Förhållande

Sambo behöver vara ifred

2017-09-12 20:58 #0 av: Sambu

Hej

Detta är mitt första inlägg här men jag har ett litet dilemma och tänkte prova skriva av mig och höra vad ni andra har att säga.
Jag lever i en relation med en person jag älskar av hela mitt hjärta, förmodligen mer än vad som är sunt. Jag skulle kunna skriva en hel bok om vårt förhållande, men för att komma till saken och inte flyga iväg handlar detta om behovet av att vara ifred.
Jag är inte den som har något stort behov av att vara "ifred". Det är jag på sätt och vis då jag går ut i skogen, åker och handlar, strosar runt i affärer och liknande. Min flickvän mår just nu väldigt dåligt och är mestadels hemma i sängen. Vi har varit tillsammans till och från i 2 år och hennes psykiska mående har alltid varit svårt. Nu är det värre än någonsin och jag sköter allt, fixa mat, handla, fixar och donar. Vi bor mer eller mindre ihop och på frågan om jag ska skaffa mig eget har det varit totalt nej. Onödigt, onödiga pengar osv.

I helgen var jag hos min mor och sov över och vi börja tjafsa om en skitsak över sms. Jag åkte dit, för hon ville det och möttes av total ångest, hon var ett vrak och talar om att hon inte klara tjafs, hennes huvud har brunnit och det blir för mycket när vi bråkar. Vi pratade ingenting på hela kvällen och dagen efter när hon klev upp var ångesten lika stor. Jag fråga vad jag skulle göra, att hon måste prata med mig. Fråga om jag ska åka tillbaka till min mamma och det var tydligen vad hon behövde, hon sa även att hon nog behöver vara ifred i ett par dagar. För mig brast det. Jag har varit med om detta förr och jag får upp jätte dåliga minnen från vad som en gång var. Men till saken hör att jag funderarpå om man kan be sin sambo åka hemifrån i ett par dagar, hur många har jag ingen aning om, för att hon behöver vara ifred? Jag är långt ifrån Guds bästa barn, jag överreagerade och packa ihop mina kläder, för i det läget kände jag mig så förvirrad. Var är mitt hem? Var ska jag ha mina saker? Bilen var dessutom på verkstad så jag fick be min mamma hämta mig för min sambo behöver vara ifred i ett par dagar.
Min flickvän tycker jag "fuckar ur", är "så drama" och totalt oförstående att hon behöver bara få vara ifred i ett par dagar.. Jag skulle aldrig säga något om att hon umgås med vänner, drar iväg ett par timmar och gör, tja precis vad hon vill, men att inte få komma "hem" och sedan gå och vänta dag efter dag på ett besked om när jag tillåts komma tillbaka, är jag helt skev som tycker detta är jobbigt?

Nu blev det evighetslångt det här och säkert en aning oklart, men vad sjutton, nu postar vi!

/Sambon som inte får komma hem

Anmäl
2017-09-12 21:14 #1 av: Scorpio97

Jag är en person som behöver väldigt mycket ensamtid (jag är därför osäker på om jag någonsin kommer bli sambo med någon), så jag förstår utan tvekan det behovet. Men att be sin sambo att vara hemifrån i flera dagar känns som att gå över gränsen. Behöver jag ensamtid skulle jag erbjuda att "flytta mig" i så fall, för det är ju jag som behöver det. Jag skulle aldrig be någon annan att vara hemifrån, och förmodligen hade jag inte accepterat det fast personen hade erbjudit det heller. Om jag behöver plats tycker inte jag att det ska gå ut över en annan person på det sättet.

Men som jag förstår det så frågade du om du skulle åka till din mamma, så din flickvän kanske tolkade det som att det var okej för dig och därför förstår hon inte vad problemet är nu? Det är såklart svårt för mig att säga något om det utan att veta något om hur det gick till. 

Jag hade också tyckt att det var jobbigt att vara hemifrån i den situationen, så jag tycker absolut inte det låter skevt eller onormalt på något vis. 

//Jessie

Anmäl
2017-09-12 21:19 #2 av: PeterTM

Det där hade jag aldrig i livet accepterat. 

Anmäl
2017-09-12 21:24 #3 av: 1vonne

Den som behöver mer ensamtid får ju i så fall dra sig undan och kan inte kräva att sambon ska flytta hemifrån i några dagar. Om man inte vill bo ihop med någon på heltid borde man inte bli sambo.

