället tillåter liksom inte tanken på att det kan vara normalt att ha känslor för flera samtidigt. Då ses man genast som promiskuös och "dålig" etc. Om alla som var poly insåg det och samhället inte så normativt för monogami skulle allt fler polysar 1. Inse att de var polyamorösa. Och 2. De skulle inte skämmas över det utan redan från början leta efter partners med samma inställning i livet! Med andra ord, fler skulle vara ärliga och färre skulle bli svikna. Det är precis samma sak som samhället jobbar på men kommit väldigt mycket längre med angående homosexualitet! Hur många män och Kvinnor har inte gift sig, bildat familj och skaffat barn i tidigare generationer bara för att de inte visste om något annat och för att det är så "det skall vara"? För att sedan långt senare i livet inse att de faktiskt har en annan läggning, börjat erkänna det för sig själva? Sedan har de varit tvugna att jobba med skammen och accepterat sig själva innan de kunnat "komma ut"! Endel kom och endel kommer fortfarande aldrig så långt ens när det gäller homosexualitet. Jag är övertygad om att frun i fråga inte har insikt i sin egen läggning! Om hon nu trots allt har det så har hon i varje fall inte kommit så långt att hon accepterat sig själv än och vågar stå för vem hon är…än! Men det är lätt för andra som per automatik passar in i "normen" att genast dömma ut andra som inte "passar in" utan att ens fråga sig själva varför personen som inte passar in säger det till alla ärligt och öppet från början! Skäms på er som dömmer först utan att se på sig själva först och står för sin egen del av skulden! Kan man inte äga sina egna brister kanske man inte ska vara så snabb att dömma andra! TS är precis som en lurad hetero vars partner kanske inte ens själv insett om att den är gay än! Det gör tyvärr inte saken lättare för någon av dem att hon skuldbeläggs ytterligare. Istället behöver de båda, som TS själv skriver i tidigare inlägg, se vilka de verkligen är idag och utgå ifrån det när de försöker få rätsida på sin tillvaro ihop eller isär! Det tar massor med sorg och bearbetning att ta sig igenom en sådan kris! Förhoppningsvis kan de komma ut i andra änden med ny ärlighet, öppenhet och viss bibehållen respekt! I bästa fall kan de även ha kvar varma vännskapsband och kanske t o m kärlek i viss mån. 💕💖

Medarbetare på FågelmatningDjurparkerVilda djur och Politik i fokus.

tinaolof
6/18/17, 6:32 PM
#229

#228 Tycker du gör många antaganden. Det handlar ju dessutom inte om vem som helst som frun vänstrar med, utan ett ex. Sveket har gjorts förr, frun vet att det är fel men hon väljer att göra om det med noll eftertänksamhet eller skuld mot sin partner och familj. Ska det viftas bort med att hon kanske är polyamorös? Visst, hon kan vara det. Men det gör ingen skillnad, sveket har gjorts flertal gånger och det enda hon gör är att kräva mer från TS och knarka bekräftelse.

tinaolof
6/18/17, 6:56 PM
#230

Det är inte TS som ska backa och "inse" att hon är polyamorös. Det är hon som ska ta ansvar för all skit hon utsätter honom för! Och det är klart som tusan att vi dömer henne efter allt TS har behövt utstå trots flera konfrontationer under flera år.

Annons:
Sarah
6/18/17, 7:14 PM
#231

Alla som är otrogna har sin anledning, det betyder inte att det är rätt. Jag skulle själv kunna förlåta otrohet utan större ansträngning, under vissa förutsättningar. En av de förutsättningarna skulle vara att partnern aktivt kommunicerade med mig om vad och varför och att partnern aktivt ville höra min sida.

Tjeja
6/18/17, 7:24 PM
#232

#228 Ingen viftar bort någonting! Tvärt om måste man se och förstå vem man själv är och vem ens partner verkligen är för att kunna bygga upp ett nytt autentiskt liv (med eller utan varandra)! Du visar att du inte förstår vad en läggning egentligen är och innebär! Det egentliga sveket är inte att frun har en till partner utan att hon ljugit om det. Och då måste man ta reda på varför? I alla fall om man skall kunna bygga upp någon som helst ny tillit till varandra. I detta fall behöver ju paret det om inget annat så i alla fall för att kunna sammarbeta om barnen i framtiden. Varesig det är ihop eller isär. Ingen vinner något på att försöka "få rätt" över den andre eller genom att straffa varandras fel och svek. Alla vinner mest på att med förståelse för både sig själva och den andre försöka hitta vad de kan göra som är minst smärtsamt för alla inblandade. För sorg, det kommer de bli tvugna att gå igenom båda två och deras barn med. Bästa är att göra det så lite smärtsamt som möjligt med så mycket förståelse för varandra som möjligt. Att arrogant sätta sig på en moralisk högre häst hjälper ingen och löser inget. Frun vet redan om att hon gjort fel och att honfortsätter såra sin man så länge hon fortsätter med den andra mannen. Men det lär knappast vara något hon är stolt över eller ens vill egentligen. Men man kan inte ändra vem man är. Bara vad man gör. Och viktigaste är att börja med att vara ärlig mot sig själv, inse vem man är och vad man har för behov. Vara respektfull och omtänksam nog att vara ärlig om det och tala ärligt och öppet med varandra! Lösningen kan tyvärr inte bli vad båda önskar och vill, kanske inte ens något som nån av dem önskar och vill ens. Men ska de komma vidare i livet på bästa sätt för sin egen, den andres och för barnens skull behövs både insikt, förståelse och ärlighet! Visst , frun eller kanske TS med inte vågar eller klarar av att vara helt ärlig ens emot sig själva. Kanske någon av dem t o m bedrar sig själv i sin rädsla och önskan att "det ska bli bra igen". Men då kommer de fortsätta leva i lögn! TS vet att han behöver ta ställning till om han skall leva med en kvinna han delar med någon mer, eller inte alls med denna kvinna. Men vad vet kvinnan om sig själv och hur påverkar det barnen med ständigt rädda och oroliga föräldrar som inte känner sig trygga ens i sig själva? För vad händer med frun, om/när de bryter upp om frun går kvar i sin omedvetenhet och självbedrägeri om förmågan att vara monogam? Innan hon accepterat sig själv kommer hon alltid att vara rädd för att förlora sin primärpartner för att hon inte lyckas vara "god och trogen"! Hur kommer barnen hantera sina relationer i framtiden då när deras närmsta exempel är en föräldrer som både bedrar sig själv och försöker lura sin partner? En läggning är inget man kan "vifta bort" heller med ursäkten att den är fel eller skammlig!

Medarbetare på FågelmatningDjurparkerVilda djur och Politik i fokus.

Tjeja
6/18/17, 7:33 PM
#233

#230 Det är lättare att stå för det man gjort och gör när man inser vem man är och varför man agerar och gör som man gör. Vad för nytta för alla involverade tänker du det skulle göra att frun blir dömd av omgivningen, föraktad och ytterligare skambelagd? Tror du barnen skulle må bättre av det? Eller TS tror du?

Medarbetare på FågelmatningDjurparkerVilda djur och Politik i fokus.

Namiko
6/18/17, 8:13 PM
#234

Tjeja, så som du skriver om polyamorösa så låter det som att man inte kan vara trogen en partner om man är det och det får poly att framstå i väldigt dåligt ljus.

Jag är själv polyamorös och innan jag ens visste vad poly var så hade jag aldrig kunnat vara otrogen mot min partner. Jag ifrågasatte mina känslor, jag mådde dåligt över att jag inte var som andra, men jag hade fortfarande valet att stanna med min partner och leva monogamt eller göra slut så jag kunde vara med någon annan. Hade jag fått reda på vad poly var medan jag var i ett förhållande så hade alternativ tre öppnat sig, att ta diskussionen med sin partner om att öppna upp förhållandet. Otrohet är ett val och TS fru valde att vara otrogen, upprepade gånger under flera år. Både otroheten och lögnerna är enorma svek för hon har trots allt lovat att vara trogen och att inte ha kontakt med exet.

Kanske är frun poly, men kanske har hon bara ett så stort behov av sex och bekräftelse samt bristande respekt för sin partner att hon totalt skiter i om det kommer från hennes man eller hennes ex, bara hon får det hon behöver för att må bra. Kanske är det spänningen i att vara otrogen som ger henne kicken hon är ute efter. Det vet bara hon. Men att kalla henne poly och säga att otroheten i sig inte är ett svek, det är att spä på den negativa syn på polyamori som redan finns och ge frun en ursäkt för hennes beteende, som om hon inte hade ett val annat än att gå bakom ryggen på TS och vara otrogen. Poly och otrohet är två helt skilda saker och man kan inte ursäkta otrohet med "jag är poly".

Tell someone you love them today, because life is short. But yell it at them in German, because life is also terrifying and confusing.

Tjeja
6/18/17, 9:50 PM
#235

#234 Jag har inte sagt att otroheten inte är ett svek. Jag skrev att det är inte otroheten i sig som är problemet.  Jag menar att otrohet är ett symptom på något annat!

Har inte heller påstått att man inte kan vara trogen för att man är poly. Jag är själv poly men lever i ett monogamt förhållande. Det jag skrev är att man inte kan rå för sina känslor! Att man sedan försöker dölja sina känslor istället för att vara ärlig om dem är ju på grund av att det är så skambelagt att känna något för fler än en person!

Sveket är givetvis ett svek, men inte utan orsak. Att skuldbelägga och lägga skam på någon som redan vet att denne har gjort fel hjälper ju inte situationen. På sin höjd kan det i värsta fall skapa en motreaktion så personen ställer sig i försvarsställning som bara förvärrar situationen istället.

Alltså.. vill ni hjälpa TS eller vill ni bara bekräfta att det är synd om honom liksom?

Att tycka synd om någon hjälper ju inte heller…

Gillar inte riktigt Dr Phil. Men en sak han brukar säga tycker jag passar här.

"You may be right, but is it working for you?"

Medarbetare på FågelmatningDjurparkerVilda djur och Politik i fokus.

Sollar
6/18/17, 11:12 PM
#236

Tjeja Men va? Du pratar om att inte skuldbelägga frun här, men samtidigt så skriver du till TS, som redan verkar kämpa med om det är ok för honom att ha någon känsla av svek alls, att om hans fru skulle vara med bara honom så skulle hon våldföra sig på sig själv, (trots att du senare skriver att man visst kan vara poly och leva i ett monogamt förhållande,) och dessutom kanske han ska ge henne mer sex? Det låter rätt likt att skuldbelägga.

