Annons:
Etikettkänslor
Läst 952 ggr
Mekatres
2017-07-01 19:41

kärlek vid första ögonkastet?

första gången jag såg han var jag 10 år och hade börjat fyran på en skola, jag såg han första skoldagen och han etsade sig in i mitt sinne. Han gick årskursen över och under alla år jag gick där på den skolan märkte jag alltid när han gick förbi , även om  de aldrig var nåt mer än så.  Jag visste inte hans namn eller nåt om honom överhuvudtaget, jag hade aldrig haft en konversation med han eller om han med något. 

När man är 10 år kan man lätt få crushes på äldre personer som man sen glömmer bort och de hade jag även fast med andra killar.  Den här killen passerade aldrig  nånsin mitt sinne mer än att jag märkte av hans närvaro egentligen.

Nu senare är jag är äldre har vi börjat få gemensamma kompisar, jag stötte ihop  med honom för nån vecka sen och hela jag var nästan som "de e ju han!!" även om jag aldrig tidigare riktigt tänkt på honom så kändes det liksom. Jag har pratat lite med honom på snapchat och så och han visste exakt vem jag va även om vi bara stött ihop en gång.

jag vet inte vad det är för känslor jag känner när jag tänker på han, antingen så är allt detta en tillfällighet eller så har jag aldrig varit kär förut, men de va som om de märktes på mig för andra noterade att jag har bettet mig konstigt.

finns det nån här som har varit med om något liknande? som kärlek vid första ögonkastet nästan?

Annons:
Honestyisdead
2017-07-01 20:29
#1

Jag har känt samma. Till jag lärde känna personen på riktigt. Då blev det inte samma sak.

[Devya]
2017-07-02 00:22
#2

Absolut! Jag har varit med om samma grej. Jag var förälskad i honom från femte klass till första året i gymnasiet. Sen rappade vi kontakten och träffades igen 9 år senare och jag fattade inte alls hur jag någonsin hade varit förtjust i honom. Vi lärde känna varandra och jag insåg att jag hade varit förjust i en fantasibild av honom och inget annat. Det fanns absolut ingen kemi mellan oss två. Idag är vi endast vänner fast jag emellanåt blir väldigt trött på hur dåligt han pratar om alla andra och allt skvallrande. :p Han var också såå mycket mer självupptagen än vad jag hade förväntat mig. Skönt att vi aldrig blev mer än bara polare! It was faith! 😉

Upp till toppen
Annons: