# Inombords Author: [Borttaget] Jag har svårt att få ut saker som är i mitt inre. Det finns ett slags kaos där hela tiden och som då och då gör sig påmind. Det finns saker som jag förtränger och har fortfarande sorg efter en person som gått bort. Jag orkar liksom  inte ta tag i allt och rensa. För länge sen försökte jag med terapi, men nu klarar jag inte av att lämna ut mig själv till en helt främmande person, samma med någon i släkten. Det bara inte funkar, utan allting bara låser sig. Hur kommer man ur sånt här? ## Comment 1 Author: KissMe Har du ingen vännina som du litar på? Du måste ju prata med någon om det! Jag vet!! Hade turen att hitta en människa som jag verkligen litar på och det är ömsesidigt så vi har varit varandras minipsykologer.. ## Comment 2 Author: siddelina Skriv av dig. Det brukar hjälpa att sätta sina känslor på papper, de stannar oftast där. Du kan gå tillbaka och läsa igen om du vill det. Eller skriv av dig här, här finns alltid någon som svarar!![Skrattande](../tiny_mce/plugins/emotions/images/smiley-laughing.gif) Kram ## Comment 3 Author: [Borttaget] Tack för era svar. Det där med att skriva av mig har ju funkat förut, men nu går det inte lika lätt längre. Orden kommer liksom inte längre, men ska försöka igen ifall det går. Jag har fösökt att prata av mig med en viss person som jag litar på, men när det kommer till kritan så bara låser det sig och jag kan ändå inte få ur mig det jag egentligen vill. ## Comment 4 Author: KissMe Kanske är du helt enkelt inte redo att prata om det ännu? ## Comment 5 Author: [Borttaget] Undrar när man blir redo!! Det jag har inom mig har jag burit på i flera år, förutom dödsfallet som  hände för snart ett år sen. ## Comment 6 Author: KissMe Det är olika från person till person. Vet ju inte vad det är frågan om heller men kan det vara så att du undermedvetet inte vill berätta för dom i din omgivning idag. Kanske känner du att din omgivning inte klarar av att ta det du ska berätta. Kanske väntar du på rätt person? Någon med liknande erfarenheter kanske. Någon som du känner kan hantera det du vill berätta om också. Jag fick vänta på min person i 18 år. Hoppas att du inte behöver vänta så länge som jag fick vänta.. Innan jag mötte den som jag kände att den här litar jag på och den kände likadant. Vi har inga hemligheter för varann och det är jätteskönt. \*Kramar om och stöttar\* ## Comment 7 Author: [Borttaget] Tack#6. Du har säkert rätt i att jag kanske måste vänta på rätt människa och rätt tid. Man kan ju inte göra så mycket mer än vänta och se. Så länge jag kan och orkar förtränga saker, mår jag väl ganska skapligt, men när dom gör sig påminda, ja då är allt nattsvart, och det kan komma över en på ett ögonblick. ## Comment 8 Author: KissMe Jo jag vet hur det är, sånt där \*Kramar om\* Kanske är detta någonting för dig? ![Hjälplinjen även via texttelefon, 020-22 00 60](http://www.nationellahjalplinjen.se/bilder/foto/banner.gif) ## Comment 9 Author: [Borttaget] Tack #8. Kramar tillbaka. ## Comment 10 Author: Betty Alltså förtränga är det sämsta du kan göra,det kommer oftast tillbaka senare i livet med en starkare kraft och då kanske du inte ens vet vad det är du mår dåligt över. Då blir det liksom svårare att reda ut. Men pressa dig inte för hårt med att prata, säg det som kommer ut och skriv ner de få ord som kommer ut, en dag kanske allt lossnar och du får ur dig allt det hemska. Försök att ta dig till ett proffs för att gå och prata. De kan kanske locka dig att prata ännu mer, samt att de kanske har lite mer konkreta tips på hur du ska gå vidare eftersom det låter på dig som att du är nere i en djupare svacka och det kan vara svårt för en kompis att hantera. Jag vet att det här är jobbigt och ett litet projekt men du kommer att tacka dig själv sen för att du tog steget. Förlora inte minuter, dagar och år på grund av ångest och sorg, det finns så mycket mer! Men visst livet är ett osäkert projekt och vi vet aldrig vad som lurar runt nästa hörn... men jag tror på dig! Kram ## Comment 11 Author: [Borttaget] Tack Betty för bra råd och fina ord. Jag håller med dig om det du säger, men det är sååååå svårt att prata med en främling och släktingar vill jag inte belasta med mina bekymmer. Så då återstår att skriva ner. Ska börja försöka igen, få se om jag lyckas. Tack oxå för att du tror på mig. kram ## Comment 12 Author: zeretki Jag känner igen mig i dina ord men jag tycker det är mycket lättaer att tala med främmande än med folk jag känner.