# Hat och heder Author: [Borttaget] Min relation med familjen blir värre, jag försöker stå ut tills jag blir 19 och flyttar ut samt bryta kontakten med dem ( är 16) men ibland känns allt hopplöst... Och jag vill ta självmord. Har tom varit 100% säker på att jag vill det. Och ler när jag tänker på tanken med att lämmna alla dessa okunniga människor. Tänker berätta varför jag har fått sån hat emot min familj. När jag var liten så var jag ett väldigt snällt barn. Jag satt för det mesta still och var tyst. Vågade inte göra så mycket om man säger så. Barn är ju för det mesta rörliga och lekfulla. Iallafall detta ledde till att jag blev sexuellt utnyttjad av min egna BROR. Han är tio år äldre än mig, jag var ungefär 6 år och han 16 år första gången det hände. Det blev inte "fullbordat" om man säger så. Utan han rörde, smekte och la in saker (mesta dels frukt och grönsaker) in i min lilla vagina. Jag blev helt knäsvag och trodde att den skulle fastna där inne... Vid 7 års ålder så började jag onanera, allt som han lärde mig. När min mamma kom på mig så svärdet hon och slog mig, misshandlade. Och även vred hårt i mitt underliv och drog i håret mm och jag skrek av smärta. När jag sedan berättade till mina storasystrar som är 6 och 11 år äldre än mig så sa de det till min Mama. Hon frågade min bror om detta var sant och han kom till mig, jag var 7 och han 17 han skrek och skulle nästan boxa mig NÄMN ALDRIG MITT NAMN!!! FATTAR DU!!?!! Skrek han och jag grät och skrek att jag inte gjort något. Sexuella utnyttjandet upphörde efter ett tag men började sedan igen. Den här gången vågade jag inte säga till någon. Och nekade när dom frågade. När jag var 10 år så sa han att han skulle köpa en kanin till mig om jag sög av honom, och jag är ju galen i djur så jag gjorde det. Detta höll på ända tills jag blev 12 år. Då Upphörde det. När jag var 13 år utvecklade jag en ätstörning och fick anorexi. Min mamma sa saker som att jag blivit ful, att jag var slö och inte fattade saker korrekt och att bag inte gjorde hushållsarbetet. Jag hatatde min bror och hon tvingade mig att prata med honom osv. Jag hade fått utslag på hela kroppen en gång och hon tvingade mig att visa min mage för honom, jag vägrade och hon blev arg. Men sket i det. Jag mådde hemskt. När jag var 14 år så åkte vi på semester. Min pappa ville att jag skulle vara tsm med en kille som jag inte alls gillade, han var min egna kusin och det är såklart jävligt vidrigt (i mina ögon) jag gillade han som bror. Och han sa saker som att han inte brydde sig om mig längre och att han inte var min pappa. Både min mamma och min pappa ville att jag skulle "gifta" mig med honom i framtiden. Och det känndes som att jag skulle giftas bort, De Pressade mig till att säga ja, (sa såklart NEJ) Jag mådde ännu värre. Min syster var för upptagen med sin pojkvän men brydde sig ändå och stöttade mig och bråkade med dem. När vi kom hem så bad pappa om ursäkt och sånt skit. Min andra bror som är 24 bråkade oxo med dom och blev fett arg och så.. Men gillar inte han heller för han tänker bara på att "vi är vi, vi har våran kultur" jag förstår inte sånt där. Varför kan inte jag ha mitt liv och mina val. Varför måste man vara bunden till sin familj ända tills man är gift? Jag äger min kropp jag ska inte spara den till en man och ägas av en man. Det är MITT LIV MIN KROPP MIT T VAL de tänker bara på heder och sånt skit. Jag kan inte fatta (Inte mina syrror heller,) vad det innebär. Alla människor föds fria. Min morsa säger att man har barn för att de ska ta hand om en i framtiden men det är inte så. Varför måste man leva upp till dem? Idag är jag bipolär. Min Mama och resten av familjen bryr sig inte (förutom systrarna) de tänker bara man lever upp till kraven av att ha heder så skitsamma hur man mår. Jag får inte ens välja egna kläder för min bror, mina föräldrar bryr sig inte om sånt eller vart jag