Anmäl
2017-09-12 21:26 #4 av: Kyllan56

Jag hade inte heller accepterat det. Sedan många gånger är människor som mår väldigt dåligt, uppslukade av sig själva och har svårt att ta in andra. Jag förstår att det är jobbigt för dig!

Hoppas det löser sig!

”När Hjärtat och Sinnet är i balans… Då är allt möjligt”

Anmäl
2017-09-13 09:26 #5 av: Sambu

Tack för alla era svar, uppskattar att höra hur andra ser på saken, för enligt min tjej så är hennes vänner på hennes sida i denna fråga, precis som mina är på min skrev hon. Som jag förklara, det handlar inte om att vara partisk, mina vänner säger alltid vad de tycker och förklarar sin syn och vinklar utifrån bådas perspektiv. Det finns tillfällen de säger åt mig att nu måste du tänka så här, inte göra si och så, se det från hennes sida och hjälper mig när inte jag alltid förstår. De svarar inte mig med vad jag vill höra för att vara på min sida. Jag är faktiskt väldigt säker på att även hennes vänner skulle reagerat om deras respektive skulle bett dem åka hemifrån på oklar tid. Dock, det är hennes hem... Men som sagt, på frågan om jah ska skaffa mig eget har svaret varit nej.. Vet inte vad som är rätt eller fel längre. Jag får attacker av lite panikkänsla och känner mig vilsen. Jag har världens bästa mamma och hon låter mig bo hos henne hur länge jag vill (hon skulle helst ser att alla hennes barn flytta hem igen, och vi är alla vuxna, haha). Att i min ålder knte ha ett eget hem känns fel och som jag såg det var jag och tjejen påväg att byta upp nåt tillsammans, det kändes på riktigt den här gången, trots hennes mående som psykiskt och fysiskt är sämre än någonsin. Men jag tror ju på henne och på oss! Vi har tagit oss igenom både det ena och andra och ja.. det ländes bara så rätt även om mycket i vårt liv inte är det. Nu vet jag liksom inte längre.. Nu snackar hon om att det nog är rätt att jag skaffar mitt eget, för hon förmodligen alltid kommer behöva kunna stänga SIN dörr. Fine, men då ska jag stå med en hyra på 6-8k i månaden. Och jag VET att jag kommer vara hos henne varje dag i x månader tills nästa vända kommer. Det känns inre heller rätt.. gah, detta gör mig så knäpp!

För att svara lite på det ni skrivit så... Ja, jag frågade om jag skulle åka tillbaka till min mamma, pga att hon var väldigt avig mot mig. Dock som jag sa; men jag förstår inte varför jag skulle komma hit igår när jag ändå var där (Mamma bor i en stad 5 mil bort). Förvisso hade jag lånat hennes bil dit eftersom min var på lagning, men den kör hon inte alls just nu ändå. Vi har varit i en relation i dryga två år och är väldigt tighta. Från hur jag är uppväxt och hur jag ser på det så r det inget konstigt att man lånar varandras saker, skulle ALDRIG ifrågasätta om hon ville ha min bil tex. Inte heller om hon skulle ha den i flera dagar om jag ändå inte använde den.. Men bilen var tillbaka hos henne och jag vet att hennes mor nog annars hade ifrågasatt ett och annat ang att jag hade haft den. Och när jag skulle åka tillbaka till min mamma då så sa jag att jag får be mamma komma, för min bil är på verkstad som du vet.. (be sin mamma komma och hämta mig 5 mil bort för att sambon behöver vara i fred som en vuxen arbetande 30åring känns inte kul). Hela situationen kanske är överdriven från min sida.. jag vet inte, vet varken in eller ut just nu. Dessutom ligger min systers pappa mer eller mindre inför döden i en hemsk sjukdom, så hela familjen är lite upp och ner. Skickade ett foto på honom (han är bosatt i ett annat land) som vi fick från hans son; Skicka inte såna bilder tack fick jag som svar bla..

Nu skriver jag för mkt igen.. Och om hon skulle läsa detta vet jag ej vad som händer, MEN JAG känner att jag behöver opartiska åsikter i saken.. Enligt henne är ju vännerna på varderas sida.. :'(

Anmäl
2017-09-13 09:44 #6 av: SuperLimm

Jag vet faktiskt inte om jag hade accepterat det heller. Min sambo har behov av att vara ensam, dock inte så mycket när han varit tillsammans med mig utan mer i tidigare förhållanden. Men vi jobbar ofta olika tider så han får sin ensamhet när jag jobbar. Sen kan vi båda tycka det är skönt att vara "ifred" vid varsin dator tex. Man är nära men man umgås inte direkt då vi inte spelar samma spel. För mig är det lite som att vara ifred, ensamtid eller vad folk nu vill kalla det. Jag skulle dock inte vara okej med att min sambo ber mig bo hos någon annan i några dagar. Det är vår gemensamma lägenhet och ingen av oss kan slänga ut den andra bara för att man mår dåligt.

