# Ensamhet
Author: Buffaomini

Några veckor innan jul gjorde jag slut med min sambo. Vi hade kört vårt förhållande på reservhjul allt för länge. Vi var mer vänner än ett kärlekspar.

Nu sitter jag första veckan i min egen lägenhet...och ibland går de bra och ibland går de sämre.  
Bakgrunden: har gått från barndomshem till samboliv, så att bo själv är nytt för mig. De skrämmer mig ibland samtidigt som jag tycker de är så viktigt att jag får den erfarenheten också.

När jag känner mig nere och ledsen vet jag inte alltid vem jag ska vända mig till. min mamma förstår men samtidigt som hon säger att jag ska kontrollera min känslor och inte gå tillbaka till mitt ex (att jag skulle gå tillbaka är ju inte vad de handlar om). min bästa tjejkompis kan jag inte tjata sönder öronen på. min sambo var länge min bästa vän och den som förstod mig till 100% och som jag pratade med jämt.

Vill egentligen bara skriva av mig. Ibland är ensamheten inte så kul (även om jag inte är rädd för den)

## Comment 1
Author: Karmatarerskanise

Ibland kan ensamheten kännas överväldigande. Då är det ganska skönt med internet :)

## Comment 2
Author: Buffaomini

#1 Absolut, bara för en stund är man ialf inte själv :)

## Comment 3
Author: [Borttaget]

Ibland kommer man på de bästa ideerna när man är själv. Lycka till i din nya bostad och med alla dina möjligheter.

## Comment 4
Author: Buffaomini

#3 Tack! Jag gör mitt bästa :)

## Comment 5
Author: Leon1973

Jag vet hur det känns, Augusti 2012 flyttade jag från min sambo och 2 barn. Rätt in i en nästan tom lägenheten utan barn, nästintill utan möbler...  
  
Första månaderna var riktigt jobbiga, största saknaden var barnen..  
  
Numera är "ensamheten" något jag värderar, jag känner mig inte ensam i vanliga fall, men ikväll känns det lite jobbigt.

## Comment 6
Author: Buffaomini

Ja de går verkligen upp och ner. Har haft ett par riktigt bra dagar nu, hoppas de håller i sig :)

## Comment 7
Author: Leon1973

Det låter som en klyscha, men tro mig...  
  
Det blir ALLTID bättre.

## Comment 8
Author: Buffaomini

#7 Det lever jag efter. Jag intalar mig att de är som mörkast innan gryningen.  :)

## Comment 9
Author: Nachtaktiv

Att möta sin egen ångest kan många gånger leda till personlig utveckling. Se detta som ett steg till att bli din egen självständiga person, bevisa för dig själv att du kan klara dig. Allt eftersom tiden går kommer du se att du överlever. 

  

Det må vara läskigt och ensamt, men lägg din tid på dig själv. Utvecklas. Hitta en hobby, gå med i en förening, hitta på lite aktiviteter, hitta nytt folk att umgås med... för första gången har du ju ingen annan än dig själv att stå till svars för! Utnyttja det och gör de saker Du vill göra.