Min mamma är otrogen!
Jag vet inte vad jag ska skriva eller vad jag egentligen vill få ut av det men vill mest bara skriva av mig. Till att börja med måste jag skriva om min familjesituation just nu. Jag har skilda föräldrar sedan 15-16 år tillbaka och bor hos min mamma och hennes sambo som hon varit tillsammans med i ungefär 10 år. Idag när jag var inne på mammas telefon (en av hennes vänner hade skrivit något som hon ville att jag skulle läsa) så såg jag att hon hade en konversation med en man som hon pratat lite om det senaste. Jag gick in på deras konversation av ren nyfikenhet och såg då att min mamma och den här mannen skriver öppet om att de båda saknar varandra och framförallt sexet. När jag läste detta så tänkte jag att hon kanske var med honom efter skilsmässan med min pappa och att hon därmed inte var otrogen mot sin sambo. Såklart fanns även tanken om att de träffades för typ två år sedan och höll på men försökte ändå att inte se det som att hon gjort något fel. När jag fortsatte läsa blev jag chockad. Min mamma och den här mannen skriver om att "liva upp stämningen" och "göra det där på diskbänken" igen. Min mamma är den som är mest på och bestämmer ett tillfälle att träffas då hon är ensam över natten, men det slutar med att den här mannen får förhinder och inte kommer. Eller så kanske han höll på att bli påkommen. Han har också sambo och barn men skriver att han älskar min mamma mer. De skriver "älskling, fina du, vännen" osv när de skriver till varandra. De började skriva i maj iår där de mest skrev vad den ena ville göra med den andra och har skrivit lite sporadiskt fram tills för två veckor sedan då de började skriva mer intensivt. Mannen skriver hur kåt han blir av min mamma varpå hon skriver liknande saker. Av vad jag har läst så tror jag inte att de har gjort något tillsammans sen konversationen inleddes men det känns som att det bara är en tidsfråga innan något händer. De skriver bara med varandra på nätterna när min mamma jobbar så jag tror inte att hennes sambo har någon aning om detta alls. Det tror jag inte heller eftersom han beter sig precis som vanligt. - Aaaah, är så sjukt besviken och arg på min mamma. Känner just nu att jag inte vill bo hos henne längre men har väldigt komplicerat förhållande med min pappa så får gott bo kvar här. Jag vill konfrontera henne och fråga vad hon håller på med men vågar inte riktigt. Vill ju inte förstora förhållandet mellan henne och sambon eftersom de har tre små barn tillsammans och allt bara är så komplicerat. Vet inte ens hur hon skulle ta detta då hon inte är helt psykiskt stabil pga anroexi, ortorexi och alkoholsim. Hon är svår att prata med om mer "privata" saker och jag är rädd att jag skulle få henne att typ gå in i väggen eller nåt. Min uppväxt va så otroligt jobbig med socialen inblandad och jag känner att nu när jag äntligen kommit över detta så händer det här? Eller är det jag som kanske överdriver och beter mig som en dramaqueen typ? Vad ska jag göra? Ska jag göra något ens? Känns inte som att jag kommer kunna släppa detta bara sådär eftersom det hela precis börjat. Förlåt för världens flummigaste text men jag har ingen att prata med. Har inga kompisar överhuvudtaget och inga syskon som jag står nära och kan öppna mig för så jag håller mig till den här sidan istället i förhoppningar om att få något svar eller råd eller bara någon som faktiskt tar sig tid och läser det jag skriver. Nu ska jag sluta flumma och istället tacka för att du läste allt!
![[Devya]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
Jag kan inte låta bli att tycka att det du har gjort är ju helt fruktansvärt. Du har kollat igenom hennes personliga meddelanden. Det är inte ok på något sätt och du bör frånhålla dig från att inkräkta på andra människors privatliv i framtiden. Man snokar inte. Som jag ser det så ska du nog hålla dig utanför det här om hon inte tar upp det med dig men det är upp till dig. Sen igen kanske du borde erkänna att du har snokat och kollat igenom hennes meddelanden… Kanske någon annan här har fina råd att ge dig då du nu har försatt dig i en sådan här svår situation. Jag avundas dig inte och jag förstår att det känns svårt för dig.
Visst är det fel att kolla igenom andras mobil men det mamman gjort (eller fortfarande gör) är ju bra mycket värre. Hade jag kommit på min mamma med att vara otrogen hade jag pratat med henne och sagt att hon måste berätta för sin partner annars gör jag det.
Jag hade inte kunnat låtsas som ingenting.
Nu var det ju så att hon blev ombedd av hennes mamma att kolla ett meddelande, och konversationen med mannen dök upp. Inte konstigt att bli förskräckt och läsa vidare. Tycker du är lite väl hård #1
Rent spontant tycker jag att hennes sätt att leva är inte din sak o peta i. Nu vet inte jag hur gammal du är men du verkar ung? Pratar du om hennes alkoholism också? Hennes otrohet är kanske en annan form av drog. Det är rätt att prata med henne utan att anklaga. Du ska berätta hur du känner det. Sen har du gjort vad du kan. Du ska inte bära hennes tilltag på dina axlar. Det är jobbigt o läsa hur barn får ta smällar för nåt föräldrar gör. Jag önskar jag kunde ta bort allt dåligt…
Ok. Bara att gilla läget å prata med din mamma om detta. Otrohet är fel punkt slut…
#3: Fast riktigt så gick det ju inte till enligt TS.
Tack för era svar! Jag vet att det jag gjorde va fel. Hon bad mig att läsa ett meddelande så jag gick in på konversationer och gick in på den personen vars meddelande jag skulle läsa. Sen gick jag ut från konversationen och såg chatten med den här mannen och såg snabbt att det stod något med "ditt namn.. Gör mig kåt". Jag tror nog att de flesta hade reagerat på det men kanske inte valt att läsa vidare.. Hursomhelst kommer jag inte ta upp detta med min mamma. Det är hennes liv och inte mitt, och som några av er säger angår inte detta mig utan det är hennes ensak. Jag lever vidare mitt egna liv och kommer aldrig mer öppna en konversation såvida jag inte blivit tillbedd. När jag skrev tråden var jag mest bara arg och förtvivlad och ville få ur mig alla känslor, men nu känner jag att jag har fått skriva av mig och det räcker så :)
Bravo!
#7 Ok. Personligen så förstår inte jag hur du nu klarar av att hålla tyst och bara vara som vanligt mot din mammas partner, när du vet vad som försiggår bakom hans rygg. Jag hade inte klarat det.
#9 Jag vill inte förstöra något så jag väljer att inte lägga mig i. Anledningen till att jag kan vara "som vanligt" mot både min mamma och hennes sambo är för att jag känner att jag inte har något val. Sen är jag nog ganska bra på att se förbi sånna här saker. Min pappa t.ex. köpte sex under nästan hela min uppväxt och det var mycket lättare för mig att bara låtsas som att det inte hände istället för att känna ansvar för något som han valt att göra. Det min mamma gör är inte rätt men det jag gjorde, som inkräktade på hennes privatliv, är inte mer rätt. Jag kan ju inte på något sätt ifrågasätta vad hon gör utan att själv erkänna hur oerhört dum jag var och på så sätt förstöra min och mammas relation, och kanske även relationen mellan henne och hennes partner. Nej, det är lättare att bara hålla sig utanför det här och inse att detta inte är något som jag ska lägga mig i.