# Mammas nya Author: [Borttaget] Jag är 20 år och för 1,5 år sedan dog min pappa, det var inget som vi hade väntat oss. Mamma och pappa hade varit tillsammans i 25 år. I höstas, i September ungefär så började jag misstänka att min mamma hade en relation med en kompis till min pappa. I februari var vi hos henne och skulle sova över några dagar, mamma skulle åka på semester senare samma vecka. Jag och min sambo åkte på en släng av den oh så fruktade magsjukan! Mamma ville då såklart inte bli smittad eftersom semestern närmade sig med stormsteg. Hon packade ihop grejer för övernattning i smyg nere i tvättstugan på kvällen. Jag kom ner för att hämta ett glas vatten och då står hon i hallen och säger att hon ska åka och sova hos en kompis, jag vet på en gång att det bara är skitsnack då min mamma inte har vänner som hon umgås med på fritiden. Då får jag ett sms där det står något i stil med "Förlåt för att jag bara for men jag vill inte bli smittad." varpå jag svarar "Tycker bara att det är löjligt att du inte kan berätta vem han är." Då berättade hon via SMS vad han hette och att de bara var vänner än så länge då hon inte alls visste vad hon ville då hon fortfarande är så vilsen efter min pappas bortgång. Hon kom hem från semestern och ville att jag skulle föra över bilderna från kameran till datorn, jag sätter mig vid hennes dator där hon inte har loggat ut från FB, där står det "\*\*\*\*\* har skickat en förhållande förfrågan till dig." Jag känner mig sviken, allt detta undanhållande gör mig tokig. Vill bara att hon ska lägga korten på bordet. Jag känner mig som ett tjurigt barn fastän jag nu ska räknas som "vuxen". Vill inte känna som jag gör, någon som kan ge mig tips på hur jag får bort dessa känslor? ## Comment 1 Author: Gronstedt Hon är vuxen, du är vuxen - varför skulle hon berätta något för dig? Låt du henne sköta sitt liv för sig själv. Du har redan snokat och pressat mer än hövligheten tillåter och när du dessutom är äcklad av hennes agerande är det ännu mindre konstigt att hon håller sina angelägenheter för sig själv. ## Comment 2 Author: OlgaMaria Oavsett så är det ju så i början av en relation att det kan vara känsligt att prata med andra om det som händer. Man kanske behöver få processa och tänka på det själv innan man är redo att prata med andra om det. Sen tycker jag inte du ska känna dig äcklad över att det är en vän till din pappa. Jag känner till andra sådana fall och i de fallen har det varit till en fördel. Då är man två om att minnas den som gått bort. Båda har respekt för det osv. Om det är någon helt främmande kan det bli väldigt jobbigt för den personen att hantera minnena från den tidigare. Men när det nu är en vän förstår han antagligen att minnena har sin plats och att det inte är jobbigt.  Se det från den ljusa sidan.  Din mamma har väl varit rädd för att prata om det här med dig också, men också för sin egen skull, för att det är väldigt mycket känslor inom henne som hon inte är beredd att prata om.  Men du behöver ju också prata så klart. Men försök att inte bli arg på din mamma. :) Kram på dig! ## Comment 3 Author: [Borttaget] Snokat? Det har inte alls varit min mening att snoka, men hur lätt är det att undvika att titta på en datorskärm när du ska använda datorn t.ex? Hon har ju inte varit speciellt diskret eller försökt dölja det men ändå valt att inte säga det rakt ut. Hur ska hon veta att jag är äcklad över hela situationen då jag inte har sagt det och hon har inte ens vetat att jag har fattat detta? Tack för din åsikt #1! ## Comment 4 Author: [Borttaget] #2 Jag är absolut inte arg på henne, bara besviken på att hon berättar det för mina syskon (Som inte heller bor hemma för den delen) men inte för mig :/ ## Comment 5 Author: Maria Jag tycker att du ska vara glad för din mammas skull. Ni är två vuxna kvinnor. Du har mist din pappa och din mamma har mist sin livskamrat. Hon är säkert ganska förvirrad angående sina känslor och vill kanske därför inte öppna sig totalt. Se det som positivt att din mamma har träffat en av din pappas vänner. Då har de ju båda så att säga en gemensam sorg över denne man som med all säkerhet var älskad/omtyckt av dem båda. ## Comment 6 Author: Lexie82 Håller med #1, delvis i alla fall. Jag förstår att du tycker att situationen är jobbig, och när du känner att din mamma döljer något för dig så gör det att det känns ännu mer obekvämt för dig. MEN, ni är båda vuxna människor, och jag är säker på att din mamma kommer att prata om det när hon känner sig redo för det. Det kan ju inte vara lätt för henne heller. Jag kan tänka mig att hon har ganska blandade känslor. Å ena sidan vill hon vara lycklig och inte längre sörja, men å andra sidan är hon säkert rädd för vad folk ska tycka (inte minst du) när hon går vidare. Att det är någon din pappa känt i många år kan jag tänka mig har bidragit till deras romans. Om han kände din pappa så betyder det att din mamma kan prata om honom, han blir en tröst för henne. Sen är det inte ovanligt att sådant utvecklas till mer. Jag tycker att du ska respektera din mammas privatliv, och när hon känner sig redo att berätta ska du stötta henne. Hon är inte otrogen mot din pappa, hon gör ingenting fel och hon förtjänar att vara lycklig. ## Comment 7 Author: Humbugg Det är dags att växa upp och inse att du och din mamma har era egna liv. Du har ingen rätt att lägga dig i samtidigt som din mamma inte har någon skyldighet att berätta om vad hon har för relationer. ## Comment 8 Author: Gronstedt #3: Oavsett om det var din mening att snoka eller inte, så har du fått reda på saker som hon inte har valt att inte tala om för dig och du har låtit din mamma förstå att du fått reda på det. ## Comment 9 Author: Imasy Hon kanske inte vill berätta förräns hon vet om detta kommer bli ett seriöst förhållande eller inte? ## Comment 10 Author: -Aida- Min mamma var likadan, hemlighetsfull och ville inte berätta något om sin nya gubbe hon hittat, jag och syrran visste sen länge att hon snokat runt med den nya gubben utan att tala om de för oss, man blir ju nyfiken och känner sig sviken att hon inte delar med sig, men med tiden så gjorde hon de, bara hon fick tiden att jobba med allt som hänt, skilsmässa och nya gubben plus att han hade barn. Ge henne tid bara att ta sig igenom allt så kommer hon säkert sätta sig ner med dig och berätta vad som pågår, för den nya snubben kommer också va en del av familjen. :) ## Comment 11 Author: LinaLj Jag tycker du ska vara glad att din mamma kanske hittat någon som gör henne glad. Klart att det är jobbigt att denna någon inte är din pappa men tyvärr så är livet inte alltid rättvist. Jag kan säga att jag förlorade min pappa för när jag var ung. Min mamma har aldrig hittat någon ny, hon säger alltid att de inte klan jämföras med min pappa. Visst är det kul att höra att hon och pappa hade ett så nära förhållande, men samtidig önskar jag, för hennes skull, att hon hade hittat någon ny. Men hon är vuxen och det är hennes val. Om ett par dagar är det 30 år sedan pappa gick bort och det är väldigt länge att leva utan någon att stödja sig emot. ## Comment 12 Author: [Borttaget] Jag var väldigt tydlig med att jag inte ens skulle vilja ha något att göra med hennes val av karlar när vi smsade och att hon absolut ska vara med honom om hon vill. Jag har inte pratat mer om det med henne iallafall, och ska inte göra det heller.  Jag vill kunna vara glad för hennes skull och allt vad det nu kan vara. Så hur gör man för att komma dit? För just nu känns det bara som att hon får ha sitt liv och jag har mitt liv, jag vill alltså inte träffa honom IFALL att det skulle bli aktuellt. Klart hon förtjänar att vara lycklig, det är ju min mamma! Och nej jag anser inte heller att hon är otrogen mot min pappa, du kan inte vara otrogen mot någon som ligger några meter under marken. ## Comment 13 Author: Gur4m1 #12 ge din mamma tid. Finns många orsaker varför man döljer en relation från sina näraste. Rädslan att det kanske inte leder till mer, att det kanske inte håller? För någon som haft samma man i 25 år är det nog ottäckt att bli sårbar på det viset och man går långsamt fram. Sen kna det finnas skuldkänslor med, även om NI känner er okej med det så kna HON känna sig lite, lite skyldig. Och där komemr rädslan att misslyckas in igen. Att hon tar in en ny man i ert liv och det kanske inte håller.  1.5 år är länge men samtidigt en kort period att bearbeta en sorg och saknad av en livskamrat. Jag tycker din mamma gör rätt som söker stöd hos en vän, men hon gör även rätt som inte slår på stora trumman direkt om hennes nya relation. Så ge henne tid, detta handlar inte om dig och din mors relation utan om andra saker så ta inte åt dig och bli inte sårad över det. På något nivå tror jag att det är ett sätt för henne att skydda sig själv och även er/dig. ## Comment 14 Author: SuperLimm #12 Låt det ta tid för dig att acceptera det. Det kan ta ett tag men det är okej. Försök att intala dig att hon förtjänar att vara lyckig om du börjar tänka annat eller känna dig sur på din mamma eller hennes nya. Det är inte så lätt men börjar man ändra sin egen tankegång lite så brukar känslorna ändras efter ett tag också, så är det iaf för mig.