# Blandade känslor Author: Trollhund Premiär för mitt första inlägg på denna sajten, vet inte om det är bra eller dåligt men tror det är bra att få perspektiv. Lång historia kort, jag och min sambo och fästman bröt upp för 2 veckor sedan. Detta efter att förhållandet varit dåligt under en längre tid men det var mitt val att avsluta. Mitt ex höll inte med och har tyckt att det hela varit mycket orättvist och plötsligt även om han senast veckan innan pratade om att det var så dåligt att han inte ville komma hem.. Hur som, det har inte riktigt med saken att göra. Jag har känt en stor lättnad och glädje inför det här beslutet, men samtidigt en stor sorg och ensamhet, Jag har länge känt mig ensam i relationen och det har inte funnits någon direkt närhet på väldigt lång tid, något sex fanns inte heller. Så självklart har jag en längtan efter allt detta nu. Jag har även fantiserat om vilken typ jag vill vara med här näst, inte som att jag tänker rusa in i en relation, men ni vet, dagdrömt, fantiserat och mått bra i tanken att få gå vidare. Och så kom det igår, en nära vän berättade att hen var kär i mig. Jag har haft känslor för hen och bryr mig väldigt mycket om hen men det här gör mig förvirrad och osäker. Dels är det väldigt tätt inpå och även om hen förstår det så känns det schyst att hålla hen på halster. Samtidigt blev det också en krock i mitt huvud eftersom hen inte är typen jag fantiserat om nu. Samtidigt som jag blir varm och pirrig inombords och har känslor för hen men jag vet inte om jag redan nu är redo att ge upp mina fantasier och min frihet.  Självklart så skulle vi inte rusa in i något, men samtidigt så känner jag mig själv och skulle ta hänsyn till hen även om det bara var något på gång. Och det jag tänkt på är ju bara fantasier och inte verklighetsförankrat, men vill inte gå in i något och känna att jag längtar efter något annat.  Gah, det är ju lätt att säga, ja men ni kanske inte ska då. Men jag bryr ju mig och har känslor för hen.. Vill bara inte råka såra den personen heller för att jag känner som jag gör nu. Jag har bett om tid och hen har gått med på att ge mig det men känns som sagt oshyst att hålla hen på halster hur länge som helst också, och jag vet inte varför jag tänker så heller när det nyss kom fram. Hur hade ni tänkt? Hur hade ni gjort? Har ni tankar och råd? Hit me! ## Comment 1 Author: Loris M Jag hade nog gjort samma sak som du. Inte avfärdat personen men inte heller rusat in i ett nytt förhållande direkt. När en relation tar slut så känner man sig många gånger befriad och lättad, speciellt om det varit en dålig relation där man inte fått vara sig själv. Så man behöver tid för sig själv. Man behöver tid till att upptäcka vem man är utan en annan person vid sin sida. Speciellt om det varit ett långt förhållande. Jag tycker att du gör rätt i att vilja vara för dig själv. Om den här personen verkligen är rätt för dig så kommer ni att få vara tllsammans i alla fall. Hen har säkert haft känslor för dig ett tag, men var villig att vänta på dig då du var i ett förhållande. Hen kan säkert vänta lite till tills du vet vad du vill. Att hen inte är typen du fantiserat om tycker inte jag borde spela någon roll. I alla mina föhållanden och förälskelser har jag alltid fallit för någon som inte alls stämde in på den bilden jag hade av min framtida partner. Men det blev bra i alla fall. Alla har varit rätt för mig. ## Comment 2 Author: Trollhund #1 Tusen tack för ett så bra och fint svar, verkligen vad jag behövde höra, särskilt det sista. Tack. ## Comment 3 Author: Loris M #2 Vad bra! Jag tycker att det är viktigt att inte låta sig begränsas av sina egna förutfattade meningar. Många gånger tror vi att vi vet precis vad som passar oss och vem. Men många gånger kan vi ha fel. Jag menar om du redan i förväg bestämt att en person inte är rätt för dig så får hen aldrig en ärlig chans att visa att du kan ha fel och du kan ju gå miste om en väldigt bra relation som kanske blir allt du fantiserat om. 😉 Lycka till!