är på kvällar hos vänner osv bara jag inte har pojkvän. Men man måste ju gå ut och träffa folk inte bara gifta sig hela tiden m okända. Fuck that liksom. Iaf behövde bara skriva av mig. Kan tillägga att idiotfan till bror som idag är 26 år går runt oj ligger med massa tjejer men ingen bryr sig så specifikt mycket och det är fortfarande jag som får skulden till allt han gör. (Mot mig) min mamma har misshandlat han som fan men det spelar ingen roll om hon tycker synd om han nu elr inte...de för sent. Tack för mig. ## Comment 1 Author: [Borttaget] Kära du, det jag läst gör ont i mitt hjärta. Du behöver be om hjälp, så att du får samtalshjälp och hjälp att ta dig därifrån. Gå till socialen och skydda dig själv. Visa inlägget här. Den största hämnden är att du fortsätter att leva, att du ser till att leva ett så bra liv du kan. ## Comment 2 Author: Aniara4 Din situation är verkligen inte ok. Du skulle behöva hjälp att komma ifrån din familj och bearbeta det du har varit med om. Jag förstår att du tänker på självmord som en väg bort, men det finns andra vägar därifrån! Socialtjänsten ska kunna hjälpa dig, kunskapen och förståelsen om din typ av situation har ökat väldigt mycket på senare år, men det varierar förstås fortfarande en del från kommun till kommun. Större städer brukar ha särskilda kompetensgrupper för "heders"-relaterade problem. Om du bor i Stockholm kan du kontakta [Origo,](http://origostockholm.se/kontakta-origo/) eller [Kruton](http://www.stockholm.se/kruton) som också har ett skyddat boende för tjejer mellan 16 och 25. Som du säger, du är snart vuxen och kan lämna din familj, men jag tycker inte att du ska behöva stå ut med att ha det så här i tre år till. Och även när du flyttat och kommit bort från dem så kommer du att ha dina minnen och erfarenheter som du behöver komma till rätta med så att de inte spökar i dina andra relationer. Ta hand om dig! Och försök ta mod till dig och berätta om din situation för någon som verkar pålitlig, en skolsköterska, någon på ungdomsmottagningen eller så. ## Comment 3 Author: vallhund Många kommuner/landsting har ungdomsmottagningar, kontakta dem. Ingen skall behöva ha det som du beskriver. mvh ## Comment 4 Author: Afturelding Åh vad jag blir ledsen för din skull. Jag hade det också jobbigt hemma, men det här... Du har redan fått bra råd, och jag hoppas du följer dem. Jag kände mest att jag var tvungen att skriva något till dig. Jag tycker du är en otroligt stark människa som ändå överlevt det här, och det finns så många mycket bättre utvägar än självmord, nu när du kommit så långt. Att du skrivit det här inlägget är jättebra, det är så himla bra av dig att försöka få hjälp.  Socialen är inte helt obekanta med sådana här situationer, det är ganska vanligt. Och du har även fått tips om två organisationer som jobbar med hedersvåld lite mer specifikt. Ta kontakt med dem, de är nog lite bättre på att förstå just din situation, och kan hjälpa till i ett soc-ärende. Där kan du också hitta andra som har varit eller är utsatta för hedersvåld. Jag är övertygad om att du kommer få den hjälp du behöver, om du bara orkar ta steget och söka den. ## Comment 5 Author: vallhund Fler möjligheter: http://bris.se/ http://www.psykiskhalsa.se/ #1 Hämnd är en en extremt destruktiv känsla/motivation. ## Comment 6 Author: [Borttaget] #5 m3nede bara att då hon ville avsluta sitt liv med den känslan, så är det ju bättre att vända den åt andra hållet Många är vi som använt det som tändvätska för att ta oss fram i livet och ja det kan fungera initialt. Säger att det viktiga är att få en samtalskontakt. Ofta upptäcker man en hel del fint med sig jsälv och livet om man vågar strida för sitt liv. ## Comment 7 Author: vallhund #6 Absolut, jag vände mig mot ordvalet **HAT** som jag uppfattar kan vara väldigt destruktivt. mvh ## Comment 8 Author: Aniara4 Du kanske också kan ha hjälp av [Somayas](http://www.somaya.se/) tjejjour (vet inte exakt vad din familj har för bakgrund) eller [Tjejzonen](http://www.tjejzonen.org/). Funderar också på det du skriver om ätstörningen och att du är bipolär, innebär det att du har en kontakt med BUP? Det borde du ha om du har blivit sjuk av din situation! I så fall kanske det finns någon du litar på där? Någon som kan stötta dig i att nu när du är lite äldre våga gå hela vägen och säga som det är och stå fast vid det så att du kan komma bort från familjen? Det är inte alls ovanligt att ett barn som far illa tar tillbaka det man sagt pga press från familjen och att det helt enkelt kräver en otrolig styrka att stå upp för sig själv mot dem som borde vara ens trygghet, när man är ett utsatt barn. Men nu när du är lite äldre och verkar ha väldigt klart för dig att det här är fel kanske du börjar bli stark nog att ta den fajten för dig själv? För det finns människor som kan hjälpa dig om du bara vågar berätta för dem hur det är i din familj. ## Comment 9 Author: [Borttaget] #7 ??????? Det ordet har jag varken skrivit el använt! ## Comment 10 Author: [Borttaget] Din familjs beteende är i min värld bortom hedersbegreppet. Visst är det inblandat, men du har blivit utsatt för övergrepp och misshandel. Du behöver ta dig bort från dem, de verkar farliga. ## Comment 11 Author: [Borttaget] Hej tack så mycket! Ja jag har kontakt men litar inte på dem eller min mamma vill att jag ska sluta gå dit. Hon rädd att splittra familjen. Det har alltid varit våld i min familj. Mycket värre än vad jag beskriver här så jag förstår inte hur dem kan vara så kallhjärtade liksom ännu mer. Jag vill verkligen härifrån men jag vågar ine. Min mamma har ett dåligt hjärttilstånd asså hon kommer typ komma i koma el nått. Och det skulle bli ännu mer bråk. Jag kan inte prata med henne heller för då kommer hon att skrika och bråka. När jag pratade om sexuella utnyttjandet för min pappa min bror (24) och min mamma så skrek hon följande HON LJUGER!! HON LJUGER SOM FAN!! HON HAR BARA TRÅKIGT SÅ HON VILL HITTA PÅ NÅGOT OM STACKARS BROR. Trots att hon vet att det är sant! Min bror sa att jag inbillade mig osv. Att jag eller han måste flytta ut . (Tror han var arg) sen började de ta upp saker som jag gjort s dom anser är "fel" det var att jag hade en ex Men man kan inte jämföra sånt.. Min syster sa att det var för att de inte ville tro att det var sant men pallar inte med deras skit nå mer. De inte så att de skulle kunna döda mig för heder. Bara misshandla psykiskt. Och i vissa fall fysiskt men för mig känns de som att familjer ska vara så . Det är sjukt men det känns så. ## Comment 12 Author: Karmatarerskanise Usch vad hemskt att läsa om din situation hemma. Du har fått bra råd. Du ska inte behöva leva med det där. Socialen borde kunna hjälpa till. ## Comment 13 Author: [Borttaget] #12 vad gör dem ? ## Comment 14 Author: Karmatarerskanise #12 En kompis fick hjälp med stöd eller om det var fosterfamilj när hon var liten. Hon kom alltså bort från hemmet! ## Comment 15 Author: [Borttaget] Kan man komma bort permanent? ## Comment 16 Author: [Borttaget] #15 Absolut, men du måste vara rak och ärlig och berätta ur hjärtat. Det viktigt att vara sann. ## Comment 17 Author: Karmatarerskanise 15 ja, om du är ärlig så finns den chansen! ## Comment 18 Author: [Borttaget] Det är för att om jag kommer bort därifrån och sedan kommer dit igen så skulle jag få ännu mer skit. ## Comment 19 Author: Gur4m1 #18 styrkekramar. Ge inte upp! MEn ta emot hjälp från utomstående. Lojaliteten mot en familj som bara ser dig som ett objekt för att höja/sänka deras familjs heder är inte en bra miljö. Berätta för de på PUB hur din situation ser ut, de har väl tystnadsplikt? Annars kontakta BRIS som säkert har svar på hur du ska göra. Detta är inte okej alls! :( Låter som en överhängande risk att du både blir misshandlad och tvingad till giftemål så som dina föräldrar behandlar dig- sen att de totalt struntat i att din bror utfört incest på dig! Klart det finns hjälp att få- att komma bort från din familj. ## Comment 20 Author: [Borttaget] Tack så mycket! Det betyder mycket för mig! Ska vänta till skolan börjar sedan ska jag ta kontakt med någon som jag börjat lita på. Är verkligen rädd men känner att jag behöver det. För mitt bästa. ## Comment 21 Author: Anna4077 Så hemskt att du får leva med detta. Håller med övriga. Jätte bra råd du fått. Du behöver inte leva så som du gör. Om du skulle komma ifrån din familj och riskerar att bli skickad tillbaka är du såpass gammal att du antingen kan säga nej eller begära att få klara dig skicka. Låt oss säga att du hamnar hos foster familj i 2år så är du myndig och ingen kan bestämma om du ska leva hos din familj. Hoppas verkligen att du får hjälp att hitta en lösning på detta! ## Comment 22 Author: Gur4m1 Faran jag ser är ju hur familjen reagerar om de får veta saker (inte VAD ts säger- men beroende på hur socialen elelr vilkas om nu hjälper henne- hanterar situationen). Det viktiga känns som att du TS ska få hjälp utifrån, att veta nästa steg och tas ut ur din familj direkt saker börjar hända -till skyddat boende eller liknande. **Pelan**, Skulle du uthärda det, eller sakna din familj för mycket? (t.ex dina systrar). ## Comment 23 Author: [Borttaget] Men hur ska jag få ett boende och pengar/ jobb när jag e myndig :o Mina systrar bor inte med dem de har eget boende. En är bosatt i Luleå och en nära mig. ## Comment 24 Author: Anna4077 Du kan få hjälp med sånt. Kanske kan du bo hos någon av dina systrar? ## Comment 25 Author: [Borttaget] #24 nej de har kontakt med familjen och det skulle aldrig funka mina systrar vill att jag ska bo hos dem men en bor nära mig och min mamma hatar henne och hon hatar min mamma , hon skulle få skit för det, den andra studerar i Luleå med sin pjkvn och får inte flytta dit vill inte vara en börda för henne. Jag vill bo hos någon, permanent ha en permanent familj. Vill känna hur det känns att ha en familj. ## Comment 26 Author: Anna4077 #25 det förstår jag. Tänkte mest som en akut temporär lösning. Jag skulle inte väntat till skolan börja utan kontakta soc direkt. Det är jobbigt och så men tror du behöver komma därifrån så fort du kan. Du kan säkert få hjälp med skydd också. Bäst är att kanske anonymt prata med soc och fråga vad dom kan göra för att hjälpa dig. Ingen behöver få veta ## Comment 27 Author: [Borttaget] Okej. Tack så mycket! Min mamma sa att det spelade Ingen roll för mig om jag trivdes eller inte, är man född i en familj så är man och de finns ingen escspe. ## Comment 28 Author: Anna4077 Då har hon fel ## Comment 29 Author: Mojma Hur har det gått för dig pelan? Jag hjälper gärna med stöttning. Bara skriv! Stor kram ## Comment 30 Author: [Borttaget] Tack så mycket mojma! Jag har inte sökt hjälp och vågar inte heller . Liksom vill inte flytta runt till olika boenden hos olika människor som man inte känner. Vill inte sätta min mamma i sjukhuset heller. Så tänker flytta när jag är 19 . De får bli så. ## Comment 31 Author: andgustav Hej! Efter ha läst detta som går det rakt in i hjärtan ska du kontakta ungdomsmottagningen. Det här är mycket grova övergrepp och du ska enligt svensk lag inte utsättas för detta. Tvångsgifte är inte tillåtet nu blir jag förbannad på din familj och du kan även polisanmäla dom. Deras hederskultur hör inte hemma i Sverige här är det svenska lagar som gäller. Nu mina vänner måste vi stötta den här tösen så hon kommer bort från detta helvete! ## Comment 32 Author: andgustav #31 Pelan Du vet var vi finns så hör av dig till oss för det här är inte bra för dig. Jag blev upprörd när jag läste din hemska berättelse och det här är inte mänskligt. ## Comment 33 Author: Karmatarerskanise 32 läs 31. Tycker alla har just stöttat tråden genom.