Min fundering är dock om du bor hemma hos henne eller om ni brukar säga att ni bor ihop och det är er lägenhet?
Rent tekniskt sett kan hon ju be dig bo någon annanstans några dagar om du bor hemma hos henne men om ni bor ihop tycker jag inte det är okej.

Sen hoppas jag hon får hjälp för sitt dåliga mående. Min egen erfarenhet är att  jag sällan mår bra särskilt länge av att bara isolera mig utan att jobba på det som är dåligt. Om det ens blir bättre alls.

Mvh Linn

Anmäl
2017-09-13 10:17 #7 av: Sambu

I min värld bor vi ihop. Hon tycker jag ska ha mina kläder och prylar hos henne. Sen vill hon inreda och ha det på sitt vis.. Där kanske vi skiljer oss lite men då backar jag alltid och låter henne bestämma. Jag får tex inte ta in mina "äkta mattor" i orientalisk stil. De får stanna i hennes garage, för hon vill ha vitt, vitt vitt vitt, haha! Jag köper det. Jag ser det som att kompromissa helt enkelt. Saker hon dock gillar är hon ok med att att vi tar in i huset. Jag har förklarat att jag gärna har lite av mina saker, och att jag gärna ser att hon rådfrågar mig vid tex köp av ny soffa och större saker. Men här märker jag att hon inte tänker på mig; denna soffa tänker jag nog köpa.. och vid närmare eftertanke nu.. Nej, då kanske vi helt enkelt inte bor ihop.. Men om mina saker ska vara hos henne, kläder osv, då anser jag att det är hennes hem som är min "bas"... Nu har vi ju som sagt börjat prata om att jag får skaffa eget, för hon behöver kunna göra så här i perioder. Men jag vill inte bo själv, hon vill att jag är hos henne i stort sett jämt. Varför ha en kostnad på flera tusenlappar i månaden bara för att den jag är i förhållande med några tillfällen om året behöver vara ifred..? Som min mor sa; då är det billigare du slänger dig på hotell de gånger. Men du kan inte heller leva i ovisshet om du får komma hem efter jobbet eller inte.. Det är inte rätt och den osäkerheten skulle jag ALDRIG palla, och definitivt inte acceptera att bli ställd inför.

Nu är ju allt från min vinkel och från min syn. Jag älskar henne som sagt mer än ord kan beskriva. Hon är det bästa jag vet och jag vill inget hellre än att hon ska må bra. Hon menar att det är viktigt för hennes mående att få vara i fred då och då. Och den biten köper jag, samtidigt som jag blir totalt illamående på att gå och vänta på beskedet; Kan du komma hem nu?

Anmäl
2017-09-13 10:46 #8 av: SuperLimm

Kanske ni skulle kunna ha en trea tex, så kan hon få ett eget rum att stänga in sig i de gånger hon behöver? Eller räcker det inte? Har ni en trea så kan ni få ha ett rum som den som behöver kan stänga in sig i och vara ifred när den behöver.

Mvh Linn

Anmäl
2017-09-13 11:18 #9 av: Sambu

Handlar inte om hur stort vi bor tydligen.. Mer känslan av att vara "ifred"

Anmäl
2017-09-13 11:29 #10 av: Sambu

Som sagt, jag känner mig väldigt vilsen. För mig är det att backa om vi ska bo på varsitt håll. Jag vill ju bygga upp något med personen jag älskar, leva livet tillsammans med allt vad det innebär. Jag vill inte vara 30 och leva särboliv, för mig känns det som något mamma eventuellt skulle göra om hon träffa någon, när man har ett helt liv med barn och förhållanden bakom sig.. Jag vill som sagt bygga framtiden sida vid sida med den jag älskar..

Är väldigt ledsen, uppgiven, tom och förvirrad just nu. Vad ska jag göra och säga?! Blir knäpp. Åkte därifrån i söndags och inte ett ord om när det kan passa att jag kommer tillbaka. Vi har haft kontakt, men inget om när hon tycker jag ska komma tillbaka.

Anmäl
2017-09-13 11:43 #11 av: oh-la

Personligen tycker jag det är ett fruktansvärt sätt att bete sig bär ni nu bor ihop och hon inte vill att du ska ha eget heller. Det innebär ju att du alltid kommer vara potentiellt hemlös hela tiden, i väntan på nästa gång hon vill vara ifred och du blir utkastad. Det låter ju som du det en framtid med familj (ger mig själv lite fri tolkning av ditt inlägg i #10). Är det här verkligen något som du kan bygga ett familjeliv på? Hur blir det om ni har barn och hon behöver va själv? Ska hon kasta ut er allihopa på gatan då och då? Den enda lösni hem jag ser ät särboliv där ni har var sin borg att retirera till, men det verkar ju inte heller vara en lösning eftersom ingen ju vet hur mycket hon behöver va själv. Någonstans måste du nog försöka vara objektiv. Tyvärr är man sällan det med känslor inblandade, och älskar man någon är det ju så. Det är en hemsk situation. Försök tänka dig att det är en vän som berättar det du berättar. Vad skulle du råda din vän att göra?

Anmäl
2017-09-13 11:57 #12 av: 1vonne

Jag tycker inte riktigt det verkar som att ni passar ihop. Hon passar nog bättre att ha ett särboförhållande och du vill vara sambo.

Anmäl
2017-09-13 12:10 #13 av: Angelfish

Vissa funkar bättre som särbos än som sambos, och din flickvän kanske är en av dom.

Om jag fattat det rätt så är det du som säger totalt nej till att du ska skaffa eget boende och att hon har sagt (mer än en gång?) att det kanske är bättre att du skaffar eget boende. Om det verkligen är så, så verkar det ju som om din flickvän hellre vill att ni är särbos än sambos.

(Jag fattade inte riktigt vad du menade med det du skrev i #5 men om du skickade en bild på din systers pappa, till din flickvän, så är din flickvän i sin fulla rätt att be att du inte skickar såna bilder till henne. Det är inget konstigt med det. )

Anmäl
2017-09-13 12:15 #14 av: Hera

Nej fy!
Jag förstår att du älskar henne. Och visst ska man ställa upp för den man älskar.

Men du blir trampad på. Ingenting hon gör är ok, oavsett mående. Sätt ned foten!

Anmäl
2017-09-13 15:55 #15 av: Sarah

Jag håller med om att det inte är schysst av henne, samtidigt är det ngt speciellt med egentid sitt eget hem. Jag brukar be min sambo att ta med sig dottern och åka till hans föräldrar ibland. De bor på Gotland och när de åker är de borta några dagar. Det är fantastiskt :p Men jag skulle såklart aldrig kasta ut dem som din flickvän gjort. Jag ber om det och killen åker gärna till Gotland ibland. Men har förstår behovet att vara ensam hemma.

Anmäl
2017-09-13 16:30 #16 av: Sambu

Nej Angelfish, jag säger INTE nej till att skaffa mig eget boende. Har haft eget boende från det vi började träffas tills nu förra månaden. Det blev dock lite snurrigt i vintras då jag följde med en vän och kollega till en ny stad för jobb. Sa upp min lägenhet här i stan, skaffade en ny i den nya staden och flytta in. Vantrivdes och flytta tillbaka efter 3 månader och fick tillbaka mitt gamla jobb. För att slippa stå med dubbla hyror ville min mamma prångt att jag flytta in till henne. Jag har frågat om jag ska leta bostad, så jag inte tränger mig på men fått svaret; nej, detta är ditt hem och en jätte onödig utgift.
Lägenheten jag hade innan flytten hade jag under hela vår relation och den stod enbart och samla damm och drog pengar. Var aldrig där, MEN, när hon valde att dumpa mig hade jag den, när vi gick tillbaka hade jag den och skulle haft den än idag om det inte vore för den lilla fadäsen att jag valde att flytta.

Anmäl
2017-09-13 16:36 #17 av: PeterTM

#16 I mina ögon och öron lever du med en energitjuv som tömmer dig på livskraft och jävlar anamma. En energitjuv är och förblir sån för alltid, jag hade avbrutit, eller åtminstone sett till att vara särbo och bara umgås när hon är som sig bör i ett förhållande.

Anmäl
2017-09-13 16:53 #18 av: Angelfish

Ok, då fattade jag fel på det du skrev.

Anmäl
2017-09-13 16:53 #19 av: Hera

#15 Att behöva egentid  och att sjukligt kräva det är så olika så det finns inte. 

Du beskriver något hälsosamt.  :)

Anmäl
2017-09-13 17:12 #20 av: Sambu

Jag har full förståelse för att behovet av egentid är olika från person gill person. Att åka iväg på egen hand är hur normalt som helst, och som jag sa till henne (tror jag, eller om det var till mamma , nu blev jag osäker, haha!) jag hade tagit saken annorlunda om det kom lite mer "planerat", tex; Älskling, jag behöver snart vara lite för mig själv känner jag. Kan inte du dra iväg när du är ledig och göra nåt mysigt med din mamma, åk och träffa polarna i hemstaden, dra på en weekend som jag betalar.. Ellet nåt i den stilen och det sista med att hon ska betala var på SKÄMT, så ingen hänger upp sig på det, haha! :) Fast jag vet inte.. Jag har ju inte alls behovet på samma sätt så det kanske är just att kunna säga; Nu vill jag vara ifred precis i stunden känslan kommer som är grejen.

Och nu tycker jag du är lite hård PeterTM ;) ! Visst, hon kan nog ta energi till och från, men jag är förbaskat kär i denna lilla enegitjyv men samtidigt laddar hon upp mig så mycket mer än vad hon tar! Så passa dig ;D

Anmäl
2017-09-13 19:28 #21 av: Sarah

#19 jag skriver att jag har förståelse för att hon vill vara ifred i sitt hem när hon mår dåligt. Att vara ensam hemma är ngt av det bästa när man är trött. Jag skriver också att sättet hon gör det på inte är ok.

Anmäl
2017-09-13 19:56 #22 av: pyromanen

Tycker inte du ska frpga henne om hon tycker du ska skaffa eget. Tycker du sjålv ska välja skaffa eget, sådu kan vara "hemma", när du behöver vara hemma.

Anmäl
2017-09-13 21:36 #23 av: Hera

#21 Skrev fel. Pratade med ts.

Anmäl
2017-09-13 22:51 #24 av: PeterTM

#20 Ja kanske, men jag känner så. Jag är mer krass numera när det gäller livet och människorna jag väljer att ha i kretsen av umgänge/relationer och det du beskriver är långt över gränsen för vad jag skulle kunna acceptera på något enda plan. 

Dessutom är det för mig på det viset att kärleken skulle kvävas omedelbart av sådan behandling och attityd. Det är min ärliga och uppriktiga uppfattning om det du berättar, jag skulle vända i dörren och aldrig titta tillbaka.

Anmäl
2017-09-14 07:52 #25 av: Greta G

Alltså det är ju egentligen hennes lägenhet som du jämt är i. Du står inte inskriven där eller på kontrakt? Om hon mår dåligt och behöver vara själv har hon all rätt att be dig vara borta några dagar, det är hennes hem, du sa det själv att officiellt bor ni inte ihop. Har full förståelse att det kanske kan göras snyggare och att du tycker det är jobbigt men har själv mått fruktansvärt dåligt och om det då varit min lägenhet tycker jag att jag har rätt att få den tid själv där som skulle kunna förbättra mitt mående. 

Anmäl
2017-09-14 08:30 #26 av: Sambu

Vet du vad PeterTM, jag är ärligt talat jätte tacksam för din åsikt och att du skriver hur du ser på saken. Fasiken, var ju därför jag skrev här, för att höra hur andra tänker och tycker om situationen jag befinner mig i.

Kan för övrigt tillägga att jag fortfarande väntar på att få åka hem till tjejen. Och jag tror jag slänger iväg ett bud på en lägenhet nu. Hej och hå

Anmäl
2017-09-14 08:37 #27 av: Sambu

Hej Greta!
Kul att höra din åsikt också! Visst, det är hennes hem, inget vi skaffat oss gemensamt. Och ja, jag är där jämt, för det är vad hon också har velat. De gånger jag åkt hem till mamma eller hängt med polare, jobbat osv så skriver hon alltid att hon vill jag ska komma "hem nu". Det är en komplicerad situation och jag kan inte säga emot det du skriver, det är hennes hem. Men jag har inte direkt tvingat mig in i hennes hem heller.

Anmäl
2017-09-14 10:01 #28 av: SuperLimm

Bra att du lagt bud på en lägenhet! Tror absolut att det är bra att du har något eget. Sen kan du ju själv välja att vara där någon gång i veckan, hon kan ju vara där med dig om hon vill.

Mvh Linn

Anmäl
2017-09-14 12:22 #29 av: Shailina

fixa en lägenhet tycker jag. Jag vill inte säga "gör slut" för det där beslutar du själv, men jag tycker det är otroligt respektlöst hur tjejen behandlar dig. Må vara att du själv nu frågade om du borde åka till mamma en sväng, men ändå kan hon inte begära att du inte skall skaffa eget boende och sen inte få komma hem igen när du vill. Skaffa ett eget boende, och jag tycker du även borde börja spendera lite egentid i lägenheten när du väl har en. Det är inte för att visa något hämd, eller för att du skall göra slut, utan för att jag tror det skulle vara hälsosamt för dig att spendera egentid även om du är med tjejen. Framst får du chans att sakna hon en kort stund och komma i håg varför du älskar hon (den dagen du inte känner saknad och inte kommer i håg varför du älskar hon är det nog dags att göra slut!) och även hon får känna på ensamheten som hon behöver. Och inte minst behöver du inte gå och undra när kan du få komma hem igen. Du har ett hem. 

“A single dream is more powerful than a thousand realities.” 
― J.R.R. Tolkien
http://www.fyllepenna.net

Anmäl
2017-09-15 07:52 #30 av: Sambu

Det kommer bli varsitt boende, det är vad hon vill och behöver. Hon ska få stöd i hemmet också, då antar jag att det inte funkar att vara sambo heller..?

Jag vet, jag borde bara vara stöttande och förstående i det här. Dock är jag rätt knäckt över det som händer, att hon pang bom från ingenstans vill att vi har varsitt. Från att vi började träffas igen, slutet på maj, början på juni så har vi mer eller mindre bott ihop. OCH FÖRTYDLIGAR, jag har hört mig för så hon inte känner stt jag klampar på hennes revir. De gånger jag åkt iväg har hon skrivit flertalet gånger hur hon vill jag kommer "hem".
Tror det är därför det är svårt för mig, för att det vände på en dag. Målade om hela hennes kök och det tog sin lilla tid (under min semester), kanske blev det för mkt eftersom jag inte är van målare och stöka till en del under tiden... Vitt och fint blev det slutligen.

Anmäl
2017-09-15 09:17 #31 av: _Fisken

Jäkligt svårt å vara kär och "tillsammans" med en sån person faktiskt. Sen kan man ha som ursäkt att man är "superkär" i henne men faktum kvarstår:  Du blir  misshandlad. Det finns nåt som heter "Omöjlig kärlek" och det kanske är så att hon är det för dig i långa loppet. Det blir för mycket "upp o ner".
Eller ska du skaffa dig en mer "rycka-på-axlarna"-mentalitet men en sån kan vara svårt att konvertera till. 

Anmäl
2017-09-17 23:57 #32 av: Sambu

Jag känner att jag måste skriva nåt. Det var förra söndagen jag fick åka hem till min mor och här är jag än. Jag har inte träffat min tjej på en vecka... Jag vet, det är väl ingen tid, men i denna situation känns det som en evighet.
Jag känner mig så uppgiven. Jag känner mig tom.. Jag förstår liksom inte vad som händer. För en vecka sen var jag där och hade inte en tanke på annat, nu går jag och letar lägenhet..
Jag är vilsen.

Anmäl
2017-09-18 06:39 #33 av: idamadelenemoren

Åh, de smärtar mig att läsa detta, jag förstår din ångest, verkligen! Jag har själv varit i bådas sits. Mitt ex bodde hos mig (precis som du inte skriven där osv) och han va arbetslös så han va ALLTID hemma. Jag höll på att bli helt galen faktiskt. Men istället för att be honom dra så åkte faktiskt jag iväg. Kändes lättast så, så även om det är hennes lägenhet så står jag verkligen inte bakom hennes beslut!

Jag har även varit den som fått flytta på mig på grund av den andra människans val, och de är inte himla roligt faktiskt. Sambon fick något frispel i november om att vi inte skulle va tsm längre, även fast jag fortfarande bodde hos honom tills vidare liksom. I december gjorde han ett felsteg, och jag hämtade mina grejer därifrån och letade lägenhet. Fick flytta in i lägenheten den 14 januari, men för att vara ärlig så spenderade jag inte en enda natt i den. Jag gick dit och hämtade posten, men mer än så var det inte. Han tjatade om att jag skulle säga upp den för de va onödiga pengar, men jag envisades ändå med att ha den kvar. I juni sa jag upp den, efter att vi skaffade valp tillsammans, då kändes de verkligen som en onödig utgift.

Så nej, de är inte väldans kul att bli flyttad på, miljoner tankar hinner snurra i huvet, men du kanske kan hitta en väldigt billig lägenhet? Ifall de skulle sätta spurt på henne så hon känner att hon vill bli sambos "på riktigt"? Istället för att du går och köper en dyr lägenhet och betalat tusenlappar på den, och sen som jag bara går dit och hämtar posten. Skulle de va så att de går åt andra hållet, att ni glider ifrån varandra så har du ju en "skitlägenhet" i väntan på att hitta drömstället :)

Anmäl
2017-09-18 07:47 #34 av: Greta G

Är inte det viktigaste nu att din flickvän blir frisk? Att hon får må bra så ni i framtiden kan leva och må bra tillsammans? Känns som du fokuserar på fel saker. Förstår att det kan kännas tufft men det är fruktansvärt tufft att inte få den space man behöver när man mår väldigt dåligt. Då känner man heller inte särskilt mycket för någon annan, dvs du kan förlora henne för att hennes känslor försvinner i sjukdomstillståndet. Hoppas det löser sig för er båda och att hon mår bättre när hon fått lite space. 

Anmäl
2017-09-19 07:27 #35 av: Sambu

Det är klart det är viktigast att hon mår bra och får bli frisk Greta! Hur tänker du när du säger att jag fokuserar på fel saker? Jag vill ju vara den bästa jag kan för henne oavsett situation i livet men just nu känner jag en slags känsla av hjälplöshet och kan inte riktigt vara den jag borde för mina egna känslor och tankar svämmar över.. :/

Anmäl
2017-09-19 11:02 #36 av: Greta G

Jag tänker att du fokuserar mest på vad som är jobbigt för dig, och självklart har du rätt till det eftersom det är du som skriver här och behöver ventilera men du fokuserar mest på hur jobbigt det är för dig att inte få komma hem och att du måste hitta nytt boende och kanske inte hur du ska kunna stötta henne i att må bättre. Du får se din flytt som  ett steg i att hon ska bli bättre, bli kanske mer självständig och inte bara behöva dig för att styra med allt utan att när ni ses så gör ni saker som stärker er relation. Jag kanske är helt ute och cyklar med mina "goda" råd, det är svårt när man har så lite kött på benen i allt som har hänt och är. 

Anmäl
2017-09-19 12:32 #37 av: Hera

#36 Läser vi olika trådar?

Ts har vad jag kan se gjort det han kan för att hon ska må bra. Han finns där när hon ber honom och han åker när hon ber honom.

Var finns stödet för honom? Han mår inte bra men du anser att hennes känslor är viktigare?

Vet du hur svårt det är att få boende idag? Hur det är att bli bortkastad om och om igen av den man älskar och gör allt för? Att INTE FÅ KOMMA HEM?

Klart som tusan att han hamnar i fokus när det är HAN som lider av det.

Anmäl
2017-09-20 11:57 #38 av: Sambu

Jag vill bara säga tack för alla era svar och åsikter om saken ifråga, oavsett hur ni ser på situationen. Jag blir så glad att det finns främmande folk där ute som tar sig tid och delar med sig. Tack!! <3

Situationen är inte enkel. Vår historia är inte enkel. Jag har en fråga till er där ute, tror ni jag ska tvivla på hennes känslor? I min värld vill jag ha henne vid min sida oavsett om jag mår bra eller dåligt.. Nu kan jag inte sätta mig in i hennes fruktansvärt dåliga mående, men ändå. Hur tänker ni där?

Anmäl
2017-09-20 21:08 #39 av: Sambu

Igår fråga jag henne hur det gått med mötet på psykiatrin. Hon berättade här om dagen att hon skulle dit och jag ville bara höra mig för hur det gått. När hon svara gjorde hon det ganska otrevligt och dessutom att hon inte vill prata om det.. Fine, det behöver hon inte, men jag tycker väl kanske inte jag förtjänar att hon svarar mig otrevligt och kallt..? Jag blev ganska ledsen av hennes attityd och faktiskt även ovilja att dela med sig av hur det gått.. Jag stod på jobbet och svarade att det är bättre hon hör av sig när hon känner för att prata med mig och även på ett schysstare sätt.
Senare på eftermiddagen fick jag ca 10sms om att bredbandet inte funka och hur värdelöst det var (jag har ordnat bredbandet via mitt jobb). Jag stod då med en kund och vare sig hörde eller såg att hon skrev. Hennes sms gjorde mig så arg och ledsen och samtidigt som jag höll på med nästa kund ordna jag så bredbandet kom igång igen. Där är vi och inte snackat mer.

Anmäl
2017-09-20 21:11 #40 av: Maria

#39 Din sambo beter sig verkligen inte OK . Hur kan du acceptera det?

/Maria

 

Anmäl
2017-09-20 21:17 #41 av: Sambu

Vet inte... För hennes mående är som det är och om jag vill vara med henne så får jag lära mig acceptera läget just nu..

