# vill inte träffa Author: [Borttaget] Jag såg framemot att umgås med min kusin jag inte känner och inte träffat någon gång i livet mer än en kort stund en gång många år sen men nu är jag inte så sugen längre. Min kusin får snart sitt första barn och då jag redan har barn hjälpte jag henne med vagn, bilbarnstol osv på säkerhetsaspekten av dem och eftersom hon själv så hon inte har koll. Skulle jag kanske inte gjort för fy fan vad förbannad hon blev till sist när det blev för mycket att tänka på och sa bara "sånt känner jag fan inte till". Efter det inkalla hon sin mamma som kom.som riddare i rustning och börja skrika på mig och anklaga mig för att påstå att hennes dotter utsätter sitt barn för fara mm. Enda jag tipsa om var skillnad mellan sitt och ligg del på en barnvagn, ett bra märke för bilbarnstol för nyfödda, att tjock kudde inte ska användas till nyfödda mm och jag var vänlig, förklara snällt och noggrannt men hon flög i taket och kalla på sin mamma sen till vem jag försökte förklara lugnt utan framgång, hon fortsatte skälla på mig. Ska väll tillägga att hon är 23 år gammal alltså vuxen. Skulle ni ha träffat personen om detta hände er? Hur hade ni reagerat på situationen? För mig känns det hela, speciellt "mamma hjälp" biten, lite.... Ja vad säger man. Och oavsett hur mycket hon nu vill träffa mig så känner jag att jag absolut inte vill när jag fick möta detta. ## Comment 1 Author: Vyer Bad hon om råd? I så fall borde hon ju inte bli arg när du hjälper till?  Men ja, jag hade nog träffat henne ändå: förutsatt att jag gillade henne och hon inte brukade bete sig sådär. Fast svårt att veta hur en gillar något och hur denna brukar bete sig, om en inte träffats/umgåtts tidigare, förstås. 🤔 ## Comment 2 Author: [Borttaget] #1 Ja det gör hon ofta men blir förbannad direkt. ## Comment 3 Author: [Borttaget] Och att hon denna gång kontakta sin mamma som kom som ett skott till hennes undsättning för att hon var förbannad efter att ha fått hjälp hon bad om känns inte bra. Blev kallad det ena och det andra av hennes mamma som skrek mig i ansiktet medan jag stod där frågande och inte fatta ett skit. När jag sen la det hela bakom mig och sker i allt så kom sen meddelanden på fb från hennes mamma med ytterligare utskällningar mm och hon har inte lagt av än. ## Comment 4 Author: [Borttaget] Ska väll nämna också att min kusin kör "tycka synd om mig" stilen just nu och pratar om sjukdomar och besvär hon har. Att folk inte borde ge henne så mycket att tänka på för då blir det jobbigt. Skrev till henne att jag inte kommer hjälpa mer då hon tar så illa vid sig och bad henne att inte fråga mig om hjälp då också men nu blev hon förbannad igen och skriver "nähä, så hjälpa mig duger inte. Du kan hjälpa andra men inte din kusin. Fy fan vad elakt och egoistiskt." Alltså fan, hur jag än gör så är det fel. ## Comment 5 Author: PennyScarlett Jag hade nog ringt och pratat först och sagt att jag behövde få prata ut angående den incidenten och försökt förklara hur man menat för henne en gång till när hon redan är lugn och inte hunnit brusa upp sig.   Hade hon inte kunnat ta det på telefon utan blivit arg där så hade jag inte träffat henne. Man har bättre saker för sig än att springa och bli pissad på när man försöker hjälpa till.  Hade hon blivit arg efter att man träffats när man återigen försökte förklara så hade jag åkt hem. Tycker inte det finns någon anledning att umgås med folk som inte kan uppföra sig ett bete sig på ett rationellt sett. Visst kan man få sina svängningar, man kan ha en dålig dag då det plötsligt bara brister, men då måste man kunna svälja stoltheten och be om ursäkt och kanske kunna komma med en förklaring till varför man fick ett utbrott. ## Comment 6 Author: Vyer Jag hade nog inte orkat lägga energi på´t, människorna verkar vara extrema energitjuvar och jag har svårt att se vad en relation med dem skulle kunna bidra till något positivt. ## Comment 7 Author: [Borttaget] #5 försökte reda ut det via chatt när hon väl var lugn där jag bad om ursäkt om det var något jag sagt hon blev förbannad över men det gick inte. Hon blev förbannad IGEN men denna gång över att jag bad om ursäkt och det var då jag så det jag skrev i #4 vilket fick henne att blocka mig till sist. Nu vet jag att hon har en bokstavsdiagnos men det ger henne inte rätt att hålla på så anser jag. Orkat inte lägga ner energi på henne mer. ## Comment 8 Author: [Borttaget] Men sluta ge henne råd då. Ganska enkelt. ## Comment 9 Author: [Borttaget] #8 Svårt när hon ber om dem, hänvisar jag till annan så blir hon arg, ger jag råd blir hon arg, ger jag inre råd blir hon arg. Hur jag än gör så blir hon arg. ## Comment 10 Author: [Borttaget] Nää, skit i henne! Hon verkar inte alls uppskatta din hjälp på något sätt. Hennes morsa verkar galen också. Du kommer att må mycket bättre utan dem i ditt liv! ## Comment 11 Author: Karmatarerskanise 9 bryt kontakten då. ## Comment 12 Author: [Borttaget] #11 överväger allvarligt det. Är ju ingen förlust för min del, har ändå aldrig haft kontakt med den sidan av släkten tidigare. ## Comment 13 Author: Karmatarerskanise 12 precis. Det är ju ingen du kommer sakna. Tvärt om. ## Comment 14 Author: Maria Varför börja en ny kontakt som uppenbarligen inte fungerar? Ni har ju klarat er utan varandra tidigare😉 ## Comment 15 Author: Gur4m1 Jag och min släkt kör ganska hårda puckar med varandra. "tocugh love" och man bråkar ibland. Skulle jag säga upp kontakten direkt jag inte gillad ehur en släkting betedde sig så skulle jag stå ensam nu. Men man måste inte umgås med släkt. Grejen med släkt är att man oftast ställer upp för varandra, men efterosm ni int everkar ha de banden man oftast får om man växt upp tillsammans (eller iaf känner när man börjar umgås igen och faktiskt gillar varandra?) så säger jag som #14. Varför påbörja något, tvinga fram något som du klarat dig utan. Men ja, jag hade fortsatt träffa och lära känna henne, om hon var min kusin- trots att hon inte är perfekt och vet hur man beter sig. 23 år är vuxen men 23 år är även att vara ganska ung och är man dessutom gravid- så vet jag av erfarenhet, en del människor blir HELT GALNA. Jag och min syster har aldrig bråkat och tjaffsat (mest hon på mig) som när hon var gravid, hennes egen man sa åt mig att han inte pallade mer snart osv :P Hon är normalt min närmaste vän, men de där 9 månaderna var en marddröm! Hormoner. Ser inte att man får bete sig så för att man har "en bokstavskombination" men ja, det kan göra saken värre för en del, att hantera relationer (eller som i det här fallet- om du kommer med en massa råd och tips och hon känner sig dum och blir frustrerad). Kan som sagt vara så att det handlar om annat än just dig och att du gav råd, skulle inte ens ha kontakt på det viset med min släkt över chat.  Det är alldeles för lätt att man får skit/ger skit/tolkat det helt fel när man inte har personens röst/framför sig och det bara är ord som kna tolkas och vridas hit och dit. Eller osm i detta fall, att hon blockar dig. Inget trevligt beteende men ...något som 90% av alla i min släkt skulle gjort också om jag börjat försöka leka pedagogisk med dem om man blivit på kant med varandra, tyvärr. Jag älskar min släkt, de har funnits för mig och jag har växt upp med dem- trots det har jag \_ofta\_ övervägt om jag inte borde lämna dem bakom mig, bara gå :P Så ge det lite tid, tycker jag- men orkar du inte med det så är det ju helt okej det med. Släkt eller inte så ska man få ut något positivt av relationen. Men 23 år och gravid, hon kan också mogn och bli helt annorlunda när hon fött barnet. ## Comment 16 Author: [Borttaget] En tanke är att hennes hormoner är helt åt skogen just nu. Min syster blev som ett monster då hon var gravid. Hon gjorde världens största grej av då det fanns pyttelite smulor på bänken.. Så skulle hon aldrig reagerat innan hon blev gravid. Jag vågade liksom inte ens titta på henne för hon kunde börja kasta omkring sig saker och bli helt till sig för minsta lilla grej. Det var som en utomjording hade tagit över hennes kropp. Vissa kvinnor tycks helt enkelt bli helt knasiga då de väntar bebis. Kan ju vara så i det här fallet. ## Comment 17 Author: Gur4m1 #16 ja...min svor som en borstbindare med div könsord som hon kallad emig för (vilket hon normalt aldrig gjort/gör) för minsta lilla skitsak. Kunde vara över att hon itne hittade ett hårband eller att jag råkade tappa en macka på bordet (jag är vuxen, jag kan torka upp det själv). Hon var riktigt jobbig, och då vi hälsade på så tog vi "korselden" från hennes sambo, vilket han var tacksam för. Just pga vilken \_biatch\_ hon blev under graviditeten så avstår de från att skaffa fler ungar nu. Jag vill jättegärna ha barn men är livrädd för det om jag också blir som henne.... Men skall tilläggas- hon var aldrig otrevlig mot min pojkvän, för han var en total främling för henne. Jag och sambon däremot som är familj och släkt, där släppte hon loss rejält istället. No holding back. Flög tallrikar, bestick, lådor och hårda ord dygnet runt kändes det som. En krigszon. Jag stod ut med det i 2 veckor, tycket synd om den som behövde leva med henne i flera månader 😭 \+ av alla de jag känner osm fått barn, har en rätt stor förändring i mognaden skett, 18 eller 25 år när de fick barnen...de måste mogna om de ska kunna sköta ett barn, det eller faila på uppgiften. Så se hur det blir efter att ungen pluppat ut. ## Comment 18 Author: [Borttaget] Som jag skrev här jag aldrig i mitt liv haft kontakt med henne, jag visste inte ens att jag hade kusiner på min mors sida förrän 2-3 år sen. Träffade henne då en ca fem minuter där hon berätta att min mamma som jag då inte träffat sen jag var 7 år gammal hade sagt till henne att söka upp mig och bli vän med mig, vilket jag fann väldigt konstigt eftersom min mor alltid skitigt fullkomligt i mig. Sen dess har hon försökt skapa en relation mellan oss men hon har alltid varit omöjlig att prata med oavsett om man chattar, skriver på fb, pratar i telefon mm. Jag har ingen som helst kontakt med min släkt på mammas sida, aldrig någonsin haft så länge jag levt. Bara på senaste tiden min mor tagit kontakt med mig (dock inte träffat henne) via fb och telefon när hon själv tycker det passar, det kan alltså gå månader till år innan hon tar kontakt igen. Samt att min kusin nu verkligen försöker hålla kontakt med mig trots att hon är väldigt utåtagerande, hon har tex Inga problem att sitta och skriva skit och hänga ut sina vänner på fb om hon blir arg. ## Comment 19 Author: Anna4077 Tänker inte skylla bort hennes beteende men om man har bokstavsdiagnos eller andra besvär och tydligt säger att man inte klarar av att hantera för mycket på en gång får man som anhörig respektera det. Det är inte "tyck synd om mig" fasoner. Inte skulle du gå till någon med ett trä ben och be personen springa maraton jag har själv diagnoser och har svårt när något tex stressar omkring. Vissa personer har fruktansvärt smittsam stress. Om jag är med någon som är så stressad att dom inte kan sitta still utan hoppas upp och ner mår jag dåligt i dagar. Jag talade om detta för min familj och dom jobbar på att hålla stressen för sig själv och jag drar mig undan om jag märker att en person "sprider" stress samma sak med press. Om någon pressar mig slår jag, om normalt är väldigt snäll och lugn, helt bakut. Det slår ut mig totalt. Vill inte att någon ska tycka synd om mig för det men vill att mina nära och kära respekterar mina hinder precis som en man med ett ben. Man kan säga att det är som att sitta i rullstol men att ingen ser det. Brukar oftast säga att jag har en hel hög med verktyg som jag inte lyckas använda. Då är jag ändå ganska "fungerande" bortsett från att jag. Inte kan jobba som sagt. Jag försvarar inte hennes beteende och tycker inte heller man ska kunna bete sig hur som helst. Du väljer vart dina gränser går och vilken typ av människor du vill ha runt dig. Ibland är vissa människor värda en viss möda men långt ifrån alla. Det är en bedömning man får göra. ## Comment 20 Author: [Borttaget] #19 ja fast frågar man om tips som hon tex gjorde om skillnad mellan sitt och liggvagn, om vilket märka på bilbarnstol hon skulle välja och varför då förväntar man sig inte sen att personen flyger i taket när man berättat och svarat på alla tusen frågor hon ställer. Ställer hon frågor får hon svar och då ska man inte börja bli fly förbannad och skylla på diverse sjukdomar. Ville hon inte ha svar skulle hon helt enkelt inte frågat. ## Comment 21 Author: Anna4077 Som sagt, jag tycker också hon beter sig riktigt skumt. Antar (hoppas) hormoner + stress + mycket info bara gjorde att det slog över. ## Comment 22 Author: [Borttaget] #21 Hon var sån även när hon inte var gravid. Hon har varit sån hela livet enligt henne själv. Vet också att aggressivitet, mordhot och slå sönder saker inte heller är ovanligt från henne. Någon månad sen satt hon på fb och skrev i detalj hur hon skulle styckmörda en vän till henne. Hon var riktigt förbannad på den vännen då. ## Comment 23 Author: Gur4m1 #22 då förstår jag inte ens vad det är att fundera över, sluta ha kontakt med henne bara? :/ Mordhota folk över Fb låter inte speciellt sunt alls. ## Comment 24 Author: [Borttaget] #23 brukar inte lägga mig i hennes rulianser men nu har man väll börjat tänka lite. Min man vill inte heller ha henne hem till oss, han avskyr henne. Tror faktiskt, eller är rätt säker på att kontakten härmed bryts med henne. ## Comment 25 Author: Anna4077 #24 låter som ett klokt beslut