Förhållande

Från sambo till distansförhållande

2017-08-27 20:24 #0 av: HannaSiwi

Hej! Jag och min pojkvän har varit sambos i fem år. Men nu har han flyttat 84 mil pga studier i 2 år, han kom in som reserv ur sista antagningsgruppen och ärligt så hade vi inte riktigt räknat med att han skulle komma in. Men så blev det att han flyttade 3 veckor från då vi fick veta. Jag har tagit det riktigt hårt även fast jag är glad för hans skull, han tycker också det är fruktansvärt jobbigt att vi helt plötsligt inte lever ihop längre. Jag hoppas att vi ska klara det här, men det känns otroligt fel att han inte lever med mig i vårat hem. Har ont i magen hela tiden och får panikångest hemma, jag vill inte vara i lägenheten, det gör bara ont. Vi ska försöka ses så ofta vi kan och plånboken tillåter, men det är inte det lättaste med 84 mil, när jag jobbar heltid och han har studier. Är det någon som har liknande erfarenhet och har några goda råd eller tips om hur man får det att funka?

Anmäl
2017-08-28 06:23 #1 av: Maria

Min man fick ett jobb  utomlands ganska hastigt och lustigt och det innebar att han var borta länge men kom hem periodvis. Jobbet var dessutom oregelbundet och det var en stor omställning.

Nu var detta hans stora önskan och vi har alltid stöttat varandra i våra olika val så trots att jag saknade honom så var jag glad för hans skull.

Nu finns det ju ett slutdatum för er del på två år. Min man jobbade i flera år längre på samma ställeSkämtar

Försök att se detta som en kort period i ert förhållande. Det är ju studier så han/ni kommer med all säkerhet att ha glädje av detta i framtiden.

Du får vara glad över att internet finns och man kan kommunicera på ett helt annat sätt än förr.Glad

/Maria

 

Anmäl
2017-08-28 07:51 #2 av: pyromanen

Låter inte bra/ riktigt friskt att få panikångest av att vara själv!
Förstår det är en stor omställning och att det kan bli mycket saknad, men att det finns positiva delar i det också. Du får chansen att bli nåt litet mer stark i dig själv (övertygad att det inte är bra för relation om en är så beroende att en får panikångest själv!) och han får ju utbildningen som han vill, vilket förmodligen får stor betydelse för hans vidare jobb och utveckling.

Anmäl
2017-08-28 10:25 #3 av: Forest

Jag tror att det bottnar mycket i att allt gick så snabbt där av mår du dåligt av att vara hemma. Själv skulle jag inte kunna få min vardag heller att funka till 100% utan min man. Det kan tyckas för vissa låter konstigt men för mig är det så, han ger mig lugnet o tryggheten , då jag är en person som gärna går upp i varv och behöver "plockas ner" Skämtar Men om det planerades in hade du som jag säkert klarat av det lättare. Jag tycker du ska prata av dig ro om ditt hem njut av det. Är det inget du känt du vill göra?  Kanske lära dig äntligen att ta dig tiden till, kanske släktforska, hantverk,måla,springa,yoga eller annat ? Kanske du skulle tycka det är  skönt att ha något nytt att göra, något som får dig på andra tankar. Glad

Jag tycker 1 gav fint svar rikta tanken på att det är bara viss tid, inte i oändligheternasoändlighet Kramas Hoppas du hittar på något som du kanske annars du funderat lite på. 

Sophie-Medarbetare på pudel

Anmäl
2017-08-28 17:21 #4 av: lilssgu

Mina föräldrar är gifta och har bott i två olika länder sedan 18 år tillbaka så visst fungerar det för vissa :) Har ni ett starkt förhållande torde distans inte vara ett problem ;)

Medarbetare på Sydkorea iFokus Lyssnar på musik

Anmäl
2017-08-28 23:29 #5 av: imsuchadiva

Ts, du har inte funderat på att flytta med din sambo?

#2 låter som du behöver läsa på ganska mycket om panikångest...!

Anmäl
2017-08-29 19:16 #6 av: pyromanen

#5 menar du det inte stämmer det jag skrev om att det inte låter friskt att få panikångest av att vara sjålv? Eller varför tycker du jag ska läsa på om panikångest?

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.