Allmänt

orolig partner

2017-09-13 19:41 #0 av: s-berg

Jag är en kvinna 29 år och min nya partner är så extremt orolig för mig att jag börjar bli irriterad.

Jag får inte gå hem från jobbet när jag slutar  21.00 på kvällen för det finns mördare och våldtäktsmän efter vägarna. Likaså när jag börjar jobba kl 7.00 på morgonen får jag inte promenera till jobbet för det är farligt att vara ute ensam efter vägarna. Han skjutsar och hämtar och tar ledigt för min skull så det inte ska hända mig något farligt efter vägarna. Jag blir irriterad när jag slutar jobbet och han står där ute och väntar med bilen och jag vill GÅ.

Jag vet att det finns en bakgrund då hans ex blev misshandlad våldtagen och fått men för livet och det hände inte ens när det var mörkt ute utan på en skogsväg mitt på ljusa dagen.

Jättehemskt, ja! Men man ska väl som kvinna våga promenera till/från jobbet ändå? Jag orkar inte gå omkring och vara rädd för sånt som KAN hända, jag vill känna mig fri att kunna vara utomhus ensam utan att min partner nära på skiter på sig innan han hört att jag kommit hem oskadd.

Jag har sagt att han borde prata med någon om sin oro för att saker ska hända men han säger att han bara är sunt försiktig och att det ÄR dumt att gå ut ensam tidigt på morgonen och efter 21 på kvällen. 

Ska det vara så?

Anmäl
2017-09-13 19:42 #1 av: s-berg

glömde säga att det är 2 km till jobbet som jag brukar gå

Anmäl
2017-09-13 20:07 #2 av: vendelay

Jag förstår hans rädsla men ärligt talat tycker jag att det är jäkligt respektlöst att inte låta dig gå om du vill. Jag hade blivit extremt arg på min sambo om det hade hänt mellan oss.

Veganism Savvity (English)
Vegan iFokus (svenska)

Anmäl
2017-09-13 21:07 #3 av: Kalli

Jag har upplevt något liknande fast med lite annan bakgrund. Men så starkt kontrollbehov, även om man kan ha förståelse i detta fallet, är inte okej. Förstår som sagt att det han upplevt satt spår men det är något han måste jobba på, inte lägga på dig.

Anmäl
2017-09-13 21:14 #4 av: pyromanen

Om hans rädsla får styra ditt liv då blir ju rädlan permanentat än mer, inte bara i honom utan även i er relation.
Nej! Om du bedömer det är trygg väg du ska gå och vill gå så stå på dig. Protesterar han så kräv han ska söka hjälp för sin rädsla.

Anmäl
2017-09-14 07:13 #5 av: SuperLimm

Kan du inte säga till han att om han vill möta dig efter jobbet så får han gå? Inte hämta dig med bilen. Sen borde han som de andra säger få hjälp.

Mvh Linn

Anmäl
2017-09-14 08:50 #6 av: Sarah

Nej nej nej! Osunt och obehagligt kontrollbehov förklätt gulliga intentioner. När det här är normaliserat, vad är nästa sak han kommer hindra dig göra?

Anmäl
2017-09-14 15:25 #7 av: Katti

Rent psykologiskt finns säkert en stor skuld hos honom för vad som hände med hans f d. För att "sona" den skulden vill han ha full kontroll så något liknande inte skulle kunna hända dig. I hans hjärna tar det slut där. Han kan liksom inte ta in hur det påverkar dig eller att det blir väldigt negativt för er relation. Jag tror att han i allra högsta grad behöver professionell hjälp  att bearbeta det som hände.

Sajtvärd på Kennel iFokus, medarbetare på BARF iFokus

Kennel Min Bästa Vän & Skullebo kaningård

Anmäl
2017-09-14 16:08 #8 av: s-berg

#6 Nej nej han är verkligen inte kontrollerande eller svartsjuk på något sätt när det gäller vilka jag träffar osv. (Ifall det var det du syftade på) Att jag har vänner av båda kön som jag träffar när han inte är med osv är inget han "oroar" sig för alls. Det är just när jag ska gå någonstans utomhus och inte har någon att följas med som han reagerar.

