Annons:
Etikettförhållande
Läst 1456 ggr
[jenny-]1
2017-10-17 01:30

Från sambo till särbo

Hej! Ni som vill ha bakgrund, läs hela, ni som bara vill se frågan - läs sista raderna! :) Jag och min sambo flyttade ihop alldeles för tidigt efter vi träffats. Vl har bott ihop strax under ett år och allt som rör samboendet (ekonomi, matlagning, städ osv) har funkat jättebra. Dock har jag problem sen tidigare förhållanden gällande våldtäkt (av två olika pojkvänner), otrohet (en av de tidigare nämnda två) samt rejäla sänkningar. Haft ett rätt välfungerande förhållande efter det där vi slutade som vänner när vi ville olika med livet. Det fläckade av sig som bara den i våras med svartsjuka (jag vet, jag skäms) och jag tog till slut tag i mina problem. Har gått hos psykolog varje vecka och kommit bra långt. Mår så mycket bättre och kan hantera den lilla svartsjukan som finns kvar bra). Har tyvärr under tiden vart med om två bortgångar och blev drabbad av en blodpropp själv pga p-piller. Trots denna sorgen och "livsomställningen" har jag skött mitt mående bra och har hanterat allt i relationen bättre. Dock har jag haft ett större närhetsbehov som bottnar lite i att jag vill ha bekräftelse från min partner i kramar och pussar. Han har inte alls stort närhetsbehov. Dock har vi bestämt (mest på hans initiativ, men jag håller med) att vi ska bli särbos. Detta bestämdes då det fortfarande var väldigt krisigt i förhållandet. Båda står dock fortfarande fast vid beslutet och vi vet att vi älskar varann. Jag är dock lite "rädd" såklart (jag älskar ju den där vardagsbiten och tvåsamheten som att vakna ihop, komma hem till varandra osv även om jag inte är beroende av det). Vill höra positiva erfarenheter från er som har! Har hört från min psykolog att vi bör sätta upp "spelregler" kring hur särboendet ska se ut, tex ska vi ha nyckel till varandra, hur funkar det kring mat om den ena sover lite fler nätter hos den andra, vad har man för förväntningar av särboendet (tex ses mindre, flytta ihop när jag är tryggare och min tillvaro har stabiliserats, vara särbos läääänge) Hur gjorde ni? Kan tillägga att jag jobbar 100% och har gjort hela tiden och är en annars väldigt socialt fungerande människa. Har egna hobbys och vänner.

Annons:
OlgaMaria
2017-10-17 06:38
#1

Varför vill han bli särbos?

/ OlgaMaria, sajtvärd på Allergier iFokus

[jenny-]1
2017-10-17 09:08
#2

#1 För att jag har vart väldigt krävande att leva med när jag vart svartsjuk och vi haft många bråk som bottnar sig i min rädsla. Tills vi träffades hade jag tryckt undan allt som tidigare hänt i många år och när vi träffats i 3 månader och allt kändes så bra så valde jag att berätta vad jag vart med om för att jag inte vill ha såna hemligheter det honom. Tyvärr släppte då också alla spärrar eftersom jag inte hade bearbetat det. Anledningen till att vi flyttar isär och inte gör slut är dels för att han vet att allt som hände hade en väldigt stor anledning, dels att jag jobbar på det (för min egen skull såklart!) och dels att vi tror att om vi kan få ut lite distans så blir det lättare för mig att ta eget ansvar för mitt mående när jag har en låg dag. I våras hamnade han i en slags medberoendeposition. (Kan ju tillägga att hade allt vart skit hade han haft stake att lämna för länge sen. Vi är på det klara med att vi vill försöka på de här nya premisserna med att jag ser mitt egenvärde och faktiskt mår bra inifrån och ut numera)

[jenny-]1
2017-10-17 09:17
#3

Kan också tillägga att sen augusti har det verkligen hänt saker och nu funkar nästan allting men vi behöver liksom en nystart och gå lite långsammare fram den här gången. Han litar inte helt ut på att jag inte kommer "balla ur" i situationer som tidigare - vilket jag förstår! Han tror att om vi saktar ner lite och får lite distans så är det lättare att se framstegen hos oss båda istället för att fastna i gamla hjulspårtänket. Vi ska inte pausa förhållandet utan bara gå tillbaka till dejtingstadiet (och inte träffa andra). Så långt är vi överens helt och hållet. Det övriga ska vi prata om till helgen.

Sarah
2017-10-18 00:32
#4

Jag och min kille flyttade ihop ett år efter vi träffades och det var ganska jobbigt. Efter mindre än två år flyttade vi isär. Sen var vi särbos i drygt sex år och för två år sedan köpte vi hus och fick barn. Nu funkar sammanboendet väldigt bra :) under åren vi var särbos var vi väldigt avslappnade i det. Vi brydde oss inte så mycket om pengar, vem som betalade vad, eller hur ofta och mycket vi var hos varandra. Jag hade nyckel till honom men inte tvärtom, men bara för att han aldrig skulle åka ut i skogen där jag bodde om jag inte var där.

Sarah
2017-10-18 00:35
#5

Men, vi var inte i ngt dejtingstadie, vi var fortfarande i ett satsande förhållande med avsikt att leva våra liv ihop :) det var bara skönt att ha sina egna boenden.

[jenny-]1
2017-10-27 18:02
#6

#4 och 5 Tack för svar :)

Annons:
Upp till toppen
Annons: