Förhållande

Småkär i kollega...

2017-09-11 20:54 #0 av: Ankan85

Jag vet inte hur jag ska ta mig ur den situation jag befinner mig i just nu.

Jag och min sambo har haft det väldigt jobbigt i ca 1,5 års tid. Med barn, nya jobb, byggt hus och hela det köret... Vi har inte alls lagt någon energi på förhållandet. 

Sedan i somras har jag av nån anledning blivit lite småkär i en kollega på jobbet och detta tär på mig något enormt. Mitt hjärta bultar lite extra när jag ser honom och jag får nästan svårt att andas. Jag älskar denna känslan, men ändå hatar jag den. Jag vill ju vara med min sambo och familj och har absolut inga planer på att gå något längre med kollegan. Dock är det ju svårt att styra över sina känslor och jag försöker verkligen att inte känna såhär men det är svårt när man ses mer eller mindre varje dag på jobbet. Min kollega vet ingenting och så ska det förbli, och han visar inga tecken på att vara intresserad av mig (tack och lov). 

Min sambo och jag har gjort stora framsteg de senaste veckorna, vi kom till en punkt där vi konstaterade att nu måste vi verkligen göra något. Vi har spenderat väldigt många timmar i soffan de senaste veckorna, och såhär mycket har vi aldrig pratat förr under våra år tillsammans. Min sambo lade märke till att jag hade börjat bete mig annorlunda hemma och jag ville vara ärlig och sa åt honom som det var, att jag är lite förtjust i en kollega på jobbet. Han tog det såklart väldigt hårt och jag skämdes så enormt mycket, ångrade att jag ens berättade. Han blev dock lugnare när jag förklarade åt honom att detta är något som bara existerar i mitt huvud, det är inget fysiskt inblandat och vi är som två vanliga kollegor på jobbet. Efter att vi hade pratat om detta, vilket ju var det mest obekväma jag någonsin varit med om, så var jag helt säker på att jag inte ens ville se min kollega efter detta. Men likväl var det där förbannade pirret tillbaka i kroppen när jag återvände till jobbet och jag vet inte hur jag ska få bort detta! 

Efter att ha gjort en del googlande så är det tydligen rätt vanligt att en partner kan fatta tycke för en annan och en del säger att det är helt ok så länge det inte leder till något mera. Dessa känslor ska tydligen försvinna med tiden, men hur länge tar det?? Vad bör jag göra? Jag kan ju inte undvika kollegan heller eftersom vi har en del projekt tillsammans. 

Känns som att jag befinner mig i en livskris och vet inte vem jag är eller vad jag vill. Tar tacksamt emot alla råd från er. Tack ni som orkat läsa ända hit. 

Anmäl
2017-09-12 14:02 #1 av: Sarah

Omöjligt att säga hur lång tid det tar, men det är ju inte ovanligt att det händer när man har en svacka. Jag tror att det försvinner när du och sambon lyckats komma förbi era problem :) 

Anmäl
2017-09-12 15:41 #2 av: _Fisken

Undra om inte en människa behöver stimuli i form av varma tankar, känslor o förälskelse? Om det är lite fattigt hemma med känslor just nu så söker du omedvetet nåt att roa ditt känslocentra med. Du kanske kommer ifrån detta om du får fart på det hemma med sambon.

Anmäl
2017-09-12 21:20 #3 av: Ankan85

#2, lite i såna banor har jag också tänkt. Men jag känner verkligen inte igen mig själv. Min kollega är dessutom gift och har barn, jag som aldrig nånsin ens tänkt tanken på att ens snegla efter en redan upptagen man! Jag slits mellan två versioner av mig själv. Om jag skulle vara ensam med kollegan och han plötsligt kysser mig så tror jag inte att jag skulle kunna stå emot. Å andra sidan tror jag mitt samvete skulle komma emot rätt snabbt. 

För tillfället känns det som att sambon är så mycket mera kär i mig än jag i honom, och det skrämmer mig. Jag vill så gärna hitta tillbaka till honom igen för han är verkligen en fin man, men med allt detta kaos av olika känslor i mitt huvud vet jag inte riktigt hur jag ska nå dit. Jag inser att jag behöver jobba med mig själv, men jag kan ju inte tvinga fram känslor heller..

Anmäl
2017-09-13 07:09 #4 av: _Fisken

Då kanske du måste acceptera din nuvarande situation och ge det mer tid.  Frågan kanske inte handlar om din kollega utan om du verkligen känner kärlek för din partner? Där är väl problemet egentligen?
Förhållande förändras över tid och man "kommer ut" ur barn-  och "Projekttiden" efter ett tag och inser att man tänker och känner annorlunda. Oftast är det förenat med rädsla för det är tankar som man inte trodde man kunde ha. 

Anmäl
2017-09-13 07:22 #5 av: _Fisken

Jag ska tillägga också att du inte kan förvänta dig en berusande romans med din nuvarande partner. Så fungerar det normalt inte enligt en israelisk familjekurator. Enligt henne (kuratorn) så handlar det mer om  att bestämma sig för att "Denne person ska jag älska".  Jag kan tycka att kuratorns tankesätt är vettigt. Samtidigt så har man olika behov och får acceptera o älska sig själv ialla fall om man går en annan väg.

Anmäl
2017-09-13 15:38 #6 av: sp0ngeb0b

Detta har hänt mig några gånger. Minns att jag en gång hade lite smått panik och skrev på något forum som det var, bad om hjälp osv. Fick då höra att det var ganska normalt, men jag fick ett råd som jag kommer ihåg väl. Att om jag blir lite förtjust i någon fast jag har en partner som jag älskar, då kanske det är något som saknas i förhållandet, men som jag ser/får/tror jag kan få hos personen jag är förtjust i? Hoppas du förstår vad jag menar. Alltså, om man blir förtjust i någon annan så kan man reflektera över sitt förhållande och förhoppningsvis förbättra det.

Jag tycker ändå det är en liten skön känsla ibland att vara lite smått förtjust i någon annan. Men jag säger samma sak som du hittade vid dina googlingar: så länge inget händer, så länge ingen märker hur du känner så ser jag inga problem med det. Jag har som sagt känt så några gånger och det har försvunnit efter ett tag, lite olika varje gång. Någon har försvunnit efter någon vecka och någon annan gång har det gått över efter några månader. En gång försvann inte känslorna och det slutade med att jag gjorde slut med min partner och blev tillsammans med den personen. Så ja, det kan ju sluta på båda sätten, men oftast tror jag bara det händer för att något saknas i relationen.

"Before you ask someone why they're vegan - ask yourself why you're not."

Anmäl
2017-09-14 20:45 #7 av: Ankan85

#4, du har helt rätt. Jag har många gånger den senaste tiden funderat på om jag verkligen känner kärlek för min sambo. Och innerst inne gör jag nog det. Min kollega tände plötsligt något inom mig som jag inte känt på väldigt, väldigt länge. Vad det är har jag inte riktigt fått fingret på ännu. Kanske det är sättet han tittar på mig, hans lugn. Sen hjälper det ju inte att han är otroligt läcker och verkar vara en trygg man helt enkelt. 

Jag har flera gånger kommit på mig själv när jag dagdrömmer om denne man, hur vi skulle vara tillsammans. Ibland känner jag nästan avund mot hans fru som får ha en sån fin karl. Det är som att jag sörjer något som jag vet att jag aldrig kan få. Sedan får jag panik när jag inser hur jag tänker. 

Det är verkligen jobbigt när vi ses varje dag. Jag vet inte hur jag ska komma över honom då. Som #6 säger kan det såklart vara en skön känsla att vara lite förtjust i någon på jobbet, men mitt huvud kan inte säga stopp! Jag kollar lite försiktigt efter honom i korridorerna, mitt hjärta bultar extra när jag går förbi hans kontor, jag lägger märke till om hans bil är på parkeringen när jag kommer på morgonen.. Kanske jag bara måste försöka vänta ut känslorna, vad vet jag. Men den här "är gräset grönare på andra sidan?" känslan är verkligen inte rolig. 

Anmäl
2017-09-14 21:13 #8 av: Devya

Vet inte om det här hjälper men.. Du verkar ha målat upp en falsk bild av den här kollegan. Du säger att du avundas hans fru och så vidare. Du ser dock inte vad hans dåliga sidor är för du är inte tillsammans med honom. Han är knappast perfekt för det är ingen! Vem vet vad han har för dåliga ovanor och ovanliga fetischer. :)

Det är lätt att fantisera och tro att någon är hel perfekt och underbar men verkligheten ser alltjämt annorlunda ut.

Jag tvivlar starkt på att gräset är grönare på andra sidan.

Anmäl
2017-09-14 21:34 #9 av: _Fisken

Självsuggestion låter det lite som. Det är lite som motion för en hungrig hjärna. Om du nyktert skulle se på det så inser du ju att en separation från nuvarande blir ganska snaskig o jobbig. Sen kanske han på jobbet inte blir så rolig att vara med för priset du och andra har betalat för att du hamnat där du ville blir för högt. 

Du undrar vad han triggar hos dig. Det kollegan tände hos dig var den berusande känslan av förälskelse? Den kan vara lite obekant i ett (långt) förhållande tror jag. Men vad kan man begära i ett långt förhållande? De fördelar du har nu är säker sex, nån o krypa intill, nån att (oftast) prata med, nån å dela bekymmer o glädje med. En livskamrat alltså. Funkar förhållandet hyggligt bra så är det värt o satsa på. Upp o nergångar finns ju. Speciellt när det ska renoveras o födas barn o sånt. Allt är inte Glamour. 
 Sen är det fullt tillåtet å drömma och tänka för att stimulera sig själv lite. 

Allt detta jag säger har du redan tänkt anar jag men jag ville ha det sagt. 

Anmäl
2017-09-15 08:02 #10 av: Effie

På fb läste jag ett inlägg, "sluta jobba på förhållandet". Ovanligt fånigt formulerat, men råden var inte helt fel. Vänta inte lång tid, för att sedan göra något stort på tu man hand, utan ta en liten stund varje dag; prata med varann om dagen, rör vid varann.

Själv skulle jag lägga till: visa glädjen att ha varann. Förälskelsens eufori går over, men glädje och värme och lite pirr behöver man även I vardagen.

___________________________________________________

Visst går det. Om inte annat, så går det galet

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.