Anmäl
2017-09-14 16:42 #9 av: Elinmatsdotter

Om det bara är att han menar väl och inte är kontrollerande Kan ni kanske prova att du smsar när du lämnar jobb och sen en gång till när du är hemma. Sätt en tid på hur långt tid det kan ta innan han får lov att bli orolig o höra av sig.
Så har jag och min sambo löst det när jag är ute o tränar hästarna för han är väldigt orolig att jag ska bli avlasta så illa att jag tappar medvetandet, nu vet han i stället var jag är och hur länge och behöver inte oroa sig i onödan och jag vet att jag blir hittad om något skulle hända.
Du kanske även kan ha med dig typ sprey eller ha igång en överfallsapp för att ge honom yterliggare trygghet.
Rädslan bottnar säkert i känslan "jag borde varit där" visar du bara att du är medveten om faran och hans oro men klarar dig själv så kommer det säkert lägga sig och gör det inte det så får man hitta en annan lösning.

Anmäl
2017-09-16 14:14 #10 av: Duvethon

Mot bakgrund till att er relation är bra i övrigt, så håller jag inte med andra om att hans beteende är på väg att eskalera till något "farligt". Våldsamma partners brukar ha svårigheter med sin partner träffar andra, i synnerhet av samma kön.

Förstår att händelsen har påverkat din partner. Förmodligen skuldbelägger han sig själv och vill förhindra att något liknande händer dig. Mitt råd är att ni sätter er ner i lugn och ro och att du förklarar för honom att detta begränsar dig men att du förstår hans rädsla. Kanske kan ni gå till en terapeut? Jag tror att han måste bearbeta händelsen.

Jag kan själv känna ett stort obehag över att vistas ute sent på kvällen. Däremot försöker jag inte begränsas av det, då de inte är vårat ansvar att inte utsätta oss för farliga situationer - det är våldtäktsmännen som ska skuldbeläggas. Inte vi.

Anmäl
2017-09-16 18:51 #11 av: Ambrose

Kan ni hitta en medelväg där du får ha din frihet utan att han behöver oroa sig? 

Jag tänker pepparspray, överfallslarm, ett sms innan du lämar jobbet/när du har kommit fram.

Och i sammband med det att han får träffa en psykolog och prata om detta?

Extra jobb från din sida ja, men även han får dra sitt strå med psykologen, så kan ni förhoppningsvis fasa ut alla dessa grejer med tiden.

//Ambrose

Följ gärna bloggen om min Rottweiler valp på www.rottie.blogg.se

Anmäl
2017-09-16 20:46 #12 av: pyromanen

#11 låter helt sjukt att utrusta sig med pepparspray och överfallslarm om hon inte är rädd alls. Nej, problemet finns inuti honom och behöver behandlas där!

Anmäl
2017-09-16 22:27 #13 av: Katti

#10 skrev "Det är inte är vårat ansvar att inte utsätta oss för farliga situationer - det är våldtäktsmännen som ska skuldbeläggas. Inte vi."

Jo, ja, men det hjälper ju knappast att sitta med den tanken när något verkligen har hänt. Så klart måste man undvika att utsätta sig för risker, men inom rimliga gränser. Prcis som man faktiskt ser sig för innan man går över vägen vid ett övergångsställe även om bilisterna har skyldighet att stanna för fotgängare. Att alla inte gör det är ju tyvärr en realitet som vi måste förhålla oss till. När man ligger på sjukhuset med hjärnskakning och 17 brutna ben i kroppen känns det nog inte så mycket bättre för att man hade rätt att gå och bilisten begick ett brott.

Sajtvärd på Kennel iFokus, medarbetare på BARF iFokus

Kennel Min Bästa Vän & Skullebo kaningård

Anmäl
2017-09-17 02:40 #14 av: Duvethon

#13 Jo, jag håller med dig. Med inlägget menar jag att det är samhället som skuldbelägger kvinnor istället för männen. Problemet är att det ofta talas om kvinnor som utsätter sig för att vistas på "farliga" platser. Håller med dig om att det är en realitet som vi tyvärr måste förhålla oss till men det kanske är dags att flytta fokus till FÖRBRYTAREN och inte till offret. Iaf hur media vinklar det.

Anmäl
2017-09-17 16:44 #15 av: idamadelenemoren

Ni kan inte kompromissa lite då? Att du för gå hem/dit, men kanske pratar i telefon med honom hela vägen. De kanske hjälper honom att slappna av lite? Står dock med samma "problem". Han är så otroligt nojig att de ska hända något, så han vill gärna inte ens att jag går ut med hundarna ensam.. brukar säga att han ska lugna ner sig lite och att jag inte går långt när jag springer ut med dem sena kvällar eller nätter. Då är de ändå jag som blivit utsatt, misshandlad och våldtagen tidigare i livet men jag har bestämt mig för att jag inte tänker vara rädd resten av livet. Dessutom har jag hund med mig 99% av gångerna jag kluver utanför dörren, och telefon till hands så jag känner mig säkrare än om jag skulle vara helt ensam

Anmäl
2017-09-17 17:18 #16 av: Ambrose

#12 Ja det finns i honom, men det är inte så att man kanske vill hjälpa den man älskar att må bra? Inte vet jag.. trodde det var så kärlek fungerade... ge och ta...

//Ambrose

Följ gärna bloggen om min Rottweiler valp på www.rottie.blogg.se

Anmäl
2017-09-17 17:46 #17 av: Kalli

#16: Inte på bekostnad av att man själv mår dåligt.

Och med tanke på hans erfarenhet är nog inte vad han behöver bekräftelse på sin oro utan hjälp med sina tankar.

Anmäl
2017-09-18 12:30 #18 av: Ambrose

#17 Så istället för att man ger honom tid med att arbeta med sitt problem, slipper besvären med att han ska hämta hela tiden och ändå hittar ett sätt där han kan känna sig tryggare, så är det bättre att lägga över alla problemen och skulden på honom bara för att man själv absolut inte ska ha något extrajobb?

Eftersom världen ju är fluffig med rosa moln och man absolut inte kan tänkt sig att jobba igenom en svår period för sin partners skull?

//Ambrose

Följ gärna bloggen om min Rottweiler valp på www.rottie.blogg.se

Anmäl
2017-09-18 13:12 #19 av: ellips

Pepparsprej eller överfallslarm tycker jag inte alls var ett dåligt råd. Det är ju tyvärr den tråkiga sanningen att det regelbundet begås brott i form av våldtäkter, misshandel och mord. Jag har aldrig råkat ut för någonting själv men undviker helst ändå att gå promenader ensam efter att det blivit mörkt ute.  Jättetråkigt att man ska behöva känna sig rädd att något ska hända för att man går ut ensam.

Anmäl
2017-09-18 14:49 #20 av: Gronstedt

#18: Hur stora begränsningar i den personliga friheten tycker du kvinnor är skyldiga att acceptera för att deras partner vägrar beakta deras integritet? Under hur lång tid är kvinnor skyldiga att låta äga och styra sig av andra för att dessa andra inte kan hantera sina egna problem?

TS har knappast förbjudit partnern att ta itu med sitt problem. TS har inte ens antytt att hon vill hindra partnern från att oroa sig så mycket han vill och gitter. Hon har bara antytt att hon tycker att han inte ska frihetsberöva henne mot hennes vilja. En enligt min uppfattning fullkomligt skälig önskan.

Anmäl
2017-09-18 17:46 #21 av: Ambrose

#20 Mitt första antagande om en annan människa som jag varken känner eller har träffat är inte att personen i fråga vill "äga" något.

Jag tänker istället förutsätta att det är som TS säger. Pojkvännen bryr sig genuint om hennes välmående och har tidigare erfarenheter som djup har sårat hans tilltro till världen och de potentiella "faror" som finns där.

Hade du sagt samma sak om det var en kille som skrev här att hans tjej inte ville att han tog vagnen hem på kvällen efter att han hade varit ute och festat, utan istället hämtade honom. För att hennes tidigare pojkvän hade blivit grovt misshandlad på väg hem efter en utekväll?

//Ambrose

Följ gärna bloggen om min Rottweiler valp på www.rottie.blogg.se

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.