Annons:
Läst 384 ggr
K
2024-03-14 18:24

Söker vänner, Värmland

Hej! Jag har blivit trött på att vara ensam och söker nu målmedvetet vänner som är i min ålder, runt 25-35. Något yngre fungerar också, men under 20 känner jag är för ungt. Kön spelar ingen roll, oavsett om du är trans eller cis.

Jag är en lugn och lågmäld 28-årig kille som bor i östra Värmland med min hund. Mina största intressen inkluderar:

  • Anime, som jag ser på i princip varje dag. Jag har sett över 400 stycken om man inkluderar både serier och filmer och har alltid något som jag planerar att se eller väntar på.
  • Odling. Jag har alltid något på g och speciellt nu på våren! Det är fullt av olika behållare och frön här och var som jag står och stirrar på dagligen för att få dem att växa snabbare!
  • Matlagning. Speciellt brödbakning som jag gör 2-3 gånger i månaden då allt bröd jag äter är hembakat. Jag gillar också att baka söta bröd, men det sker mer sällan. En annan sak jag gillar i köket är att göra egna recept och att göra saker ifrån scratch, såsom nudlar, saft och sylt av egenplockade bär, sushi och mochi/daifuku.
  • Hälsa. Jag tycker att nyttig kost är både intressant och god och det mesta av mina odlingar är antingen för mat, te eller kroppsvård.
  • Socialt arbete. Jag studerar mig sakta mot en undersköterskeutbildning då jag vill jobba inom psykiatrin. Om du liksom jag har ett intresse för psykiatri och psykologi så har vi redan mycket att prata om.

Jag är inte den som går ut på stan eller krogen och gillar inte att varken resa eller festa, utan trivs bra i min lugna vrå i hemmet eller ute i skogen med hunden. Vi är ute och går runt 3 timmar om dagen, så det är ovanligt att vi inte dagligen går i skogen. Desto mer på hösten då vi plockar en hel del blåbär, lingon och kantareller.

Eftersom jag inte har haft någon vän sedan 2018 så är jag väldigt ringrostig på det här med att vara social och kommer att behöva ta det försiktigt i början, men jag vill gärna börja med att inleda kontakter över iFokus och se hur det känns mellan oss.

Jag kommer oundvikligen att behöva tänja på min bekvämlighet och i och med min osäkerhet kring vänskap så är det fördelaktigt om du är mer drivande och säker i sociala sammanhang, men det är inget krav.

Det hade varit kul att ha någon att ta hundpromenader med eller till en början bara ses för att prata om lite allt möjligt medan vi bläddrar i böcker på biblioteket eller fönstershoppar. Ett av mina mål är att ha någon att spontanträffa en eller ett par gånger i veckan i mån av ork och vilja hos oss båda.

Välkommen med ditt meddelande om detta låter intressant!

Annons:
Sindri
2024-03-14 22:15
#1

Här är lite tankar från en tant som varken är i lämplig ålder eller bor i Värmland.
Men jag vurmar för föreningsliv. I en förening kan man ofta engagera sig så mycket eller lite man kan och vill. Eftersom du (liksom jag) gillar att odla vill jag tipsa om Riksförbundet Svensk Trädgård. Jag är medlem där och i min kommun finns en lokalavdelning. Där kan man vara så aktiv man vill, skriva inlägg på FB (om det finns en sida). Man får också tips och råd, kan gå på trädgårdsvandringar, fröbytardagar etc. Men det är antagligen mest äldre tanter liksom jag, och du kanske inte får nära vänner där på det sätt du önskat, men du tränar på sociala kontakter och får i alla fall vänner som delar ditt intresse.
Här är alla lokalföreningar som finns i Värmland:
https://svensktradgard.se/tradgardsforeningar/?pageindex=1&county=v%C3%A4rmland

Sedan finns det kanske andra föreningar där du bor som kan vara intressanta, kanske en hundklubb, bokcirkel etc. Det kan vara bra att börja med att bekanta sig med människor lite på avstånd och sedan se om man hittar fler beröringspunkter och något som kan växa till vänskap.
Titta på din kommuns hemsida om det finns uppräknat föreningar där. Och eftersom du utbildar dig inom vården kanske det finns en kris- och beredskapsgrupp där(eller så behöver kommunen starta en). Med dina kunskaper kan du bli en viktig tillgång för att t ex utbilda i hjärt- lungräddning, vara med på övningar.
Ta allt som träning för att våga komma andra nära och ta initiativ till bekantskap och kanske senare vänskap.
Hoppas också att du får lite napp på din direkta fråga. Vad tuff du är som i alla fall tar detta initiativ. Hoppas du får lite napp.

K
2024-03-15 22:17
#2

Tack Sindri för tipsen!

Jag försökte att hålla inlägget lite kort vilket uteslöt en hel del information, men jag ska förklara min situation lite mer.

Intressant att det finns en trädgårdsförening här! Det visste jag faktiskt inte! Oftast brukar det ligga i Karlstad och jag mår verkligen inte bra av den storstadskänslan som det erbjuder.

Jag har superbra äldre grannar som jag pratar odling med ofta och vi ger ofta varandra fröer, plantor och hjälps åt med vattning och annat som hör till. Vi delar också bakning som intresse så vi delar med oss där med. De är fantastiska, men vi är i olika livsstadier vilket krockar för mig när det kommer till att umgås även om jag tycker jättemycket om dem och känner mig väldigt lyckligt lottad som har dem.

Jag ska höra med dem om de vet om några föreningar här! Det hade varit kul att komma in i någonting även om det bara innebär träning och umgänge, som du pekade på. De kanske rentav skulle vilja följa med.

Jag går redan på daglig verksamhet två dagar i veckan för att träna på det sociala, men jag har efter runt 1,5 år fortfarande inte kunnat få kontakt med någon därborta. Det är för svårt och jag sitter alltid själv med något istället även fastän jag ofta fantiserar om att vara med dem eftersom de verkar vara ett härligt gäng. På sin höjd så delar jag en mening eller två med någon av handledarna när de frågar hur det är med mig, till exempel.

Samma sak med Brukshundklubben som jag försökte bli aktiv i med att både gå dit och umgås och titta på kurstillfällena. Jag lyckas inte spräcka bubblan utan behöver fångas upp av någon, vilket är varför jag tyckte att iFokus hade varit ett bra första konkret steg då det andra inte funkar.

Sedan så försvårar det också då jag har svårt att vara hemifrån eftersom jag känner mig så isolerad i min bubbla och längtar hem till min hund som jag hellre umgås med än att hitta på någonting som jag inte är superintresserad av. Det krävs ett mycket stort intresse för att jag ska betala den energin som krävs.

Vi är däremot anmälda till två hundkurser via Medborgarskolan nu i vår och förhoppningsvis kan vi få med oss en kontakt eller två ifrån det, för jag vill så gärna ha en hundkontakt, speciellt då det hade varit så himla kul för min hund att ha en kompis i samma storlek. Han har stora beundrare i små format som han är alldeles för försiktig med för att våga leka tillbaka, vilket ändå gör mig väldigt stolt och glad.

Studerar gör jag också, dock nästan helt på distans i nuläget så det är bara ett onlinetillfälle i veckan vilket ägnas åt just lektionen i sig snarare än ger möjligheter att knyta kontakter. Det var också svårt när lektionerna bedrevs i klassrumsmiljö. Jag ska läsa i klassrum med många klasskompisar på undersköterskekurserna längre fram om jag kommer in med den hårda konkurrensen, men där kvarstår problemet med att jag behöver fångas upp.

Snart så är det dags för ett konvent där jag har många gamla kontakter, så jag ska verkligen försöka få kontakt med någon där. Till exempel så såg jag att en jag hade tänkt prata DnD med ska hålla i 3 olika sessioner där borta. Jag skulle absolut kunna tänka mig att åka till Karlstad för det om den tilltänkta personen kan handhålla mig tills jag är tillräckligt bekväm :)

Så det finns en hel del svårigheter, men det går att lösa med rätt förutsättningar.

Tack så mycket för dina vänliga ord! Jag har kommit väldigt långt och försöker mitt bästa fastän det är läskigt.

Sindri
2024-03-15 22:57
#3

#2: Det låter bra och som om du har en plan. Jättebra. Jag tror att jag någorlunda kan förstå hur du känner och har sett liknande hos ett par av mina barn. Jag vågade aldrig ta kontakt med andra när jag var barn och ung. Väntade alltid att någon skulle fråga mig om nåt. Om någon t ex i en studiegrupp sa - Skall vi gå och ta en fika, så trodde jag aldrig att jag var tillfrågad om man inte direkt frågade mig. Så tokigt det var, har jag ju förstått på äldre dar. Och de andra måste ju tyckt att jag var trist som inte var med på grejor, utan drog mig undan. De uppfattade det antagligen som kritik, att jag inte ville umgås med dem.
I riktigt små grupper (2-4 st) med de jag kände väl kunde jag mycket väl ta plats och babbla på.
Jag känner precis igen det du skriver om bubbla. Jag har levt mycket i min egen bubbla. Vid olika åldrar och när det hänt omvälvande saker (positiva eller negativa) så har det känts som om jag kommit ut i en bubbla lite utanför den jag var i tidigare. Om du fattar vad jag menar?
Så har min värld undan för undan utvidgats.
Jag hörde en sak på radio för ett tag sedan när man pratade om självförtroende och det stämmer så väl in på hur jag har känt mig under min uppväxt. Man pratade om begreppet självmedvetenhet som ett hinder för att kunna känna sig naturlig med andra.
Som att om man kommer in i ett rum (bokstavligt eller bildligt) är man så oerhört bekymrad över sig själv, hur man går, hur man ser ut, vad man säger, hur man är klädd. Och så säker på att alla ser kritiskt på en, bedömer och dömer. Känner du igen det? Jag fick en sån himla aha-upplevelse när jag hörde det.
Precis så var det för mig. Det där gjorde att jag inte kunde ta in de andra, inte kunde möta och bemöta dem. På så sätt verkar man distanserad och ointresserad och då blir det svårt för andra att ta kontakt med en.

Jag är rätt gammal nu och det är så himla skönt socialt sett, för nu bryr jag mig inte. Jag är bara en gammal tant och ingen bryr sig väl om mig, därför kan jag vara mer "den jag är". Jag kan vara väldigt extrovert och sällskaplig, men jag är också mån om att tillåta mig själv att krypa in i min lilla bubbla och vara med bara mig - för jag trivs med det. Har alltid massor med saker att göra.
Det kommer du kanske också att vilja göra hela livet - inget fel med det.

Det är superläskigt att börja prata med främmande, men vad kan hända liksom? Ingen kommer att klippa till dig för att du tilltalar dem, och du kommer inte att bli sjuk. Det finns en väldigt fin dikt av Ingrid Sjöstrand som handlar precis om det här, mig fick den verkligen att tänka efter. Det allra läskigaste i livet har vi redan gjort - och vi överlevde!
Den heter Kvällsdikt:
”En gång började du gå
du släppte tingen omkring dej
och kastade dej ut på golvet
utan att hålla i någonting
Gör om det!
Gör om det!”

Upp till toppen
Annons: