# Att lita på vänner Author: Anna4077 Jag pratade med min sambo om detta igår och tänkte ta det med er med. Tidigare i livet blev jag ganska fett manipulerad av en vän. Hon va min bästa vän och hade en väldigt nära vänskap. Detta var sedan högstadiet. Mina föräldrar har i flera år sagt att jag borde skaffa en annan vän och att hon manipulerade mig. Jag trodde att dom bara inte förstod henne eller kände henne som jag gjorde. Såg henne som en syster. Sen träffade jag min pojkvän. Jag stötte bort honom men han va där ändå. Han pressade mig inte till sex utan ville bara vara med mig. Tillslut kunde jag inte göra annat än att lita på honom. När jag sen lyckligt berättade detta för min bästa vän började hon kritisera honom. Hon försökte få mig att göra slut. Jag visste att han va äkta och jag va lycklig och började se på min vän i ett annat ljus. Det var då jag upptäckte hur hon började skämta om när jag blev mobbad. Hur "roligt" det va. Och sedan hur hon pratade om saker som inte hade hänt osv. Vid denna tiden tog vi tillsammans om en häst för försäljning. Jag ville flytta hästen då den stod 1,5 mil från mig och jag va där 5dagar av 7. När hon sedan fixade mat till sin häst men inte den vi tog hand om vände jag mig till ägaren och ville flytta hästen. Vi bestämde att det var det bästa. Då blev min vän arg och ville bryta kontakten. Eftersom jag upptäckte lite mer av hennes verkliga jag hade jag inte jätte stort problem med detta. Jag tyckte att hon misskötte ansvaret vi hade fått. Hästen stod fortfarande kvar. Och en dag kom jag dit då hon var där. Jag hade med mig min pojkvän och pratade om hur jag önskade att jag kunde köpa hästen. Det var då hon bestämde att förstöra min lycka. Hon ringde ägaren som då blåste mig på både häst och pengar. Jag fick ett meddelande , 15min från stallet att jag skulle hämta mina grejer och försvinna. Jag misstänker att hon berättade att jag misskötte hästen eller erbjöd sig att bidra med pengar ur egen ficka. Hon gjorde mycket för mig trots detta. Hon stöttade mig när jag mådde dåligt. Körde mig till sjukhuset när jag bröt ihop. Men hon hjälpte mig att må så. När jag mådde bra tryckte hon ner mig. Ungefär samtidigt hade en annan vän, avundsjuk på mitt nya förhållande, gått bakom ryggen på mig och försökte förstöra min vänskap med gemensamma vänner. Även i skolan, gick en vuxen utbildning då, sa hon saker som inte stämde. Pojkvännen har jag kvar nu mer än 3år senare. Men jag litar inte på folk. Jag har vänner, flera stycken, men ingen jag vågar ha en närmre relation med. Jag är rädd att dom ska visas vilja mig illa eller utnyttja mig när jag gjort mig sårbar. Jag är alltid beredd på att mina vänner ska gå bakom ryggen på mig, inte vilja umgås med mig eller att jag ska säga och göra något fel. Det tog tid innan jag vågade skaffa någon typ av vänskap med någon. Nu saknar jag den nära vänskapen jag hade med vännen som manipulerade mig. Jag har min sambo som är min absolut bästa vän nånsin. Vi är förlovade och lyckliga. Men jag saknar en tjej kompis. Någon att shoppa med, fnissa och prata med. Någon som skulle finnas där när jag blir mamma, som vill vara närvarande och det naturliga valet som gudmor. Någon som stöttar mig när jag och min sambo har det jobbigt. Nu är min sambo den vännen för mig men min älskare och mannen i mitt liv ska inte behöva vara min tjejkompis. Han ska ha en annan roll i mitt liv. Han ska vara far till mina barn, min kung, räddare, livskamrat, älskare, trygghet och bästa vän. Men han ska inte behöva vara en tjejkompis uppe på det. Han är och gör tillräckligt för mig för att inte behöva ta den rollen också. Jag trodde att jag hade tagit det störta tillits testet när jag blev tillsammans med min sambo. Det var tufft för mig. Ska jag behöva göra samma sak för att hitta en tjej kompis? Är hittadet av en bästa vän lika komplicerat som att hitta en partner? ## Comment 1 Author: [Borttaget] Sanningen är den att du kommer att behöva göra dig sårbar vid ngt tillfälle, så   du får lita på magkänslan. För mig är det omvänt. Män är de som sviker, men nära tjejkompisar har jag. Det innebär ju att jag har en trygghet i det jag har, men att jag även behöver utsätta mig när jag finner en person jag tycker om. Gör det med dina erfarenheter och läradomar och försök vara inställd på att det tar tid att bygga upp en nära vänskap. ## Comment 2 Author: Anna4077 #1 Tack för svaret. Jo det tar ju tid. Får göra mitt bästa och testa gränserna ## Comment 3 Author: Clementinbarn Jag har haft problem med både kärleks relationer och vänskaps relationer och jag är otroligt dålig på att lita på någon till 100%. Den kompisen jag litar mest på & berättar mest för är en rätt ensam tjej som bor 2 timmar bort ifrån mig och jag åker och besöker henne och hennes familj 1-2 gånger om året.🙂 Att det är lättare för mig att lita på någon som bor längre bort är att hon aldrig kommer kunna såra mig på samma vis som någon som bor nära. Men jag har ändå vänner här i närheten också, det är bara det att jag är den där som ingen väljer att komma till först häromkring om man säger så, jag är typ 3 hjulet i alla kretsar jag kommer in i.  Jag är liksom inte den som blir inbjuden till saker osv och så har det alltid varit hela mitt liv oavsett vilka vänner jag har. Det gör mig självklart väldigt ledsen då och då men jag överlever. Jag får för det mesta vara min egna tjejkompis här omkring, jag får shoppa med mig själv 🤐 Så ja, det är väl inte helt rätt att hitta den där perfekta tjejkompisen men sen så tror jag att det kanske ligger lite i en själv också. Jag vet inte, men om du råkar hitta någon som också är ensam så har ni något gemensamt och kan göra varandra sällskap! 🙂 ## Comment 4 Author: Anna4077 Ja du har nog rätt :) ## Comment 5 Author: Gur4m1 Ptja jag har börjat acceptera att en vän kan råka göra dumheter också,specielltom man är ett tjejgäng kan jag lätt uppleva rädslan att de ska prata skit bakom min rygg- om saker de inte vågar prata/ta upp med mig öga för öga. Jag blev mobbad på det viset i högstadiet, men där tog de upp det öga för öga, men gick och ljög och spred rykten om mig bakom min rygg. En sak som slår mig TS, du är en väldigt gullig och fin tjejupplever jag från tidigare inlägg, med stor erfarenhet av en del hemska saker... Men det slår mgi hur mycket det är "jag jag jag". Din fd vän måste verkligen vara ett riktigt psycho om hon går så långt att hon köpte hästen ENBART för att krossa dina drömmar. Tänkte du på att hon också kanske ville ha hästen? Att du skulle krossat hennes om DU köpt hästen? Jag acepterar inte trashtalk av min pojkvän, så där förstår jag dig absolut :) Jag kna gnälla över saker men när vännerna försöker "hjälpa mig" med att ge råd så brukar jag säga att jag faktiskt pratat om det med honom och inte behöver tips om när/varför jag borde göra slut. Jag vet mina gränser. Däremot har jag inte haft några tjejkompisar under hela min tonår, inga som bestått. Idag har jag väninnor osm jag möter på fika, ensamma eller som ett större gäng. Problemet jag haft förut är att vänner vill umgs FÖR intimt, för nära, för ofta- och nu har jag lärt mig att sätta upp gränser redan från början. Vuxna är ju en helt annan sak än tonåringarna från högstadietoch gymnasietiden. Jag flyttade 100 mil för min pojkvän och han blev less på att vara "mitt allt", även jag. Sen blev jag less på att göra så mycket på egen hand. När man är yngre så gör man allt för sina vänner, jag har reducerat det till "nästan allt". Vad är "göra allt?". Som tonåring sågs man ju mest hela tiden, hörde shela tiden för man har massor med tid och ork. Som vuxne har de flesta ett eget liv, pojkvän/man, barn, jobb, intressen, ett hem eller studier att sköta. Det blir inte lika påfrestande och extremt. Man ses när man har tid, man planerar umgänget mer upplever jag. Inte samma drama, för man är förhoppningsvis bättre på att välja sina vänner... Var väl studier om det där, att tjejer ofta uppmuntrar sina tjejvänner till sådant som får dem själva att framstå i bättre dager. Jag upplever att många tjejer HITTAR saker som de gör till stora hönor av en fjäder, därmed lätt uppviglar sin omgivning/vänner till att avsky en- kan börja med en skitsak, sådana tjejer har jag omgivit mig med sedan förskolan tills man undslapp dem i gymnasiet. Därför har jag enormt svårt för tjejer som kompisar, speciellt tjejgäng med en hög med "attraktiva _" Du är så snygg, nej men ddu är Thihi!"_\-tjejer. (den gemensamma nämnaren nämligen, att folk som anser sig likvärdiga attraktiva och framgångsrika "ska" dras till varandra)- för att de lockas av det och verkar hoppas att "it rubs off" eller något, om man ska generalisera. Sådana relatione rkna jag inte hantera alls. vill någon umgås med mig ska det vara pga \_mig\_ inte pga vad jag är för affärskontakt, eller socialt uppsving. Jag vill ha ärlighet, öppenhet men lagom med kontakt. Lite som att hitta en livspartner ja. En urvalsprocess. ## Comment 6 Author: Anna4077 Du har rätt. Jag är lite "jag jag jag" här på ifokus. Har till och med själv lagt märke till det. Lite pinsamt faktiskt. Men jag pratar inte om sånt med folk irl. Väldigt sällan jag pratar om något personligt alls med folk. Så har en del att prata om med folk som jag inte känner (mycket jag där med) :) Hon köpte inte hästen, det hade varit ok i mina ögon. Misstänker att hon betalade delar för hästen, stallplats, mat eller vad det nu kan ha varit. Det fick jag aldrig reda på. När jag skulle komma och säga hej då till honom visste hon när jag skulle komma och då hade hon tagit bort hästen från stallet. Sedan gav hon inte råd om min kille. Det kan jag också ta och det var det som jag hade väntat. Hon hånade honom och försökte få mig att göra slut. Han va för tjock, lurade bara mig, va bara ute efter sex, såg gravid ut med sin feta mage. Hon ville också få mig att tro att han behandlade mig illa. Det gjorde han verkligen inte. Det var snarare jag som gjorde det för att jag va rädd. Han är den enda som tagit hand om mig och behandlat mig väl. Visst kunde han i början vara kontrollerande men det var när vi flyttat ihop och jag slutat träffa min kompis. Det hade jag också kunnat hantera. Det var en kompis som frågade mig om han inte hade ett väldigt kontroll behov och jag uppskattade omtanken. Förstår precis det du menar med tjejer i grupp. Det är mycket samma rädsla som jag har. Tror du har rätt det är inte lika intimt som vuxen som när man var tonåring. Man har ju som sagt så mycket annat i livet. Vill ha samma som du fast troligen lite mer kontakt. Men blir säkert annorlunda när man kommer igång med jobb och sånt. Nu är jag hemma mycket och man blir lätt väldigt ensam. Har inga problem med att vara själv men vore kul med en att dela allt med. Min sambo är inte jätte road av att prata kläder, skor, väskor, hamster, hästar Tja han är inte så pratsam faktiskt :p blir mest som att jag pratar med mig själv :p ## Comment 7 Author: Gur4m1 #6 hihi nej tänkte mest på det i just detta inlägg ^\_^ Så du vet det. Aldrig tänkt på att du är "jag, jag jag" i övrigt :) Men din väninna verkar inte vara speciellt snäll eller uppbyggande, tråkigt att det slutade på det viset. Men ja, sådan väsnkap har jag också haft, där tjejkompisar kritiserar ens partner/pojkvän (men gu nåse om man kritiserat deras- vilket man såklart itne gjorde). Precis som i relationer med killar så finns det ruttna ägg även bland vanliga kompisar. Där är man dessutom konkurrenter ibland... ## Comment 8 Author: Anna4077 #7 hehe va bra :) nej hon va inte någon bra vän. Även om jag saknar det vi hade så blev det bara en lättnad att bli av med henne. Kändes som jag plötsligt kunde andas igen. Det är väl det som du sa att man på sätt och vis är konkurrenter. Men kunde inte gissa att det var lika komplicerat som att hitta dröm prinsen :) Men har tänkt lite nu på vad ni också skrivit. Jag tror att jag kanske ska "utsätta mig" mer men också inse att när man är vuxen har man inte samma intensiva vänskap som när man va ung. Tror också att det blir lite lättare när jag kommer ut på arbetsträning och får komma ur soffan. Då blir det nog inte så påtagligt att jag känner mig så ensam. Och vem vet. Kanske hittar jag min bff där ;) ## Comment 9 Author: PennyScarlett Jag vet precis hur du känner det...mina vänner i högstadiet "övergav" mig och började mobba mig efter att jag blivit sexuellt utnyttjad av en pedofil. Jag började gymnasiet och hoppades på nya vänner, vilket gick bra, tills den ene tjejkompisens bästa killkompis också våldtog mig och därefter blev jag återigen utanför.  I tredje året på gymnasiet hade jag några andra vänner som jag började gå ut på krogen med. Blev där misshandlad av en klasskamrat som sett sig sned på mig. Efter det vände alla mig ryggen.  Som det ser ut idag har jag EN tjejkompis som jag uppskattar mycket, men känner väl att hon inte har samma behov av mig som jag har av henne. Jag kan t.ex sakna henne, men känner inte att hon någonsin faktiskt saknar mig eller tänker speciellt mycket på mig.   Så det där med att lita på sina vänner...nja. Inte direkt va. Men jag hade kunnat ge så mycket för en riktigt god väninna som man hade kunnat festa med, shoppa med, eller bara sitta hemma i soffan och kolla på filmer och fnissa hela nätterna. Saknar att ha en annan tjejtjej att dela saker med...problem, kärlek osv...Jag hoppas verkligen att du finner den där väninnan som du söker, för hon är trots allt viktig. Du har mitt fulla medlidande och stöd! ^^ ## Comment 10 Author: Anna4077 #9 nämen oj!! Vilka hemska människor som ser snett på någon av en sån anledning!! Ok att om dom hade svårt att hantera det men hallå! Jag är i chock efter ditt inlägg. Vet inte vad jag ska säga än att det är totalt fruktansvärt. Stor kram till dig. Du måste verkligen vara en stark människa som gått igenom allt det där. Mina problem är bara en kiss (Tja kanske 3 kissar) i havet jämfört med vad du har tvingats gå igenom. Önskar så att jag kunde göra något för dig. ## Comment 11 Author: PennyScarlett Inte hemska...dom visste/vet bara inte bättre. Och jämför inte mitt med ditt...Det var troligtvis precis lika hemska känslor du hade när du genomgick ditt som när jag genomgick mitt. Det är jobbigt när man är mitt i det. Jag hade gärna gjort något för dig om jag hade kunnat...det är sjukt frustrerande att vara  utan riktiga vänner :/ ## Comment 12 Author: Anna4077 #11 det kommer nog med tiden :) jag hoppas det iallafall. Annars klarar jag mig ok ändå. Även om det är tråkigt.