Sedan tycker inte jag att TS fru verkar ha så värst mycket insikt om vad hon gjort mot sin man, hon pratar inte om det, hon vill inte att TS ska få hjälp att bearbeta sina känslor, hon klagar över för lite sex, hon visar redan tecken på att ha återupptagit kontakten med exet och mitt i denna soppan så pratar hon om att skaffa fler barn…

Tjeja
6/19/17, 10:21 AM
#237

#236 Precis! Hon har ingen självinsikt! ..och uppenbarligen inte ni heller som föredrar att missförstå och pervertera det jag skriver. Jag skuldbelägger inte alls TS! Talar enbart om att inte skuldbelägga NÅGON utan istället att fokusera på att se hur verkligheten egentligen ser ut! Och att de båda behöver försöka förstå sig själva och varandra! Att skuldbelägga någon som redan vet att de har gjort fel underlättar inte för kommunikationen ett dugg! Men ni envisas med att tro att ösa skuld på den ena och stötta den andre att känna hat hjälper deras situation? Det gör det inte! Man BEHÖVER INTE skuldbelägga någon i situationen. Att STÄRKA skam och skuldkänslor som REDAN FINNS där gör bara saken värre! Det betyder inte att man behöver fria någon och säga att vad de gjort är ok för det! Men gör inte saken värre! Titta på fakta istället och jobba utifrån det! Ska alla hålla fast vid sin rätt att skuldbelägga och anklaga hamnar fokus på fel sak. Det skapar bara mer konflikt! Sluta tjata om vem som har "rätt" och vem som har gjort "fel". Fokusera istället på hur situationen ser ut egentligen och jobba utifrån det! Så helt enkelt vad jag försöker säga är försök ta in och förstå vilka alla parter i målet är för personer, vad de har för FÖRUTSÄTTNINGAR i sina personligheter. Innan man vet förutsättningarna är det svårt att gå frammåt på en stabil väg åt något håll alls!

Medarbetare på FågelmatningDjurparkerVilda djur och Politik i fokus.

Annons:
Maria
6/19/17, 10:32 AM
#238

Jag tycker inte det verkar som om hon har några skuldkänslor alls om man läser texten.

/Maria

Det är bara med hjärtat som man kan se ordentligt. Det viktigaste är osynligt för ögonen"
Ur Lille Prinsen.

Pytteliten
6/19/17, 10:40 AM
#239

#237, du pratar om att man inte ska stärka skam- och skuldkänslor som redan finns. Jag ifrågasätter starkt om de verkligen finns. Frun anser sig inte ha fått vad hon vill ha och behöver i sitt äktenskap. Hon har då sett till att skaffa detta utom äktenskapet. När hon blir påkommen säger hon att "nu gör jag inte så mer, ge mig mer sex och ett barn" och tror att han ska finna sig i det. Samtidigt finns det tecken som tyder på att hon trots att hon lovat att sluta ändå fortsätter som tidigare med älskaren. 

I min värld verkar hon inte känna vare sig skuld eller ånger. Däremot trivs hon inte i den nuvarande situationen eftersom hennes agerande är ifrågasatt. Med ett nytt barn att tänka på skulle TS fokus flyttas från henne och hennes möjligheter att fortsätta som förut skulle öka. Det är bara den egna tillfredsställelsen som räknas här.

Tjeja
6/19/17, 10:52 AM
#240

Precis.. hon är ute o snurrar i galenskap och saknar självinsikt! Hon kommer inte lära sig eller få insikt om något genom att anklagas utan genom att lära sig se vem hon är och varför hon fungerar som hon gör. Anklagar man kommer hon bara gå i försvar och inte inse någonting nytt om varför hon gör som hon gör. När insikten väl kommer kommer skuldkänslor och skam per automatik. Såvida hon inte är ett sociopatiskt eller prykopatiskt monster. Vilket jag inte vill tro att hon är. Men flera här verkar vilja utgå ifrån per automatik utan att känna henne alls!

Medarbetare på FågelmatningDjurparkerVilda djur och Politik i fokus.

Maria
6/19/17, 10:59 AM
#241

#240 Hon behöver inte vara ett sociopatiskt monster. Det räcker gott med att hon är tillräckligt självisk för att ha gjort illa sin man. Dessutom gång på gång.

Insikten och samvetet lär dröja.

/Maria

Det är bara med hjärtat som man kan se ordentligt. Det viktigaste är osynligt för ögonen"
Ur Lille Prinsen.

Honestyisdead
6/19/17, 11:15 AM
#242

Tjeja ärligt talat tycker jag du skriver en massa trams.

Ts fru har gjort fel och SKA skämmas. Hon saknar respekt och förtjänar ingen.

Tjeja
6/19/17, 12:11 PM
#243

Tyck vad ni vill. Får se om det hjälper TS att ta sig ur sin rävsax på ett bra sätt. Jag hoppas att paret hittar en väg ut ur sin kris så smärtfritt och mjukt som möjligt både för dem båda och för barnen. Att de kan klara av att vara vänskapliga med varandra i framtiden även efter den sannolika skillsmässan. Att de ska kunna lösa sina problem genom att samtala hellre än genom bråk och stridigheter.

Medarbetare på FågelmatningDjurparkerVilda djur och Politik i fokus.

pyromanen
6/19/17, 12:13 PM
#244

Ts har redan svald kameler, slagit knut på sig och kört över sina egna känslor långt längre än vad som är hälsosamt. Om frun någon gång i framtiden kommer till insikt om att hon är poly (om det nu är vad hon är, jag är långt ifrån säker), och då får hon väl använda den insikten till att bekänna sina svek och be om ursäkt.

Annons:
Sarah
6/19/17, 12:51 PM
#245

Man kan inte hålla på att använda bristande insikt om saker till att ursäkta. Folk vet i allmänhet vad som är rätt och fel. Bristande insikt och felaktiga samhällsnormer kan vara en FÖRKLARING men inte en ursäkt till svek. Förklaringar finns alltid och de är olika för alla, det är liksom inte relevant om hon är poly, psykopat, narcissist, spänningsknarkare eller vad det nu må vara. Hon är väl medveten om att hon begått ett svek och hon har valt att göra det, sen verkar hon inte bry sig om hur det påverkar andra människor. 

Att sitta och använda sådana saker som ursäkt är osmakligt, "psykopaten blev seriemördare för att han skämdes över sina drifter och vågade inte ta tag i dem på grund av samhällsnormen som är starkt emot mord, därför drevs han att mörda, det är synd om psykopaten som drevs att mörda av ett oförstående samhälle, hade vi varit mer förlåtande som grupp hade psykopaten vågat be om stöd att stå emot, det är därför inte ok att psykopaten ska bära skuld för morden…" för att dra det till sin spets. Snacka om att ta bort ansvar för folk som väljer att göra fel.

Honestyisdead
6/19/17, 12:53 PM
#246

#245 Precis.

Ensombryrsig
6/19/17, 2:15 PM
#247

Hej allihopa!

Tack snälla för era svar!

Tjeja, jag respekterar dina åsikter fullt ut. Som jag förstår det, verkar du fått gå igenom en kamp i att vara poly. Beklagar om det är så!

Jag förstår också vad du menar med att det är bättre att diskutera än att döma och bråka. Men jag tror att vi kan döda diskussionen om huruvida hon är polyamorös eller inte, redan nu. För jag kan inte se att hon skulle vara det.

Det är inte kärlek överlag hon suktar efter, det är uppmärksamhet. Speciellt då från honom (ex:et) och från mig.  Hon är inte typen som delar den typen av kärlek. Skulle jag eller hennes ex visa sig vara polyamorösa, hade hon fått sig en knäpp. Hon vill ha den odelade uppmärksamheten, inte dela den.

Min fru har definitivt sagt till mig att hon inte tycker att jag alltid möter upp henne sexuellt. Det har jag skrivit tidigare. Vi har gjort våra ändringar och stundtals har det gått bra. Andra gånger har hon tyckt att jag inte gjort några ansträngningar alls. Hon har nog inte alltid tyckt att det var lätt. Men hon vet min inställning och har alltid delat den med mig; man går inte och skaffar sig något vid sidan om! Känner man att man inte kommer nånstans med sin partner och måste ha mer, då får man ställa frågan om ens partner kan leva med att man skaffar sig något vid sidan om. Det gjorde hon inte. Hon gick den lätta vägen och tog upp kontakten med sitt ex. Och att jag inte skulle funnits med i tankarna när hon "var" med honom, stämmer inte alls. Hon har vid hur många tillfällen som helst, skrivit om mig, vad hon känner för vårt förhållande ("om allt hade varit perfekt med min make…"), flyttat min semester förra året för att de två skulle ha lättare för att träffas IRL mm. Hon har till och med skrivit att hon vet att hon är otrogen mot mig men att hon är glad för det, för att det var med honom och det gjorde henne lycklig. Det var "bara han som räknades och betydde något…"

Jag håller med de andra på punkten att bristande insikt om sig själv, ger utrymme för en otrohet.   I'm sorry, men om jag aktivt och beräknande inledde ett förhållande/dubbelliv med en annan man i tre år (dessutom för 2:a gången), måste jag ha insett ganska tidigt att jag i så fall var gay/bi. Då är det f** dags att stanna tåget och gå till min fru och meddela detta, oavsett hur rädd eller osäker jag må vara. Likaså om jag skulle göra det med en annan kvinna, t.ex ett ex.  Att hon eventuellt ovetandes/oförstående skulle vara poly, ger henne inte rätten att våldföra sig på mig eller vårt förhållande och riskera allt det hon gjort. Vi har båda en väldigt liberal inställning till människans natur och läggningar är aldrig något man kan döma andra för. Så hade hon varit poly, vet hon att hon inte hade behövt oroa sig för att bli dömd. Men en persons agerande, det kan vi döma. Det vet hon och valde nog därför att hålla tyst om det i nästan 4 år totalt. Men det finns ingenting som kan ursäkta valet hon gjorde och för det ska hon skämmas. Hon har riskerat/riskerar hela vår familjs stabilitet. Det finns ingen ursäkt eller anledning att göra det. Punkt!  Men med det sagt, så menar jag inte heller att jag ska få ha rätten att skrika, skälla, skuldbelägga osv. Det vill jag inte. Jag vill ju inte såra henne. En diskussion om vår framtid, ska ske på ett ordnat och bra sätt. Ska vi skiljas, ska vi göra det för att tilliten inte längre finns och för att vi nog får inse att vi kanske inte var ämnade att bli gamla tillsammans i alla fall. Vi ska inte skiljas för att vi är försmådda, arga eller fördömande.

Sen till din andra fundering;   Ja, hon gillar dominans. Hon gillar att inte behöva ta initiativet. Jag möter mer än gärna upp på detta och har gjort. Men du skriver det som att jag skulle börja göra det nu för att se om det ändrade något. Det hade det säkert gjort. För henne. Men hur ska jag kunna göra det nu? Varje gång jag gör något, så vet jag att jag jämförs med honom och att han redan har gjort samma sak, (dock över etern). Hur ska jag kunna leka den dominante maken, när jag vet att hon och han redan har gått såå långt i sina dominanslekar? Vad jag än gör, så kommer jag inte upp till den nivån och hennes ord till honom, "du är den enda som någonsin kunnat fånga mig sexuellt" eka i mitt huvud. Han har redan kallat henne för sin slav i tre år, jag har aldrig gjort det. Skulle jag börja med det nu, känns det som att jag försöker härma honom för att hon gillade det så pass att hon hade ett dubbelliv med honom. Återigen blir det jag som trevande försöker men han "bara är så härlig av naturen". Nej tack!

Sen vill jag och säga att jag upplever inte det som att någon här försöker döma min fru. De som svarar här, delger sina tankar och åsikter om vad som hänt, om min frus agerande, om min velighet mm. Det behövs inga skämspinnar i denna tråden. Vi har olika åsikter om allt, så är det bara. Du har dina, jag har mina och de andra har sina. Ok?

Gronstedt
6/19/17, 2:23 PM
#248

#247: Ensombryr sig, ta ett djupt andetag och läs ditt eget inlägg ovan. Läs det sakligt och översiktligt, som en som kommit ny till den här tråden och vill kolla vad den handlar om. 

Sedan går du till din fru och säger: Nu ska vi prata om det här., öppet och ärligt, utan gullegull, tårar eller sura miner. Ingenting annat är acceptabelt.

Ta sedan ett djupt andetag till och säg precis det du har skrivit i #247 till din fru!

Maria
6/19/17, 2:44 PM
#249

#247 Nu börjar du komma någon vart. Det här var det mest insiktsfulla du skrivit tror jag ;-)

/Maria

Det är bara med hjärtat som man kan se ordentligt. Det viktigaste är osynligt för ögonen"
Ur Lille Prinsen.

Pytteliten
6/19/17, 6:26 PM
#250

Men… Du skriver idag att hon har flyttat din semester för att de ska ha lättare att träffas IRL. Har det gjort det nu också? Inte för att det egentligen förändrar läget, men det har du ju inte trott förut?!

Ensombryrsig
6/19/17, 8:29 PM
#251

#250 Jag vet egentligen inte säkert. Men vad jag kan utläsa av mailen, så har de inte träffats IRL. Förra året, bad min fru mig att flytta min semester en vecka. Jag fick aldrig nån riktig förklaring men då hade jag ingen grund för att misstro henne. Nu har jag hittat mail där de pratar om en planerad träff det året men att de inte fick ihop tiden och familjeplaneringar. Då hade min fru flyttat min semester för att få det till att funka för de både. Men det hade tydligen inte löst sig ändå.

Annons:
Ensombryrsig
6/19/17, 8:29 PM
#252

#250 Jag vet egentligen inte säkert. Men vad jag kan utläsa av mailen, så har de inte träffats IRL. Förra året, bad min fru mig att flytta min semester en vecka. Jag fick aldrig nån riktig förklaring men då hade jag ingen grund för att misstro henne. Nu har jag hittat mail där de pratar om en planerad träff det året men att de inte fick ihop tiden och familjeplaneringar. Då hade min fru flyttat min semester för att få det till att funka för de både. Men det hade tydligen inte löst sig ändå.

Tjeja
6/19/17, 11:07 PM
#253

#247 Du skriver "Ska vi skiljas, ska vi göra det för att tilliten inte längre finns och för att vi nog får inse att vi kanske inte var ämnade att bli gamla tillsammans i alla fall. Vi ska inte skiljas för att vi är försmådda, arga eller fördömande." Exakt det jag försökt säga hela tiden! Att vara poly har jag aldrig menat eller påstått skulle vara någon ursäkt för något illa beteende utan enbart en eventuell förklaring till hennes känslor! Känslorna kan man inte rå för. Det är vad man GÖR med känslorna sedan som man kan välja! ☺ Du skriver om dominanslek: Skulle jag börja med det nu, känns det som att jag försöker härma honom för att hon gillade det så pass att hon hade ett dubbelliv med honom. Återigen blir det jag som trevande försöker men han "bara är så härlig av naturen". Nej tack!" Jag skrev om det mest som ett tankeexperiment för dig. Jag har full förståelse för att du inte har någon lust att känna att du "tävlar" mot den andra mannen! Oavsett om du ens skulle vara skickligare än honom. Funderade mest över hur du tror att hon skulle reagera? Tycker som andra skrivit här ovan att du i #247 ser ut att ha landat i mera insikter både om dig själv så väl som om din fru och om er situation! Det kanske börjar röra lite mer på sig i någon riktning nu i dina tankar och känslor? Heja dig! 😊 (För övrigt håller jag med dig angående olika personers åsikter. Det är inte jag som pekat med några skämspinnar här i alla fall. Tvärt om känner jag mig rätt ensam om att säga som du själv säger att ska ni skiljas ska ni inte göra det för att ni är "försmådda, arga eller fördömande." Bråk hjälper ingen.

Medarbetare på FågelmatningDjurparkerVilda djur och Politik i fokus.

Sollar
6/19/17, 11:26 PM
#254

#247 Tycker man läser en ny styrka hos dig i detta inlägget.

#237 Jag hade tänkt svara dig men det kändes inte rätt efter att ha läst TS inlägg.

Sollar
6/30/17, 10:02 PM
#255

TS Hur går det för dig?

Ensombryrsig
6/30/17, 10:46 PM
#256

Käpprätt åt h-e. Tack för att du frågar Sollar! Ska skriva längre imorgon.

Sollar
7/1/17, 1:05 AM
#257

Åh nej.😕

Tjeja
7/1/17, 12:18 PM
#258

#256 TS Jag tror vi är flera här som håller både andan och tummarna för dig och era barn! ❤ Oavsett infallsvinkel vill vi vara ett stöd för dig här om vi kan. Håll ut och stå på dig!

Medarbetare på FågelmatningDjurparkerVilda djur och Politik i fokus.

Annons:
Maria
7/4/17, 7:33 AM
#259

Hur går det för dig?

/Maria

Det är bara med hjärtat som man kan se ordentligt. Det viktigaste är osynligt för ögonen"
Ur Lille Prinsen.

pyromanen
7/4/17, 8:02 AM
#260

Om det var möjligt skulle jag skicka ett paket styrka här. Till dig och barnen.

Ensombryrsig
7/5/17, 11:27 AM
#261

Vänner vänner vänner!

Tack snälla för ert engagemang!

Idag finns det en risk för att inlägget blir liiite för långt.  Där är så många känslor som snurrar just nu, att jag inte kan styra vad som kommer ut i text. Ni som inte orkar med det eller som tycker att hur jag "icke-hanterar" min situation - sluta läs nu ;-)

Var är vi idag?  2 månader har gått sen jag fick reda på sanningen och mina misstankar bekräftades. Jag har sedan dess, gjort vad jag kan för att, för mig själv, reda ut hur vi ska ta oss vidare. Det vet ni sen innan, att det går ju sådär med det.

Idag är det inte bättre. Snarare tvärtom. Tilliten är fullständigt krossad. Jag är övertygad om att de har kontakt fortfarande men kan inte styrka det. Det är bara en naturlig känsla efter sveket men också pga hur jag läser av henne och hur hon uppför sig. Hon är inte lika uppslupen av sin mobil som tidigare men ändå tillräckligt för att misstankarna ska springa iväg. Hon springer inte på toa med telefonen lika ofta längre och är inte borta lika länge heller. Men beteendet kring toabesöken är fortfarande inte normala för att vara hon. Och telefonen är i stort sett alltid med. Jag känner att hon nog mest har blivit duktigare på att "sopa undan spåren". Hon har fortfarande inte en enda gång tagit upp det som hänt eller frågat mig hur jag mår eller hur det går med mitt läkande. Jag tar inte heller upp det, lite för att jag anser att det nu är upp till henne att säkerställa och fråga hur jag mår med det som har hänt. Hon frågar ofta om allt är ok men det är inte samma sak. Dumt av mig kanske att inte bara prata om det, jag vet. Men jag vänder på det hela tiden och tänker på vad jag hade gjort om det var jag som hade varit otrogen. Jag hade pratat om det hela tiden med henne. Frågat henne hur hon mådde, om det fanns något jag kunde göra, visat henne allt som fanns och som hon ville se, pratat om DET och inte frågat runt det som "är allt ok?". Min fru väljer att inte prata alls om det. Hon valde att radera allt trots att jag sa hur jag kände för det. Jag sa att hon fick radera det men att jag tyckte att det kändes underligt att det var så viktigt för henne. Hon svarade med att säga att hon inte ville att det hon gjort, skulle finnas kvar "där ute". Hon sa att där stod saker som hon inte kunde stå för och jag hade ju ändå sett det värsta.  Jag behövde inte kunna se mer för det kunde inte bli värre. Det var viktigt för att hon skulle kunna börja läka efter vad som hänt.  Jag hade ju fått påbörja min läkning… (???)   

Men jag hann ju spara en del mail som ni vet. Och jag kan inte sluta gå igenom dem om och om igen. Och vet ni vad? Det blev värre, precis som jag trodde.   Jag har bland annat hittat ett mail, där de kärleksfullt skriver till varandra om önskningar. En önskan min fru hade, var att få ha en tidsmaskin som kunde ta henne tillbaka till tillfällen då hon mådde som bäst och var som lyckligast. På en rad skriver hon "jag hade velat testa vad som hade hänt om jag inte lämnat din lägenhet den där natten." Det verkar förvisso inte som att de gjort något den där natten. Men mitt problem är att hon ända sedan förra otroheten, har vidhållit att hon INTE har träffat honom. Han har bara haft egen lägenhet under samma tid som jag och min fru har varit tillsammans. Och under den tiden, har hon alltså varit hemma hos honom, på natten dessutom. Hon skrev till honom i ett mail 2009: Hej gubben! Ville bara skicka ett "god morgon-mail". Jag har alltid frågat henne vad hon menade med ett "god morgon-mail" men aldrig fått en förklaring. Det "bara blev så". Nu känns det som att vissa pusselbitar faller på plats…            I mailet om önskningar, skrev hon också att hon hade velat åka tillbaka till den gången de blev påkomna och be honom att välja henne. Men till mig har hon i 9 år sagt att de absolut inte hade mer än ett vänskapsförhållande över sms och telefon, en tillflyktort. Men om det var sant, varför skulle han då "välja henne"?  Välja henne som vad?                                      Hon vill även återuppleva deras första kyss och när han "nattade" henne men denna gången skulle hon inte somna utan de skulle ligga och gosa och snacka hela natten.            Detta  är något som många av er redan känt på er och skrivit. Mitt problem med detta är dels det smutsiga hon har gjort och dragit in i vårt liv i nästan 4 år. Men efter det kan hon inte heller vara ärlig och bara lägga korten på bordet utan fortsätter att ljuga och skydda något. Vad vet jag inte.  Det sista hon har sagt om affären denna gången, är att det absolut inte var känslor inblandade. En "tillflyktsort", uppmärksamhet och sex, såklart.                           

Texten här nedan är lååång. Förlåt för det! Men det är texten som hon har skrivit till sig själv i olika omgångar, sina känslor mitt uppe i affären med honom. Och även när hon vet att jag har läst detta, så påstår hon att det inte är/var känslor inblandade.  Detta är i tillägg till alla mailen med "jag älskar dig", "jag funkar inte utan dig", "jag längtar och behöver dig", "du är mitt allt" osv osv osv.   

_"Jag älskar dig" är orden som ekar i mitt huvud. "Jag behöver dig" är orden som värker i mitt bröst. "Jag saknar dig" är orden som fyller min själ.
Varje dag, timme och minut är som en evighet utan dig, och jag vet inte hur jag ska stå ut en enda sekund till.

Snälla älska mig så djupt som jag älskar dig, sakna mig så innerligt som jag saknar dig, och behöv mig så desperat som jag behöver dig…
Jag är vilsen utan dig, jag är tom, jag är ensam, jag är halv, jag är bara jag… Jag vill vara din.

Jag tänker på dig hela tiden. På vad du gör, hur du mår, vad du tänker på. Om du är glad eller nere…hur mycket du tänker på mig…tänker du på mig alls? Finns jag med dig så som du finns med mig? I allt du gör, i allt du drömmer, i allt du tänker, vill och önskar?

Jag vill ge dig allt. Hela mig. Precis så som jag är. Trött, slutkörd, färdig, förbrukad, frustrerad, vilsen, förvirrad, orolig och rädd. Jag hade velat att du fångade mig, höll om mig och berättade att nu är det du och jag. Bara vi. Sen hade jag velat att du älskade mig. Mig, bara mig.
Då, bara då, kan jag ge dig mig.
Det är min stora dröm, min hemlighet.

Jag saknar känslan av att vara din. Känslan att vara det du vill ha, det du beundrar, den du längtar efter, den du prioriterar främst. Jag älskar känslan du kan fylla mig med. En känsla av att vara den mest fantastiska människan som finns… Bara du kan få mig känna så. Men bara du kan få mig känna mig oönskad som jag gör just nu.

Jag hatar att jag inte fungerar utan dig!!!! Jag avskyr att känna sorgen och saknaden äta upp mig. Jag föraktar mig själv för jag inte kan kontrollera mina känslor. Jag skäms för att jag är så svag. Jag vill inte behöva dig för att fungera. Jävla du!!

När längtan blir såhär svår, såhär smärtsamt naken och blottad…känns det som om jag ska drunkna… Klumpen i halsen värker, luften i lungorna spänner, sorgen i hjärtat ömmar, tankarna dansar i mitt huvud…snubblar, faller, reser sig igen, bara för att åter igen trassla in sig i varandra och falla.
Med bulor, skrubbsår och tårar som strömmar ner över mina kinder fortsätter jag min kamp, min resa… Mot att finna kraften att leva utan dig.

När man inser att drömmarna blivit din verklighet och verkligheten som en dröm man vill vakna upp från. Då förstår man hur sorglig man blivit.

Från början ville du att jag hela tiden skulle berätta hur jag kände. Att jag detaljerat skulle beskriva, för du sa du ville förstå och du ville inte jag någonsin skulle känna så. Du fick mig till och med att lova att alltid göra det.
Nu, om jag gör det, så svarar du inte ens. Om jag skriver mail så lämnar du de mailen obesvarade. Om jag tar det med dig i telefon så avslutar du samtalet och sen hör jag inte från dig på flera dagar… Hur ska jag kunna känna att jag är viktig för dig? Hur ska jag våga satsa mina känslor på dig?

Jag rev upp mina sår, slet upp mitt bröst och blottade mitt hjärta… Jag öppnade upp igen…för att låta dig välja…men du valde fel 😔 och jag sa hejdå… jag tror det va mitt livs misstag. Vad har jag gjort? Vad har Du gjort…? Varför väljer du aldrig Mig? Jag är ganska underbar.
Nu ligger jag här igen, som i en hög av misslyckanden, på golvet. Fylld av självförakt, saknad och längtan. Snälla älska Mig. Välj mig. Ta mig. Jag är din

Fuck. Jag saknar dig så jag mår illa. Fan fan fan. Aldrig igen. Jag trodde ju jag hade kommit över det mesta..att jag byggt upp styrka 😳😢 Jag är så svag. Så ensam. Så oerhört vilsen.

Jag är så besviken över att du inte slåss för oss… Att du inte ens försöker fixa detta

Gud vad jag saknar dig

Saknar dig vansinnigt idag. Känns ledsamt. Sen tänker jag riktigt noga på vad det är jag saknar med dig och framförallt är det nog den du va förr… Den bekräftelsen du gav, det du fick mig känna, hur du fick mig att må… Men det försvann för länge länge sen. Jag måste försöka komma ihåg det, när det känns såhär svårt.

Jag saknar dig så mycket. Känns som om mitt hjärta aldrig kommer läka. Snälla hör av dig till mig. Jag står inte ut med tystnaden….

Jag behöver höra dig min kärlek. Saknaden äter upp mig. Jag står inte ut utan dig

Önskar du ringde mig, eller sökte upp mig på något vis. Vill känna dig nära. Jag behöver dig

Livet är så tråkigt utan dig. Dagarna är så långa, känns som om de aldrig tar slut.

Jag saknar dig. Allt känns meningslöst

Jag orkar snart inte mer. Känner mig fullkomligt ofullständig utan dig.

Jag älskar dig

Jag mår illa av längtan och saknad…

Du är borta… och verkar inte komma tillbaka till mig. Antar det är över nu 😔 min själ, mitt hjärta, min glädje har slocknat utan dig.
Men i mina drömmar är det vi. Så kommer det alltid vara. Jag är din när du vill ha mig.

Nu hörde du av dig…vet inte om jag vågar…

Jag vågade…men du svarade med tystnad. Än en gång valde jag fel. Varför fortsätter jag utsätta mig för detta…?

Sitter och funderar…är det så att jag behöver dig för att vara lycklig? Kan jag verkligen inte bli det utan dig? Hur kan det vara så…?

Kontakten är igång, åh lycka. Ångesten börjar lätta och jag har sovit hela natten för första gången på flera veckor. Det känns härligt… Hoppas så att han ger det en rättvis chans nu.

En dag, en dag fick jag känna mig önskad och efterlängtad.
Sen återgick du till att låta mig vänta…vänta och undra.

Jag bad dig ju inte höra av dig förrän du va redo…förstår du inte att du gör mig ledsen. Du krossar mitt hjärta…jag vet inte hur jag ska hantera situationen. Du kallar mig älskling och säger att du vill ha mig, men visar mig motsatsen. Varför gör du så när du vet att jag blir ledsen?
Ditt jävla rövhål

Ok…se det som en sysselsättning. Ett tidsfördriv. Plocka ut känslorna och tillfredsställ dina begär istället. Han kan inte ge dig kärleken du saknar och önskar…men han kan ge njutningen.
Kom bara ihåg att inte ge mer än du får! Önska inget, hoppas inget. Lek, bara lek. Eller gå.

Jag leker men det gör ont. Jag vill ha allt. Men ändå inte. Jag skulle aldrig byta. Finns inget förtroende men ändå är det den enda jag vill ha. För tusan vad ska jag ta mig till… Nu är han här men jag vill bara han ska gå. Jag känner inte att han ger tillräckligt. Är jag aldrig nöjd…? Jag känner mig som ett tidsfördriv. Jag vill vara allt. Hela hans värld.

Beslut… Vi kan leka. Hålla lusten brinnande och slippa längta hjärtat i bitar.
Men det är svart & vitt…. Jag träffar dig och ger dig det du vill ha när jag fått det jag vill ha. När du får mig att känna som jag gjorde i början. Som den viktigaste. Som den enda.

Vad är det du vill mig? Varför drar du igång allt igen när du inte är redo? Förstår du inte att jag blir ledsen?

Du ger mig ingen tid. Jag känner mig oviktig. Varför vill du inte prata med mig?

Jag gjorde det. Jag sa åt honom att jag inte ville mer. Att han va självisk. Att han inte fanns här för mig när jag behövde honom. Att jag inte kan stanna. Att jag vill avsluta helt. Han sa okej och bad mig inte bli arg och radera mailen om några dagar… Vad menar han med det…? Varför är han en sån hemsk människa? Varför måste jag vara förälskad i en sån? Vad är det för fel? på mig!?
Och nu…nu har jag så ont. I varje cell. Jag känner att jag faller itu. Inte bara mitt hjärta. Utan hela jag, varje cell… Jag kan inte andas, jag kan inte finnas. Han älskar inte mig. Han har aldrig gjort det. Han har bara velat erövra ett sista ligg… Hur kan jag låta mig känna så här? Jag hatar mig själv. Hatar hatar hatar.
Jag behöver hjälp… Och jag vet inte vart jag ska få den."_

Och vet ni vad? Trots detta, står jag kvar här med huvudet i sanden och tror att allt kan lösa sig. med bröstkorgen full med ångest, ett huvud som spricker av alla tankar, i ett fullständigt vakuum.          Jag kan inte få samlat ihop allt för att lägga fram det till henne. Jag orkar inte göra det när jag kommer hem. Orkar inte mer drama. Vill inte såra.  Väntar kanske egentligen på att fler bevis ska dyka upp eller på att allting brister och jag expoderar…

Förlåt för ett på tok för långt mail! Till er som orkat läsa allt - tack!

Maria
7/5/17, 11:36 AM
#262

Men käre nån…

Jag förstår inte att du orkar vara kvar. Att du inte bara tar ditt pick och pack och drar. Sover hos någon vän eller annat tillfälligt.

Det här äter upp dig och det känns som om du måste få till en brytpunkt innan du exploderar/imploderar.

/Maria

Det är bara med hjärtat som man kan se ordentligt. Det viktigaste är osynligt för ögonen"
Ur Lille Prinsen.

OlgaMaria
7/5/17, 2:18 PM
#263

Jag tror du behöver distans, till henne. Hade en manipulativ människa i mitt liv förut och det uppstod en konflikt som jag gjorde allt för att lösa, jag ville så innerligt lösa den, och få bekräftelse och försoning från just denna människa. Men efteråt, när banden var klippta, så började jag inse att jag aldrig mer ville ha med den människan att göra och att jag kände mig befriad av att ha kommit undan. Kan ni inte dela upp sommaren på nåt vis så du får vara ifrån henne?

/ OlgaMaria, sajtvärd på Allergier iFokus

Pytteliten
7/5/17, 2:47 PM
#264

Jag har suttit här en lång stund och funderat på vad det är för bevis du vill ha. Men nej… jag kan inte komma på vad mer du kan tänkas behöva! Jag är för förlåtelse, men det här är ungefär hundra gånger mer än vad jag skulle tolerera eller ens fundera på att förlåta.  Hon har inte bara varit otrogen mot dig under lång tid utan även känslomässigt under minst lika lång tid varit någon helt annastans än hos dig 🥵.

Vad tror du skulle hända om du bara sa, eller för den delen till att börja med skrev en lapp, att "Nu flyttar jag. Du har förstört all tillit och gjort det omöjligt för den här familjen att leva vidare tillsammans. Mitt enda men absoluta krav på dig i nuläget är att vi gör det här så smidigt och bra som det bara går med tanke på barnen.

Jag har full förståelse för om du inte ens kan kommunicera med henne i början. Finns det ingen vän som kan vara mellanhand en tid? I det här skedet kan ni säkert få gå på samarbetssamtal via kommunen. Jag kan inte tänka mig annat än att ni skulle få tid omgående, semestertider eller ej. Det här är allvarligt och på riktigt. Du kan bara inte stanna. För alla inblandades skull måste du göra något, och du måste göra det nu!!!

Kalli
7/5/17, 9:12 PM
#265

Jag förstår nog inte heller vad du tror dig behöver? Du har ju svart på vitt vad de betyder för varandra, eller åtminstone vad han betyder för henne. Men du verkar vilja att hon tar beslutet? Det har hon ju redan gjort. Hon vill ha en relation med den här mannen (oberoende på vilken nivå) och just nu vill hon även ha en relation med dig (av vilken anledningen är väl mer oklart).  Så om du vill vara kvar i relationen får du nog acceptera att han kommer vara en del i din frus liv.

Annons:
Tjeja
7/5/17, 11:19 PM
#266

Förlåt min plumpa rättframhet nu, men det känns lite som att du behöver rak och ärlig och öppen kommunikation. Du är hennes reservval! Hon är med dig bara för att hon inte får som hon vill med honom! Du är snäll och medkännande och hon enbart utnyttjar det och dig som någon sorts tröstpris! Hon bryr sig inte ett dugg om dina känslor egentligen. På sin höjd att hon tycker det är trist att du blir störs av hennes andra relation. Men "bryr sig om dina känslor", det gör hon enbart för att slippa bli ensam själv, inte för att hon egentligen bryr sig om dig. Om du väljer att inte göra något och bara vänta på "att något ska hända" innebär det att du accepterar att vara hennes tröstpris! Hur ogärna du än vill erkänna det för dig själv. Varje dag du stannar kvar är en dag förlorad för dig att börja läka dig själv. Hon är alldeles för upptagen av sina egna känslor och tankar för att alls orka ägna dig någon energi annat än till nöds. Vill du slippa drama? Lämna nu! Eller acceptera din situation och se på medan hon förstör både sitt eget och ditt liv. För att inte tala om barnens liv… DU behöver ta ett EGET beslut och sedan AGERA AKTIVT på det beslutet. För hon kommer annars att stanna med dig medan hon väntar på att han ska välja henne. När och om den dagen kommer, då lämnar hon dig direkt. Du inser detta själv. Så ställ dig själv mot väggen om du inte vill kasta bort mer tid av ditt liv på att vara oälskad och utnyttjad. Som hon skriver håller jag med om att hon inte låter polyamorös. Hon vill ju egentligen allt med bara exet och ingen annan. Du behöver stålsätta dig mot hennes känslor av "sorg" etc inför dig. Det är enbart spel för galleriet. Hon klarar sig fint utan dig men inte alls utan exet. Du är inte den hon vill ha! Suck it up and deal with it! Det är det bästa du kan göra för er alla i familjen egentligen! Inklusive henne som får möjlighet att fokusera helt på sig själv, Istället för att oroa sig över när dagen då du bryter upp ska komma? Ett praktiskt bekymmer mindre för henne och en bättre framtid för dig och barnen i sanning.

Medarbetare på FågelmatningDjurparkerVilda djur och Politik i fokus.

pyromanen
7/6/17, 7:53 AM
#267

Ånej! Nör du skrev kort att allt var år he.. vete och sen inte skrev tänkte jag att nu har det "lossnat", antingen har hon stuckigt med exet eller så har han äntligen tagit ett eget beslut, flyttat ut och anlitat professionell hjälp. Men istället Har inget hänt… ungar och allt finns kvar i härdsmältan och han står kvar med huvudet i sanden och mår skit. :-(

Vixxen
7/6/17, 12:20 PM
#268

Upprepar det jag skrev i #222: Sluta vela och älta och kom till skott!

[SuperNaturalBeing]
7/6/17, 12:56 PM
#269

jag förstår ärligt talat inte varför du stannar hos henne? De där meddelanden borde ju vara mer än nog bevis för att hon faktiskt älskar den här andre mannen och vill vara med honom egentligen. Vad är det för fler bevis du vill ha utöver det? Vill du se dem hålla på med varandra framför dig också för att vara riktigt riktigt säker eller vad då? Kom igen nu. Du är så djupt begraven i förnekelse att det nästan blir sorgligt.

Sarah
7/6/17, 1:05 PM
#270

Hon hade lämnat dig på en sekund om han sa att det var dags. Hon hade gått direkt utan att bry sig om dig och barnen.

Honestyisdead
7/6/17, 1:20 PM
#271

#261 Nu får du ju ta och skärpa dig. Var inte en jäkla dörrmatta. Du har svart på vitt att hon vill ha och älskar någon annan än dig och att hon hade lämnat dig om han valde henne. LÄMNA HENNE!

Det finns ingenting att hålla kvar i. Skaffa lite självrespekt så dina barn får det och inte blir dörrmattor.

Sarah
7/6/17, 5:02 PM
#272

Trodde som pyromanen, att nu äntligen har något hänt. Men icke. Efter att ha läst den där texten… Det är så oerhört tydligt att du bara är en reserv som åker ut så fort hon får den andra. Du kan inte ändra något, du kan inte bli mer aktiv i sängen, du kan inte få hennes känslor vad du än gör. Du måste inse att hon inte älskar dig. Det är synd om henne, helt klart, men det är inget som du kan läka genom att stanna hos henne. Du kan inte påverka hennes mående i det stora hela. Det andra tragiska är ju att han kommer tröttna på henne om/ när de blir tillsammans.

Annons:
Tjeja
7/6/17, 6:50 PM
#273

Ok alla och TS nog med skäll från oss nu kanske? Han vet att hon inte vill ha honom alls egentligen och nu har vi flera stycket proklamerat samma sak till honom.  Det räcker. 

Frågan är nu istället:

TS, vad krävs för att du skall få kraft, ork och mod att bryta upp ur er relation nu?

(Eller är det så att du i motsats till ditt förnuft börjar inse att du inte vill bryta upp oavsett? I så fall måste du ju acceptera situationen som den är! För din egen del kan du ju göra det förstås, men vill du verkligen utsätta barnen för att växa upp i en sjuk ickefungerande relation där de lär sig att sätta sig själva helt åtsidan för sin partners "vad som helst lust"?)

Om du har all kraft, ork och mod att bryta upp, vad är det i så fall som hindrar dig? Hur skall du lösa de problemen som ligger i vägen för dig just nu i så fall? Vad behöver göras och vad kan du börja med?

Medarbetare på FågelmatningDjurparkerVilda djur och Politik i fokus.

Ensombryrsig
7/7/17, 10:30 AM
#274

Hej igen!

Tack alla för era svar!

#262 Inte jag heller egentligen. Men blundar man bara tillräckligt hårt så…

#263 Ja, det hade nog varit en bra idé med distans. Men att dela upp sommaren, är inte ett alternativ. Jag har ju inte själv dragit upp vad som hänt på över två månader, för att jag anser att det är hon som ska göra det. Att bara komma nu, helt plötsligt, och be oss dela upp sommaren, känns inte rätt. Det skulle kännas som att jag gjorde det för att såra och det vill jag inte.

#264 Vad som skulle hända? Sorg, panik, depression, ilska, ånger, rädsla. Allt ont du kan tänka dig. Jag VET att hon känner och vad hon känner för sitt ex. Det står nu väldigt klart och tydligt. Men hon är med mig fortfarande och jag tror kanske att hon försöker se resten av sitt liv med mig. Hon har i alla fall inte bett om skilsmässa. OM det faktiskt är så att hon försöker, så är det väl bra. Men jag måste komma över dels det äckliga hon har gjort men också det faktum att hon haft/har så djupa känslor för honom. Sen måste jag komma över att hon fortfarande inte bara har lagt alla korten på bordet. Och det är detta som gör att jag hela tiden letar efter bevis på att de fortfarande har kontakt. Hade de avslutat, borde hon ju vilja visa mig det och på så sätt bygga upp ett förtroendekapital. Men icke…                                       Jag hade nog inte valt att skriva en lapp. Men jag hade (kommer kanske) uttrycka mig exakt så som du skriver, för det är så jag känner. Det är tydligen bara en väldigt lång väg dit…

#265 Det är klart att det hade varit "enklare" om hon kom och sa att hon ville skiljas. Då slapp beslutet ligga på mig. Jag tror även att en portion feghet ligger med i detta hos mig. Jag vet fortfarande inte om det är skilda vägar vi ska gå (förnekelse). Hade hon tagit beslutet, hade det typ besvarat frågan. Min velighet och förnekelse är total. Jag är inte rädd för att lyfta detta med henne men jag kan inte komma överens med mig själv vilken väg att gå, även om jag inser det när jag tittar sakligt på det. Mycket konstigt. Men en sak är helt säker; Hon FÅR INTE ha någon kontakt med honom överhuvudtaget, om hon vill vara med mig. Det fick hon förra gången men den möjligheten har hon såklart dödat helt nu.

#266 Usch vad tungt att läsa. Men ändå befriande. Tack!       Ja, jag har varit hennes reservval under dessa år. Svårt (omöjligt) att komma över. Men jag tror ändå att hon visst det bryr sig om hur jag känner. Hon är inget känslokallt monster. En stor del av det är säkert för att hon inte vill bli ensam men där finns känslor för mig, det vet jag. Och du har rätt att varje dag blir en förlorad dag. Jag kan/hinner/får inte chansen att läka. Men jag vet inte hur jag skulle göra det ändå. Hon går runt och försöker vara gullig och kärleksfull men samtidigt så diskuteras det fortfarande om hur och vad vi ska göra för att hon inte ska känna sig ensam och för att ge henne mer uppmärksamhet, kärlek och sex.  Nr vi diskuterar att hon känner så, så kan hon säga saker som: "Jag säger inte hur jag känner för att du ska känna dig otillräcklig. Jag vill bara berätta hur jag känner och det rotar sig i att jag är så kär i dig och vill ha mer av dig. Det känns väl bra att höra att jag vill ha mer av dig?"   Normalt kanske man tycker att det känns bra men den meningen får mig att kräkas i munnen, speciellt nu med sveket så nära inpå.              Jag tror inte heller att jag är den hon vill ha, med tanke på allt som hänt och skrivits. Men förnekelsen rä stark hos mig och jag fastnar i mitt destruktiva "sticka-huvudet-i-sanden-beteende".

#267 Jag vet. Börjar f** bli skrattretande nu…

#268 Tro det eller ej. Men jag försöker verkligen. Men förnekelse, rädsla och sorg sätter käppar i hjulen.

#269  Den frågan ställer jag mig själv varje dag, säkert 500ggr. Men det är ju HON. Den där. Henne jag skulle hålla i handen tills jag kilade vidare. Kärleken för henne är i grund och botten vansinnigt stark. Hade kärleken varit slut, kunde vi kanske tittat på varandra med ett leende och bara kommit fram till att gå skilda vägar. Men där är vi ju inte. Nu var den texten jag skrev inte ett meddelande till honom. Det var texter som hon skrivit till sig själv. Tankar i en dagbok typ. Men för mig gör det bara saken värre. Hon kan ju inte påstå att texten var till honom för att hålla uppe hans intresse. Han har ju inte läst det. det är vad hon själv har gått runt och känt och kanske fortfarande känner. Det gör ont och är för mig, helt omöjligt att se på något annat sätt, oavsett vad hon säger. 

#270 Det kan utifrån vad jag skriver, vara svårt att se detta. Men hade hon lämnat hade hon kanske gjort det utan att tänka mycket på mig. Men barnen, bryr hon sig för mycket om. Hon hade kunnat stanna i ett totalt olyckligt förhållande bara för att skydda dem. Hon må ha gjort (och kanske fortfarande gör) mycket fel men hon är trots det, inte ett känslokallt monster.

#271 Den tanken slog mig för ett tag sedan. Undrar vad ungarna läser in i detta och vad de lär sig. Vi håller uppe en mycket skicklig fasad där hemma, så det är nog inte lätt att se var vi är men ungar är ju mer uppmärksamma än vad vi tror. Detta är en av sakerna som gör att "lämna-sidan" lutar över.

#272 Hjärnan säger exakt detta till mig. Hur skulle hon kunna älska mig när hon har gjort det hon har? Men hjärtat säger annat, som vanligt.

# 273 Jag vet inte vad som krävs. Jag vet dock att du vände på frågan och fick mig att se på saken lite annorlunda. Ni är flera som gjort det men först när jag läste din text, gick det upp för mig. Jag går runt och är orolig för vad våra ungar ska lära sig av vad deras mamma har gjort. Men jag kommer aldrig berätta det för dem, så hur skulle de kunna lära sig av det? De kommer ju istället att lära sig av vad JAG gör i detta. Gud förbjude att någon av dem råkar ut för nåt som detta. Men om de gör det och de har tagit lärdom av MIG i hur man "hanterar" det, då dör jag  :-(

Idag går jag på semester i 4 veckor. Vanligtvis en skön känsla. Men nu när jag vet vad hon har gjort under de senaste 3 årens semestrar, får jag bara ångest så det värker i bröstet. Vad f** kan en semester erbjuda nu? Jobb har ju blivit min tillflykt, mitt sätt att tvinga bort de ständigt påträngande tankarna och känslorna. Fuck…

Ni har alla änglars tålamod som orkar läsa vidare mina inlägg och dela med er av era tankar. Stort tack!

[LadyK]
7/7/17, 10:49 AM
#275

Du älskar inte henne, du älskar bilden du har av henne, en bild hon fördärvat. Jag kan inte för mitt liv förstå hur du stannar i detta. Om du nu inte vill lämna för din egen skull så gör det för hennes, ge henne friheten att skaffa den karl hon behöver om det nu är exet eller någon annan för du är inte mannen i hennes liv. Du är hennes trygghet den som stannar trots allt hon hittar på, den som ska samla upp smulorna som exet lämnar efter sig när han inte är beredd att lämna sin familj. Du är den som oroar dig för hennes mående när hon mår dåligt för att HAN det där exet inte ställer upp på hennes krav.  Att det gått två månader är ännu en dålig undanflykt, ta tag i det! Bara säg till henne "jag har väntat på att du ska ta upp detta men det gör du inte så nu gör jag det!" 

Ni måste kommunicera, ni måste ta tag i det, sluta gömma skiten under mattan för ni slår snart huvudet i taket! 

Och tro inte för en enda sekund att barnen inte vet att något är fel, de känner av sina föräldrar på sekunden och tro mig de mår inte bra utav detta!

Kalli
7/7/17, 11:32 AM
#276

#274: Du kan nog vara helt säker på att hon kommer ha kontakt med honom även om ni fortsätter tillsammans. Som jag ser det har du två val; Lämna eller Stanna. Om du stannar har du också två val, acceptera att han finns i era liv eller inte. För utifrån det du skrivit hittills så kommer de ha fortsatt kontakt och om du ändå inte tänker lämna så verkar det enklare att acceptera än att riva upp himmel och jord och bli ledsen och upprörd varje gång du kommer på dem.

Pytteliten
7/7/17, 12:49 PM
#277

TS, i följande inlägg är dina egna ord kursiverade.

Vad som skulle hända? Sorg, panik, depression, ilska, ånger, rädsla. Allt ont du kan tänka dig. Jag VET att hon känner och vad hon känner för sitt ex. Det står nu väldigt klart och tydligt. Men hon är med mig fortfarande och jag tror kanske att hon försöker se resten av sitt liv med mig. Hon har i alla fall inte bett om skilsmässa. OM det faktiskt är så att hon försöker, så är det väl bra. Men jag måste komma över dels det äckliga hon har gjort men också det faktum att hon haft/har så djupa känslor för honom. Sen måste jag komma över att hon fortfarande inte bara har lagt alla korten på bordet. Och det är detta som gör att jag hela tiden letar efter bevis på att de fortfarande har kontakt. Hade de avslutat, borde hon ju vilja visa mig det och på så sätt bygga upp ett förtroendekapital. Men icke…   

Och vilka av dessa känslor upplever du inte nu?  Nämn en anledning, ur hennes perspektiv, att hon skulle ta upp detta med dig, eller att hon skulle be om skilsmässa. Det finns ingen, för hon har det bra som hon har det nu (utefter vad hon har gjort sig skyldig till). Hon har dig kvar, du hjälper henne att hålla uppe en fasad av det lyckliga äktenskapet, så till den grad att du tror att barnen inte  märker av att något är fel, och du ställer upp på hennes krav, inklusive de på närhet, ömhet och sex. Hon kan dessutom, om hon bara är försiktig, forsätta precis som förut eftersom du vägrar att agera utefter alla de bevis du redan har på att hon är just precis det som du säger att hon inte är. Jag tänker inte skriva orden, men det är inga vackra ord…  

_Ja, det hade nog varit en bra idé med distans. Men att dela upp sommaren, är inte ett alternativ. Jag har ju inte själv dragit upp vad som hänt på över två månader, för att jag anser att det är hon som ska göra det. Att bara komma nu, helt plötsligt, och be oss dela upp sommaren, känns inte rätt. Det skulle kännas som att jag gjorde det för att såra och det vill jag inte.
_

Se ovan. Varför skulle hon ta upp det? I min värld känns det extremt fel att fortsätta som om ingenting har hänt, när det faktiskt är så att hela din värld har rasat ihop som ett korthus…

Om hon blir sårad av ett beslut av dig att lämna henne så är det faktiskt helt och hållet hennes egna beslus som har lett fram till detta. Och det vet hon mycket väl! Jag skulle dra det då långt som att säga, utefter vad du har skrivit om henne och er ralation, att hon inte skulle bli det minsta ledsen över att mista dig som person. Tryggheten i att ha någon som alltid finns där, som känner med henne och skyddar henne från all världens elände oavsett hur mycket hon manipulerar, ljuger och trampar på dig ja. Och drömmen om kärnfamiljen ja. Det skulle hon sakna och sörja. Men dig som person… nej!

Bara det faktum att du efter förra gången ställde ultimatum och sa ingen mer kontakt med honom borde ju gjort att du lämnade henne så snart du hade fått bekräftat att de åter hade kontakt. Och det var… hur länge sedan nu?

[SuperNaturalBeing]
7/7/17, 1:10 PM
#278

#274 Ja okej. De texterna var inte meddelanden till honom, det missuppfattade jag. Men spelar det nån roll? Det är ju ändå hennes riktiga känslor. Sånt som hon har gått runt och känt för den här mannen under typ hela er relation. Det är rätt så illa. Och jag förstår att det är svårt att bara lämna och börja om. Ni har varit tillsammans nästan längre än jag levt så jag kan inte ens sätta mig in i hur jobbigt du måste ha det just nu, men ÄNDÅ. Förtjänar du inte mer än såhär? Förtjänar du inte att vara med nån som vill vara med dig, bara dig, och inte hela tiden längtar efter någon annan så mycket att hon är konstant olycklig? Det är en mycket tuff situation och jag känner för dig ts. Det är lätt för oss att sitta här bakom våra skärmar och säga "men lääämna dååå!" , men när man är i den situationen själv och känslor är inblandade då blir allt betydligt svårare. Så är det. Känslor förblindar förnuftet. Jag tänker inte komma med fler råd, för alla råd du nånsin kan få har du redan fått. Du har fått råd om att lämna, råd om hur du ska göra om du inte vill lämna och även om hur det skulle kunna bli om du stannar kvar. Nu är det upp till dig att fatta ett beslut. Vi kan inte fatta det åt dig. Kram!

OlgaMaria
7/7/17, 1:18 PM
#279

#274 "Ja, det hade nog varit en bra idé med distans. Men att dela upp sommaren, är inte ett alternativ. Jag har ju inte själv dragit upp vad som hänt på över två månader, för att jag anser att det är hon som ska göra det. Att bara komma nu, helt plötsligt, och be oss dela upp sommaren, känns inte rätt. Det skulle kännas som att jag gjorde det för att såra och det vill jag inte."

Du gör det inte för att såra - du gör det för att du behöver distans till situationen och till henne. Det spelar ingen roll att du inte pratat om det. Hon får lika gärna skylla sig själv att hon inte pratat om det för det är ju ingen överraskning för henne att hon sårat dig. Det är begripligt att du vill göra något annorlunda. Du har inga skyldigheter att agera på ett sätt som är förutsägbart eller rimligt (ur hennes situation). Om du behöver distans så behöver du det och det är inget du behöver skämmas för eller be om ursäkt för eller ge förklaringar till. Varför är det inte ett alternativ? För att du inte vill riskera något? Vill du inte ge henne utrymme att vara med honom? Vill du inte ta steget som kan leda till att ni går isär för gott? Jag försöker bara förstå… Men jag säger det igen, jag tror du behöver distans för att tänka klart kring detta. Jag tror du behöver ta ett steg för att visa dig själv att du bestämmer över ditt liv och att du inte är en slav under omständigheterna. Om du också tror att du behöver distans, så är det så, då får hon anpassa sig, oavsett vad hon tycker om det. Du har rätt över ditt liv och din tid och över dina beslut.

/ OlgaMaria, sajtvärd på Allergier iFokus

Annons:
Vikan
7/7/17, 4:35 PM
#280

Har inte läst alla dina inlägg TS, men tänker ändå hoppa in som tonåring och säga mitt. Om du kan tänkas oroa dig för vad barnen kommer tycka i det hela. För tro mig, även om ni håller uppe en bra fasad är vi barn och tonåringar rätt bra på att märka när nåt inte står helt rätt till, även om de kanske inte sagt nåt. Kan bara säga för mig själv och vad jag har märkt, men barn och tonåringar brukar inte kommentera kring ens föräldrar förhållande, även om de märkt nåt. 

Ert förhållande nu är inte hälsosamt för nån av er, och särskilt inte dig. Stanna kvar i ett förhållande för att nu "skydda barnen" skulle bara kunna skada de mer egentligen. Och för din skull hoppas jag du tar dig ur det, för hon har bevisat på alla möjliga sätt att du är ett andrahandsval och att hon inte har några äkta känslor för dig

Tjeja
7/7/17, 9:23 PM
#281

Hon har redan erfarenhet av hur du hanterar dina ultimatum. Dvs.. inte alls. Hon kommer fortsätta ha kontakt med honom och blåljuga om det inför dig ett tag. Tills hon inte orkar hålla masken även gentimot dig. För det behöver hon ju inte. Hon vet ju redan att hon kan göra vad som helst mot dig. Det ända som kommer hända är det som hänt hittills. Det vill säga 1 du blir tyst och drar dig undan henne. Men du finns fortfarande kvar! Hon behöver inte nöja sig med att unna sig några russin ur kakan utan hon kan sleva in hela bakverket igen och igen och fortfarande ändå ha allt ( annat utom den andra mannen) hon önskar. Det enda som får henne att över huvud taget överväga resten av sitt liv med dig är så länge hennes ex inte ber henne lämna dig! Där verkar det ändå som att du kan vara ganska trygg ändå. Han ser henne bara som ett nöje och ett tidsfördriv att fsntisera ihop med. Han har redsn allt han vill ha och det är inte henne! Hon är lika olyckligt kär i honom som du är i henne! Du är själv medveten om din förnekelse för dig själv. Men dina känslor envisas hålla fast vid fantasin om den kvinna du hoppades att hon var när ni blev tillsammans. Faktum är bra sorglig här! Du är kär i en idé om en kvinna som ser ut som henne och är hängiven dig. Men det är bara en fantasi, önskedröm och en hägring du envisas med att stirra dig blind på! Vad tror du det gör med dina barn och deras syn på kärlek och förhållanden tror du? Deras "modell" de växer upp med är att man skall vara olyckligt kär och utplåna sig själv för någon som inte vill ha dem. Det blir deras signum för vad som är att leva "lycklig"… ??? De lär sig av er båda två! (Troligtvis kommer de älska såpor som "Glamour" och draman med tragiska slut.) Inte för att "filmsmaken" spelar nån roll i sig. Poängen är att de kommer se olycklig tragisk kärlek som det ultimata kärlekslivet. Givetvis inte medvetet men de kommer dra sig till sådana relationer undermedvetet. För det är vad du och din fru programerar dem med just nu! De behöver inte veta eller känna till några detaljer om er. De KÄNNER istället obehager i erat hem. Ser hur ni två inte kommunicerar med varandra och håller masken. De behöver inte ens förstå något av det. Det liv ni lever präglas in i era barn! Hur gamla är barnen? Är de tonnåringsr nu kan det redan vara allt för inpräglat och försent redan att ändra på bara genom ett uppbrott med ärlighet och öppenhet. Är de små ännu? Bryt den förljugna tystnaden och börja vara öppen och ärlig nu genast! Bryt nu innan ännu en dag har gått i deras förljugna liv! Ge dem en chans att se hur man älskar sig själv först och sin parter rätt med äkta besvarad kärlek! Stackars era barn som lever dag ut och månad in i er tigande, förljugna värld av självutplånande för någon som inte älskar tillbaka! De kommer få kämpa hårt med sig själva, medvetet, under större delen av sitt vuxna liv, för att någonsin kunna unna sig en sund relation med besvarad kärlek!

Medarbetare på FågelmatningDjurparkerVilda djur och Politik i fokus.

[Devya]
7/7/17, 9:34 PM
#282

Eftersom du inte vill lämna henne så tror jag att det finns bara ett alternativ kvar för dig, nämligen att ha ett öppet förhållande.

Efter vad jag har läst så ser man helt tydligt att hon är fast i hans grepp och hon vill ha det så.

Tjeja
7/7/17, 9:35 PM
#283

Vill du det bästa för barnen och deras framtid? Sluta förneka NU! Bryt upp NU! och ta barnen med dig! Ännu hellre, låt den otrogns frun flytta!! Barnen behöver se att det inte är den bedragne som ska betala utan den som bedrar som får ta ansvaret för sina handlingar! Med det sagt vill jag bara klargöra att jag inte talar om att bråka och skapa någon dramatik, utan att göra allt så enkelt och sansat det bara går. För det är svårt ändå utan att veva upp en cirkus runt uppbrottet. …Eller stanna kvar och låt barnen ta konsekvenserna av er förljugna relation i sina egna liv och framtid!…

Medarbetare på FågelmatningDjurparkerVilda djur och Politik i fokus.

Amorell
7/8/17, 12:10 AM
#284

En sak jag reflekterade över i den texten din fru författat är att hon inte en endaste gång nämner dig eller det svek hon utsätter sin familj för? Har du tänkt på det? Hon skriver ut sina innersta tankar och de handlar alla om honom och det grepp han har över henne men inte en endaste passage om dig eller er relation. Det är som att du inte finns. Inga samvetskval alls, verkar det som. Bara lidande över att hennes kärlek inte är besvarad nog (samtidigt som hon verkar njuta av bekräftelsen och ovissheten ang huruvida hon kommer få den eller inte, spänningen helt enkelt). Som jag förstår det vill du se att de fortfarande har kontakt och att det ska vara något ultimat svek eller liknande, något som kanske sporrar dig att ta ett beslut? Men vad kan egentligen vara ett större svek än att få svart på vitt att man inte ens är en del av sin frus innersta tankar och känslor? Att man inte ens finns med i funderingarna? Att man är oviktig och förbisedd? Jag tror att du måste inse att hon tar dig för givet. Och jag förstår inte alls hur du inte kan ta ett beslut, du måste agera. För din skull och för dina barns. För gör du inget nu kommer du bli sårad om och om igen och jag tror faktiskt du inser själv att det inte längre finns en chans till en lycklig familj hos er efter detta? Särskilt med tanke på att hon faktiskt inte har dig i sina tankar.

~ Ysmn

Amorell
7/8/17, 12:10 AM
#285

En sak jag reflekterade över i den texten din fru författat är att hon inte en endaste gång nämner dig eller det svek hon utsätter sin familj för? Har du tänkt på det? Hon skriver ut sina innersta tankar och de handlar alla om honom och det grepp han har över henne men inte en endaste passage om dig eller er relation. Det är som att du inte finns. Inga samvetskval alls, verkar det som. Bara lidande över att hennes kärlek inte är besvarad nog (samtidigt som hon verkar njuta av bekräftelsen och ovissheten ang huruvida hon kommer få den eller inte, spänningen helt enkelt). Som jag förstår det vill du se att de fortfarande har kontakt och att det ska vara något ultimat svek eller liknande, något som kanske sporrar dig att ta ett beslut? Men vad kan egentligen vara ett större svek än att få svart på vitt att man inte ens är en del av sin frus innersta tankar och känslor? Att man inte ens finns med i funderingarna? Att man är oviktig och förbisedd? Jag tror att du måste inse att hon tar dig för givet. Och jag förstår inte alls hur du inte kan ta ett beslut, du måste agera. För din skull och för dina barns. För gör du inget nu kommer du bli sårad om och om igen och jag tror faktiskt du inser själv att det inte längre finns en chans till en lycklig familj hos er efter detta? Särskilt med tanke på att hon faktiskt inte har dig i sina tankar.

~ Ysmn

Honestyisdead
7/8/17, 12:32 AM
#286

#284 Bra skrivet.

Annons:
[Devya]
7/8/17, 10:58 AM
#287

Min kille berättade en sak som gör att jag blir lite orolig för vad det  är ni utsätter era barn för.

Min killes föräldrar hade inget bra förhållande. Pappan var jämt otrogen och mamman visste om det men inte barnen. Min kille växte upp i en familj där han trodde det var normalt att mamman och pappan var lite distanserade från varandra. Han vet inte hur han ska bete sig om vi får barn eftersom han har fått en liten skruvad bild av hur en familj ska bete sig, speciellt då hur föräldrarna beter sig mot varandra inför barnen. Enligt honom såg det aldrig kärleksfullt ut och för honom är det onormalt att vara kärleksfull inför barn och då menar jag snälla blickar, glimten i ögat, gulliga skämt, kramar, pussar, hålla handen och dylikt.

Min kille är jättegullig mot mig och visar det glatt inför andra människor men som han sa, han vet inte hur han kommer att göra då vi får barn för det skulle inte kännas naturligt för honom att fortsätta vara sådär inför dem.

EmmaSofia
7/9/17, 2:10 PM
#288

Jag har läst denna tråd och som många andra blivit väldigt berörd, både av det känslomässiga våld din fru utsätter dig för men också för det våld som du begår på dig själv genom att stanna kvar hos den här kvinnan. 

Det är svårt att förstå vad som håller dig kvar. Du verkar leta efter det "ultimata beviset", vilket enligt dig verkar vara att hon har varit fysiskt otrogen med sitt ex. Men du har väl alla bevis du behöver, eller hur? Hon älskar en annan man, och inte dig. För tro mig, så hör gör man inte mot någon man påstår sig älska. Den känslomässiga otrohet hon utsätter dig för (jag använder presens eftersom hon högst troligt fortfarande har kontakt med honom, man ska lita på magkänslan i såna här lägen) är enligt mig MINST lika illa som att gölra ett snedsteg på fyllan och gå "all the way" och ha sex med någon. Dessutom verkar ju din fru vara beredd att ligga med honom så fort HAN ger klartecken. Jag garanterar att om exet skulle lämna sin fru så skulle din fru sticka med en gång. Hon har ju till och med sagt det själv i sina brev! Det verkar ha blivit någon sorts normaliseringsprocess där varje svek din fru utsätter dig för gör dig mer och mer förlåtande. 

Din fru har säkert fina sidor, men det är också väldigt tydligt att hon har många mindre bra egenskaper. Antingen saknar hon samvete, eller så är hon otroligt skicklig på att stänga av sin empati och agera väldigt hänsynslöst mot andra. Oavsett vilket så är en sån människa otroligt svår att leva med och ingen att lita på. DU, å andra sidan, verkar vara en otroligt empatisk person som någon garanterat skulle vara mycket lycklig att få dela sitt liv med. 

Om du hade en nära vän eller familjemedlem som var i sin situation, vad skulle du då säga till honom eller henne? Svaret blir ofta mycket tydligt när vi kopplar ur oss själva ur ekvationen, är min erfarenhet. Vi är ofta bättre på att se värdet i andra människor än oss själva när det gäller sånt här. 

Det här låter kanske jättekonstigt, men jag tycker att du ska tänka på barnet inom dig. Jag tänker att vi alla bär på ett barn (vilket väl är typ… essensen av oss själva) som behöver vård och omsorg. Jag tycker att du ska tillåta dig att tycka lite synd om dig själv ett tag för vad hon utsatt dig för, och sedan förhoppningsvis gå mycket starkare ur det. För din egen skull och för era barns skull. För mig finns det INGA förmildrande omständigheter som gör att det är värt att stanna kvar. Inget hon säger eller gör i det här läget kan rädda något. Det förtroende som fanns har hon totalt förbrukat, vilket är tydligt i dina inlägg. Du söker ständigt efter halmstrån i hopp om att kunna stanna kvar, när du innerst inne vet att du aldrig mer kan lita på den här kvinnan. Svaret finns alltså redan inom dig. Lycka till, du kommer klara det!

Maria
7/21/17, 12:41 PM
#289

Hur går det?

/Maria

Det är bara med hjärtat som man kan se ordentligt. Det viktigaste är osynligt för ögonen"
Ur Lille Prinsen.

melonglass
7/26/17, 12:26 AM
#290

Hur går det för dig?
Läst allt du skrivit i tråden och jag hoppas innerligt du tar dig ur detta.
Jag vet att vi bara hör din sida av historien, men så länge du inte varit något destruktivt monster mot henne finns det inget som kan få det hon gjort mot dig under så lång tid rättfärdigat.
Det är omöjligt att försvara henne i denna situation. Hon är säkert en bra mamma och allt du försöker lyfta upp, men det spelar faktiskt ingen roll i denna situation. Ni har valt att vara ni 2. Ni är gifta. Bara ni 2. Hon var med och valde detta, lovade dig detta. Men sedan valde HON att bryta detta och förstöra det ni har och inte bara en gång.