Anmäl
2017-09-20 21:20 #42 av: Maria

Bara för att man mår dåligt så behöver man ju inte behandla sina kära som skit.

/Maria

 

Anmäl
2017-09-20 21:23 #43 av: Sambu

men jag tvivlar, tvivlar på om hennes känslor för mig är där på riktigt. Jag VET att hon älskar mig, men älska kan man göra på olika vis. Jag är rädd att det djupt där inne i henne kanske handlar om att hon inte har DE känslorna för mig.

Anmäl
2017-09-20 21:25 #44 av: Maria

J#43 Jag tror tyvärr du har rätt.

Det verkar bara som om hon utnyttjar dig.

/Maria

 

Anmäl
2017-09-20 21:26 #45 av: pyromanen

Du ska inte acceptera att bli så otrevligt bemött. Säg ifrån lungt och respektfullt och samtidigt tydligt. Accepterar du/ser genom fingrar med att hon behandlar dig så lär eran relation bli allt mer knasig/dysfunktionell/inte frisk.

Anmäl
2017-09-21 07:33 #46 av: Sambu

Ja hörni, jag vet inte..

Anmäl
2017-09-21 09:02 #47 av: Hera

Jag hade aldrig accepterat det.

Man får må dåligt. Men det är aldrig ok att behandla andra dåligt för det.

Anmäl
2017-09-21 09:14 #48 av: 134643

#46 Min pojkvän var rätt så djupt deprimerad i ungefär ett halvår. Han hade definitivt sina elaka dagar där han behandlade mig riktigt dåligt - han orkade verkligen inte bry sig om mig. Han orkade ju inte ens bry sig om sig själv. Det som gjorde att jag orkade var att han ibland hade stunder där han kunde förklara hur mycket jag betydde för honom och att han fortfarande älskade mig och ville vara med mig. Jag trodde ändå genom hela den här tiden att han fortfarande ville vara med mig, bara att orken inte fanns att engagera sig.

För oss så löste det sig, men som sagt så visste jag att det hade med honom att göra och inte oss. Om din magkänsla säger dig motsatsen så ska du nog lyssna på den. När du skriver så låter det som att hon utnyttjar dig, för även om man mår dåligt så kan man inte kräva saker av andra på samma sätt som hon gör mot dig.

She needed a hero, so that's what she became. Medarbetare på tonåringarSkrattar
http://letsflyawaytowonderland.tumblr.com/ - Woop woop Regnbåge

Anmäl
2017-09-21 10:40 #49 av: Sambu

Hur var din pojkvän i sin depression?
Jag tror anledningen att jag stundvis känner mig osäker är pga att hon tidigare varit osäker på sina känslor. Eller ja, tom varit säker på att det inte fanns några.. Då i den vevan blev hon även började hon träffa en nära killkompis och det blev väl lite känslor där. Jag vet inte egentligen varför, men hon ville ha mig tillbaka och jag åkte dit.

Anmäl
2017-09-21 10:43 #50 av: Sambu

Detta var ungefär ett år sedan. Sen höll vi ihop till strax efter nyår. Sen kom en ny smäll av bla hennes behov av att vara själv och jag fick veta mer om hennes "sommarflirt" med vännen. Då bodde jag på annan ort och bröt ihop och bröt upp. Sen hördes vi inte förens i våras och ny är vi dä vi är.

Anmäl
2017-09-21 11:09 #51 av: Maria

Det låter som hon bara utnyttjar dig. Hon är inte mer sjuk än att hon kan ha "affärer" vid sidan om och du duger bara när det passar henneArg

/Maria

 

Anmäl
2017-09-21 11:34 #52 av: freyya_

#50 Av det du skriver låter det mer och mer som att du är en trygghet och ett säkert kort för henne. När det inte finns något annat intressant omkring henne vet hon att du tar hand om henne, springer hennes ärenden osv. Hon tycker säkert om dig, men det verkar inte som att hon faktiskt bryr sig om dig och respekterar dig.

Undrar mer när nästa flört eller tillfälliga kärlek dyker upp för henne? Har det hänt flera gånger på så kort tid känner hon nog inte nog starkt för dig tyvärr. Känns inte i detta fallet som att det skulle handla om att hon vore polyamorös. Hur som helst behandlar hon dig inte rätt. Oavsett hur hon mår förtjänar du bättre.

Anmäl
2017-09-21 12:56 #53 av: Hera

#49 Mitt råd är att du lämnar och inte går tillbaka. Du är en dörrmatta tyvärr. Den känslan får jag i alla fall. 

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.