Att hon ens har mage att försöka manipulera dig till att tänka ''Men jag är ju bara förälskad i dig - är det inte skönt att höra att jag vill ha mer av dig?''
Hennes behov och lust spelar helt ärligt INGEN ROLL just nu. Hon har SVIKIT dig. Hon har gått bakom ryggen på dig och förstört det du kämpat för. Vad hon har för lust och behov spelar ingen roll när du blivit sviken på detta sätt och jag tycker helt ärligt det är dags att du slutar vara en toffel och står upp för dig själv.
Jag hoppas jag inte låter för hård nu, men du låter henne kliva över dig hur som helst och prata om sina behov, dina behov då? 

DU är den som blivit sviken. DU är den som behöver läka. DU är den som hela tiden gjort ditt bästa och DU är den som inte valde att lämna henne redan första gången hon gjorde detta emot dig.
Hennes behov av din bekräftelse just nu, är över huvud taget inget du behöver tänka på. Det enda du ska tänka på är vad DU behöver för att gå vidare. Inse ditt eget värde. Inse att hon krossat din tillit och att hon brutit det löfte ni delat och inte bara en gång. 
Jag blir något otroligt provocerad av att läsa hur hon försöker komma fram med sina behov och att hon är överdrivet kärleksfull och gullig. Fattar hon inte alls vad hon gjort? Du måste lyfta dig. Du måste för även dina barns skull visa att man inte ska låta en partner stampa på en hur som  helst. 
Hon kan ha haft sina anledningar och tankar och vad nu folk och även du försöker förklara detta som, men det spelar faktiskt ingen roll. Det är dina känslor och dina behov just nu som spelar roll. (även barnens så klart, men det är rätt uppenbart. De kommer må bra när bostadssituation och föräldrauppdelning och sånt där är löst oavsett hur det blir så att även du och dina behov och ditt mående är bra.)

Hon förstörde det ni haft - hennes behov av bekräftelse kan vänta tills du får det du behöver för att gå vidare.

Och förresten - ge henne inte tillfredsställelsen att vara den som väljer att lämna. Låt inte henne ha makten in i det sista. Ta beslutet du.  Gör detta val för dig själv och din lycka.

Ensombryrsig
8/16/17, 10:25 PM
#291

Hej alla! Hoppas allt är bra med er. Har inte loggat in mer än ett par ggr på sistone, lite för att tiden inte riktigt funnits. Tack snälla allihopa för era svar, tankar, tips och råd! Hur det går? Jag ska försöka skriva utan att ni tröttnar. Men jag tror att ni redan vet hur det går. Mitt velande har inte slutat. Jag söker fortfarande efter fler bevis, docl i något mindre skala. Tilliten är fullständigt krossad till bitar och jag har mörkat att det har gjort att jag inte släpper in min fru, tex i vad och hur jag känner. Funderar jag på det, kommer jag bara fram till att hon inte förtjänar att veta ändå. Hon lyfter fortfarande inte något av som hänt. Säger inget, undrar inget, visar inget. Som ni sa att hon inte skulle. Jag vet varken ut eller in men en sak är helt klar; Jag har aldrig och kommer aldrig, att vara ok med att dela min fru med honom! Fattas hon något i vårt förhållande som jag inte kan ge henne, så får vi gå skilda vägar. Jag älskar henne, nästan fanatiskt mycket, men det tänker jag inte utsätta mig för. Det känns lite som att jag väntar på ”rätt tillfälle” att prata med henne och kräva att vi löser detta. Men när det skulle vara, har jag ingen aning om. Någon skrev en gång att det kanske är så att jag är den trygga familjemannen (bra att ha) och han är spänningen. Jag har haft svårt att tro detta, med tanke på alla känslo-utfall som hon har haft i mailen. Men för npgra dagar sedan, hittade jag något som fick mig att haja till. Jah fyller snart år. Jag 0:ar, så det är tydligen en stor grej. Sedan innan jag konfronterade henne, har hon gömt undan pengar. Ganska mycket. Och nu visar det sig att hon har köpt en resa till oss alla. Till Karibien! Hon har naturligtvis ingen aning om att jag vet detta. Min fråga nu är; Vad är det för männsiska, som lever ett sexuellt och känslomässigt dubbelliv bakom ryggen på sin man i totalt 4 år, som fortsätter ljuga och bara erkänner det som hon vet att jag vet, som låtsas som om ingenting har hänt och räknar med att jag är ok med ”snedsteget”, och sen går och köper en familjeresa till andra sidan av jorden? Hur fan tolkar jag som drabbad detta? Hade hon börjat fixa med detta efter hon blev påkommen, kunde det kanske ses som ett försök till försoning. Å andra sidan; att hon började med detta innan hon blev påkommen, betyder kanske att hon älskar mig ich vill leva med mig i alla fall, trots det hon har gjort. Vad tror ni? Hur hade ni tolkat det?

oh-la
8/17/17, 9:29 AM
#292

Jag tolkar det som att ni tiger ihjäl ett problem. Hon har aldrig fått chansen att faktiskt förstå hur du känner eftersom du vägrar prata med henne, och efterso. Hennes lösning är att tiga tror ju hon att allt är frid och fröjd och kan fortsätta leva i förnekelse. Du MÅSTE prata med henne nu. Hon kommer inte göra det. Har du fått hjälp än? Har du ens sökt hjälp? Någonstans måste du förstå att du är den enda som kan lösa dina problem. Du kan inte lägga på henne att läsa fina tankar om hur du vill ha det när du i princip bekräftat hennes syn på att tiga ihjäl det sedan det hände. Jag pratar både om hur du går med på alla hennes mycket, sväljer hennes prat om att dit är dig hon vill vara med och att du måste bekräfta henne. Även pratet om att hon vill ha ett till barn fegar du förbi utan att berätta hur det känns. Enklast för dig? Visa henne den här tråden. Du kommer ingen vart i ditt velande och hur fel hon än gjort dig måste du sluta lägga på henne att läsa det här. Nu mår DU dåligt och det är upp till DIG att må bättre.

Maria
8/17/17, 9:35 AM
#293

Jag kan inte begripa hur ert förhållande fungerar nu??? Ni lever ju båda i en förträngd lögn. 

Ett förhållande handlar ju om tillit, ömhet, ärlighet, öppenhet och kärlek. Inte ett "spel" för att hålla verkligheten/sanningen på avstånd.

Det känns som om allt kommer att brisera till slut. Jag skulle aldrig kunna leva så här år ut och år in.

/Maria

Det är bara med hjärtat som man kan se ordentligt. Det viktigaste är osynligt för ögonen"
Ur Lille Prinsen.

Annons:
OlgaMaria
8/17/17, 12:24 PM
#294

"Å andra sidan; att hon började med detta innan hon blev påkommen, betyder kanske att hon älskar mig ich vill leva med mig i alla fall, trots det hon har gjort." Ja, hon älskar dig och vill leva med dig. Hon älskar det du erbjuder - vardag, trygghet, du är pappan i familjen mm. Men hon älskar också en annan man och det han erbjuder henne. Hon älskar att ha en relation även till honom bakom ryggen på dig. Allt detta kan vi konstatera. Att köpa en resa till familjen till din stora födelsedag är ju något som ser bra ut, något hon kan tycka förväntas av henne för att er relation ska se bra ut. Åter igen - hon vill bestämma vad som är sant, vad som är verklighet, och en resa talar hennes språk - allt är bra, vi har det bra.

/ OlgaMaria, sajtvärd på Allergier iFokus

pyromanen
8/17/17, 2:34 PM
#295

Hur man ska tolka… frågar du oss främlingar på ett nätforum… prata med henne istället som är under samma tak. En resa till Caribien är väl superromatiskt och häftigt och kul utifrån sett. Men kanske inte i sällskap med nån man inte pratar med…

Monalouisa
8/17/17, 4:13 PM
#296

 Ja jag hade i princip kunnat kopiera mitt inlägg #85 för ni ser ju, det har verkligen inte hänt något alls sedan dess. Ts vill leva sitt liv såhär, och frun har självklart inte slutat med det hon gör. Men men, det är ts val att fortsätta förhållandet och fortsätta älta här om hur han velar och "letar bevis" Men det ryms ju ändå bara 300 inlägg så tråden tar ju slut snart ändå..

Sarah
8/17/17, 4:14 PM
#297

Jag tolkar hennes sparande som *fuckoffmoney" en buffert som är skönt att ha om man överväger att lämna en relation. Något jag är övertygad om att hon hade tänkt göra om den andra mannen hade sagt att han skulle lämna sin fru. Nu blev de påkomma igen och den tanken kom av sig. Istället fortsätter hon på den banan hon varit på sedan de blev påkomna, att fortsätta med dig som om inget hänt. Hon vill ha ett tredje barn, använder pengarna till att åka på romantisk resa, allt för att hålla kvar dig och fasaden nu när hon insett att hon inte får den andra på det sätt hon vill.

Ensombryrsig
8/17/17, 4:59 PM
#298

Vänner, jag är fortsatt tacksam för era svar och tankar!

Men…

#296 Monalouisa. Du får hjälpa mig här. Vad får du ut av ditt "vad-var-det-jag-sa"-inlägg? Stör min närvaro här på iFokus dig så mycket? Jag har i tid och otid förklarat innan jag skrivit, att jag är velig, osäker, rädd, förvirrad osv osv.  Jag tror att det är ganska tydligt att minverklighet som jag känner till den, riskerar att rämna helt och att jag griper efter halmstrån för att rädda den. Tror du på något plan att det du skriver, hjälper mig i min situation? "TS vill leva sitt liv såhär". Och det baserar du på…? Att jag inte kommit vidare?  Att allt inte är lika enkelt för mig som det verkar vara för dig?  Jag skriver inte på iFokus för att någon här ska ta mig ur min situation. Jag skriver här för att det är den enda platsen jag har att ventilera mig på, för att höra hur andra tänker kring min situation som den är just nu. Men du bidrar med att du inte förstår varför tråden ens kan/får fortsätta, att jag vill leva som jag gör och att du i stort sett längtar efter att jag når 300 inlägg så att tråden ska ta slut.

Missförstå mig rätt nu. Jag respekterar dina åsikter lika mycket som jag respekterar alla de andras.  Men att sitta och få sånt som du skriver slängt i ansiktet, och där du egentligen inte kommer med en enda klar åsikt, är bara tråkigt. Att läsa min tråd är frivilligt. Besvärar den dig så mycket, så sluta följa den. Så slipper du må dåligt av den och jag och de andra slipper läsa tråkiga besserwisser-inlägg.

Sarah
8/17/17, 6:48 PM
#299

Jag hoppas att du gör en ny tråd när den här är för lång. Vi är många som bryr oss och gärna vill veta hur du mår och hur det går.

Ensombryrsig
8/17/17, 8:57 PM
#300

Tack snälla Sarah! 🙏🏻 Ny tråd kommer.

Annons:
Upp till toppen
Annons: